4 Mosebok 32

1 Rubens barn och Gads barn hade ganska mycken boskap; och de sågo det landet Jaeser och Gilead, att det var beqvämt rum till att föda boskap.

And much cattle hath been to the sons of Reuben and to the sons of Gad, very many; and they see the land of Jazer, and the land of Gilead, and lo, the place [is] a place [for] cattle;

2 Så kommo de, och talade till Mose, och till Presten Eleazar, och till Förstarna i menighetene:

and the sons of Gad, and the sons of Reuben, come in and speak unto Moses, and unto Eleazar the priest, and unto the princes of the company, saying:

3 Det landet Ataroth, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,

'Ataroth, and Dibon, and Jazer, and Nimrah, and Heshbon, and Elealeh, and Shebam, and Nebo, and Beon —

4 Som Herren slagit hade för Israels menighet, är beqvämt till boskap, och vi dine tjenare hafve boskap;

the land which Jehovah hath smitten before the company of Israel, is a land for cattle, and thy servants have cattle.'

5 Och sade ytterligare: Hafve vi funnit nåde för dig, så gif dinom tjenarom detta landet till eget; och så fare vi intet öfver Jordanen.

And they say, 'If we have found grace in thine eyes, let this land be given to thy servants for a possession; cause us not to pass over the Jordan.'

6 Mose sade till dem: Skulle edra bröder draga i strid, och I skullen blifva här?

And Moses saith to the sons of Gad and to the sons of Reuben, 'Do your brethren go in to the battle, and ye — do ye sit here?

7 Hvi omvänden I Israels barnas hjerta, att de icke skola draga utöfver, uti det land, som Herren dem gifva skall?

and why discourage ye the heart of the sons of Israel from passing over unto the land which Jehovah hath given to them?

8 Alltså gjorde ock edra fäder, då jag sände dem ifrå KadesBarnea, till att skåda landet;

'Thus did your fathers in my sending them from Kadesh-Barnea to see the land;

9 Och då de voro komne ditupp, allt intill den bäcken Escol, och sågo landet, omvände de Israels barnas hjerta, så att de icke ville in uti landet, som Herren dem gifva ville.

and they go up unto the valley of Eshcol, and see the land, and discourage the heart of the sons of Israel so as not to go in unto the land which Jehovah hath given to them;

10 Och Herrans vrede förgrymmade sig på den tiden, och han svor, och sade:

and the anger of Jehovah burneth in that day, and He sweareth, saying,

11 Detta folket, som utur Egypten draget är, ifrå tjugu år och deröfver, skola ju icke se det landet, som jag Abraham, Isaac och Jacob svorit hafver; derföre, att de mig icke troliga efterföljt hafva;

They do not see — the men who are coming up out of Egypt from a son of twenty years and upward — the ground which I have sworn to Abraham, to Isaac, and to Jacob, for they have not been fully after Me;

12 Undantagnom Caleb, Jephunne son, den Kenisiten, och Josua, Nuns son; ty de hafva Herranom troliga efterföljt.

save Caleb son of Jephunneh the Kenezite, and Joshua son of Nun, for they have been fully after Jehovah;

13 Så förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israel, och lät fara dem hit och dit i öknene i fyratio år, intilldess en ände vardt på allt det slägtet, som syndat hade emot Herran.

and the anger of Jehovah burneth against Israel, and He causeth them to wander in the wilderness forty years, until the consumption of all the generation which is doing the evil thing in the eyes of Jehovah.

14 Och si, I ären inträdde uti edra fäders stad, att syndarena skola vara desto flere, och att I också Herrans vrede och grymhet ännu föröka skullen emot Israel.

'And lo, ye have risen in the stead of your fathers, an increase of men — sinners, to add yet to the fury of the anger of Jehovah toward Israel;

15 Förty om I vänden eder ifrå honom, så varder han ock ännu länger låtandes eder blifva i öknene, och så förderfven I allt detta folket.

when ye turn back from after Him, then He hath added yet to leave him in the wilderness, and ye have done corruptly to all this people.'

16 Då gingo de fram, och sade: Vi vilje allenast bygga här fägårdar för vår boskap, och städer för vår barn;

And they come nigh unto him, and say, 'Folds for the flock we build for our cattle here, and cities for our infants;

17 Men vi vilje väpna oss, och gå framför Israels barn, intilldess vi före dem till deras rum; vår barn skola blifva uti de fasta städer för landsens inbyggares skull.

and we — we are armed hasting before the sons of Israel till that we have brought them in unto their place; and our infants have dwelt in the cities of defence because of the inhabitants of the land;

18 Vi vilje icke vända hemåt, intilldess Israels barn intaga hvar sitt arf;

we do not turn back unto our houses till the sons of Israel have inherited each his inheritance,

19 Ty vi vilje intet ärfva med dem på hinsidan Jordan; utan vårt arfvegods må vara på denna sidone Jordan österut.

for we do not inherit with them beyond the Jordan and yonder, for our inheritance hath come unto us beyond the Jordan at the [sun] -rising.'

20 Mose sade till dem: När I det göra viljen, att I rusten eder till strid för Herranom;

And Moses saith unto them, 'If ye do this thing: if ye are armed before Jehovah for battle,

21 Så drager öfver Jordan för Herranom, hvilken som helst ibland eder väpnader är, tilldess I utdrifven hans fiendar ifrå hans ansigte;

and every armed one of you hath passed over the Jordan before Jehovah, till his dispossessing His enemies from before Him,

22 Och landet blifver undergifvet för Herranom; sedan skolen I vända om, och oskyldige vara för Herranom, och för Israel; och skolen så hafva detta landet till eget för Herranom.

and the land hath been subdued before Jehovah — then afterwards ye do turn back, and have been acquitted by Jehovah, and by Israel; and this land hath been to you for a possession before Jehovah.

23 Men om I det icke göra viljen, si, så varden I syndande emot Herran, och varden edra synder förnimmande, då de begripa eder.

'And if ye do not so, lo, ye have sinned against Jehovah, and know ye your sin, that it doth find you;

24 Så bygger nu städer för edor barn, och fägårdar för edor boskap; och görer som I sagt hafven.

build for yourselves cities for your infants, and folds for your flock, and that which is going out from your mouth do ye.'

25 Gads barn och Rubens barn sade till Mose: Dine tjenare skola göra såsom min herre budit hafver.

And the sons of Gad and the sons of Reuben speak unto Moses, saying, 'Thy servants do as my lord is commanding;

26 Vår barn, hustrur, håfvor, och all vår boskap skola blifva uti Gileads städer.

our infants, our wives, our cattle, and all our beasts, are there in cities of Gilead,

27 Men vi dine tjenare vilje alle väpnade draga i stridena för Herranom, såsom min herre sagt hafver.

and thy servants pass over, every armed one of the host, before Jehovah, to battle, as my lord is saying.'

28 Då böd Mose för deras skull Prestenom Eleazar, och Josua, Nuns son, och de öfversta fäderna i Israels barnas slägter;

And Moses commandeth concerning them Eleazar the priest, and Joshua son of Nun, and the heads of the fathers of the tribes of the sons of Israel;

29 Och sade till dem: Om Gads barn och Rubens barn draga öfver Jordan med eder, alle väpnade till strid för Herranom, och landet blifver eder allt undergifvet; så gifver dem det landet Gilead till eget;

and Moses saith unto them, 'If the sons of Gad and the sons of Reuben pass over with you the Jordan, every one armed for battle, before Jehovah, and the land hath been subdued before you, then ye have given to them the land of Gilead for a possession;

30 Men draga de icke med eder väpnade, så skola de ärfva med eder i Canaans lande.

and if they do not pass over armed with you, then they have possessions in your midst in the land of Canaan.'

31 Gads barn och Rubens barn svarade, och sade: Såsom Herren talat hafver till dina tjenare, så vilje vi göra.

And the sons of Gad and the sons of Reuben answer, saying, 'That which Jehovah hath spoken unto thy servants — so we do;

32 Vi vilje draga väpnade för Herranom in uti Canaans land, och besitta vårt arfvegods på desso sidone Jordan.

we — we pass over armed before Jehovah [to] the land of Canaan, and with us [is] the possession of our inheritance beyond the Jordan.'

33 Så gaf Mose Gads barnom, och Rubens barnom, och den halfva slägtene Manasse, Josephs sons, Sihons rike, de Amoreers Konungs, och Ogs rike, Konungens i Basan, landet och städerna i alla gränsor, deromkring.

And Moses giveth to them, to the sons of Gad, and to the sons of Reuben, and to the half of the tribe of Manasseh son of Joseph, the kingdom of Sihon king of the Amorite, and the kingdom of Og king of Bashan, the land by its cities, in the borders, the cities of the land round about.

34 Då byggde Gads barn Dibon, Ataroth, Aroer,

And the sons of Gad build Dihon, and Ataroth, and Aroer,

35 Atroth, Sophan, Jaeser, Jogbeha,

and Atroth, Shophan, and Jaazer, and Jogbehah,

36 Bethnimra och Betharan, bevarada städer och fägårdar.

and Beth-Nimrah, and Beth-Haran, cities of defence, and sheepfolds.

37 Rubens barn byggde Hesbon, Eleale, Kiriathaim,

And the sons of Reuben have build Heshbon, and Elealeh, and Kirjathaim,

38 Nebo, BaalMeon; och förvände namnen; och Sibma; och gåfvo de städer namn, som de byggde.

and Nebo, and Baal-Meon (changed in name), and Shibmah, and they call by [these] names the names of the cities which they have built.

39 Och Machirs barn, Manasse sons, drogo till Gilead, och vunno den, och fördrefvo de Amoreer, som derinne voro.

And sons of Machir son of Manasseh go to Gilead, and capture it, and dispossess the Amorite, who [is] in it;

40 Då gaf Mose Machir, Manasse sone, Gilead; och han bodde deruti.

and Moses giveth Gilead to Machir son of Manasseh, and he dwelleth in it.

41 Men Jair, Manasse son, drog bort, och vann deras byar, och kallade dem HavothJair.

And Jair son of Manasseh hath gone and captureth their towns, and calleth them 'Towns of Jair;'

42 Nobah drog åstad, och vann Kenath med dess döttrar, och kallade dem Nobah efter sitt namn.

and Nobah hath gone and captureth Kenath, and its villages, and calleth it Nobah, by his own name.