4 Mosebok 32
1 Rubens barn och Gads barn hade ganska mycken boskap; och de sågo det landet Jaeser och Gilead, att det var beqvämt rum till att föda boskap.
Now the children of Reuben and the children of Gad had a very great multitude of livestock. They saw the land of Jazer, and the land of Gilead. Behold, the place was a place for livestock.
2 Så kommo de, och talade till Mose, och till Presten Eleazar, och till Förstarna i menighetene:
Then the children of Gad and the children of Reuben came and spoke to Moses, and to Eleazar the priest, and to the princes of the congregation, saying,
3 Det landet Ataroth, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,
“Ataroth, Dibon, Jazer, Nimrah, Heshbon, Elealeh, Sebam, Nebo, and Beon,
4 Som Herren slagit hade för Israels menighet, är beqvämt till boskap, och vi dine tjenare hafve boskap;
the land which Yahweh struck before the congregation of Israel, is a land for livestock; and your servants have livestock.”
5 Och sade ytterligare: Hafve vi funnit nåde för dig, så gif dinom tjenarom detta landet till eget; och så fare vi intet öfver Jordanen.
They said, “If we have found favor in your sight, let this land be given to your servants for a possession. Don’t bring us over the Jordan.”
6 Mose sade till dem: Skulle edra bröder draga i strid, och I skullen blifva här?
Moses said to the children of Gad, and to the children of Reuben, “Shall your brothers go to war while you sit here?
7 Hvi omvänden I Israels barnas hjerta, att de icke skola draga utöfver, uti det land, som Herren dem gifva skall?
Why do you discourage the heart of the children of Israel from going over into the land which Yahweh has given them?
8 Alltså gjorde ock edra fäder, då jag sände dem ifrå KadesBarnea, till att skåda landet;
Your fathers did so when I sent them from Kadesh Barnea to see the land.
9 Och då de voro komne ditupp, allt intill den bäcken Escol, och sågo landet, omvände de Israels barnas hjerta, så att de icke ville in uti landet, som Herren dem gifva ville.
For when they went up to the valley of Eshcol, and saw the land, they discouraged the heart of the children of Israel, that they should not go into the land which Yahweh had given them.
10 Och Herrans vrede förgrymmade sig på den tiden, och han svor, och sade:
Yahweh’s anger burned in that day, and he swore, saying,
11 Detta folket, som utur Egypten draget är, ifrå tjugu år och deröfver, skola ju icke se det landet, som jag Abraham, Isaac och Jacob svorit hafver; derföre, att de mig icke troliga efterföljt hafva;
‘Surely none of the men who came up out of Egypt, from twenty years old and upward, shall see the land which I swore to Abraham, to Isaac, and to Jacob; because they have not wholly followed me,
12 Undantagnom Caleb, Jephunne son, den Kenisiten, och Josua, Nuns son; ty de hafva Herranom troliga efterföljt.
except Caleb the son of Jephunneh the Kenizzite, and Joshua the son of Nun, because they have followed Yahweh completely.’
13 Så förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israel, och lät fara dem hit och dit i öknene i fyratio år, intilldess en ände vardt på allt det slägtet, som syndat hade emot Herran.
Yahweh’s anger burned against Israel, and he made them wander back and forth in the wilderness forty years, until all the generation who had done evil in Yahweh’s sight was consumed.
14 Och si, I ären inträdde uti edra fäders stad, att syndarena skola vara desto flere, och att I också Herrans vrede och grymhet ännu föröka skullen emot Israel.
“Behold, you have risen up in your fathers’ place, an increase of sinful men, to increase the fierce anger of Yahweh toward Israel.
15 Förty om I vänden eder ifrå honom, så varder han ock ännu länger låtandes eder blifva i öknene, och så förderfven I allt detta folket.
For if you turn away from after him, he will yet again leave them in the wilderness; and you will destroy all these people.”
16 Då gingo de fram, och sade: Vi vilje allenast bygga här fägårdar för vår boskap, och städer för vår barn;
They came near to him, and said, “We will build sheepfolds here for our livestock, and cities for our little ones;
17 Men vi vilje väpna oss, och gå framför Israels barn, intilldess vi före dem till deras rum; vår barn skola blifva uti de fasta städer för landsens inbyggares skull.
but we ourselves will be ready armed to go before the children of Israel, until we have brought them to their place. Our little ones shall dwell in the fortified cities because of the inhabitants of the land.
18 Vi vilje icke vända hemåt, intilldess Israels barn intaga hvar sitt arf;
We will not return to our houses until the children of Israel have all received their inheritance.
19 Ty vi vilje intet ärfva med dem på hinsidan Jordan; utan vårt arfvegods må vara på denna sidone Jordan österut.
For we will not inherit with them on the other side of the Jordan and beyond, because our inheritance has come to us on this side of the Jordan eastward.”
20 Mose sade till dem: När I det göra viljen, att I rusten eder till strid för Herranom;
Moses said to them: “If you will do this thing, if you will arm yourselves to go before Yahweh to the war,
21 Så drager öfver Jordan för Herranom, hvilken som helst ibland eder väpnader är, tilldess I utdrifven hans fiendar ifrå hans ansigte;
and every one of your armed men will pass over the Jordan before Yahweh until he has driven out his enemies from before him,
22 Och landet blifver undergifvet för Herranom; sedan skolen I vända om, och oskyldige vara för Herranom, och för Israel; och skolen så hafva detta landet till eget för Herranom.
and the land is subdued before Yahweh; then afterward you shall return, and be clear of obligation to Yahweh and to Israel. Then this land shall be your possession before Yahweh.
23 Men om I det icke göra viljen, si, så varden I syndande emot Herran, och varden edra synder förnimmande, då de begripa eder.
“But if you will not do so, behold, you have sinned against Yahweh; and be sure your sin will find you out.
24 Så bygger nu städer för edor barn, och fägårdar för edor boskap; och görer som I sagt hafven.
Build cities for your little ones, and folds for your sheep; and do that which has proceeded out of your mouth.”
25 Gads barn och Rubens barn sade till Mose: Dine tjenare skola göra såsom min herre budit hafver.
The children of Gad and the children of Reuben spoke to Moses, saying, “Your servants will do as my lord commands.
26 Vår barn, hustrur, håfvor, och all vår boskap skola blifva uti Gileads städer.
Our little ones, our wives, our flocks, and all our livestock shall be there in the cities of Gilead;
27 Men vi dine tjenare vilje alle väpnade draga i stridena för Herranom, såsom min herre sagt hafver.
but your servants will pass over, every man who is armed for war, before Yahweh to battle, as my lord says.”
28 Då böd Mose för deras skull Prestenom Eleazar, och Josua, Nuns son, och de öfversta fäderna i Israels barnas slägter;
So Moses commanded concerning them to Eleazar the priest, and to Joshua the son of Nun, and to the heads of the fathers’ households of the tribes of the children of Israel.
29 Och sade till dem: Om Gads barn och Rubens barn draga öfver Jordan med eder, alle väpnade till strid för Herranom, och landet blifver eder allt undergifvet; så gifver dem det landet Gilead till eget;
Moses said to them, “If the children of Gad and the children of Reuben will pass with you over the Jordan, every man who is armed to battle before Yahweh, and the land is subdued before you, then you shall give them the land of Gilead for a possession;
30 Men draga de icke med eder väpnade, så skola de ärfva med eder i Canaans lande.
but if they will not pass over with you armed, they shall have possessions among you in the land of Canaan.”
31 Gads barn och Rubens barn svarade, och sade: Såsom Herren talat hafver till dina tjenare, så vilje vi göra.
The children of Gad and the children of Reuben answered, saying, “As Yahweh has said to your servants, so will we do.
32 Vi vilje draga väpnade för Herranom in uti Canaans land, och besitta vårt arfvegods på desso sidone Jordan.
We will pass over armed before Yahweh into the land of Canaan, and the possession of our inheritance shall remain with us beyond the Jordan.”
33 Så gaf Mose Gads barnom, och Rubens barnom, och den halfva slägtene Manasse, Josephs sons, Sihons rike, de Amoreers Konungs, och Ogs rike, Konungens i Basan, landet och städerna i alla gränsor, deromkring.
Moses gave to them, even to the children of Gad, and to the children of Reuben, and to the half-tribe of Manasseh the son of Joseph, the kingdom of Sihon king of the Amorites, and the kingdom of Og king of Bashan; the land, according to its cities and borders, even the cities of the surrounding land.
34 Då byggde Gads barn Dibon, Ataroth, Aroer,
The children of Gad built Dibon, Ataroth, Aroer,
35 Atroth, Sophan, Jaeser, Jogbeha,
Atroth-shophan, Jazer, Jogbehah,
36 Bethnimra och Betharan, bevarada städer och fägårdar.
Beth Nimrah, and Beth Haran: fortified cities and folds for sheep.
37 Rubens barn byggde Hesbon, Eleale, Kiriathaim,
The children of Reuben built Heshbon, Elealeh, Kiriathaim,
38 Nebo, BaalMeon; och förvände namnen; och Sibma; och gåfvo de städer namn, som de byggde.
Nebo, and Baal Meon, (their names being changed), and Sibmah. They gave other names to the cities which they built.
39 Och Machirs barn, Manasse sons, drogo till Gilead, och vunno den, och fördrefvo de Amoreer, som derinne voro.
The children of Machir the son of Manasseh went to Gilead, took it, and dispossessed the Amorites who were therein.
40 Då gaf Mose Machir, Manasse sone, Gilead; och han bodde deruti.
Moses gave Gilead to Machir the son of Manasseh; and he lived therein.
41 Men Jair, Manasse son, drog bort, och vann deras byar, och kallade dem HavothJair.
Jair the son of Manasseh went and took its villages, and called them Havvoth Jair.
42 Nobah drog åstad, och vann Kenath med dess döttrar, och kallade dem Nobah efter sitt namn.
Nobah went and took Kenath and its villages, and called it Nobah, after his own name.
