4 Mosebok 32

1 Rubens barn och Gads barn hade ganska mycken boskap; och de sågo det landet Jaeser och Gilead, att det var beqvämt rum till att föda boskap.

Now the descendants of Reuben and of Gad had large numbers of livestock. When they saw the land of Jazer and Gilead, the land was a wonderful place for livestock.

2 Så kommo de, och talade till Mose, och till Presten Eleazar, och till Förstarna i menighetene:

So the descendants of Gad and Reuben came and spoke to Moses, to Eleazar the priest, and to the leaders of the community. They said,

3 Det landet Ataroth, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,

“This is a list of places we have surveyed: Ataroth, Dibon, Jazer, Nimrah, Heshbon, Elealeh, Sebam, Nebo, and Beon.

4 Som Herren slagit hade för Israels menighet, är beqvämt till boskap, och vi dine tjenare hafve boskap;

These are the lands that Yahweh attacked before the community of Israel, and they are good places for livestock. We, your servants, have a lot of livestock.”

5 Och sade ytterligare: Hafve vi funnit nåde för dig, så gif dinom tjenarom detta landet till eget; och så fare vi intet öfver Jordanen.

They said, “If we have found favor in your eyes, let this land be given to us, your servants, as a possession. Do not make us cross over the Jordan.”

6 Mose sade till dem: Skulle edra bröder draga i strid, och I skullen blifva här?

Moses replied to the descendants of Gad and Reuben, “Should your brothers go to war while you settle down here?

7 Hvi omvänden I Israels barnas hjerta, att de icke skola draga utöfver, uti det land, som Herren dem gifva skall?

Why discourage the hearts of the people of Israel from going over into the land that Yahweh has given them?

8 Alltså gjorde ock edra fäder, då jag sände dem ifrå KadesBarnea, till att skåda landet;

Your fathers did the same thing when I sent them from Kadesh Barnea to examine the land.

9 Och då de voro komne ditupp, allt intill den bäcken Escol, och sågo landet, omvände de Israels barnas hjerta, så att de icke ville in uti landet, som Herren dem gifva ville.

They went up to the Valley of Eshkol. They saw the land and then discouraged the hearts of the people of Israel so that they refused to enter the land that Yahweh had given them.

10 Och Herrans vrede förgrymmade sig på den tiden, och han svor, och sade:

Yahweh's anger was kindled on that day. He took an oath and said,

11 Detta folket, som utur Egypten draget är, ifrå tjugu år och deröfver, skola ju icke se det landet, som jag Abraham, Isaac och Jacob svorit hafver; derföre, att de mig icke troliga efterföljt hafva;

'Surely none of the men who came up out of Egypt, from twenty years old and up, will see the land about which I swore to Abraham, to Isaac, and to Jacob, because they have not completely followed me, except for

12 Undantagnom Caleb, Jephunne son, den Kenisiten, och Josua, Nuns son; ty de hafva Herranom troliga efterföljt.

Caleb son of Jephunneh the Kenizzite, and Joshua son of Nun. Only Caleb and Joshua have completely followed me.'

13 Så förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israel, och lät fara dem hit och dit i öknene i fyratio år, intilldess en ände vardt på allt det slägtet, som syndat hade emot Herran.

So Yahweh's anger was kindled against Israel. He made them wander around in the wilderness for forty years until all the generation who had done evil in his sight was destroyed.

14 Och si, I ären inträdde uti edra fäders stad, att syndarena skola vara desto flere, och att I också Herrans vrede och grymhet ännu föröka skullen emot Israel.

Look, you have risen up in your fathers' place, like just more sinful men, to add to Yahweh's burning anger toward Israel.

15 Förty om I vänden eder ifrå honom, så varder han ock ännu länger låtandes eder blifva i öknene, och så förderfven I allt detta folket.

If you turn away from following him, he will again leave Israel in the wilderness and you will have destroyed all this people.”

16 Då gingo de fram, och sade: Vi vilje allenast bygga här fägårdar för vår boskap, och städer för vår barn;

So they came near Moses and said, “Allow us to build fences here for our cattle and cities for our families.

17 Men vi vilje väpna oss, och gå framför Israels barn, intilldess vi före dem till deras rum; vår barn skola blifva uti de fasta städer för landsens inbyggares skull.

However, we ourselves will be ready and armed to go with Israel's army until we have led them into their place. But our families will live in the fortified cities because of the other people who still live in this land.

18 Vi vilje icke vända hemåt, intilldess Israels barn intaga hvar sitt arf;

We will not return to our houses until every one of the people of Israel has obtained his inheritance.

19 Ty vi vilje intet ärfva med dem på hinsidan Jordan; utan vårt arfvegods må vara på denna sidone Jordan österut.

We will not inherit the land with them on the other side of the Jordan, because our inheritance is here on the east side of the Jordan.”

20 Mose sade till dem: När I det göra viljen, att I rusten eder till strid för Herranom;

So Moses replied to them, “If you do what you say, if you arm yourselves to go before Yahweh to war,

21 Så drager öfver Jordan för Herranom, hvilken som helst ibland eder väpnader är, tilldess I utdrifven hans fiendar ifrå hans ansigte;

then every one of your armed men must cross over the Jordan before Yahweh, until he has driven out his enemies from before him

22 Och landet blifver undergifvet för Herranom; sedan skolen I vända om, och oskyldige vara för Herranom, och för Israel; och skolen så hafva detta landet till eget för Herranom.

and the land is subdued before him. Then afterward you may return. You will be guiltless toward Yahweh and toward Israel. This land will be your possession before Yahweh.

23 Men om I det icke göra viljen, si, så varden I syndande emot Herran, och varden edra synder förnimmande, då de begripa eder.

But if you do not do so, look, you will have sinned against Yahweh. Be sure that your sin will find you out.

24 Så bygger nu städer för edor barn, och fägårdar för edor boskap; och görer som I sagt hafven.

Build cities for your families and pens for your sheep; then do what you have said.”

25 Gads barn och Rubens barn sade till Mose: Dine tjenare skola göra såsom min herre budit hafver.

The descendants of Gad and Reuben spoke to Moses and said, “Your servants will do as you, our master, commands.

26 Vår barn, hustrur, håfvor, och all vår boskap skola blifva uti Gileads städer.

Our little ones, our wives, our flocks, and all our livestock will stay there in the cities of Gilead.

27 Men vi dine tjenare vilje alle väpnade draga i stridena för Herranom, såsom min herre sagt hafver.

However, we, your servants, will cross over before Yahweh to battle, every man who is armed for war, as you, our master, say.”

28 Då böd Mose för deras skull Prestenom Eleazar, och Josua, Nuns son, och de öfversta fäderna i Israels barnas slägter;

So Moses gave instructions concerning them to Eleazar the priest, to Joshua son of Nun, and to the leaders of the ancestor's clans in the tribes of the people of Israel.

29 Och sade till dem: Om Gads barn och Rubens barn draga öfver Jordan med eder, alle väpnade till strid för Herranom, och landet blifver eder allt undergifvet; så gifver dem det landet Gilead till eget;

Moses said to them, “If the descendants of Gad and Reuben cross over the Jordan with you, every man who is armed to battle before Yahweh, and if the land is subdued before you, then you will give them the land of Gilead as a possession.

30 Men draga de icke med eder väpnade, så skola de ärfva med eder i Canaans lande.

But if they do not cross over with you armed, then they will acquire their possessions among you in the land of Canaan.”

31 Gads barn och Rubens barn svarade, och sade: Såsom Herren talat hafver till dina tjenare, så vilje vi göra.

So the descendants of Gad and Reuben answered and said, “As Yahweh has said to us, your servants, this is what we will do.

32 Vi vilje draga väpnade för Herranom in uti Canaans land, och besitta vårt arfvegods på desso sidone Jordan.

We will cross over armed before Yahweh into the land of Canaan, but our possessed inheritance will remain with us on this side of the Jordan.”

33 Så gaf Mose Gads barnom, och Rubens barnom, och den halfva slägtene Manasse, Josephs sons, Sihons rike, de Amoreers Konungs, och Ogs rike, Konungens i Basan, landet och städerna i alla gränsor, deromkring.

So to the descendants of Gad and Reuben, and also to the half tribe of Manasseh son of Joseph, Moses gave the kingdom of Sihon, king of the Amorites, and of Og, king of Bashan. He gave to them the land, and distributed to them all its cities with their borders, the cities of the land around them.

34 Då byggde Gads barn Dibon, Ataroth, Aroer,

The descendants of Gad rebuilt Dibon, Ataroth, Aroer,

35 Atroth, Sophan, Jaeser, Jogbeha,

Atroth Shophan, Jazer, Jogbehah,

36 Bethnimra och Betharan, bevarada städer och fägårdar.

Beth Nimrah, and Beth Haran as fortified cities with pens for sheep.

37 Rubens barn byggde Hesbon, Eleale, Kiriathaim,

The descendants of Reuben rebuilt Heshbon, Elealeh, Kiriathaim,

38 Nebo, BaalMeon; och förvände namnen; och Sibma; och gåfvo de städer namn, som de byggde.

Nebo, Baal Meon—their names were later changed, and Sibmah. They gave other names to the cities that they rebuilt.

39 Och Machirs barn, Manasse sons, drogo till Gilead, och vunno den, och fördrefvo de Amoreer, som derinne voro.

The descendants of Machir son of Manasseh went to Gilead and took it away from the Amorites who were in it.

40 Då gaf Mose Machir, Manasse sone, Gilead; och han bodde deruti.

Then Moses gave Gilead to Machir son of Manasseh, and his people settled there.

41 Men Jair, Manasse son, drog bort, och vann deras byar, och kallade dem HavothJair.

Jair son of Manasseh went and captured its towns and called them Havvoth Jair.

42 Nobah drog åstad, och vann Kenath med dess döttrar, och kallade dem Nobah efter sitt namn.

Nobah went and captured Kenath and its villages, and he called it Nobah, after his own name.