4 Mosebok 32

1 Rubens barn och Gads barn hade ganska mycken boskap; och de sågo det landet Jaeser och Gilead, att det var beqvämt rum till att föda boskap.

And the sons of Ruben and Gad had many flocks of cattle, and their substance in beasts was infinite. And when they saw the lands of Jazer and Galaad fit for feeding cattle,

2 Så kommo de, och talade till Mose, och till Presten Eleazar, och till Förstarna i menighetene:

They came to Moses and Eleazar the priest, and the princes of the multitude, and said:

3 Det landet Ataroth, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,

Ataroth, and Dibon, and Jazer, and Nemra, Hesebon, and Eleale, and Saban, and Nebo, and Beon,

4 Som Herren slagit hade för Israels menighet, är beqvämt till boskap, och vi dine tjenare hafve boskap;

The land, which the Lord hath conquered in the sight of the children of Israel, is a very fertile soil for the feeding of beasts: and we thy servants have very much cattle:

5 Och sade ytterligare: Hafve vi funnit nåde för dig, så gif dinom tjenarom detta landet till eget; och så fare vi intet öfver Jordanen.

And we pray thee, if we have found favour in thy sight, that thou give it to us thy servants in possession, and make us not pass over the Jordan.

6 Mose sade till dem: Skulle edra bröder draga i strid, och I skullen blifva här?

And Moses answered them: What, shall your brethren go to fight, and will you sit here?

7 Hvi omvänden I Israels barnas hjerta, att de icke skola draga utöfver, uti det land, som Herren dem gifva skall?

Why do ye overturn the minds of the children of Israel, that they may not dare to pass into the place which the Lord hath given them?

8 Alltså gjorde ock edra fäder, då jag sände dem ifrå KadesBarnea, till att skåda landet;

Was it not thus your fathers did, when I sent from Cadesbarne to view the land?

9 Och då de voro komne ditupp, allt intill den bäcken Escol, och sågo landet, omvände de Israels barnas hjerta, så att de icke ville in uti landet, som Herren dem gifva ville.

And when they were come as far as the valley of the cluster, having viewed all the country, they overturned the hearts of the children of Israel, that they should not enter into the coasts, which the Lord gave them.

10 Och Herrans vrede förgrymmade sig på den tiden, och han svor, och sade:

And he swore in his anger, saying:

11 Detta folket, som utur Egypten draget är, ifrå tjugu år och deröfver, skola ju icke se det landet, som jag Abraham, Isaac och Jacob svorit hafver; derföre, att de mig icke troliga efterföljt hafva;

If these men, that came up out of Egypt, from twenty years old and upward, shall see the land, which I promised with an oath to Abraham, Isaac, and Jacob: because they would not follow me,

12 Undantagnom Caleb, Jephunne son, den Kenisiten, och Josua, Nuns son; ty de hafva Herranom troliga efterföljt.

Except Caleb the son of Jephone the Cenezite, and Josue the son of Nun: these have fulfilled my will.

13 Så förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israel, och lät fara dem hit och dit i öknene i fyratio år, intilldess en ände vardt på allt det slägtet, som syndat hade emot Herran.

And the Lord being angry against Israel, led them about through the desert forty years, until the whole generation, that had done evil in his sight, was consumed.

14 Och si, I ären inträdde uti edra fäders stad, att syndarena skola vara desto flere, och att I också Herrans vrede och grymhet ännu föröka skullen emot Israel.

And behold, said he, you are risen up instead of your fathers, the increase and offspring of sinful men, to augment the fury of the Lord against Israel.

15 Förty om I vänden eder ifrå honom, så varder han ock ännu länger låtandes eder blifva i öknene, och så förderfven I allt detta folket.

For if you will not follow him, he will leave the people in the wilderness, and you shall be the cause of the destruction of all.

16 Då gingo de fram, och sade: Vi vilje allenast bygga här fägårdar för vår boskap, och städer för vår barn;

But they coming near, said: We will make sheepfolds, and stalls for our cattle, and strong cities for our children:

17 Men vi vilje väpna oss, och gå framför Israels barn, intilldess vi före dem till deras rum; vår barn skola blifva uti de fasta städer för landsens inbyggares skull.

And we ourselves will go armed and ready for battle before the children of Israel, until we bring them in unto their places. Our little ones, and all we have, shall be in walled cities, for fear of the ambushes of the inhabitants.

18 Vi vilje icke vända hemåt, intilldess Israels barn intaga hvar sitt arf;

We will not return into our houses until the children of Israel possess their inheritance:

19 Ty vi vilje intet ärfva med dem på hinsidan Jordan; utan vårt arfvegods må vara på denna sidone Jordan österut.

Neither will we seek any thing beyond the Jordan, because we have already our possession on the east side thereof,

20 Mose sade till dem: När I det göra viljen, att I rusten eder till strid för Herranom;

And Moses said to them: If you do what you promise, go on well appointed for war before the Lord:

21 Så drager öfver Jordan för Herranom, hvilken som helst ibland eder väpnader är, tilldess I utdrifven hans fiendar ifrå hans ansigte;

And let every fighting man pass over the Jordan, until the Lord overthrow his enemies:

22 Och landet blifver undergifvet för Herranom; sedan skolen I vända om, och oskyldige vara för Herranom, och för Israel; och skolen så hafva detta landet till eget för Herranom.

And all the land be brought under him, then shall you be blameless before the Lord and before Israel, and you shall obtain the countries that you desire, before the Lord.

23 Men om I det icke göra viljen, si, så varden I syndande emot Herran, och varden edra synder förnimmande, då de begripa eder.

But if you do not what you say, no man can doubt but you sin against God: and know ye, that your sin shall overtake you.

24 Så bygger nu städer för edor barn, och fägårdar för edor boskap; och görer som I sagt hafven.

Build therefore cities for your children, and folds and stalls for your sheep and beasts, and accomplish what you have promised.

25 Gads barn och Rubens barn sade till Mose: Dine tjenare skola göra såsom min herre budit hafver.

And the children of Gad and Ruben said to Moses: We are thy servants, we will do what my lord commandeth.

26 Vår barn, hustrur, håfvor, och all vår boskap skola blifva uti Gileads städer.

We will leave our children, and our wives and sheep and cattle, in the cities of Galaad:

27 Men vi dine tjenare vilje alle väpnade draga i stridena för Herranom, såsom min herre sagt hafver.

And we thy servants all well appointed will march on to the war, as thou, my lord, speakest.

28 Då böd Mose för deras skull Prestenom Eleazar, och Josua, Nuns son, och de öfversta fäderna i Israels barnas slägter;

Moses therefore commanded Eleazar the priest, and Josue the son of Nun, and the princes of the families of all the tribes of Israel, and said to them:

29 Och sade till dem: Om Gads barn och Rubens barn draga öfver Jordan med eder, alle väpnade till strid för Herranom, och landet blifver eder allt undergifvet; så gifver dem det landet Gilead till eget;

If the children of Gad, and the children of Ruben pass with you over the Jordan, all armed for war before the Lord, and the land be made subject to you: give them Galaad in possession.

30 Men draga de icke med eder väpnade, så skola de ärfva med eder i Canaans lande.

But if they will not pass armed with you into the land of Chanaan, let them receive places to dwell in among you.

31 Gads barn och Rubens barn svarade, och sade: Såsom Herren talat hafver till dina tjenare, så vilje vi göra.

And the children of Gad, and the children of Ruben answered: As the Lord hath spoken to his servants, so will we do:

32 Vi vilje draga väpnade för Herranom in uti Canaans land, och besitta vårt arfvegods på desso sidone Jordan.

We will go armed before the Lord into the land of Chanaan, and we confess that we have already received our possession beyond the Jordan.

33 Så gaf Mose Gads barnom, och Rubens barnom, och den halfva slägtene Manasse, Josephs sons, Sihons rike, de Amoreers Konungs, och Ogs rike, Konungens i Basan, landet och städerna i alla gränsor, deromkring.

Moses therefore gave to the children of Cad and of Ruben, and to the half tribe of Manasses the son of Joseph, the kingdom of Sehon king of the Amorrhites, and the kingdom of Og king of Basan, and their land and the cities thereof round about.

34 Då byggde Gads barn Dibon, Ataroth, Aroer,

And the sons of Cad built Dibon, and Ataroth, and Aroer,

35 Atroth, Sophan, Jaeser, Jogbeha,

And Etroth, and Sophan, and Jazer, and Jegbaa,

36 Bethnimra och Betharan, bevarada städer och fägårdar.

And Bethnemra, and Betharan, fenced cities, and folds for their cattle.

37 Rubens barn byggde Hesbon, Eleale, Kiriathaim,

But the children of Ruben built Hesebon, and Eleale, and Cariathaim,

38 Nebo, BaalMeon; och förvände namnen; och Sibma; och gåfvo de städer namn, som de byggde.

And Nabo, and Baalmeon (their names being changed) and Sabama: giving names to the cities which they had built.

39 Och Machirs barn, Manasse sons, drogo till Gilead, och vunno den, och fördrefvo de Amoreer, som derinne voro.

Moreover the children of Machir, the son of Manasses, went into Galaad, and wasted it, cutting off the Amorrhites, the inhabitants thereof.

40 Då gaf Mose Machir, Manasse sone, Gilead; och han bodde deruti.

And Moses gave the land of Galaad to Machir the son of Manasses, and he dwelt in it.

41 Men Jair, Manasse son, drog bort, och vann deras byar, och kallade dem HavothJair.

And Jair the son of Manasses went, and took the villages thereof, and he called them Havoth Jair, that is to say, the villages of Jair.

42 Nobah drog åstad, och vann Kenath med dess döttrar, och kallade dem Nobah efter sitt namn.

Nobe also went, and took Canath with the villages thereof: and he called it by his own name, Nobe.