4 Mosebok 32

1 Rubens barn och Gads barn hade ganska mycken boskap; och de sågo det landet Jaeser och Gilead, att det var beqvämt rum till att föda boskap.

Now the sons of Ruben and of Gad had many herds, and their substance in cattle was inestimable. And when they had seen that the lands of Jazer and Gilead were suitable for feeding animals,

2 Så kommo de, och talade till Mose, och till Presten Eleazar, och till Förstarna i menighetene:

they went to Moses, and to Eleazar the priest and the leaders of the multitude, and they said:

3 Det landet Ataroth, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,

“Ataroth, and Dibon, and Jazer, and Nimrah, Heshbon, and Elealeh, and Sebam, and Nebo, and Beon,

4 Som Herren slagit hade för Israels menighet, är beqvämt till boskap, och vi dine tjenare hafve boskap;

the land, which the Lord has struck in the sight of the sons of Israel, is a very fertile region for pasturing animals. And we, your servants, have very many cattle.

5 Och sade ytterligare: Hafve vi funnit nåde för dig, så gif dinom tjenarom detta landet till eget; och så fare vi intet öfver Jordanen.

And so we beseech you, if we have found favor before you, that you give it to us, your subjects, as a possession, and that you not cause us cross the Jordan.”

6 Mose sade till dem: Skulle edra bröder draga i strid, och I skullen blifva här?

And Moses answered them: “Should your brothers go to battle, while you sit here?

7 Hvi omvänden I Israels barnas hjerta, att de icke skola draga utöfver, uti det land, som Herren dem gifva skall?

Why do you subvert the minds of the sons of Israel, so that they might not dare to cross into the place which the Lord will give to them?

8 Alltså gjorde ock edra fäder, då jag sände dem ifrå KadesBarnea, till att skåda landet;

Did not your fathers act in the same way, when I sent them from Kadesh-Barnea to explore the land?

9 Och då de voro komne ditupp, allt intill den bäcken Escol, och sågo landet, omvände de Israels barnas hjerta, så att de icke ville in uti landet, som Herren dem gifva ville.

And when they had gone all the way to the Valley of the Cluster of Grapes, having viewed the entire region, they subverted the hearts of the sons of Israel, so that they would not enter into the parts that the Lord gave to them.

10 Och Herrans vrede förgrymmade sig på den tiden, och han svor, och sade:

And being angry, the Lord swore an oath, saying:

11 Detta folket, som utur Egypten draget är, ifrå tjugu år och deröfver, skola ju icke se det landet, som jag Abraham, Isaac och Jacob svorit hafver; derföre, att de mig icke troliga efterföljt hafva;

‘These men, who ascended out of Egypt, from twenty years and above, will not see the land, which I have promised under an oath to Abraham, Isaac, and Jacob. For they were not willing to follow me,

12 Undantagnom Caleb, Jephunne son, den Kenisiten, och Josua, Nuns son; ty de hafva Herranom troliga efterföljt.

except Caleb, the son of Jephunneh the Kenizzite, and Joshua the son of Nun; these have fulfilled my will.’

13 Så förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israel, och lät fara dem hit och dit i öknene i fyratio år, intilldess en ände vardt på allt det slägtet, som syndat hade emot Herran.

And the Lord, being angry against Israel, led them in a course through the desert for forty years, until the entire generation, which had done evil in his sight, was consumed.

14 Och si, I ären inträdde uti edra fäders stad, att syndarena skola vara desto flere, och att I också Herrans vrede och grymhet ännu föröka skullen emot Israel.

And behold,” he said, “you have risen up in the place of your fathers, the offshoots and the nurslings of sinful men, in order to augment the fury of the Lord against Israel.

15 Förty om I vänden eder ifrå honom, så varder han ock ännu länger låtandes eder blifva i öknene, och så förderfven I allt detta folket.

But if you are not willing to follow him, he will leave the people behind in the wilderness, and you will have been the cause of all our deaths.”

16 Då gingo de fram, och sade: Vi vilje allenast bygga här fägårdar för vår boskap, och städer för vår barn;

But approaching closer, they said: “We will manufacture sheep pens and cattle stalls, as well as fortified cities, for our little ones.

17 Men vi vilje väpna oss, och gå framför Israels barn, intilldess vi före dem till deras rum; vår barn skola blifva uti de fasta städer för landsens inbyggares skull.

But we ourselves will continue on, armed and girded for battle, before the sons of Israel, until we lead them to their places. Our little ones, and whatever we may be able to have, shall be in walled cities, because of the treachery of the inhabitants.

18 Vi vilje icke vända hemåt, intilldess Israels barn intaga hvar sitt arf;

We will not return to our houses, even until the sons of Israel may possess their inheritance.

19 Ty vi vilje intet ärfva med dem på hinsidan Jordan; utan vårt arfvegods må vara på denna sidone Jordan österut.

Neither will we seek anything across the Jordan, because we already have our possession on its eastern side.”

20 Mose sade till dem: När I det göra viljen, att I rusten eder till strid för Herranom;

And Moses said to them: “If you accomplish what you have promised, you may go out, equipped for battle, before the Lord.

21 Så drager öfver Jordan för Herranom, hvilken som helst ibland eder väpnader är, tilldess I utdrifven hans fiendar ifrå hans ansigte;

And let every fighting man cross over the Jordan, until the Lord overthrows his enemies,

22 Och landet blifver undergifvet för Herranom; sedan skolen I vända om, och oskyldige vara för Herranom, och för Israel; och skolen så hafva detta landet till eget för Herranom.

and all the land is subjected to him. Then you will be guiltless with the Lord and with Israel, and you will obtain the regions which you desire before the Lord.

23 Men om I det icke göra viljen, si, så varden I syndande emot Herran, och varden edra synder förnimmande, då de begripa eder.

But if you do not do what you have said, no one could doubt that you will have sinned against God. And know this: your sin shall overtake you.

24 Så bygger nu städer för edor barn, och fägårdar för edor boskap; och görer som I sagt hafven.

Therefore, build cities for your little ones, and pens and stables for your sheep and cattle; and fulfill what you have promised.”

25 Gads barn och Rubens barn sade till Mose: Dine tjenare skola göra såsom min herre budit hafver.

And the sons of Gad and of Ruben said to Moses: “We are your servants, we shall do what you, our ruler, orders.

26 Vår barn, hustrur, håfvor, och all vår boskap skola blifva uti Gileads städer.

We will leave behind our little ones, and our wives, and the sheep and cattle, in the cities of Gilead.

27 Men vi dine tjenare vilje alle väpnade draga i stridena för Herranom, såsom min herre sagt hafver.

And we, your servants, all well-equipped, will go forth to battle, just as you, our ruler, has spoken.”

28 Då böd Mose för deras skull Prestenom Eleazar, och Josua, Nuns son, och de öfversta fäderna i Israels barnas slägter;

Therefore, Moses instructed Eleazar the priest, and Joshua the son of Nun, and the princes of the families throughout the tribes of Israel, and he said to them:

29 Och sade till dem: Om Gads barn och Rubens barn draga öfver Jordan med eder, alle väpnade till strid för Herranom, och landet blifver eder allt undergifvet; så gifver dem det landet Gilead till eget;

“If the sons of Gad and the sons of Ruben cross over the Jordan with you, all armed for war before the Lord, and if the land becomes subject to you, give them Gilead as a possession.

30 Men draga de icke med eder väpnade, så skola de ärfva med eder i Canaans lande.

But if they are not willing to cross with you, armed, into the land of Canaan, then let them receive places among you for their dwellings.”

31 Gads barn och Rubens barn svarade, och sade: Såsom Herren talat hafver till dina tjenare, så vilje vi göra.

And the sons of Gad and the sons of Ruben responded: “Just as the Lord has spoken to his servants, so shall we do.

32 Vi vilje draga väpnade för Herranom in uti Canaans land, och besitta vårt arfvegods på desso sidone Jordan.

We will go forth, armed, before the Lord into the land of Canaan; and we acknowledge that we have already received our possession across the Jordan.”

33 Så gaf Mose Gads barnom, och Rubens barnom, och den halfva slägtene Manasse, Josephs sons, Sihons rike, de Amoreers Konungs, och Ogs rike, Konungens i Basan, landet och städerna i alla gränsor, deromkring.

And so, Moses gave to the sons of Gad and of Ruben, and to half the tribe of Manasseh, the son of Joseph, the kingdom of Sihon, king of the Amorites, and the kingdom of Og, king of Bashan, and their land with its surrounding cities.

34 Då byggde Gads barn Dibon, Ataroth, Aroer,

Therefore, the sons of Gad built up Dibon, and Ataroth, and Aroer,

35 Atroth, Sophan, Jaeser, Jogbeha,

and Atroth and Shophan, and Jazer, and Jogbehah,

36 Bethnimra och Betharan, bevarada städer och fägårdar.

and Beth-Nimrah, and Beth-Haran, as fortified cities with pens for their cattle.

37 Rubens barn byggde Hesbon, Eleale, Kiriathaim,

Yet truly, the sons of Ruben built up Heshbon, and Elealeh, and Kiriathaim,

38 Nebo, BaalMeon; och förvände namnen; och Sibma; och gåfvo de städer namn, som de byggde.

and Nebo, and Baal-meon (their names having been changed) and Sibmah, appointing names for the cities which they had built.

39 Och Machirs barn, Manasse sons, drogo till Gilead, och vunno den, och fördrefvo de Amoreer, som derinne voro.

Moreover, the sons of Machir, the son of Manasseh, continued on within Gilead, and they devastated it, putting to death its inhabitant, the Amorite.

40 Då gaf Mose Machir, Manasse sone, Gilead; och han bodde deruti.

Therefore, Moses gave the land of Gilead to Machir, the son of Manasseh, and he lived in it.

41 Men Jair, Manasse son, drog bort, och vann deras byar, och kallade dem HavothJair.

But Jair, the son of Manasseh, went out and occupied its villages, which he called Havoth Jair, that is, the Villages of Jair.

42 Nobah drog åstad, och vann Kenath med dess döttrar, och kallade dem Nobah efter sitt namn.

Likewise, Nobah went forth and captured Kenath with its villages. And he called it by his own name, Nobah.