4 Mosebok 23
1 Och Bileam sade till Balak: Bygg mig här sju altare, och låt mig få hit sju stutar och sju vädrar.
Balaam said to Balak, “Build here seven altars for me, and prepare here seven bulls and seven rams for me.”
2 Balak gjorde som Bileam honom sade. Och både Balak och Bileam offrade, ju på hvart altare en stut och en vädur.
Balak did as Balaam had spoken; and Balak and Balaam offered on every altar a bull and a ram.
3 Och Bileam sade till Balak: Gack till ditt bränneoffer; och jag vill gå bort; om tilläfventyrs Herren kan komma emot mig, och undervisa mig hvad jag skall säga dig. Och gick åstad hasteliga.
Balaam said to Balak, “Stand by your burnt offering, and I will go. Perhaps the LORD will come to meet me. Whatever he shows me I will tell you.” He went to a bare height.
4 Och Gud kom emot Bileam. Men han sade till honom: Sju altare hafver jag tillredt, och ju på hvart altaret en stut och en vädur offrat.
God met Balaam, and he said to him, “I have prepared the seven altars, and I have offered up a bull and a ram on every altar.”
5 Och Herren gaf Bileam ordet i munnen, och sade: Gack till Balak igen, och säg alltså.
The LORD put a word in Balaam’s mouth, and said, “Return to Balak, and thus you shall speak.”
6 Och då han kom igen till honom, si då stod han när sitt bränneoffer, med alla de Moabiters Förstar.
He returned to him, and behold, he was standing by his burnt offering, he, and all the princes of Moab.
7 Då hof han sitt tal upp, och sade: Utaf Syrien hafver Balak, de Moabiters Konung, låtit hemta mig, ifrå bergen österut: Kom och förbanna mig Jacob; kom, tala ondt emot Israel.
He took up his parable, and said, “From Aram has Balak brought me, the king of Moab from the mountains of the East. Come, curse Jacob for me. Come, defy Israel.
8 Huru skall jag förbanna den Gud icke förbannar? Huru skall jag tala ondt emot den Herren intet ondt emot talar?
How shall I curse whom God has not cursed? How shall I defy whom the LORD has not defied?
9 Ty af bergshöjden ser jag honom väl, och af högarna skådar jag honom. Si, det folket varder allena boendes, och icke skall räknadt varda ibland Hedningar.
For from the top of the rocks I see him. From the hills I see him. Behold, it is a people that dwells alone, and shall not be listed among the nations.
10 Ho kan räkna Jacobs stoft, och talet på fjerdedelen af Israel? Min själ dö med de rättfärdigas död, och min ände varde såsom dessas ände.
Who can count the dust of Jacob, or count the fourth part of Israel? Let me die the death of the righteous! Let my last end be like his!”
11 Då sade Balak till Bileam: Hvad gör du mig? Jag hafver låtit hemta dig till att förbanna mina fiendar, och si, du välsignar dem.
Balak said to Balaam, “What have you done to me? I took you to curse my enemies, and behold, you have blessed them altogether.”
12 Han svarade, och sade: Skulle jag icke det hålla och tala, som Herren gifver mig i munnen?
He answered and said, “Must I not take heed to speak that which the LORD puts in my mouth?”
13 Balak sade till honom: Kom då med mig på en annan plats, dädan du hans ända ser, och dock icke allansamman ser; och förbanna mig honom der.
Balak said to him, “Please come with me to another place, where you may see them. You shall see just part of them, and shall not see them all. Curse them from there for me.”
14 Och tog han honom på en fri plan, uppå kullen af berget Pisga, och byggde sju altare, och offrade ju på hvart altaret en stut och en vädur;
He took him into the field of Zophim, to the top of Pisgah, and built seven altars, and offered up a bull and a ram on every altar.
15 Och sade till Balak: Gack till ditt bränneoffer; jag vill vänta derborta.
He said to Balak, “Stand here by your burnt offering, while I meet God over there.”
16 Och Herren kom emot Bileam, och gaf honom ordet i hans mun, och sade: Gack till Balak igen, och säg alltså.
The LORD met Balaam, and put a word in his mouth, and said, “Return to Balak, and say this.”
17 Och då han kom igen till honom, si, då stod han när sitt bränneoffer, med de Moabiters Förstar. Och Balak sade till honom: Hvad hafver Herren sagt?
He came to him, and behold, he was standing by his burnt offering, and the princes of Moab with him. Balak said to him, “What has the LORD spoken?”
18 Och han hof upp sitt tal, och sade: Statt upp, Balak, och hör; fatta i öronen hvad jag säger, du Zipors son:
He took up his parable, and said, “Rise up, Balak, and hear! Listen to me, you son of Zippor.
19 Gud är icke en menniska, att han kan ljuga; eller menniskobarn, att honom något kan ångra. Skulle han säga något, och icke görat? Skulle han något tala, och icke hållat?
God is not a man, that he should lie, nor a son of man, that he should repent. Has he said, and he won’t do it? Or has he spoken, and he won’t make it good?
20 Si, till att välsigna är jag hit hafd; jag välsignar, och kan icke omvändat.
Behold, I have received a command to bless. He has blessed, and I can’t reverse it.
21 Man ser ingen mödo i Jacob, och intet arbete i Israel; Herren hans Gud är när honom, och Konungens trummetning ibland honom.
He has not seen iniquity in Jacob. Neither has he seen perverseness in Israel. The LORD his God is with him. The shout of a king is among them.
22 Gud hafver fört honom utur Egypten; hans frimodighet är såsom ens enhörnings.
God brings them out of Egypt. He has as it were the strength of the wild ox.
23 Ty ingen trollkarl är i Jacob, och ingen spåman i Israel. I sin tid varder man sägandes om Jacob och om Israel, hvilka under Gud gör.
Surely there is no enchantment with Jacob; neither is there any divination with Israel. Now it shall be said of Jacob and of Israel, ‘What has God done!’
24 Si, det folket varder uppståndandes såsom ett ungt lejon, och varder sig uppresandes såsom ett lejon; det skall icke lägga sig, tilldess det äter rof, och dricker deras blod, som slagne äro.
Behold, a people rises up as a lioness. As a lion he lifts himself up. He shall not lie down until he eats of the prey, and drinks the blood of the slain.”
25 Då sade Balak till Bileam: Du skall hvarken förbanna dem, eller välsigna dem.
Balak said to Balaam, “Neither curse them at all, nor bless them at all.”
26 Bileam svarade, och sade till Balak: Hafver jag icke sagt dig, att allt det Herren talandes vorde, det måste jag göra?
But Balaam answered Balak, “Didn’t I tell you, saying, ‘All that the LORD speaks, that I must do’?”
27 Balak sade till honom: Kom, jag vill hafva dig på en annan plats; om tilläfventyrs Gudi må täckas, att du förbannar dem der.
Balak said to Balaam, “Come now, I will take you to another place; perhaps it will please God that you may curse them for me from there.”
28 Och han tog honom upp på kullen af det berget Peor, hvilket vet åt öknena.
Balak took Balaam to the top of Peor, that looks down on the desert.
29 Och Bileam sade till Balak: Bygg mig här sju altare, och låt mig få sju stutar och sju vädrar.
Balaam said to Balak, “Build seven altars for me here, and prepare seven bulls and seven rams for me here.”
30 Balak gjorde såsom Bileam sade, och offrade ju uppå hvart altaret en stut och en vädur.
Balak did as Balaam had said, and offered up a bull and a ram on every altar.
