4 Mosebok 15

1 Och Herren talade med Mose, och sade:

Locutus est Dominus ad Moysen, dicens:

2 Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti det land, der I uti bo skolen, det jag eder gifva skall;

Loquere ad filios Israel, et dices ad eos: Cum ingressi fueritis Terram habitationis vestræ, quam ego dabo vobis,

3 Och viljen göra Herranom offer, vare sig bränneoffer, eller ett offer af ett besynnerligit löfte, eller ett friviljeoffer, eller edor högtidsoffer; på det I skolen göra Herranom en söt lukt, af fä eller får;

et feceritis oblationem Domino in holocaustum, aut victimam, vota solventes, vel sponte offerentes munera, aut in sollemnitatibus vestris adolentes odorem suavitatis Domino, de bobus sive de ovibus:

4 Hvilken nu Herranom sina gåfvo offra vill, han skall göra till ett spisoffer en tiung semlomjöl, blandadt med oljo; en fjerding af ett hin;

offeret quicumque immolaverit victimam, sacrificium similæ, decimam partem ephi, conspersæ oleo, quod mensuram habebit quartam partem hin:

5 Och vin till drickoffer, sammalunda en fjerding af ett hin till bränneoffer eller eljest till ett offer, der ett lamb offradt varder.

et vinum ad liba fundenda eiusdem mensuræ dabit in holocaustum sive in victimam. Per agnos singulos

6 Men der en vädur varder offrad, skall du göra spisoffret två tiungar semlomjöl, blandadt med oljo, en tridiung af ett hin;

et arietes erit sacrificium similæ duarum decimarum, quæ conspersa sit oleo tertiæ partis hin:

7 Och vin till drickoffer, ock en tridiung af ett hin; det skall du offra Herranom till en söt lukt.

et vinum ad libamentum tertiæ partis eiusdem mensuræ offeret in odorem suavitatis Domino.

8 Men vill du göra en stut till bränneoffer, eller till ett besynnerligit löfteoffer, eller till tackoffer Herranom;

Quando vero de bobus feceris holocaustum aut hostiam, ut impleas votum vel pacificas victimas,

9 Så skall du till stuten göra ett spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandadt med oljo, ett halft hin;

dabis per singulos boves similæ tres decimas conspersæ oleo, quod habeat medium mensuræ hin:

10 Och vin till drickoffer, sammalunda ett halft hin. Detta är ett offer Herranom till en söt lukt.

et vinum ad liba fundenda eiusdem mensuræ in oblationem suavissimi odoris Domino.

11 Alltså skall du göra med en stut, med enom vädur, med ett får, af lambom och getom;

Sic facies

12 Derefter som talet är af dessa offren, derefter skall ock talet vara till spisoffret och drickoffret.

per singulos boves et arietis et agnos et hœdos.

13 Den som en inländsker är, han skall detta göra, på det han må göra Herranom ett offer till en söt lukt.

Tam indigenæ quam peregrini

14 Och om en främling bor när eder, eller ibland eder när edra fränder är, och vill göra Herranom ett offer till en söt lukt; han skall göra såsom de göra.

eodem ritu offerent sacrificia.

15 Hela menighetene skall vara en stadge, både eder och främlingomen. En evig stadge skall det vara edrom efterkommandom, att för Herranom skall en främling vara såsom I.

Unum præceptum erit atque iudicium tam vobis quam advenis terræ.

16 En lag, en rätt skall vara eder och främlingenom, som bor när eder.

Locutus est Dominus ad Moysen, dicens:

17 Och Herren talade med Mose, och sade:

Loquere filiis Israel, et dices ad eos:

18 Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti landet, dit jag eder införa skall;

Cum veneritis in terram, quam dabo vobis,

19 Att I äten af landsens bröd, skolen I gifva Herranom ett häfoffer;

et comederitis de panibus regionis illius, separabitis primitias Domino

20 Nämliga af edars degs förstling skolen I gifva ena kako till häfoffer, såsom I gifven häfoffer af ladone.

de cibis vestris. Sicut de areis primitias separatis,

21 Så skolen I ock gifva Herranom förstling af edar deg till häfoffer, med edra efterkommande.

ita et de pulmentis dabitis primitiva Domino.

22 Och om I af ovetenhet försummen något af dessa bud, som Herren till Mose sagt hafver;

Quod si per ignorantiam præterieritis quidquam horum, quæ locutus est Dominus ad Moysen,

23 Och allt det Herren eder genom Mose budit hafver, ifrå den dagen Herren begynte bjuda, intill edra efterkommande;

et mandavit per eum ad vos, a die qua cœpit iubere et ultra,

24 Om nu menigheten gör något ovetandes, så skall hela menigheten göra en ungan stut af boskapen till ett bränneoffer, Herranom till en söt lukt; samt med sitt spisoffer och drickoffer, såsom det sig bör; och en getabock till syndoffer.

oblitaque fuerit facere multitudo: offeret vitulum de armento, holocaustum in odorem suavissimum Domino, et sacrificum eius ac liba, ut ceremoniæ postulant, hircumque pro peccato:

25 Och Presten skall alltså försona hela menighetena af Israels barn, så varder det dem förlåtet; ty det är en ovetenhet. Och de skola frambära sådana sina gåfvor Herranom till ett offer; och sitt syndoffer för Herranom öfver sina ovetenhet;

et rogabit sacerdos pro omni multitudine filiorum Israel: et dimittetur eis, quoniam non sponte peccaverunt, nihilominus offerentes incensum Domino pro se et pro peccato atque errore suo:

26 Så varder det förlåtet hela menighetene af Israels barn; dertill ock främlingomen, som bo ibland eder, efter hela folket är i sådana ovetenhet.

et dimittetur universæ plebi filiorum Israel, et advenis, qui peregrinantur inter eos: quoniam culpa est omnis populi per ignorantiam.

27 Men när en själ genom ovetenhet syndar, hon skall frambära en årsgammal get till syndoffer.

Quod si anima una nesciens peccaverit, offeret capram anniculam pro peccato suo:

28 Och Presten skall försona sådana ovetande själ med syndoffret för ovetenhetena för Herranom, så att han henne försonar; så varder det henne förlåtet.

et deprecabitur pro ea sacerdos, quod inscia peccaverit coram Domino: impetrabitque ei veniam, et dimittetur illi.

29 Och det skall vara allt en lag, som I för ovetenhet göra skolen, både dem som inländske äro ibland Israels barn, ock så främlingomen, som bo ibland eder.

Tam indigenis quam advenis una lex erit omnium, qui peccaverint ignorantes.

30 Men om en själ något gör af öfverdådighet, vare sig inländsk eller utländsk, den hafver Herran försmädat; den själen skall utrotad varda utu hennes folk;

Anima vero, quæ per superbiam aliquid commiserit, sive civis sit ille, sive peregrinus, (quoniam adversus Dominum rebellis fuit) peribit de populo suo:

31 Ty hon hafver föraktat Herrans ord, och gjort hans bud omintet; hon skall platt utrotad varda, och umgälla sin skuld.

verbum enim Domini contempsit, et præceptum illius fecit irritum: idcirco delebitur, et portabit iniquitatem suam.

32 Som nu Israels barn voro i öknene, funno de en man hemtande ved om Sabbathsdagen.

Factum est autem, cum essent filii Israel in solitudine, et invenissent hominem colligentem ligna in die Sabbati,

33 Och de som hade funnit honom dermed, då han hemtade veden, hade honom fram för Mose och Aaron, och för hela menighetena.

obtulerunt eum Moysi et Aaron et universæ multitudini.

34 Och de satte honom i fängelse; ty det var icke klarliga uttryckt, hvad man skulle göra med honom.

Qui recluserunt eum in carcerem, nescientes quid super eo facere deberent.

35 Men Herren sade till Mose: Den mannen skall döden dö; hela menigheten skall stena honom utanför lägret.

Dixitque Dominus ad Moysen: Morte moriatur homo iste, obruat eum lapidibus omnis turba extra castra.

36 Så förde hela menigheten honom ut för lägret, och stenade honom ihjäl, såsom Herren hade budit Mose.

Cumque eduxissent eum foras, obruerunt lapidibus, et mortuus est, sicut præceperat Dominus.

37 Och Herren sade till Mose:

Dixit quoque Dominus ad Moysen:

38 Tala med Israels barn, och säg till dem, att de skola göra sig klutar på fållarna af deras kläder, i alla deras efterkommandom, och gul snöre i klutomen vid fållarna.

Loquere filiis Israel, et dices ad eos ut faciant sibi fimbrias per angulos palliorum, ponentes in eis vittas hyacinthinas:

39 Och skola de klutar tjena eder dertill, att I skolen se på dem, och ihågkomma all Herrans bud, och göra dem, att I icke efterföljen edars hjertas tycko, eller hor drifven efter edor ögon.

quas cum viderint, recordentur omnium mandatorum Domini, nec sequantur cogitationes suas et oculos per res varias fornicantes,

40 Derföre skolen I ihågkomma och göra all min bud, och helige vara edrom Gud.

sed magis memores præceptorum Domini faciant ea, sintque sancti Deo suo.

41 Jag Herren edar Gud, den eder utur Egypti land fört hafver, att jag skulle vara edar Gud: Jag Herren edar Gud.

Ego Dominus Deus vester, qui eduxi vos de Terra Ægypti, ut essem Deus vester.