4 Mosebok 14

1 Då tog hela menigheten till att skria; och folket gret den nattena.

Iti dayta a rabii, nagsangit iti napigsa dagiti amin a tattao.

2 Och all Israels barn knorrade emot Mose och Aaron, och hela menigheten sade till dem: Ack! att vi dock hade mått dött i Egypti land, eller ännu dö måtte i denna öknene.

Inuyaw dagiti amin a tattao ti Israel da Moises ken Aaron. Kinuna dagiti tattao kadakuada, “Nataykami la koman idiay daga iti Egipto, wenno iti daytoy a let-ang!

3 Hvi förer Herren oss i detta landet, att vi skole falla för svärd, och våra hustrur och barn varda till rofs? Är icke bättre, att vi drage in uti Egypten igen?

Apay nga impannakami ni Yahweh iti daytoy a daga a matay babaen iti kampilan? Agbalin a biktima dagiti assawa ken dagiti annakmi. Saan kadi a nasaysayaat nga agsublikami idiay Egipto?”

4 Och den ene sade till den andra: Låt oss häfva oss upp en höfvitsman, och fara in uti Egypten igen.

Kinunada iti tunggal maysa, “Mangpilitayo iti sabali a pangulo, ket agsublitayo idiay Egipto.”

5 Men Mose och Aaron föllo uppå sin ansigte för hela menighetenes församling af Israels barn.

Ket nagpakleb da Moises ken Aaron iti sangoanan dagiti amin a gimong dagiti tattao ti Israel.

6 Och Josua, Nuns son, och Caleb, Jephunne son, de ock landet bespejat hade, refvo sin kläder;

Ni Josue nga anak a lalaki ni Nun ken ni Caleb nga anak a lalaki ni Jefone, a dadduma kadagiti naibaon a mangsukimat iti daga, ket rinay-abda dagiti badoda.

7 Och sade till alla menighetena af Israels barn: Landet, som vi igenomvandrat hafve till att bespeja det, är ganska godt.

Nagsaoda kadagiti amin a tattao ti Israel. Kinunada, “Ti daga a napananmi ken sinukimatmi ket nasayaat unay.

8 Hafver Herren vilja till oss, så förer han oss väl uti det landet, och gifver oss det; hvilket ett land är, som mjölk och hannog uti flyter.

No maay-ayo ni Yahweh kadatayo, ipannatayo ngarud iti daytoy a daga ket itedna daytoy kadatayo. Ti daga nga agay-ayus iti gatas ken diro.

9 Faller icke ifrå Herran, och frukter eder intet för detta landsens folk; ty vi vilje äta dem upp såsom bröd. Deras beskärm är gånget ifrå dem, och Herren är med oss; frukter eder intet för dem.

Ngem saankayo nga agsukir kenni Yahweh, ken saankayo nga agbuteng kadagiti tattao iti daga. Ibusentayo ida a kas kalaka ti pannangan iti taraon. Maikkatto kadakuada ti salaknibda, gapu ta adda kadatayo ni Yahweh. Saankayo nga agbuteng kadakuada.”

10 Då sade hela folket, att man skulle stena dem. Så syntes Herrans härlighet på vittnesbördsens tabernakel för all Israels barn.

Ngem binutbuteng ida dagiti amin a tattao a batoenda ida agingga a matayda. Ket nagparang ti dayag ni Yahweh idiay tabernakulo kadagiti amin a tattao ti Israel.

11 Och Herren sade till Mose: Huru länge skall detta folket försmäda mig? Och huru länge vilja de icke tro på mig genom allahanda tecken, som jag ibland dem gjort hafver?

Kinuna ni Yahweh kenni Moises, “Kasano pay kabayag ti panangumsi dagitoy a tattao kaniak? Kasano pay kabayag ti saanda a panagtalek kaniak, iti laksid dagiti amin nga inaramidko kadakuada a pagilasinan iti pannakabalinko?

12 Jag skall slå dem med pestilentie, och förgöra dem, och göra dig till ett större och mägtigare folk, än detta är.

Darupek ida babaen kadagiti didigra, ikkatek dagiti tawidda, ken manipud iti pulim mangaramidak iti maysa a nasion a dakdakkel ken nabilbileg ngem isuda.”

13 Men Mose sade till Herran: Så få de Egyptier det höra; ty du hafver fört detta folket med dine kraft midt ut ifrå dem;

Kinuna ni Moises kenni Yahweh, “No aramidem daytoy, ket mangeg dagiti Egipcio ti maipanggep iti daytoy, gapu ta insalakanmo dagitoy a tattao manipud kadakuada babaen iti pannakabalinmo.

14 Och man varder sägandes till detta lands inbyggare, som hört hafva, att du, Herre, äst ibland detta folket, att du ansigte mot ansigte sedd varder, och din molnsky står öfver dem, och du, Herre, går för dem i molnstodene om dagen, och i eldstodene om nattene;

Ibagadanto kadagiti agnanaed iti daytoy a daga. Nangngegda a sika, O Yahweh ket adda kadagitoy a tattao, gapu ta nakitadaka iti rupan-rupa. Agtalinaed ti ulepmo iti ngatoen dagiti tattaomi. Umun-unaka ngem isuda babaen iti adigi nga ulep iti aldaw ken iti adigi nga apuy iti rabii.

15 Och du dräpte detta folket, såsom en man; så skulle Hedningarna, som sådana rop på dig hörde, tala och säga:

Ita no patayem dagitoy a tattao a kas maysa a tao, ket agsao ken ibaga dagiti nasion a nakangngeg iti kinalatakmo a,

16 Herren förmådde icke föra det folket in uti det land, som han dem svorit hade; derföre hafver han dräpit dem i öknene.

'Gapu ta saan a maipan ni Yahweh dagitoy a tattao iti daga nga inkarina nga itedna kadakuada, pinatayna ida idiay let-ang.'

17 Så låt nu Herrans kraft stor varda, såsom du talat hafver och sagt:

Ita, agpakpakaasiak kenka, usarem ti naindaklan a pannakabalinmo. Ta kinunam,

18 Herren är långmodig, och af stora barmhertighet, och förlåter missgerning och öfverträdelse, och låter ingen vara ostraffad, utan söker fädernas missgerningar öfver barnen, intill tredje och fjerde led.

“Saan a nalaka nga agunget ni Yahweh ken aglaplapusanan ti kinapudnona iti tulagna. Pakpakawanenna ti pagkurkurangan ken pagbasbasolan. Ikkatenna dagiti nagbasol inton iyegna kadagiti kaputotanda ti dusa ti basol dagiti kapuonanda, kadagiti maikatlo ken maika-uppat a henerasion.'

19 Så var nu nådelig öfver detta folks missgerning, efter dina stora barmhertighet, såsom du ock desso folke förlåtit hafver, allt ifrån Egypten, och härtill.

Agpakaasiak kenka a pakawanem ti basol dagitoy a tattao gapu iti naindaklan a kinapudnom iti tulagmo, kas iti kanayon a panangpakawanmo kadagitoy a tattao manipud idi addada pay laeng idiay Egipto agingga ita.”

20 Och Herren sade: Jag hafver förlåtit dem det, såsom du sagt hafver.

Kinuna ni Yahweh, “Pinakawanko ida kas iti dinawatmo,

21 Men så visst som jag lefver, så skall all verlden varda full af Herrans härlighet;

ngem iti kinapudnona, iti panagbibiagko, ken kas mapunno iti dayagko ti entero a daga,

22 Ty alle de män, som hafva sett mina härlighet, och min tecken, som jag gjort hafver uti Egypten, och uti öknene, och nu tio resor försökt mig, och icke hafva lydt mine röst;

amin dagiti tattao a nakakita ti dayagko ken dagiti pagilasinan iti pannakabalin nga inaramidko idiay Egipto ken idiay let-ang—sinuotdak latta dagitoy iti naminsangapulo ken saanda a dimngeg iti timekko.

23 Ingen af dem skall få se det landet, som jag deras fäder svorit hafver; och ingen skall se det, den mig försmädat hafver.

Isu nga ibagak a sigurado a saandanto a makita ti daga nga inkarik kadagiti kapuonanda. Awan ti uray maysa kadakuada a nangumsi kaniak ti makakita iti daytoy,

24 Men min tjenare Caleb, derföre, att en annar Anda med honom är, och hafver troliga följt mig efter, honom skall jag föra in i det landet, der han inkom; och hans säd skall intaga det;

malaksid kenni Caleb nga adipenko, gapu ta adda sabali nga espirituna. Naan-anay a sinurotnak; ipankonto isuna iti daga a napanna sinukimat. Tagikuaento daytoy dagiti kaputotanna.

25 Dertill ock de Amalekiter och Cananeer, som i dalarna bo. I morgon vänder om, och drager in uti öknena, på den vägen åt röda hafvet.

(Ita, agnanaed dagiti Amalekita ken Canaaneo idiay tanap.) Agsublikayo inton bigat ket mapankayo idiay let-ang babaen iti dalan nga agturong iti baybay dagiti Runo.”

26 Och Herren talade med Mose och Aaron, och sade:

Nagsao ni Yahweh kada Moises ken Aaron. Kinunana,

27 Huru länge skall denna onda hopen knorra emot mig? Ty jag hafver hört Israels barnas knorran, som de emot mig knorrat hafva.

“Kasano pay kabayag ti panangib-ibturko kadagitoy a nadangkes a tattao a manguy-uyaw kaniak? Nangngegko dagiti panagrekreklamo dagiti tattao ti Israel kaniak.

28 Derföre säg till dem: Så visst som jag lefver, säger Herren, skall jag göra eder såsom I för min öron sagt hafven.

Ibagam kadakuada, kinuna ni Yahweh, ‘Iti panagbibiagko,' 'kas insaoyo iti panagdengngegko, Aramidek daytoy kadakayo:

29 Edra kroppar skola falla i denna öknene; och alle I, som räknade ären ifrå tjugu år och derutöfver, I som emot mig knorrat hafven,

Mataykayonto iti daytoy a let-ang, aminkayo a nagreklamo maibusor kaniak, dakayo a nabilang iti sensus, ti sibubukel a bilang dagiti amin a tattao manipud iti agtawen iti duapulo ken agpangato.

30 Skolen intet komma in uti det land, der jag mina hand på upphäfvit hafver, att jag skulle låta eder deruti bo, förutan Caleb, Jephunne son, och Josua, Nuns son.

Awan duadua a saankayo a makastrek iti daga nga inkarik a pagnaedanyo, malaksid kenni Caleb nga anak a lalaki ni Jefone ken ni Josue nga anak a lalaki ni Nun.

31 Men edor barn, der I om saden, att de skulle varda till ett rof, dem vill jag föra derin, att de skola få se det land, som I förkasten.

Ngem ipankonto iti dayta a daga dagiti annakyo a kinunayo nga agbalin a biktima. Mapadasandanto ti daga a linaksidyo!

32 Men I, med edra kroppar, skolen falla i denna öken.

No maipapan kadakayo, mataykayonto iti daytoy a let-ang.

33 Och edor barn skola varda herdar i öknene, i fyratio år, och umgälla edart horeri, intilldess edra kroppar varda åtgångne i öknene;

Agalla-allanto dagiti annakyo iti let-ang iti uppat a pulo a tawen. Rumbeng a lak-amenda dagiti supapak dagiti panagsukiryo agingga a patayen ti let-ang dagiti bagbagiyo.

34 Efter talet af de fyratio dagarna, i hvilkom I landet bespejaden, ju ett år för hvar dagen, att de skola umgälla edor missgerning i fyratio år; på det I skolen förnimma, hvad det är, när jag tager mina hand ifrå.

Kas iti bilang dagiti aldaw idi sinukimatyo ti daga iti uppat a pulo nga aldaw, kasta met ti masapul a pananglak-amyo kadagiti supapak dagiti basolyo iti uppat a pulo a tawen—maysa a tawen para iti maysa nga aldaw, ken masapul a maammoanyo ti pagbanagan ti agbalin a kabusorko.

35 Jag Herren hafver det sagt, det vill jag ock så göra allom dessom onda hopenom, som sig emot mig upphäfvit hafver; uti denna öken skola de åtgå, och der dö.

Siak, ni Yahweh, ti nagsao. Awan duadua nga aramidek daytoy kadagiti amin a nadangkes a tattao a nagtitipon a sangsangkamaysa a maibusor kaniak. Maibusdanto iti daytoy a let-ang. Ditoydanto a matay.'”

36 Alltså dödde af Herrans plågo alle de män, som Mose sändt hade till att bespeja landet, och igenkomne voro, och hade kommit hela menighetena till att knorra deremot;

37 Dermed att de gåfvo landena ett rykte, att det var ondt.

Isu a natay iti sangoanan ni Yahweh dagiti amin a lallaki nga imbaon ni Moises a mangkita iti daga babaen ti didigra. Dagitoy dagiti lallaki a nagsubli ken nangipadamag iti saan a nasayaat maipanggep iti daga. Daytoy ti gapuna a nagreklamo amin a tattao maibusor kenni Moises.

38 Men Josua, Nuns son, och Caleb, Jephunne son, blefvo lefvande, af de män, som gångne voro till att bespeja landet.

Kadagiti lallaki a napan nangkita iti daga, ni laeng Josue nga anak a lalaki ni Nun ken ni Caleb nga anak a lalaki ni Jefone ti nagtalinaed a sibibiag.

39 Och Mose talade dessa orden till all Israels barn; då sörjde folket svårliga;

Idi impadamag ni Moises dagitoy a sasao kadagiti amin a tattao ti Israel, nagladingitda iti kasta unay.

40 Och stodo om morgonen bittida upp, och drogo upp på bergshöjdena, och sade: Här äre vi, och vilje draga upp till de rum, der Herren oss af sagt hafver; ty vi hafve syndat.

Nasapada a bimmangon iti bigbigat ket napanda iti tuktok ti bantay ket kinunada, “Kitaenyo, addatayo ditoy, ket mapantayo iti lugar nga inkari ni Yahweh, ta nagbasoltayo.”

41 Men Mose sade: Hvi gån I så utöfver Herrans ord? Det skall icke väl bekomma eder.

Ngem kinuna ni Moises, “Apay a salsalangusingenyon ita dagiti bilin ni Yahweh? Saankayo nga agballigi.

42 Drager icke upp; förty Herren är icke med eder; att I icke blifven slagne för edra fiendar.

Saankayo a mapan, gapu ta awan kadakayo ni Yahweh a manglapped iti pannakaparmekyo kadagiti kabusoryo.

43 Ty de Amalekiter och Cananeer äro der för eder; och I varden fallande för svärd, derföre, att I hafven vändt eder ifrå Herranom; och Herren skall intet vara med eder.

Adda sadiay dagiti Amalekita ken Cananeo, ket mataykayonto babaen kadagiti kampilan gapu ta timmalikodkayo manipud iti panangsursurotyo kenni Yahweh. Isu nga awanto isuna kadakayo.”

44 Men de voro förblindade till att draga upp på bergshöjdena; men Herrans förbunds ark och Mose kommo intet utu lägret.

Ngem pinilitda latta iti sumang-at iti katurturodan a pagilian; nupay kasta, saan a pimmanaw ni Moises wenno ti lakasa ti tulag ni Yahweh iti kampo.

45 Så kommo de Amalekiter och Cananeer, som på bergen bodde, neder, och slogo dem, och förföljde dem allt intill Horma.

Ket simmalog dagiti Amalekita, kasta met dagiti Cananeo nga agnanaed kadagitoy a turturod. Rinautda dagiti Israelita ket pinarmekda ida agingga idiay Horma.