4 Mosebok 12

1 Och MirJam och Aaron talade emot Mose för hans hustrus skull, den Ethiopissan, som han till hustru tagit hade; derföre att han en Ethiopisso hade till hustru tagit;

Moses loh Kushi nu a loh vanbangla a loh Kushi nu kah a kongmai dongah Miriam neh Aaron loh a thet.

2 Och sade: Talar nu Herren allena genom Mose? Talar han ock icke genom oss? Och Herren hörde det.

Te vaengah, “Moses lamlong bueng a BOEIPA loh a thui eh? Mamih rhoi lamlong khaw thui mahpawt nim?” a ti rhoi vaengah BOEIPA loh a yaak.

3 Men Mose var en ganska saktmodig man, öfver alla menniskor på jordene.

Tedae Moses tah a kodo uet ah diklai hman kah hlang boeih lakah kodo tangkik hlang la om.

4 Och strax sade Herren till Mose, och till Aaron, och till MirJam: Går ut I tre intill vittnesbördsens tabernakel. Och de gingo alle tre ut.

Te dongah BOEIPA loh Moses taeng neh Aaron taengah khaw Miriam taengah khaw, “Nangmih pathum te tingtunnah dap la ha lo uh,” thaeng a ti nah tih a pathum la cet uh.

5 Då kom Herren neder i molnstodene, och steg in i dörrena af tabernaklet, och kallade Aaron och MirJam; och de gingo både ut.

Te vaengah BOEIPA te cingmai tung la suntla tih dap thohka ah pai. Te phoeiah Aaron neh Miriam te a khue tih amih rhoi thoeih rhoi.

6 Och han sade: Hörer min ord; om någor är ibland eder en Herrans Prophet, honom vill jag uppenbara mig uti en syn; eller uti en dröm vill jag tala med honom.

Te phoeiah, “Kai ol he hnatun rhoi laeh, nangmih kah tonghma om koinih, BOEIPA he anih taengah mangthuinah neh mueimang ah ka phoe vetih anih te ka voek pawnko.

7 Men icke så min tjenare Mose, hvilken uti mitt hela hus trogen är.

Ka sal Moses tah te moenih, ka imkhui pum ah anih tah a uepom ta.

8 Munteliga talar jag med honom, och han ser Herran såsom han är, icke genom mörk ord eller liknelse. Hvi hafven I då icke fruktat att tala emot min tjenare Mose?

Ka ka dongkah olka te anih taengah ka thui vaengah a hmuethma khaw olkael a om moenih. BOEIPA muei a paelki vaengah he balae tih ka sal Moses taengah cal ham khaw na rhih pawh?” a ti nah.

9 Och Herrans vrede förgrymmade sig öfver dem, och han vände sig bort;

BOEIPA kah thintoek te amih rhoi taengah sai tih cet.

10 Dertill gaf ock molnskyn sig ifrå tabernaklet. Och si, då var MirJam spitelsk såsom en snö; och Aaron vände sig till MirJam, och fick se att hon var spitelsk.

Te phoeiah cingmai te dap so lamloh nong. Te vaengah Miriam te vuelsong bangla pahuk tih Aaron te Miriam taengla a mael vaengah tarha ana pahuk coeng.

11 Han sade till Mose: Ack min herre! lägg icke denna syndena på oss, i det vi hafve ovisliga gjort, och syndat;

Aaron loh Moses te, “Aw ka boeipa, kaimih rhoi soah tholh han dueh mai boeh, ka nga rhoi tih ka tholh oeh te.

12 Att denna icke blifver såsom ett dödt ting, som kommer ut af moderlifvet; det hafver allaredo bortfrätit hälftena af hennes kött.

A manu bung lamloh a thoeng vaengah a saa rhakthuem a caak pah vaengkah a duek bangla om mai boel saeh,” a ti nah.

13 Då ropade Mose till Herran, och sade: Ack Gud! gör henne helbregda.

Te dongah Moses te BOEIPA taengah pang tih, “Pathen aw anih he hoeih sak mai laeh,” a ti nah.

14 Herren sade: Om hennes fader hade spottat henne i ansigtet, skulle hon icke skämma sig i sju dagar? Låt innelycka henne i sju dagar utan lägret; sedan låt åter taga henne igen.

BOEIPA loh Moses te, “A napa loh a maelhmai ah a timthoeih la a timthoeih coeng atah hnin rhih a hmaithae mahpawt nim? Rhaehhmuen lamloh vongvoel ah hnin rhih om saeh lamtah khue mai saeh,” a ti nah.

15 Så vardt då MirJam innelyckt i sju dagar utan lägret, och folket for ingen vägs fram bätter, intilldess MirJam vardt igen anammad.

Te dongah Miriam te rhaehhmuen vongvoel ah hnin rhih a khoh uh tih Miriam a mael duela pilnam khaw cet pawh.

16 Sedan drog folket ifrå Hazeroth, och lägrade sig uti den öknene Paran.

Te phoeiah pilnam te Hazeroth lamloh cet tih Paran khosoek ah rhaeh uh.