4 Mosebok 10

1 Och Herren talade med Mose, och sade:

El Señor le dijo a Moisés:

2 Gör dig två trummeter af tätt silfver, att du brukar dem till att kalla tillhopa menighetena, och när hären af stad skall.

“Haz dos trompetas de plata martillada. Se usarán para convocar a los israelitas y para hacer que el campamento se mueva.

3 När man blås slätt med dem båda, skall församla sig till dig hela menigheten inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel.

Cuando se toquen las dos trompetas, todos los israelitas se reunirán ante ti en la entrada del Tabernáculo de Reunión.

4 När man slätt blås med enom, så skola höfvitsmännerna församla sig till dig; de öfverste öfver tusende i Israel.

Pero si sólo se toca una, sólo los líderes de la tribu se reunirán ante ti.

5 Men när I trummeten, så skola de lägren draga af stad, som ligga österut.

“Cuando se toque la trompeta, que es la señal de alarma para salir, los campamentos del lado este deben salir primero.

6 Och när I trummeten annan gång, då skola de lägren draga af stad, som ligga söderut; förty, när de resa skola, så skolen I trummeta.

Cuando se toca la trompeta por segunda vez, los campamentos del lado sur deben marchar. Esa es su señal para empezar a moverse.

7 Men när menigheten skall församlas, skolen I slätt blåsa, och icke trummeta.

Para convocar a la gente, soplen las trompetas normalmente, no la señal de alarma fuerte.

8 Och det blåsandet med trummeterna skola Prestens Aarons söner göra. Och det skall vara eder ett evigt sätt till edra efterkommande.

Los descendientes de Aarón deben tocar las trompetas. Esta regulación seguirá vigente en todos los tiempos y para todas las generaciones futuras.

9 När I dragen till någon strid uti edro lande emot edra fiendar, som strida på eder, så skolen I trummeta med trummeterna, att uppå eder skall tänkt varda för Herranom edrom Gud, och I mågen löste varda ifrån edra fiendar.

“Cuando estés en tu propia tierra y tengas que ir a la batalla contra un enemigo que te haya atacado, toca la señal de alarma y el Señor tu Dios no te olvidará: te salvará de tus enemigos.

10 Sammalunda ock, när I ären glade, på edra högtider och edra nymånader, skolen I blåsa med trummeterna öfver edor bränneoffer och tackoffer; att det skall vara eder till åminnelse för edrom Gud. Jag är Herren edar Gud.

Toquen las trompetas cuando celebren también, en sus fiestas regulares y al principio de cada mes. Es decir, cuando traigas tus holocaustos y tus ofrendas de comunión que serán como un recordatorio para ti ante tu Dios. Yo soy el Señor tu Dios”.

11 På tjugonde dagen i dem andra månadenom, i de andra årena, gaf molnskyn sig upp af vittnesbördsens tabernakel.

Entonces la nube se levantó del Tabernáculo del Testimonio el vigésimo día del segundo mes del segundo año.

12 Och Israels barn drogo i deras skarar utu Sinai öken; och molnskyn blef uti den öknene Paran.

Los israelitas abandonaron el desierto del Sinaí y se desplazaron de un lugar a otro hasta que la nube se detuvo en el desierto de Parán.

13 Och de förste drogo af stad, efter Herrans ord genom Mose;

Esta fue la primera vez que salieron siguiendo el mandato del Señor a través de Moisés.

14 Nämliga det baneret af Juda barnas lägre drog först åstad med deras här; och öfver deras här var Nahesson, Amminadabs son.

Las divisiones de la tribu de Judá fueron las primeras en marchar bajo su bandera, con Naasón, hijo de Aminadab, al mando.

15 Och öfver den hären af Isaschars barnas slägte var Nathaneel, Zuars son.

Natanael, hijo de Zuar, estaba a cargo de la tribu de Isacar,

16 Och öfver den hären af Sebulons barnas slägte var Eliab, Helons son.

y Eliab, hijo de Helón, estaba a cargo de la división tribal de Zabulón.

17 Då lade man tillsamman tabernaklet; och Gersons och Merari barn drogo åstad, och båro tabernaklet.

Entonces el Tabernáculo fue desmontado, y los guersonitas y los meraritas que lo llevaban se pusieron en marcha.

18 Dernäst följde det baneret af Rubens lägre med deras här; och öfver deras här var Elizur, Sedeurs son.

Luego vinieron las divisiones de la tribu de Rubén, quienes marcharon bajo su bandera, con Elisur, hijo de Sedeur, a cargo.

19 Och öfver den hären af Simeons barnas slägte var Selumiel, ZuriSadai son.

Selumiel, hijo de Zurishaddai, estaba a cargo de la tribu de Simeón,

20 Och Eliasaph, Deguels son, öfver Gads barnas slägtes här.

y Eliasaf, hijo de Deuel, estaba a cargo de la tribu de Gad.

21 Så drogo ock de Kehatiter åstad, och båro helgedomen; och hine uppsatte tabernaklet tilldess denne kommo efter.

Entonces los coatitas se pusieron en marcha, llevando los objetos sagrados. El tabernáculo se colocaría antes de que llegaran.

22 Dernäst drog det baneret åstad af Ephraims barnas lägre med deras här; och öfver dem var Elisama, Ammihuds son.

Luego vinieron las divisiones de la tribu de Efraín, y marcharon bajo su bandera, con Elisama, hijo de Amihud a cargo.

23 Och Gamliel, Pedahzurs son, öfver den hären af Manasse barnas slägte.

Gamaliel, hijo de Pedasur, estaba a cargo de la tribu de Manasés,

24 Och Abidan, Gideoni son, öfver den hären af BenJamins barnas slägte.

y Abidán, hijo de Gedeón, estaba a cargo de la tribu de Benjamín.

25 Dernäst följde det baneret af Dans barnas lägre med deras här; och så voro all lägren uppe; och Ahieser, AmmiSadai son, var öfver deras här;

Finalmente llegaron las divisiones de Dan que marcharon bajo su bandera, defendiendo la retaguardia de todos los grupos tribales, con Ahiezer, hijo de Amisadai, a cargo.

26 Och Pagiel, Ochrans son, öfver den hären af Assers barnas slägte;

Pagiel, hijo de Ocrán, estaba a cargo de la tribu de Aser,

27 Och Ahira, Enans son, öfver den hären af Naphthali barnas slägte.

y Ajirá, hijo de Enán, estaba a cargo de la tribu de Neftalí.

28 Så foro Israels barn med deras härar.

Este era el orden en el se desplazaban las tribus de Israel.

29 Och Mose sade till sin svåger Hobab, Reguels son, af Midian: Vi drage till de rum, om hvilka Herren sagt hafver: Jag skall gifva eder dem; så kom nu med oss, vi vilje göra det bästa med dig; ty Herren hafver Israel godt tillsagt.

Moisés le explicó a Hobab, el hijo del suegro de Moisés, Reuel, el madianita, “Nos vamos al lugar que el Señor prometió diciendo: ‘Te daré esta tierra’. Ven con nosotros y seremos buenos contigo, porque el Señor le ha prometido cosas buenas a Israel”.

30 Han svarade: Jag vill icke med eder, utan fara i mitt land till mina slägt.

“No, no me iré, volveré a mi país y a mi pueblo”, respondió Hobab.

31 Han sade: Käre, öfvergif oss icke; förty du vetst hvar vi skole lägra oss i öknene, och skall vara vårt öga.

“Por favor, no nos abandones ahora”, le dijo Moisés, “porque tú eres el único que sabe dónde debemos acampar en el desierto y puedes guiarnos.

32 Och om du far med oss, det goda, som Herren gör med oss, det vilje vi göra med dig.

Si vienes con nosotros, todo lo bueno que el Señor nos de como bendición lo compartiremos contigo”.

33 Så drogo de ifrå Herrans berg tre dagsresor; och Herrans förbunds ark drog för dem tre dagsresor, till att visa dem hvar de hvila skulle.

Se fueron de la montaña del Señor para hacer un viaje de tres días, y El Arca del Pacto del Señor les mostró el camino durante estos tres días para encontrar un lugar para acampar.

34 Och Herrans molnsky var öfver dem om dagen, när de drogo utu lägret.

La nube del Señor estuvo sobre ellos durante el día mientras se alejaban del campamento.

35 Och när arken for, så sade Mose: Herre, statt upp, att dine fiender måga förströs; och de som dig hata, måga flyktige varda för dig.

Cada vez que el Arca avanzaba, Moisés gritaba: “Levántate, Señor, y que tus enemigos se dispersen, y que los que te odian huyan de ti”.

36 Och när han sattes ned, sade han: Kom igen, Herre, till de många Israels tusend.

Cada vez que se detenía, Moisés gritaba: “Vuelve, Señor, a los miles y miles del pueblo de Israel”.