4 Mosebok 10

1 Och Herren talade med Mose, och sade:

Og Herren talte til Moses og sa:

2 Gör dig två trummeter af tätt silfver, att du brukar dem till att kalla tillhopa menighetena, och när hären af stad skall.

Gjør dig to trompeter av sølv; i drevet arbeid skal du gjøre dem. Og du skal bruke dem når menigheten skal kalles sammen, og når leirene skal bryte op.

3 När man blås slätt med dem båda, skall församla sig till dig hela menigheten inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel.

Når der støtes i dem begge, da skal hele menigheten samle sig hos dig ved inngangen til sammenkomstens telt.

4 När man slätt blås med enom, så skola höfvitsmännerna församla sig till dig; de öfverste öfver tusende i Israel.

Støtes der bare i den ene, da skal høvdingene, overhodene for Israels tusener, samle sig hos dig.

5 Men när I trummeten, så skola de lägren draga af stad, som ligga österut.

Men når I blåser alarm, da skal de leire som ligger mot øst, bryte op.

6 Och när I trummeten annan gång, då skola de lägren draga af stad, som ligga söderut; förty, när de resa skola, så skolen I trummeta.

Og når I blåser alarm annen gang, da skal de leire som ligger mot syd, bryte op. Alarm skal der blåses når de skal bryte op.

7 Men när menigheten skall församlas, skolen I slätt blåsa, och icke trummeta.

Men når menigheten skal kalles sammen, skal I støte i dem og ikke blåse alarm.

8 Och det blåsandet med trummeterna skola Prestens Aarons söner göra. Och det skall vara eder ett evigt sätt till edra efterkommande.

Arons sønner, prestene, er det som skal blåse i trompetene. Dette skal være en evig lov for eder, fra slekt til slekt.

9 När I dragen till någon strid uti edro lande emot edra fiendar, som strida på eder, så skolen I trummeta med trummeterna, att uppå eder skall tänkt varda för Herranom edrom Gud, och I mågen löste varda ifrån edra fiendar.

Og når I drar i krig i eders land mot fiender som overfaller eder, da skal I blåse alarm med trompetene; og Herren eders Gud skal komme eder i hu, så I skal bli frelst fra eders fiender.

10 Sammalunda ock, när I ären glade, på edra högtider och edra nymånader, skolen I blåsa med trummeterna öfver edor bränneoffer och tackoffer; att det skall vara eder till åminnelse för edrom Gud. Jag är Herren edar Gud.

Og på eders gledesdager og eders høitider og eders nymånedager skal I støte i trompetene når I ofrer eders brennoffer og eders takkoffer, og de skal minne om eder for eders Guds åsyn; jeg er Herren eders Gud.

11 På tjugonde dagen i dem andra månadenom, i de andra årena, gaf molnskyn sig upp af vittnesbördsens tabernakel.

Og det skjedde i det annet år i den annen måned, på den tyvende dag i måneden, da løftet skyen sig fra vidnesbyrdets tabernakel,

12 Och Israels barn drogo i deras skarar utu Sinai öken; och molnskyn blef uti den öknene Paran.

og Israels barn brøt op og drog i dagsreiser fra Sinai ørken, og skyen lot sig ned i ørkenen Paran.

13 Och de förste drogo af stad, efter Herrans ord genom Mose;

Dette var første gang de brøt op, og det var efter Herrens ord ved Moses.

14 Nämliga det baneret af Juda barnas lägre drog först åstad med deras här; och öfver deras här var Nahesson, Amminadabs son.

Først brøt Judas barns leir op med sitt banner, hær efter hær, og høvdingen for deres hær var Nahson, Amminadabs sønn.

15 Och öfver den hären af Isaschars barnas slägte var Nathaneel, Zuars son.

Og høvding for Issakars stammes hær var Netanel, Suars sønn.

16 Och öfver den hären af Sebulons barnas slägte var Eliab, Helons son.

Og høvding for Sebulons stammes hær var Eliab, Helons sønn.

17 Då lade man tillsamman tabernaklet; och Gersons och Merari barn drogo åstad, och båro tabernaklet.

Så blev tabernaklet tatt ned, og Gersons barn og Meraris barn, de som bar tabernaklet, brøt op.

18 Dernäst följde det baneret af Rubens lägre med deras här; och öfver deras här var Elizur, Sedeurs son.

Så brøt Rubens leir op med sitt banner, hær efter hær, og høvdingen for deres hær var Elisur, Sede'urs sønn.

19 Och öfver den hären af Simeons barnas slägte var Selumiel, ZuriSadai son.

Og høvding for Simeons stammes hær var Selumiel, Surisaddais sønn.

20 Och Eliasaph, Deguels son, öfver Gads barnas slägtes här.

Og høvding for Gads stammes hær var Eljasaf, De'uels sønn.

21 Så drogo ock de Kehatiter åstad, och båro helgedomen; och hine uppsatte tabernaklet tilldess denne kommo efter.

Så brøt kahatittene op, de som bar de høihellige ting; og før de kom frem, hadde de andre reist tabernaklet.

22 Dernäst drog det baneret åstad af Ephraims barnas lägre med deras här; och öfver dem var Elisama, Ammihuds son.

Så brøt Efra'ims leir op med sitt banner, hær efter hær, og høvdingen for deres hær var Elisama, Ammihuds sønn.

23 Och Gamliel, Pedahzurs son, öfver den hären af Manasse barnas slägte.

Og høvding for Manasse stammes hær var Gamliel, Pedasurs sønn.

24 Och Abidan, Gideoni son, öfver den hären af BenJamins barnas slägte.

Og høvding for Benjamins stammes hær var Abidan, Gideonis sønn.

25 Dernäst följde det baneret af Dans barnas lägre med deras här; och så voro all lägren uppe; och Ahieser, AmmiSadai son, var öfver deras här;

Så brøt Dans leir op med sitt banner, hær efter hær - de var hele togets baktropp, og høvdingen for deres hær var Akieser, Ammisaddais sønn.

26 Och Pagiel, Ochrans son, öfver den hären af Assers barnas slägte;

Og høvding for Asers stammes hær var Pagiel, Okrans sønn.

27 Och Ahira, Enans son, öfver den hären af Naphthali barnas slägte.

Og høvding for Naftali stammes hær var Akira, Enans sønn.

28 Så foro Israels barn med deras härar.

Således var Israels barn fylket når de brøt op, hær for hær. Så brøt de op,

29 Och Mose sade till sin svåger Hobab, Reguels son, af Midian: Vi drage till de rum, om hvilka Herren sagt hafver: Jag skall gifva eder dem; så kom nu med oss, vi vilje göra det bästa med dig; ty Herren hafver Israel godt tillsagt.

og Moses sa til midianitten Hobab, Re'uels sønn, Moses' svoger: Vi bryter nu op til det sted hvorom Herren har sagt: Jeg vil gi eder det. Kom med oss! Så vil vi gjøre vel imot dig; for Herren har lovt Israel alt hvad godt er.

30 Han svarade: Jag vill icke med eder, utan fara i mitt land till mina slägt.

Men han svarte: Jeg vil ikke gå med, jeg vil dra hjem til mitt land og min slekt.

31 Han sade: Käre, öfvergif oss icke; förty du vetst hvar vi skole lägra oss i öknene, och skall vara vårt öga.

Da sa Moses: Å nei, forlat oss ikke! Du vet jo best hvor vi kan leire oss i ørkenen, og du skal være vårt øie;

32 Och om du far med oss, det goda, som Herren gör med oss, det vilje vi göra med dig.

går du med oss, da vil vi la dig få godt av det gode som Herren gjør mot oss.

33 Så drogo de ifrå Herrans berg tre dagsresor; och Herrans förbunds ark drog för dem tre dagsresor, till att visa dem hvar de hvila skulle.

Så drog de da fra Herrens berg tre dagsreiser frem; og Herrens pakts ark drog foran dem de tre dagsreiser for å søke et hvilested for dem.

34 Och Herrans molnsky var öfver dem om dagen, när de drogo utu lägret.

Herrens sky var over dem om dagen når de brøt op fra leiren.

35 Och när arken for, så sade Mose: Herre, statt upp, att dine fiender måga förströs; och de som dig hata, måga flyktige varda för dig.

Og når arken brøt op, sa Moses: Reis dig, Herre, så dine fiender spredes, og de som hater dig, flyr for ditt åsyn!

36 Och när han sattes ned, sade han: Kom igen, Herre, till de många Israels tusend.

Og når den hvilte, sa han: Kom tilbake, Herre, til Israels titusen tusener!