4 Mosebok 10
1 Och Herren talade med Mose, och sade:
The LORD spoke to Moses, saying,
2 Gör dig två trummeter af tätt silfver, att du brukar dem till att kalla tillhopa menighetena, och när hären af stad skall.
“Make two shofars of silver. You shall make them of beaten work. You shall use them for the calling of the congregation and for the journeying of the camps.
3 När man blås slätt med dem båda, skall församla sig till dig hela menigheten inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel.
When they blow them, all the congregation shall gather themselves to you at the door of the Tent of Meeting.
4 När man slätt blås med enom, så skola höfvitsmännerna församla sig till dig; de öfverste öfver tusende i Israel.
If they blow just one, then the princes, the heads of the thousands of Israel, shall gather themselves to you.
5 Men när I trummeten, så skola de lägren draga af stad, som ligga österut.
When you blow an alarm, the camps that lie on the east side shall go forward.
6 Och när I trummeten annan gång, då skola de lägren draga af stad, som ligga söderut; förty, när de resa skola, så skolen I trummeta.
When you blow an alarm the second time, the camps that lie on the south side shall go forward. They shall blow an alarm for their journeys.
7 Men när menigheten skall församlas, skolen I slätt blåsa, och icke trummeta.
But when the assembly is to be gathered together, you shall blow, but you shall not sound an alarm.
8 Och det blåsandet med trummeterna skola Prestens Aarons söner göra. Och det skall vara eder ett evigt sätt till edra efterkommande.
“The sons of Aaron, the priests, shall blow the shofars. This shall be to you for a statute forever throughout your generations.
9 När I dragen till någon strid uti edro lande emot edra fiendar, som strida på eder, så skolen I trummeta med trummeterna, att uppå eder skall tänkt varda för Herranom edrom Gud, och I mågen löste varda ifrån edra fiendar.
When you go to war in your land against the adversary who oppresses you, then you shall sound an alarm with the shofars. Then you will be remembered before the LORD your God, and you will be saved from your enemies.
10 Sammalunda ock, när I ären glade, på edra högtider och edra nymånader, skolen I blåsa med trummeterna öfver edor bränneoffer och tackoffer; att det skall vara eder till åminnelse för edrom Gud. Jag är Herren edar Gud.
“Also in the day of your gladness, and in your set feasts, and in the beginnings of your months, you shall blow the shofars over your burnt offerings, and over the sacrifices of your peace offerings; and they shall be to you for a memorial before your God. I am the LORD your God.”
11 På tjugonde dagen i dem andra månadenom, i de andra årena, gaf molnskyn sig upp af vittnesbördsens tabernakel.
In the second year, in the second month, on the twentieth day of the month, the cloud was taken up from over the tabernacle of the covenant.
12 Och Israels barn drogo i deras skarar utu Sinai öken; och molnskyn blef uti den öknene Paran.
The children of Israel went forward on their journeys out of the wilderness of Sinai; and the cloud stayed in the wilderness of Paran.
13 Och de förste drogo af stad, efter Herrans ord genom Mose;
They first went forward according to the commandment of the LORD by Moses.
14 Nämliga det baneret af Juda barnas lägre drog först åstad med deras här; och öfver deras här var Nahesson, Amminadabs son.
First, the standard of the camp of the children of Judah went forward according to their armies. Nahshon the son of Amminadab was over his army.
15 Och öfver den hären af Isaschars barnas slägte var Nathaneel, Zuars son.
Nethanel the son of Zuar was over the army of the tribe of the children of Issachar.
16 Och öfver den hären af Sebulons barnas slägte var Eliab, Helons son.
Eliab the son of Helon was over the army of the tribe of the children of Zebulun.
17 Då lade man tillsamman tabernaklet; och Gersons och Merari barn drogo åstad, och båro tabernaklet.
The tabernacle was taken down; and the sons of Gershon and the sons of Merari, who bore the tabernacle, went forward.
18 Dernäst följde det baneret af Rubens lägre med deras här; och öfver deras här var Elizur, Sedeurs son.
The standard of the camp of Reuben went forward according to their armies. Elizur the son of Shedeur was over his army.
19 Och öfver den hären af Simeons barnas slägte var Selumiel, ZuriSadai son.
Shelumiel the son of Zurishaddai was over the army of the tribe of the children of Simeon.
20 Och Eliasaph, Deguels son, öfver Gads barnas slägtes här.
Eliasaph the son of Deuel was over the army of the tribe of the children of Gad.
21 Så drogo ock de Kehatiter åstad, och båro helgedomen; och hine uppsatte tabernaklet tilldess denne kommo efter.
The Kohathites set forward, bearing the sanctuary. The others set up the tabernacle before they arrived.
22 Dernäst drog det baneret åstad af Ephraims barnas lägre med deras här; och öfver dem var Elisama, Ammihuds son.
The standard of the camp of the children of Ephraim set forward according to their armies. Elishama the son of Ammihud was over his army.
23 Och Gamliel, Pedahzurs son, öfver den hären af Manasse barnas slägte.
Gamaliel the son of Pedahzur was over the army of the tribe of the children of Manasseh.
24 Och Abidan, Gideoni son, öfver den hären af BenJamins barnas slägte.
Abidan the son of Gideoni was over the army of the tribe of the children of Benjamin.
25 Dernäst följde det baneret af Dans barnas lägre med deras här; och så voro all lägren uppe; och Ahieser, AmmiSadai son, var öfver deras här;
The standard of the camp of the children of Dan, which was the rear guard of all the camps, set forward according to their armies. Ahiezer the son of Ammishaddai was over his army.
26 Och Pagiel, Ochrans son, öfver den hären af Assers barnas slägte;
Pagiel the son of Ochran was over the army of the tribe of the children of Asher.
27 Och Ahira, Enans son, öfver den hären af Naphthali barnas slägte.
Ahira the son of Enan was over the army of the tribe of the children of Naphtali.
28 Så foro Israels barn med deras härar.
Thus were the travels of the children of Israel according to their armies; and they went forward.
29 Och Mose sade till sin svåger Hobab, Reguels son, af Midian: Vi drage till de rum, om hvilka Herren sagt hafver: Jag skall gifva eder dem; så kom nu med oss, vi vilje göra det bästa med dig; ty Herren hafver Israel godt tillsagt.
Moses said to Hobab, the son of Reuel the Midianite, Moses’ father-in-law, “We are journeying to the place of which the LORD said, ‘I will give it to you.’ Come with us, and we will treat you well; for the LORD has spoken good concerning Israel.”
30 Han svarade: Jag vill icke med eder, utan fara i mitt land till mina slägt.
He said to him, “I will not go; but I will depart to my own land, and to my relatives.”
31 Han sade: Käre, öfvergif oss icke; förty du vetst hvar vi skole lägra oss i öknene, och skall vara vårt öga.
Moses said, “Don’t leave us, please; because you know how we are to encamp in the wilderness, and you can be our eyes.
32 Och om du far med oss, det goda, som Herren gör med oss, det vilje vi göra med dig.
It shall be, if you go with us—yes, it shall be—that whatever good the LORD does to us, we will do the same to you.”
33 Så drogo de ifrå Herrans berg tre dagsresor; och Herrans förbunds ark drog för dem tre dagsresor, till att visa dem hvar de hvila skulle.
They set forward from the Mount of the LORD three days’ journey. The ark of the LORD’s covenant went before them three days’ journey, to seek out a resting place for them.
34 Och Herrans molnsky var öfver dem om dagen, när de drogo utu lägret.
The cloud of the LORD was over them by day, when they set forward from the camp.
35 Och när arken for, så sade Mose: Herre, statt upp, att dine fiender måga förströs; och de som dig hata, måga flyktige varda för dig.
When the ark went forward, Moses said, “Rise up, LORD, and let your enemies be scattered! Let those who hate you flee before you!”
36 Och när han sattes ned, sade han: Kom igen, Herre, till de många Israels tusend.
When it rested, he said, “Return, LORD, to the ten thousands of the thousands of Israel.”
