4 Mosebok 10

1 Och Herren talade med Mose, och sade:

The Lord told Moses,

2 Gör dig två trummeter af tätt silfver, att du brukar dem till att kalla tillhopa menighetena, och när hären af stad skall.

“Make two trumpets out of hammered silver. They are to be used for summoning the Israelites and to have the camp move out.

3 När man blås slätt med dem båda, skall församla sig till dig hela menigheten inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel.

When both trumpets are blown, all the Israelites are to gather before you at the entrance to the Tent of Meeting.

4 När man slätt blås med enom, så skola höfvitsmännerna församla sig till dig; de öfverste öfver tusende i Israel.

But if only one is blown, then only the tribal leaders are to gather before you.

5 Men när I trummeten, så skola de lägren draga af stad, som ligga österut.

When you blow the trumpet loudly, which is the alarm signal to move out, the camps on the east side are to march out first.

6 Och när I trummeten annan gång, då skola de lägren draga af stad, som ligga söderut; förty, när de resa skola, så skolen I trummeta.

When you blow the trumpet loudly the second time, the camps on the south side are to march out. That's their signal to start moving.

7 Men när menigheten skall församlas, skolen I slätt blåsa, och icke trummeta.

To summon the people, blow the trumpets normally, not the loud alarm signal.

8 Och det blåsandet med trummeterna skola Prestens Aarons söner göra. Och det skall vara eder ett evigt sätt till edra efterkommande.

Aaron's descendants are to blow the trumpets. This regulation is for all time and for all future generations.

9 När I dragen till någon strid uti edro lande emot edra fiendar, som strida på eder, så skolen I trummeta med trummeterna, att uppå eder skall tänkt varda för Herranom edrom Gud, och I mågen löste varda ifrån edra fiendar.

When you're in your own land and have to go into battle against an enemy who has attacked you, blow the alarm signal and the Lord your God won't forget you—he will save you from your enemies.

10 Sammalunda ock, när I ären glade, på edra högtider och edra nymånader, skolen I blåsa med trummeterna öfver edor bränneoffer och tackoffer; att det skall vara eder till åminnelse för edrom Gud. Jag är Herren edar Gud.

Blow the trumpets when you celebrate too, at your regular feasts and at the beginning of each month. This is when you give your burnt offerings and fellowship offerings which act as a reminder for you before your God. I am the Lord your God.”

11 På tjugonde dagen i dem andra månadenom, i de andra årena, gaf molnskyn sig upp af vittnesbördsens tabernakel.

The cloud rose up from the Tabernacle of the Testimony on the twentieth day of the second month of the second year.

12 Och Israels barn drogo i deras skarar utu Sinai öken; och molnskyn blef uti den öknene Paran.

The Israelites left the Desert of Sinai and moved from place to place until the cloud stopped in the Desert of Paran.

13 Och de förste drogo af stad, efter Herrans ord genom Mose;

This was the first time they moved out following the Lord's command through Moses.

14 Nämliga det baneret af Juda barnas lägre drog först åstad med deras här; och öfver deras här var Nahesson, Amminadabs son.

The tribal divisions of Judah went first, marching out under their flag, with Nahshon, son of Amminadab, in charge.

15 Och öfver den hären af Isaschars barnas slägte var Nathaneel, Zuars son.

Nethanel, son of Zuar, was in charge of the tribal division of Issachar,

16 Och öfver den hären af Sebulons barnas slägte var Eliab, Helons son.

and Eliab, son of Helon, was in charge of the tribal division of Zebulun.

17 Då lade man tillsamman tabernaklet; och Gersons och Merari barn drogo åstad, och båro tabernaklet.

Then the Tabernacle was dismantled, and the Gershonites and the Merarites set off, carrying it.

18 Dernäst följde det baneret af Rubens lägre med deras här; och öfver deras här var Elizur, Sedeurs son.

Then came the divisions of Reuben who marched out under their flag, with Elizur, son of Shedeur, in charge.

19 Och öfver den hären af Simeons barnas slägte var Selumiel, ZuriSadai son.

Shelumiel, son of Zurishaddai, was in charge of the tribal division of Simeon,

20 Och Eliasaph, Deguels son, öfver Gads barnas slägtes här.

and Eliasaph, son of Deuel, was in charge of the tribal division of Gad.

21 Så drogo ock de Kehatiter åstad, och båro helgedomen; och hine uppsatte tabernaklet tilldess denne kommo efter.

Then the Kohathites set off, carrying the holy objects. The Tabernacle would be put up before they arrived.

22 Dernäst drog det baneret åstad af Ephraims barnas lägre med deras här; och öfver dem var Elisama, Ammihuds son.

Then came the divisions of Ephraim who marched out under their flag, with Elishama, son of Ammihud in charge.

23 Och Gamliel, Pedahzurs son, öfver den hären af Manasse barnas slägte.

Gamaliel, son of Pedahzur, was in charge of the tribal division of Manasseh,

24 Och Abidan, Gideoni son, öfver den hären af BenJamins barnas slägte.

and Abidan, son of Gideoni, was in charge of the tribal division of Benjamin.

25 Dernäst följde det baneret af Dans barnas lägre med deras här; och så voro all lägren uppe; och Ahieser, AmmiSadai son, var öfver deras här;

Lastly came the divisions of Dan who marched out under their flag, defending the rear of all the tribal groups, with Ahiezer, son of Ammishaddai, in charge.

26 Och Pagiel, Ochrans son, öfver den hären af Assers barnas slägte;

Pagiel, son of Ocran, was in charge of the tribal division of Asher,

27 Och Ahira, Enans son, öfver den hären af Naphthali barnas slägte.

and Ahira, son of Enan, was in charge of the tribal division of Naphtali.

28 Så foro Israels barn med deras härar.

This was the order in which the Israelite tribal divisions moved out.

29 Och Mose sade till sin svåger Hobab, Reguels son, af Midian: Vi drage till de rum, om hvilka Herren sagt hafver: Jag skall gifva eder dem; så kom nu med oss, vi vilje göra det bästa med dig; ty Herren hafver Israel godt tillsagt.

Moses explained to Hobab, the son of Moses' father-in-law Reuel the Midianite, “We're leaving for the place of which the Lord promised, ‘I'm going to give it to you.’ Come with us, and we'll be good to you, because the Lord has promised good things to Israel.”

30 Han svarade: Jag vill icke med eder, utan fara i mitt land till mina slägt.

“No, I won't go—I'll return to my own country and my own people,” Hobab replied.

31 Han sade: Käre, öfvergif oss icke; förty du vetst hvar vi skole lägra oss i öknene, och skall vara vårt öga.

“Please don't abandon us now,” Moses said, “because you're the one who knows where we should camp in the desert and you can guide us.

32 Och om du far med oss, det goda, som Herren gör med oss, det vilje vi göra med dig.

If you come with us, whatever good things the Lord blesses us with we'll share with you.”

33 Så drogo de ifrå Herrans berg tre dagsresor; och Herrans förbunds ark drog för dem tre dagsresor, till att visa dem hvar de hvila skulle.

They left the mountain of the Lord to go on a three-day journey The Ark of the Lord's Agreement led the way for them during these three days to find a place for them to camp.

34 Och Herrans molnsky var öfver dem om dagen, när de drogo utu lägret.

The cloud of the Lord was above them during day as they moved on from the camp.

35 Och när arken for, så sade Mose: Herre, statt upp, att dine fiender måga förströs; och de som dig hata, måga flyktige varda för dig.

Whenever the Ark was carried out, Moses would call out, “Stand up, Lord, and may your enemies be scattered, and may those who hate you run away from you.”

36 Och när han sattes ned, sade han: Kom igen, Herre, till de många Israels tusend.

Whenever it was set down, he would call out, “Return, Lord, to the thousands and thousands of the people of Israel.”