4 Mosebok 10

1 Och Herren talade med Mose, och sade:

And the Lord spoke to Moses, saying:

2 Gör dig två trummeter af tätt silfver, att du brukar dem till att kalla tillhopa menighetena, och när hären af stad skall.

Make thee two trumpets of beaten silver, wherewith thou mayest call together the multitude when the camp is to be removed.

3 När man blås slätt med dem båda, skall församla sig till dig hela menigheten inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel.

And when thou shalt sound the trumpets, all the multitude shall gather unto thee to the door of the tabernacle of the covenant.

4 När man slätt blås med enom, så skola höfvitsmännerna församla sig till dig; de öfverste öfver tusende i Israel.

If thou sound but once, the princes and the heads of the multitude of Israel shall come to thee.

5 Men när I trummeten, så skola de lägren draga af stad, som ligga österut.

But if the sound of the trumpets be longer, and with interruptions, they that are on the east side, shall first go forward.

6 Och när I trummeten annan gång, då skola de lägren draga af stad, som ligga söderut; förty, när de resa skola, så skolen I trummeta.

And at the second sounding and like noise of the trumpet, they who lie on the south side shall take up their tents. And after this manner shall the rest do, when the trumpets shall sound for a march.

7 Men när menigheten skall församlas, skolen I slätt blåsa, och icke trummeta.

But when the people is to be gathered together, the sound of the trumpets shall be plain, and they shall not make a broken sound.

8 Och det blåsandet med trummeterna skola Prestens Aarons söner göra. Och det skall vara eder ett evigt sätt till edra efterkommande.

And the sons of Aaron the priest shall sound the trumpets: and this shall be an ordinance for ever in your generations.

9 När I dragen till någon strid uti edro lande emot edra fiendar, som strida på eder, så skolen I trummeta med trummeterna, att uppå eder skall tänkt varda för Herranom edrom Gud, och I mågen löste varda ifrån edra fiendar.

If you go forth to war out of your land against the enemies that fight against you, you shall sound aloud with the trumpets, and there shall be a remembrance of you before the Lord your God, that you may be delivered out of the hands of your enemies.

10 Sammalunda ock, när I ären glade, på edra högtider och edra nymånader, skolen I blåsa med trummeterna öfver edor bränneoffer och tackoffer; att det skall vara eder till åminnelse för edrom Gud. Jag är Herren edar Gud.

If at any time you shall have a banquet, and on your festival days, and on the first days of your months, you shall sound the trumpets over the holocausts, and the sacrifices of peace offerings, that they may be to you for a remembrance of your God. I am the Lord your God.

11 På tjugonde dagen i dem andra månadenom, i de andra årena, gaf molnskyn sig upp af vittnesbördsens tabernakel.

The second year, in the second month, the twentieth day of the month, the cloud was taken up from the tabernacle of the covenant.

12 Och Israels barn drogo i deras skarar utu Sinai öken; och molnskyn blef uti den öknene Paran.

And the children of Israel marched by their troops from the desert of Sinai, and the cloud rested in the wilderness of Pharan.

13 Och de förste drogo af stad, efter Herrans ord genom Mose;

And the first went forward according to the commandment of the Lord by the hand of Moses.

14 Nämliga det baneret af Juda barnas lägre drog först åstad med deras här; och öfver deras här var Nahesson, Amminadabs son.

The sons of Juda by their troops: whose prince was Nahasson the son of Aminadab.

15 Och öfver den hären af Isaschars barnas slägte var Nathaneel, Zuars son.

In the tribe of the sons of Issachar, the prince was Nathanael the son of Suar.

16 Och öfver den hären af Sebulons barnas slägte var Eliab, Helons son.

In the tribe of Zabulon, the prince was Eliab the son of Helon.

17 Då lade man tillsamman tabernaklet; och Gersons och Merari barn drogo åstad, och båro tabernaklet.

And the tabernacle was taken down, and the sons of Gerson and Merari set forward, bearing it.

18 Dernäst följde det baneret af Rubens lägre med deras här; och öfver deras här var Elizur, Sedeurs son.

And the sons of Ruben also marched, by their troops and ranks, whose prince was Helisur the son of Sedeur.

19 Och öfver den hären af Simeons barnas slägte var Selumiel, ZuriSadai son.

And in the tribe of Simeon, the prince was Salamiel the son of Surisaddai.

20 Och Eliasaph, Deguels son, öfver Gads barnas slägtes här.

And in the tribe of Cad, the prince was Eliasaph the son of Duel.

21 Så drogo ock de Kehatiter åstad, och båro helgedomen; och hine uppsatte tabernaklet tilldess denne kommo efter.

Then the Caathites also marched carrying the sanctuary. So long was the tabernacle carried, till they same to the place of setting it up.

22 Dernäst drog det baneret åstad af Ephraims barnas lägre med deras här; och öfver dem var Elisama, Ammihuds son.

The sons of Ephraim also moved their camp by their troops, in whose army the prince was Elisama the son of Ammiud.

23 Och Gamliel, Pedahzurs son, öfver den hären af Manasse barnas slägte.

And in the tribe of the sons of Manasses, the prince was Gamaliel the son of Phadassur.

24 Och Abidan, Gideoni son, öfver den hären af BenJamins barnas slägte.

And in the tribe of Benjamin, the prince was Abidan the son of Gedeon.

25 Dernäst följde det baneret af Dans barnas lägre med deras här; och så voro all lägren uppe; och Ahieser, AmmiSadai son, var öfver deras här;

The last of all the camp marched the sons of Dan by their troops, in whose army the prince was Ahiezer the son of Ammisaddai.

26 Och Pagiel, Ochrans son, öfver den hären af Assers barnas slägte;

And in the tribe of the sons of Aser, the prince was Phegiel the son of Ochran.

27 Och Ahira, Enans son, öfver den hären af Naphthali barnas slägte.

And in the tribe of the sons of Nephtali, the prince was Ahira the son of Enan.

28 Så foro Israels barn med deras härar.

This was the order of the camps, and marches of the children of Israel by their troops, when they set forward.

29 Och Mose sade till sin svåger Hobab, Reguels son, af Midian: Vi drage till de rum, om hvilka Herren sagt hafver: Jag skall gifva eder dem; så kom nu med oss, vi vilje göra det bästa med dig; ty Herren hafver Israel godt tillsagt.

And Moses said to Hobab the son of Raguel the Madianite, his kinsman: We are going towards the place which the Lord will give us: come with us, that we may do thee good: for the Lord hath promised good things to Israel.

30 Han svarade: Jag vill icke med eder, utan fara i mitt land till mina slägt.

But he answered him: I will not go with thee, but I will return to my country, wherein I was born.

31 Han sade: Käre, öfvergif oss icke; förty du vetst hvar vi skole lägra oss i öknene, och skall vara vårt öga.

And he said: Do not leave us: for thou knowest in what places we should encamp in the wilderness, and thou shalt be our guide.

32 Och om du far med oss, det goda, som Herren gör med oss, det vilje vi göra med dig.

And if thou comest with us, we will give thee what is the best of the riches which the Lord shall deliver to us.

33 Så drogo de ifrå Herrans berg tre dagsresor; och Herrans förbunds ark drog för dem tre dagsresor, till att visa dem hvar de hvila skulle.

So they marched from the mount of the Lord three days’ journey, and the ark of the covenant of the Lord went before them, for three days providing a place for the camp.

34 Och Herrans molnsky var öfver dem om dagen, när de drogo utu lägret.

The cloud also of the Lord was over them by day when they marched.

35 Och när arken for, så sade Mose: Herre, statt upp, att dine fiender måga förströs; och de som dig hata, måga flyktige varda för dig.

And when the ark was lifted up, Moses said: Arise, O Lord, and let thy enemies be scattered, and let them that hate thee, flee from before thy face.

36 Och när han sattes ned, sade han: Kom igen, Herre, till de många Israels tusend.

And when it was set down, he said: Return, O Lord, to the multitude of the host of Israel.