4 Mosebok 10
1 Och Herren talade med Mose, och sade:
And the Lord said to Moses,
2 Gör dig två trummeter af tätt silfver, att du brukar dem till att kalla tillhopa menighetena, och när hären af stad skall.
Make two silver horns of hammered work, to be used for getting the people together and to give the sign for the moving of the tents.
3 När man blås slätt med dem båda, skall församla sig till dig hela menigheten inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel.
When they are sounded, all the people are to come together to you at the door of the Tent of meeting.
4 När man slätt blås med enom, så skola höfvitsmännerna församla sig till dig; de öfverste öfver tusende i Israel.
If only one of them is sounded, then the chiefs, the heads of the thousands of Israel, are to come to you.
5 Men när I trummeten, så skola de lägren draga af stad, som ligga österut.
When a loud note is sounded, the tents placed on the east side are to go forward.
6 Och när I trummeten annan gång, då skola de lägren draga af stad, som ligga söderut; förty, när de resa skola, så skolen I trummeta.
At the sound of a second loud note, the tents on the south side are to go forward: the loud note will be the sign to go forward.
7 Men när menigheten skall församlas, skolen I slätt blåsa, och icke trummeta.
But when all the people are to come together, the horn is to be sounded but not loudly.
8 Och det blåsandet med trummeterna skola Prestens Aarons söner göra. Och det skall vara eder ett evigt sätt till edra efterkommande.
The horns are to be sounded by the sons of Aaron, the priests; this is to be a law for you for ever, from generation to generation.
9 När I dragen till någon strid uti edro lande emot edra fiendar, som strida på eder, så skolen I trummeta med trummeterna, att uppå eder skall tänkt varda för Herranom edrom Gud, och I mågen löste varda ifrån edra fiendar.
And if you go to war in your land against any who do you wrong, then let the loud note of the horn be sounded; and the Lord your God will keep you in mind and give you salvation from those who are against you.
10 Sammalunda ock, när I ären glade, på edra högtider och edra nymånader, skolen I blåsa med trummeterna öfver edor bränneoffer och tackoffer; att det skall vara eder till åminnelse för edrom Gud. Jag är Herren edar Gud.
And on days of joy and on your regular feasts and on the first day of every month, let the horns be sounded over your burned offerings and your peace-offerings; and they will put the Lord in mind of you: I am the Lord your God.
11 På tjugonde dagen i dem andra månadenom, i de andra årena, gaf molnskyn sig upp af vittnesbördsens tabernakel.
Now in the second year, on the twentieth day of the second month, the cloud was taken up from over the Tent of witness.
12 Och Israels barn drogo i deras skarar utu Sinai öken; och molnskyn blef uti den öknene Paran.
And the children of Israel went on their journey out of the waste land of Sinai; and the cloud came to rest in the waste land of Paran.
13 Och de förste drogo af stad, efter Herrans ord genom Mose;
They went forward for the first time on their journey as the Lord had given orders by the hand of Moses.
14 Nämliga det baneret af Juda barnas lägre drog först åstad med deras här; och öfver deras här var Nahesson, Amminadabs son.
First the flag of the children of Judah went forward with their armies: and at the head of his army was Nahshon, the son of Amminadab.
15 Och öfver den hären af Isaschars barnas slägte var Nathaneel, Zuars son.
And at the head of the army of the children of Issachar was Nethanel, the son of Zuar.
16 Och öfver den hären af Sebulons barnas slägte var Eliab, Helons son.
And at the head of the army of the children of Zebulun was Eliab, the son of Helon.
17 Då lade man tillsamman tabernaklet; och Gersons och Merari barn drogo åstad, och båro tabernaklet.
Then the House was taken down; and the sons of Gershon and the sons of Merari, who were responsible for moving the House, went forward.
18 Dernäst följde det baneret af Rubens lägre med deras här; och öfver deras här var Elizur, Sedeurs son.
Then the flag of the children of Reuben went forward with their armies: and at the head of his army was Elizur, the son of Shedeur.
19 Och öfver den hären af Simeons barnas slägte var Selumiel, ZuriSadai son.
And at the head of the army of the children of Simeon was Shelumiel, the son of Zurishaddai.
20 Och Eliasaph, Deguels son, öfver Gads barnas slägtes här.
At the head of the army of the children of Gad was Eliasaph, the son of Reuel.
21 Så drogo ock de Kehatiter åstad, och båro helgedomen; och hine uppsatte tabernaklet tilldess denne kommo efter.
Then the Kohathites went forward with the holy place; the others put up the House ready for their coming.
22 Dernäst drog det baneret åstad af Ephraims barnas lägre med deras här; och öfver dem var Elisama, Ammihuds son.
Then the flag of the children of Ephraim went forward with their armies: and at the head of his army was Elishama, the son of Ammihud.
23 Och Gamliel, Pedahzurs son, öfver den hären af Manasse barnas slägte.
At the head of the army of the children of Manasseh was Gamaliel, the son of Pedahzur.
24 Och Abidan, Gideoni son, öfver den hären af BenJamins barnas slägte.
At the head of the army of the children of Benjamin was Abidan, the son of Gideoni.
25 Dernäst följde det baneret af Dans barnas lägre med deras här; och så voro all lägren uppe; och Ahieser, AmmiSadai son, var öfver deras här;
And the flag of the children of Dan, whose tents were moved last of all, went forward with their armies: and at the head of his army was Ahiezer, the son of Ammishaddai.
26 Och Pagiel, Ochrans son, öfver den hären af Assers barnas slägte;
At the head of the army of the children of Asher was Pagiel, the son of Ochran.
27 Och Ahira, Enans son, öfver den hären af Naphthali barnas slägte.
And at the head of the army of the children of Naphtali was Ahira, the son of Enan.
28 Så foro Israels barn med deras härar.
This was the order in which the children of Israel were journeying by armies; so they went forward.
29 Och Mose sade till sin svåger Hobab, Reguels son, af Midian: Vi drage till de rum, om hvilka Herren sagt hafver: Jag skall gifva eder dem; så kom nu med oss, vi vilje göra det bästa med dig; ty Herren hafver Israel godt tillsagt.
Then Moses said to Hobab, the son of his father-in-law Reuel the Midianite, We are journeying to that place of which the Lord has said, I will give it to you: so come with us, and it will be for your profit: for the Lord has good things in store for Israel.
30 Han svarade: Jag vill icke med eder, utan fara i mitt land till mina slägt.
But he said, I will not go with you, I will go back to the land of my birth and to my relations.
31 Han sade: Käre, öfvergif oss icke; förty du vetst hvar vi skole lägra oss i öknene, och skall vara vårt öga.
And he said, Do not go from us; for you will be eyes for us, guiding us to the right places in the waste land to put up our tents.
32 Och om du far med oss, det goda, som Herren gör med oss, det vilje vi göra med dig.
And if you come with us, we will give you a part in whatever good the Lord does for us.
33 Så drogo de ifrå Herrans berg tre dagsresor; och Herrans förbunds ark drog för dem tre dagsresor, till att visa dem hvar de hvila skulle.
So they went forward three days' journey from the mountain of the Lord; and the ark of the Lord's agreement went three days' journey before them, looking for a resting-place for them;
34 Och Herrans molnsky var öfver dem om dagen, när de drogo utu lägret.
And by day the cloud of the Lord went over them, when they went forward from the place where they had put up their tents.
35 Och när arken for, så sade Mose: Herre, statt upp, att dine fiender måga förströs; och de som dig hata, måga flyktige varda för dig.
And when the ark went forward Moses said, Come up, O Lord, and let the armies of those who are against you be broken, and let your haters go in flight before you.
36 Och när han sattes ned, sade han: Kom igen, Herre, till de många Israels tusend.
And when it came to rest, he said, Take rest, O Lord, and give a blessing to the families of Israel.
