< Nehemja 9 >
1 På fjerde och tjugonde dagen i denna månadenom kommo Israels barn tillsammans med fasto, och säcker, och mull uppå dem;
To khrah ni pumphae palito naah, Israelnawk loe maeto ah amkhueng o moe, buhzah o, kazii angzaeng o moe, lu nuiah maiphu ang phuih o.
2 Och afskiljde Israels säd ifrån all främmande barn, och gingo fram, och bekände sina synder och sina fäders missgerning;
Israel caanawk boih loe minawk kalah hoi kamhoe ah oh o, angmacae ohhaih ahmuen ah angdoet o moe, angmacae zaehaih, ampanawk mah sakpazae ih hmuennawk to taphong o.
3 Och stodo upp i sin rum; och man las i Herrans deras Guds lagbok, fyra gånger om dagen; och de bekände och tillbådo Herran sin Gud, fyra gånger om dagen.
Angmacae ohhaih ahmuen ah angdoet o moe, nito thungah atue thumto thung angmacae Angraeng Sithaw ih kaalok to kroek o; kalah atue thumto thungah zaehaih taphong o moe, angmacae Angraeng Sithaw to bok o.
4 Och Leviterna stodo upp i höjdene; nämliga Jesua, Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebia, Bani och Chenani, och ropade högt till Herran deras Gud.
Thlung nuiah angdoe Jeshua, Bani, Kadmiel, Shebaniah, Bunni, Sherebiah, Bani, Khenani hoi Levi mah, angmacae ih Angraeng Sithaw to tha hoiah kawk o.
5 Och Leviterna, Jesua, Kadmiel, Bani, Hasabnia, Serebia, Hodija, Sebanja, Pethahja, sade: Står upp, och lofver Herran edar Gud ifrån evighet till evighet; och man lofve dins härlighets Namn, hvilken upphöjd är med all välsignelse och lof.
To pacoengah Levi kami, Jeshua, Kadmiel, Bani, Hashabniah, Sherebiah, Hodijah, Shebaniah hoi Pethahiah cae mah, angdoe oh loe, dungzan hoi dungzan khoek to nangmacae ih Angraeng Sithaw to tahamhoihaih paek oh; tahamhoihaih hoi saphawhaihnawk boih nuiah, na hmin lensawkhaih om nasoe.
6 Herre, du äret allena; du hafver gjort himmelen och alla himlars himlar, med all deras här, jordena och allt det deruppå är, hafvet och allt det derinne är; du gör allt lefvande, och den himmelske hären tillbeder dig.
Angraeng loe Nang ni, Angraeng loe nang khue ni; vannawk, kasang koek vannawk, cakaehnawk boih, long hoi athung ah kaom hmuennawk boih, tuipui hoi athung ah kaom hmuennawk boih to na sak moe, hinghaih na paek; van ih hmuennawk boih mah nang to ang bok o.
7 Du äst Herren Gud, som Abram utvalde, och förde honom ut ifrån Ur i Chaldeen, och nämnde honom Abraham.
Nang loe Khaldea prae, Ur avang hoiah Abram to na qoih moe, Abraham, tiah ahmin phuikung ah na oh.
8 Och du fann hans hjerta trofast för dig, och gjorde ett förbund med honom, till att gifva hans säd de Cananeers, Hetheers, Amoreers, Phereseers, Jebuseers och Girgaseers land; och du hafver hållit din ord; ty du äst rättfärdig.
Anih loe nang khaeah oep kaom ah kho a sak, tiah na hnuk pongah, a caanawk khaeah, Kanaan, Hit, Amor, Periz, Jebus hoi Girgash kaminawk ih prae to paek hanah, anih hoi lokkamhaih na sak. Na sak ih lokkamhaih baktih toengah na koepsak.
9 Och du hafver sett till våra fäders jämmer i Egypten, och hört deras rop vid röda hafvet;
Kaicae ampanawk mah Izip prae thungah tongh o ih patanghaih to na hnuk moe, Tuipui kathim taeng ih nihcae hanghaih lok to na thaih pae.
10 Och gjort tecken och under på Pharao, och alla hans tjenare, och på allt folket i hans land; ty du förnam, att de voro stolte emot dem; och hafver gjort dig ett Namn, såsom det i denna dag för ögon är;
Nihcae to Izip kaminawk mah amoekhaih hoiah pacaekthlaek pongah, Faro hoi anih ih tamnanawk boih, prae thung ih kaminawk boih khaeah angmathaih hoi dawnrai hmuen to nam tuengsak. To pongah nangmah hanah ahmin to na sak moe, vaihni ni khoek to cak poe.
11 Och hafver åtskiljt hafvet för dem, så att de gingo torre midt igenom hafvet; och kastat deras förföljare i djupet, såsom stenar i mägtig vatten;
Nihcae hmaa ah tui to na pakhoih pae moe, tuipui umli ah saoeng ah caeh baktih toengah nihcae to na caehsak; toe nihcae pacaekthlaek kaminawk loe kathuk tui thungah thlung kazit vah baktiah na vah.
12 Och fört dem om dagen uti en molnstod, och om nattena uti en eldstod, till att lysa dem på vägen, den de drogo;
Khodai ah tamai hoiah na zaeh moe, a caeh o haih loklam hnuksak hanah hmaithaw hoiah na zaeh.
13 Och hafver nederstigit uppå berget Sinai, och talat med dem af himmelen, och gifvit dem rättvisa rätter, och trofast lag, god bud och seder;
Sinai mae ah nang zoh tathuk moe, van hoiah nihcae khaeah lok na thuih pae; katoeng lokcaekhaih, zaehhoihhaih kaaloknawk, kahoih lok takroekhaih hoi thuitaekhaih loknawk to nihcae hanah na paek.
14 Och kungjort dem din helga Sabbath; och budit dem bud, seder och lag, genom din tjenare Mose;
Nihcae khaeah nangmah ih ciimcai Sabbath to na panoeksak, zaehhoihhaih dannawk, lok takroekhaih daan hoi thuitaekhaih daannawk to, na tamna Mosi khaeah na paek.
15 Och gifvit dem bröd af himmelen, då de hungrade, och låtit gå vatten utaf bergklippone, då dem törste; och sagt dem, att de skulle gå in, och taga in landet, der du dina hand öfver upplyft hade, att du skulle det gifva dem.
Zok amthlam o naah van hoiah takaw na paek moe, tui anghaeh o naah thlung thung hoiah tui to na paek; nihcae khae paek han lokkamhaih na sak baktih toengah prae thungah akun moe, prae to qawk ah toep hanah na thuih pae.
16 Men våre fäder vordo stolte och halsstyfve, så att de icke lydde din bud;
Toe kam panawk loe amoek o moe, palungthah o pongah, na paek ih loknawk to pazui o ai.
17 Och ville icke höra dem, och tänkte intet uppå din under, som du med dem gjort hade; utan vordo halsstyfve, och uppkastade en höfvitsman, att de skulle vända sig till sin träldom i sine olydno; men du, ( min ) Gud, gaf dem till, och var dem nådelig, barmhertig, tålig, och af en stor barmhertighet, och öfvergaf dem icke.
Lok tahngai o ai, nihcae khaeah na sak pae ih dawnrai hmuennawk doeh poek o ai; palungthah o pongah, tamna ah oh o haih Izip prae ah amlaem let hanah, angmacae zaehoikung maeto suek o; toe nang loe zae tahmenkung Sithaw, tahmenhaih hoi palungnathaih na tawnh pongah, palung na phuisak ai moe, kathuk tahmenhaih to nam tuengsak, nihcae to na pahnawt sut ai.
18 Och ändock de gjorde en gjuten kalf, och sade: Det är din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver; och gjorde stor försmädelse;
Ue, nihcae loe angmacae han maitaw caa krang to sak o moe, Hae loe Izip prae thung hoi nangcae zaehoikung sithaw ah oh, tiah a thuih o moe, na hmin to set o sak;
19 Likväl öfvergaf du dem icke i öknene, efter din stora barmhertighet; och molnstoden vek icke ifrå dem om dagen, att ledsaga dem på vägen; ej heller eldstoden om nattena, till att lysa dem på vägen, den de drogo.
toe Nang loe palung na sawk pongah, nihcae to praezaek ah na pahnawt sut ai; khodai ah nihcae caehhaih loklam patuek hanah, tamai nang khoengsak ving ai moe, khoving ah nihcae loklam hnuksak hanah hmaithaw doeh na duehsak ai.
20 Och du gafst din goda Anda, till att undervisa dem; och ditt Man vände du icke ifrå deras mun, och gaf dem vatten, när dem törste.
Nihcae thuitaek hanah kahoih na Muithla to na paek; nihcae caak hanah manna doeh na paawt ai, nihcae tui anghaeh o naah tui na paek.
21 I fyratio år besörjde du dem i öknene, så att dem intet fattades; deras kläder föråldrades intet, och deras fötter svullnade intet;
Ue, saning quipalito thung nihcae to praezaek ah na pacah, nihcae loe angaihaih tidoeh tawn o ai; nihcae ih khukbuen loe prawn ai, khok doeh bawk o ai.
22 Och gaf dem rike och folk, och fördelade dem här och der, så att de intogo Sihons land, Konungens i Hesbon, och Ogs land, Konungens i Basan.
Nihcae hanah minawk ih prae, kangthla parai ah kaom kaminawk ih ahmuen amae to na paek; Heshbon siangpahrang Sihon ih prae hoi Bashan siangpahrang Og ih prae doeh nihcae mah lak o.
23 Ock förökade du deras barn, såsom stjernorna på himmelen, och lät komma dem i landet, det du deras fäder tillsagt hade, att de skulle draga derin, och intaga det.
A caanawk doeh van ih cakaeh zetto nang pungsak moe, ampanawk khaeah qawktoepsak hanah na thuih ih, prae thungah na caeh haih.
24 Och barnen kommo derin, och togo landet in; och du undertryckte för dem landsens inbyggare, de Cananeer, och gafst dem uti deras händer, och deras Konungar, och folken i landena, så att de gjorde med dem efter sin vilja.
Nihcae ih caanawk loe caeh o moe, prae to a toep o; nihcae hmaa ah to prae thungah kaom Kanaan kaminawk to na pacaekthlaek moe, Kanaan kaminawk hoi nihcae ih siangpahrangnawk to koeh baktiah a sak o hanah, nihcae ban ah na paek.
25 Och de vunno fasta städer, och ett fett land, och intogo hus full med allahanda ägodelar, uthuggna brunnar, vingårdar, oljogårdar och trä, der man af äter, väl mång. Och de åto och vordo mätte och fete, och lefde i vällust af dine stora godhet.
Tapang thungh ih vangpuinawk, kahoih prae to nihcae mah lak pae o moe, hmuenmae congca hoi kakoi imnawk doeh a toep o; tuipuek tuinawk, misur takhanawk, olive takhanawk hoi kapop parai thingthai qumponawk doeh a toep o; zok kamhah ah a caak o moe, thawk o hruk; na lensawkhaih hoi na hoihhaih thungah anghoehaih hoiah kho a sak o.
26 Men de vordo olydige, och vordo dig genstörtige, och kastade din lag tillrygga bakom sig, och slogo ihjäl dina Propheter, som dem betygade att de skulle omvända sig till dig; och gjorde stor försmädelse.
Toe nihcae loe lok tahngai o ai, na nuiah misa angthawk o; na patuk ih loknawk to hnukbangah vah o moe, nang khaeah amlaem let han thuikung, tahmaanawk to a hum o; to tiah na nuiah panuet thok hmuen to nihcae mah sak o.
27 Derföre gafst du dem uti deras fiendars hand, hvilke dem betvingade; och uti deras ångests tid ropade de till dig; och du hörde dem af himmelen, och genom dina stora barmhertighet gafst du dem frälsare, som dem hulpo utu deras fiendars hand.
To pongah angmacae ih misa ban ah nihcae to na paek moe, a misanawk mah nihcae to pacaeklthlaek o; toe raihaih tongh o moe, nang khaeah ang hangh o naah loe, nihcae hanghaih lok to van hoiah na thaih pae; angmacae misanawk ih ban thung hoi pahlong hanah, kalen parai tahmenhaih rang hoiah nihcae pahlongkung to na paek.
28 När de nu till rolighet kommo, vände de om igen, till att göra det ondt var för dig; så öfvergaf du dem uti deras fiendars hand, att de skulle råda öfver dem. Så omvände de sig då, och ropade till dig; och du hörde dem af himmelen, och halp dem efter dina stora barmhertighet i flera resor.
Toe monghaih hoi a oh o pacoengah loe, na hmaa ah kahoih ai hmuen to a sak o let; to pongah nihcae to uk hanah angmacae ih misa ban ah na paek; toe nang khaeah amlaem o moe, a hangh o let naah, van hoiah na thaih pae; nam lunghaih rang hoiah nihcae to vaihi hoi vaihi na pahlong.
29 Och du lät betyga dem, att de skulle omvända sig till din lag; men de voro stolte, och lydde intet din bud, och syndade emot dina rätter; hvilka om en menniska gör, lefver hon derutinnan; och vände sina skuldror bort, och vordo halsstyfve, och lydde intet.
Na patuk ih lok pazui hanah na thuitaek cadoeh, nihcae loe amoek o moe, na paek ih loknawk to pazui o ai; patukhaih lok pazui kami loe hing tih, tiah kaom lok takroekhaih nuiah zaehaih a sak o; palung thah o moe, lok to a aek o, lok tahngai o ai.
30 Och du fördröjde i mång år med dem, och lät betyga dem genom din Anda i dina Propheter; men de skötte der intet om, derföre hafver du gifvit dem i folks hand i landena.
Saning paroeai thung nihcae nuiah palung na sawk moe, nangmah ih tahmaanawk khaeah kaom na Muithla hoiah na thuitaek cadoeh, nihcae mah tahngai o ai pongah, to ah kaom prae kaminawk ban ah na paek.
31 Dock, af dine stora barmhertighet, hafver du icke platt gjort ända på dem, eller öfvergifvit dem; förty du äst en nådelig och barmhertig Gud.
Toe kalen parai na tahmenhaih, amlunghaih, tahmenhaih hoi kakoi Sithaw ah na oh pongah, nihcae to nang hmaasak ai moe, na pahnet ai.
32 Nu, vår Gud, du store Gud, mägtige och förskräckelige, du som håller förbund och barmhertighet; akta icke ringa all den vedermöda, som på oss drabbat hafver, och på våra Konungar, Förstar, Prester, Propheter, fäder, och allt ditt folk, ifrå Konungarnas tid i Assur, allt intill denna dag.
To pongah Aw kaicae ih Sithaw, Lensawk, thacak hoi zitthok Sithaw, palungnathaih hoi lokmaihaih pakuemkung, Assyria siangpahrang dung hoi kamtong vaihni ni khoek to, kaicae ih siangpahrangnawk, angraengnawk, qaimanawk, tahmaanawk, kam panawk hoi nangmah ih kaminawk boih nuiah kaom raihaihnawk boih to tiah doeh kaom ai hmuen tetta ah angcoengsak hmah.
33 Du äst rättvis i allt det du hafver låtit komma öfver oss; ty du hafver gjort rätt, men vi hafve varit ogudaktige;
Kaicae nuiah nang phaksak ih hmuennawk boih loe toeng; ka zae o haih pongah, katoeng ah lok nang caek.
34 Och våre Konungar, Förstar, Prester och fäder, hafva icke gjort efter din lag, och intet aktat på din bud och vittnesbörd, som du hafver låtit betyga dem.
Kaicae ih siangpahrang, angraeng, qaima hoi kam panawk loe, nang ih kaalok to pazui o ai; na paek ih loknawk hoi na thuih ih loknawk, tiah doeh sah o ai.
35 Och de hafva icke tjent dig i sitt rike, och i dina stora ägodelar, som du dem gifvit hafver, och uti det vida och feta landet, som du dem infått hafver, och hafva icke omvändt sig ifrå sitt onda väsende.
Nihcae han paroeai lensawk na hoihhaih hoiah na paek ih kakawk parai ahmuen hoi kahoih prae ah kho a sak o naah doeh, nihcae mah na tok to sah o ai, kahoih ai loklam doeh caeh o taak ai.
36 Si, vi äre i denna dag trälar, och i de lande, som du våra fäder gafst, till att äta dess frukt och goda, si, der äre vi trälar uti.
Khenah, vaihi loe tamna ah ni ka oh o boeh, athaih to caak moe, athung ih kahoih hmuen to qawktoep hanah, kam panawk khaeah na paek ih prae thungah, misong ah ni ka oh o boeh.
37 Och dess årsväxt förökar sig Konungomen, som du öfver oss satt hafver för våra synders skull; och de råda öfver våra kroppar och vår boskap, efter sin vilja; och vi äre i stor nöd.
Ka zae o boeh pongah, ka tawnh o ih cangnawk loe, kaicae nuiah na suek ih siangpahrangnawk khaeah phak boih boeh; nihcae mah ang uk o moe, maitawnawk doeh angmacae koeh baktiah a sak o; kaicae loe palungsethaih hoiah ni ka oh o sut boeh, tiah a thuih.
38 Och i allt detta göre vi nu ett fast förbund, och skrifvom, och låte våra Förstar, Leviter och Prester besegla det.
Hae baktih kawng pongah, palung aduehaih casuk to ka sak o; to palung aduehaih casuk to kaicae zaehoikung, Levinawk hoi qaimanawk mah catui daengh o.