Nehemja 2
1 Uti den månaden Nisan, i tjugonde årena Konungs Arthahsasta, då vin stod för honom, tog jag vinet upp, och fick Konungenom; och jag var icke lustig för honom.
No mês de Nisan, no vigésimo ano de Artaxerxes o rei, quando o vinho estava antes dele, peguei o vinho, e o dei ao rei. Agora eu não tinha ficado triste antes em sua presença.
2 Då sade Konungen till mig: Hvi ser du så illa ut? Du är ju icke krank? Det äret icke, utan du äst bedröfvad. Men jag fruktade mig svårliga.
O rei me disse: “Por que seu rosto está triste, já que você não está doente? Isto não é nada mais que tristeza de coração”. Então eu estava com muito medo.
3 Då sade jag till Konungen: Konungen lefve evinnerliga! Skulle jag icke se illa ut? Den staden, der mina fäders begrafningshus är, ligger öde, och dess portar äro med eld uppbrände.
Eu disse ao rei: “Deixe o rei viver para sempre! Por que meu rosto não deveria estar triste, quando a cidade, o lugar dos túmulos de meus pais, está desperdiçado, e suas portas foram consumidas pelo fogo”?
4 Då sade Konungen till mig: Hvad är då ditt begär? Då bad jag Gud af himmelen;
Então o rei me disse: “Qual é o seu pedido?” Por isso, rezei ao Deus do céu.
5 Och sade till Konungen: Om Konungenom så godt tyckte, och din tjenare funne nåd för dig, att du ville sända mig till Juda, till den staden, der mina fäder begrafne äro, att jag måtte uppbygga honom.
Eu disse ao rei: “Se isso agradar ao rei, e se seu servo tiver encontrado favor a seus olhos, peço que me envie a Judá, à cidade dos túmulos de meus pais, para que eu possa construí-la”.
6 Och Konungen sade till mig, och Drottningen, som jemte honom satt: Huru lång kan din resa varda? Och när kan du komma igen? Och Konungenom föll i sinnet, att han skulle sända mig åstad. Och jag satte honom en bestämd tid före;
O rei me disse (a rainha também estava sentada ao seu lado): “Quanto tempo será a sua viagem? Quando você vai voltar?” Por isso, agradou ao rei enviar-me, e eu fixei um horário para ele.
7 Och sade till Konungen: Om Konungenom så godt tycker, så gifve han mig bref till landshöfdingarna på hinsidon älfvena, att de ledsaga mig derigenom, tilldess jag kommer in i Juda;
Moreover Eu disse ao rei: “Se agradar ao rei, que me dêem cartas aos governadores além do rio, para que me deixem passar até chegar a Judá;
8 Och bref till Assaph, Konungens skogshöfvitsman, att han låter mig få trä till bjelkar åt portarna i palatset i husena, och till stadsmurarna, och till huset, der jag infara skall. Och Konungen gaf mig det, efter mins Guds goda hand öfver mig.
e uma carta a Asafe, o guardião da floresta do rei, para que ele me dê madeira para fazer vigas para as portas da cidadela junto ao templo, para a muralha da cidade e para a casa que eu ocuparei”. O rei atendeu meus pedidos, por causa da boa mão do meu Deus sobre mim.
9 Och då jag kom till landshöfdingarna på hinsidon älfvena, fick jag dem Konungens bref. Och Konungen sände med mig höfvitsmän och resenärar.
Então cheguei aos governadores além do rio, e lhes dei as cartas do rei. Agora o rei tinha enviado comigo os capitães do exército e os cavaleiros.
10 Då nu Saneballat den Horoniten, och Tobia tjenaren, den Ammoniten, det hörde, förtröt det dem svårliga, att någor menniska kommen var, som något godt sökte för Israels barn.
Quando Sambalate, o horonita, e Tobias, o servo amonita, ouviram falar disso, ficaram muito magoados, porque um homem tinha vindo em busca do bem-estar dos filhos de Israel.
11 Och då jag kom till Jerusalem, och hade varit der i tre dagar,
Então eu vim a Jerusalém, e estive lá três dias.
12 Stod jag om nattena upp, och någre få män med mig; ty jag sade det ingen menniska, hvad mig min Gud ingifvit hade till att göra med Jerusalem; och intet djur var med mig, utan det jag red uppå.
Levantei-me durante a noite, eu e alguns homens comigo. Eu não disse a ninguém o que meu Deus colocou em meu coração para fazer por Jerusalém. Não havia nenhum animal comigo, exceto o animal que eu montava.
13 Och jag red ut genom dalporten om nattena, och framom drakabrunnen, och åt dyngoportenom, och besåg Jerusalems murar, som sönder voro, och portarna, som med eld uppbrände voro;
Saí de noite pelo portão do vale em direção ao poço do chacal, depois ao portão do esterco; e inspecionei os muros de Jerusalém, que foram derrubados, e seus portões foram consumidos pelo fogo.
14 Och gick öfver till brunnporten, och till Konungsdammen; och var intet rum, der djuret, som under mig var, uppå gå kunde.
Depois segui para o portão da primavera e para a piscina do rei, mas não havia lugar para o animal que estava debaixo de mim passar.
15 Så drog jag om nattena bort åt bäcken, och besåg murarna, och vände om, och kom igenom dalporten hem igen.
Depois subi à noite pelo riacho e inspecionei o muro; voltei para trás, e entrei pelo portão do vale, e assim voltei.
16 Och öfverstarna visste icke hvart jag gick, eller hvad jag gjorde; förty jag hade ändå intet sagt Judarna, och Presterna, rådherrarna och öfverstarna, och dem androm, som uppå verket arbetade.
Os governantes não sabiam para onde eu ia, nem o que fazia. Eu ainda não havia dito aos judeus, nem aos sacerdotes, nem aos nobres, nem aos governantes, nem aos demais que faziam o trabalho.
17 Så sade jag dem nu: I sen den uselhet, som vi uti äre, att Jerusalem ligger öde, och dess portar äro med eld uppbrände; kommer, låter oss bygga murarna till Jerusalem, att vi icke länger skola vara till en försmädelse.
Então eu lhes disse: “Vocês vêem a má situação em que nos encontramos, como Jerusalém é um desperdício, e suas portas são queimadas pelo fogo”. Venham, vamos construir o muro de Jerusalém, para que não sejamos desonrados”.
18 Och jag lät dem förstå min Guds hand, den öfver mig god var; dertill Konungens ord, som han med mig talat hade. Och de sade: Så låt oss nu vara uppe. Och vi byggde, och deras händer voro tröste till godt.
Falei-lhes da mão do meu Deus que era boa para mim, e também das palavras do rei que ele me havia falado. Eles disseram: “Vamos nos erguer e construir”. Então eles fortaleceram suas mãos para o bom trabalho.
19 Då nu Saneballat den Horoniten, och Tobia tjenaren, den Ammoniten, och Gesem den Araben, hörde det, begabbade de oss, och föraktade oss, och sade: Hvad är det I gören? Viljen I åter falla af ifrå Konungenom?
Mas quando Sanballat, o horonita, Tobias, o servo amonita, e Geshem, o árabe, ouviram isso, ridicularizaram-nos e desprezaram-nos, e disseram: “O que é isso que vocês estão a fazer? Você vai se rebelar contra o rei?”
20 Då svarade jag dem, och sade: Gud af himmelen gifver oss lycko; ty vi hans tjenare hafve uppe varit, och byggom; men I hafven ingen del eller rätt, eller åminnelse i Jerusalem.
Então lhes respondi, e lhes disse: “O Deus do céu nos fará prosperar”. Por isso nós, seus servos, nos levantaremos e edificaremos; mas vós não tendes parte, nem direito, nem memorial em Jerusalém”.
