Nehemja 2
1 Uti den månaden Nisan, i tjugonde årena Konungs Arthahsasta, då vin stod för honom, tog jag vinet upp, och fick Konungenom; och jag var icke lustig för honom.
Hanki Artserksisi'ma kinima manino egeno 20tima hia kafumofona Nisani ikampina, ko'ma nehuaza hu'na kini ne'mofo waini tina tagi'na eme ami'noe. Hianagi mago'a zupama nehuazana hu'na ana zupa musena osugeno navugosamo'a evurami'ne.
2 Då sade Konungen till mig: Hvi ser du så illa ut? Du är ju icke krank? Det äret icke, utan du äst bedröfvad. Men jag fruktade mig svårliga.
Ana'ma higeno'a kini ne'mo'a nantahigeno, Kagra kria e'ori'nananagi na'a higeno kavugosamo'a evuneramigenka musena nosane? Mago'a zamo higeno krimpamo'a musena nosifi? Anagema hige'na nagra tusi koro nehu'na,
3 Då sade jag till Konungen: Konungen lefve evinnerliga! Skulle jag icke se illa ut? Den staden, der mina fäders begrafningshus är, ligger öde, och dess portar äro med eld uppbrände.
kini ne'mofo ke'arera amanage hu'na kenona'a hu'noe, kini ne'moka knare hunka za'zate kinia maninka vugahane. Nagrama musema nosuana na'ankure, nagehe'mokizmima asezamante'naza rankuma'mo'a tusi'a zampi havizantfa huno me'negeno, ana kuma'mofo kafana tevemo tefanane hu'negu anara nehue.
4 Då sade Konungen till mig: Hvad är då ditt begär? Då bad jag Gud af himmelen;
Anagema hugeno'a kini nemo'a amanage huno nasami'ne, Na'a kagrira hugantesuegu kave'nesie, hige'na anante ame hu'na monafi Anumzamofontega nunamuna hu'noe.
5 Och sade till Konungen: Om Konungenom så godt tyckte, och din tjenare funne nåd för dig, att du ville sända mig till Juda, till den staden, der mina fäder begrafne äro, att jag måtte uppbygga honom.
Nehu'na amanage hu'na kini ne'mofona antahige'noe, kagrama antahi musema hunantesnanke'na Juda mopare mopa agafa'nire vu'na ome kete'na, maka'zana ome eri so'e hanue.
6 Och Konungen sade till mig, och Drottningen, som jemte honom satt: Huru lång kan din resa varda? Och när kan du komma igen? Och Konungenom föll i sinnet, att han skulle sända mig åstad. Och jag satte honom en bestämd tid före;
Hanki kini ne'mofo nenaro kuini a'mo'a kini nemofo tava'onte mani'negeno kini ne'mo'a nantahigeno, nama'a kna umanitenka etema esanana ina zupa egahane? Anage nehuno amne vugahane huno hu izo hige'na, etema esanua kna fatgogura asami'noe.
7 Och sade till Konungen: Om Konungenom så godt tycker, så gifve han mig bref till landshöfdingarna på hinsidon älfvena, att de ledsaga mig derigenom, tilldess jag kommer in i Juda;
Hagi anante mago'ene kini nera amanage hu'na antahige'noe, Kini ne'mokama antahi so'ema hunantesnunka, Yufretisi rantimofo kantu kazigama me'nea kumatmimpima kva hu'naza vahetega knare mago'a avona kre namisnanke'na, nevu'nama ana kumapi gavana vahetamina ana avona ome zamisanuge'za, nege'za mago'zana osu natresage'na Juda moparera vu'na uhanatigahue.
8 Och bref till Assaph, Konungens skogshöfvitsman, att han låter mig få trä till bjelkar åt portarna i palatset i husena, och till stadsmurarna, och till huset, der jag infara skall. Och Konungen gaf mig det, efter mins Guds goda hand öfver mig.
Hanki kini ne'mofo zafa tanopare'ma kvama hu'nea ne' Asapuna, zafama naminige'nama ra mono no tvaonte'ma, sondia vahe'ma mani'nezama kvama hanaza nomofo kafama tro'ma hu zafaramine kuma keginare'ma eri'zama erisanuna zafane nagrama masesanua noma kisanuna zafaramima namisigura, mago avon krento hu'na antahige'noe. Hanki Ra Anumzamo'a nagrane mani'negu nazanoma kini ne'mofonku'ma antahigoa zana amne tro hunante'ne.
9 Och då jag kom till landshöfdingarna på hinsidon älfvena, fick jag dem Konungens bref. Och Konungen sände med mig höfvitsmän och resenärar.
Hanki sondia vahete ugota hu'naza vahe'ene hosi afu'mofo agumpima mani'nezama ha'ma nehaza sondia vahera kini ne'mo'a mago'a huzmantege'za nagrane vu'naze. Ana higeta Yufretisi rantimofo kantu kazigama me'nea kumatmima kvama hu'naza vahera vu'na kini ne'mo'ma krenami'nea avona ome zami'noe.
10 Då nu Saneballat den Horoniten, och Tobia tjenaren, den Ammoniten, det hörde, förtröt det dem svårliga, att någor menniska kommen var, som något godt sökte för Israels barn.
Hianagi Bet-Horoni kumateti kamani eri'zama eneria ne' Senbalati'ene, Amoni kumateti kamani eri'za eneria ne' Tobia'enema nagrama oanke'ma nentahikea zanarinpamo'a haviza hu'ne. Na'ankure zanagrama antahi'ana Israeli vahe zamaza hunaku neaze nehuke anara hu'na'e.
11 Och då jag kom till Jerusalem, och hade varit der i tre dagar,
Hanki Jerusalema uhanati'na 3'a zagegna umanite'na,
12 Stod jag om nattena upp, och någre få män med mig; ty jag sade det ingen menniska, hvad mig min Gud ingifvit hade till att göra med Jerusalem; och intet djur var med mig, utan det jag red uppå.
kenagera otina osi'a venene zamavrogeta vu'none. Hianagi Jerusalemi kuma'mofonte'ma nazano tro hugahane huno'ma Anumzamo'ma nagu'afima ante'nea zana mago vahera osami'noe. Hanki nagrake tonki afu'mofo agumpina mani'na vu'noanki, mago'a vene'nea mopafi vu'naze.
13 Och jag red ut genom dalporten om nattena, och framom drakabrunnen, och åt dyngoportenom, och besåg Jerusalems murar, som sönder voro, och portarna, som med eld uppbrände voro;
Hanki ana kenagera kuma keginamofona, Agupo Kafanema nehaza kafanteti atirami'na, Ra Osifave tinkerima nehazarega vute'na, Mikazama Harafi hu'zama ome netraza kafanema nehaza kafama me'nerega vu'noe. Hanki tonki afu'mofo agumpima mani'na nevu'na, Jerusalemi kuma'mofo have keginama ahefragu vazi'naza zantamine, kuma kafaramine tevemo'ma te havizama hu'nea zana keso'e hu'na vu'noe.
14 Och gick öfver till brunnporten, och till Konungsdammen; och var intet rum, der djuret, som under mig var, uppå gå kunde.
Anantetira Kampu'i Tine nehaza kafante'ene, Kini Nemofo tirure nehaza tirute uhanati'noe. Hianagi ufre kafampina have keginama fragu'ma vazirami'nea havemo'a hihi huno mareri'negeno tonkimo'a ufregara osu'ne.
15 Så drog jag om nattena bort åt bäcken, och besåg murarna, och vände om, och kom igenom dalporten hem igen.
Anama hige'na Kidroni agupofi enevu'na ran kuma kegina ke'na evute'na, masa osu nege'na ete rukrahe hu'na Agupo Kafanema nehaza kafanteti emareri'na ran kumapina ufre'noe.
16 Och öfverstarna visste icke hvart jag gick, eller hvad jag gjorde; förty jag hade ändå intet sagt Judarna, och Presterna, rådherrarna och öfverstarna, och dem androm, som uppå verket arbetade.
Hanki ana kenage'ma vanoma nehu'nama hu'noa zamofo nanekea, Jerusalemima mani'naza kva vahe'mo'za ontahi'naze. Na'ankure magore hu'na Jiu vahepi, pristi nagapi eri'za vahepi mago'a eri'zama zamazama hu'za erisaza vahe'enena ozamasami'noe.
17 Så sade jag dem nu: I sen den uselhet, som vi uti äre, att Jerusalem ligger öde, och dess portar äro med eld uppbrände; kommer, låter oss bygga murarna till Jerusalem, att vi icke länger skola vara till en försmädelse.
Hianagi anante amanage hu'na zamasami'noe, Tagrama knazampima mani'nonana tamagra ko keta antahita hu'naze. Jerusalemi kuma'mo'ma havizantfa higeno, kumamofo rankafana tevemo teno eri haviza hu'ne. E'ina hu'negu enketa Jerusalemi kuma'mofo kegina ete eriso'e huta hamaneno. Hagi e'inama hanunke'za mago'enena tazeri tagazea osugahaze.
18 Och jag lät dem förstå min Guds hand, den öfver mig god var; dertill Konungens ord, som han med mig talat hade. Och de sade: Så låt oss nu vara uppe. Och vi byggde, och deras händer voro tröste till godt.
Anage nehu'na Ra Anumzamo'ma azama anteno nazama hu'nea zamofo kea nezamasami'na, kini ne'mo'ma hu'nea nanekenena zamasami'noe. Anankema huge'za zamagra amanage hu'naze, Knarekita hago eri'zana agafa huta erisune, nehu'za, ana kere eri'zana agafa hu'za eri'naze.
19 Då nu Saneballat den Horoniten, och Tobia tjenaren, den Ammoniten, och Gesem den Araben, hörde det, begabbade de oss, och föraktade oss, och sade: Hvad är det I gören? Viljen I åter falla af ifrå Konungenom?
Hianagi Horoni kumateti ne' Sanbalati'ma, Amoniti ne' Tobiaki, Araputi ne' Gesemi'ma hu'za amana eri'zama eriku'ma huna nanekema nentahi'za, tusi tagiza nere'za zokago kea amanage hu'za hurante'naze, tamagra ama na'a hu'za nehaze? Tamagra kuma kegina ete azeri o'netitma, kini ne'mofona ha' hunte'za nehazo?
20 Då svarade jag dem, och sade: Gud af himmelen gifver oss lycko; ty vi hans tjenare hafve uppe varit, och byggom; men I hafven ingen del eller rätt, eller åminnelse i Jerusalem.
Hagi anante nagra amanage hu'na zamasami'noe, tagra monafi Anumzamofo eri'za vahe mani'nonankita ama ana eri'zana enerisanunkeno, taza huno tazeri so'ea hugahie. Hianagi ama Jerusalemi kumapina tamagrira tamagia omane'ne. Ana higeno tamagehe'zanena kora ama kumapinena zamagia omane'nea vahe mani'naze.
