Nehemja 13

1 Och på den tid vardt Mose bok läsen för folkens öron; och vardt funnet deruti skrifvet, att de Ammoniter och de Moabiter skulle aldrig komma uti Guds församling;

‌ʻI he ʻaho ko ia naʻa nau lau ʻi he fono ʻa Mōsese ʻi he ʻao ʻoe kakai; pea naʻe ʻilo ʻi ai, ʻe ʻikai hoko ki he fakataha ʻoe ʻOtua ʻae kakai ʻAmoni, mo e kakai Moape ʻo taʻengata;

2 Derföre, att de icke mötte Israels barnom med bröd och vatten, utan lejde Bileam emot dem, att han skulle förbanna dem; ändock vår Gud vände den förbannelsen uti välsignelse.

Koeʻuhi naʻe ʻikai tenau fakafetaulaki ki he fānau ʻa ʻIsileli ʻaki ʻae mā mo e vai, ka naʻa nau tuku totongi kia Pelami ke tuʻu kiate kinautolu, koeʻuhi ke ne tukiʻi ʻakinautolu: ka naʻe liliu ʻe hotau ʻOtua ʻae tuki ko e tāpuaki.

3 Då de nu hörde denna lagen, afskiljde de allt blandningsfolk ifrån Israel.

Pea naʻe hoko ʻo pehē, ʻi heʻenau fanongo ki he fono, naʻa nau fakamavae mei ʻIsileli ʻae ngaahi kakai kehekehe kotoa pē.

4 Och tillförene hade Presten Eljasib lagt Tobia håfvor uti offerkammaren, i vår Guds hus.

Pea ki muʻa ʻi he meʻa ni, ko Iliasipi ko e taulaʻeiki, ʻaia naʻe pule ki he fale ʻe taha ʻi he fale ʻoe ʻOtua, naʻe kaumeʻa ia kia Topaia:

5 Förty han hade gjort honom en stor kammar, der de hade tillförene lagt spisoffer, rökelse, redskap och tiond af säd, vin och oljo, efter Leviternas, sångarenas och dörravaktarenas bud; dertill Presternas häfoffer.

Pea naʻa ne teuteu moʻona ʻae fale lahi, ʻaia naʻa nau tuku ki ai ʻi muʻa ʻae ngaahi feilaulau meʻakai, mo e meʻa namu kakala, mo e ngaahi ipu, mo e ngaahi meʻa ʻoe tukuhau, mo e uaine foʻou, mo e lolo, ʻaia naʻe fekau ke foaki ki he kau Livai, mo e kau hiva, mo e kau leʻo matapā; mo e ngaahi feilaulau ʻoe kau taulaʻeiki.

6 Men i allt detta var jag icke i Jerusalem; ty uti andra och tretionde årena Arthahsasta, Konungens i Babel, kom jag till Konungen; och efter några dagar förvärfde jag lof af Konungenom.

Ka ʻi he ngaahi kuonga ni kotoa pē naʻe ʻikai te u ʻi Selūsalema: he naʻaku haʻu ki he tuʻi, ʻi hono taʻu ʻe tolungofulu ma ua ʻo ʻAtakisekisi ko e tuʻi ʻo Papilone, pea hili ʻae ʻaho niʻihi naʻaku maʻu ʻae fekau mei he tuʻi:

7 Och jag drog åter till Jerusalem; och jag förmärkte, att det icke godt var, som Eljasib med Tobia gjort hade, i det han gjorde honom en kammar i gårdenom till Guds hus.

Pea ne u haʻu ki Selūsalema, pea u hoko ʻo ʻilo ʻae kovi naʻe fai ʻe Iliasipi maʻa Topaia, ʻi heʻene teuteu moʻona ʻae fale ʻi he ngaahi potu fale ʻoe fale ʻo hotau ʻOtua.

8 Och mig förtröt det svårliga; och jag kastade all Tobia hus tyg ut för kammaren,

Pea naʻaku mamahi lahi ai: ko ia naʻaku lī kituʻa ʻae ngaahi ngaʻotoʻota kotoa pē ʻo Topaia mei he fale.

9 Och bad, att de skulle rena kamrarna; och jag lät komma dit i samma staden Guds hus tyg, spisoffer och rökelse.

Pea naʻaku fekau, pea naʻa nau fakamaʻa ʻae ngaahi fale: pea naʻaku toe fetuku ki ai ʻae ngaahi ipu ʻoe fale ʻoe ʻOtua, mo e ngaahi feilaulau meʻakai mo e meʻa namu kakala.

10 Och jag förnam, att Leviternas delar vordo dem icke gifne; för hvilka sak Leviterna och sångarena voro bortflydde, hvar till sin åker, till att arbeta.

Pea ne u vakai naʻe ʻikai faʻa ʻatu ki he kau Livai honau ngaahi ʻinasi he ko e kau Livai mo e kau hiva, ʻaia naʻe fai ʻae ngāue, kuo hola taki taha ki heʻene ngoue.

11 Då straffade jag öfverstarna, och sade: Hvi öfvergifve vi Guds hus? Men jag församlade dem, och satte dem i sitt rum.

Pea naʻaku valoki ʻae kau pule, ʻo pehē, Ko e hā kuo liʻaki ai ʻae fale ʻoe ʻOtua? Pea ne u tānaki ʻo fakataha ʻakinautolu, ʻo fokotuʻu ʻakinautolu ʻi honau potu.

12 Och hele Juda lät komma fram tiond af säd, vin och oljo, i drätselen.

Pea naʻe ʻomi ai ʻe Siuta kotoa pē ʻae tāuvao ʻoe uite mo e uaine foʻou mo e lolo ki he ngaahi feleoko.

13 Och jag satte öfver drätselen Selemia Presten, och Zadok den Skriftlärda, och af Leviterna, Pedaja; och under deras hand Hanan, Saccurs son, Mattania sons; förty de voro hållne för trogna män, och dem vardt befaldt utskifta sinom brödrom.

Pea ne u fakanofo ʻae kau leʻo koloa ki he ngaahi fale koloa, ko Selemaia ko e taulaʻeiki, mo Satoki ko e tangata tohi, pea ʻi he kau Livai, ko Pitaia: pea naʻe hoko mo kinautolu, ʻa Hanani, ko e foha ʻo Sakuli, ko e foha ʻo Matania: he naʻe ongolelei ʻakinautolu ko e angatonu, pea ko ʻenau ngāue ia ke tufaki ki honau ngaahi kāinga.

14 Tänk uppå mig, min Gud, derföre, och bortkasta icke mina barmhertighet, som jag med mins Guds huse, och i hans vakt, gjorde.

‌ʻE hoku ʻOtua, ke ke manatuʻi au koeʻuhi ko e meʻa ni, pea ʻoua naʻa ke holoholo ke mole ʻeku ngaahi ngāue lelei ʻaia kuo u fai maʻae fale ʻo hoku ʻOtua, pea maʻae ngaahi lakanga ngāue ʻi ai.

15 På samma tiden såg jag i Juda trampas i presserna om Sabbathen, och införas kärfvar, och åsnar ladda med vin, drufvor, fikon och allahanda bördor, till Jerusalem, på Sabbathsdagen; och jag betygade dem på den dagen, då de sålde spisningen.

Pea naʻaku mamata ki he niʻihi ʻi he ngaahi ʻaho ko ia naʻe malakaki ʻae ngaahi tataʻoʻanga uaine ʻi he ʻaho tapu, pea fetuku ʻae ngaahi ū uite, pea fakaheka ki he fanga ʻasi, pea mo e uaine foki, mo e ngaahi kālepi, mo e ngaahi fiki, mo e ngaahi kavenga kehekehe, ʻaia naʻa nau fetuku ki Selūsalema ʻi he ʻaho tapu: pea naʻaku valoki ʻakinautolu ʻi he ʻaho naʻa nau fakatau meʻa kai,

16 Bodde desslikes Tyrer derinne; de förde fisk och allahanda varor, och sålde det på Sabbatherna, Juda barnom och Jerusalem.

Pea naʻe nofo ai ʻae kau tangata Taia, ʻaia naʻa nau ʻomi ʻae ngaahi ika, mo e ngaahi meʻa kehekehe, pea fakatau ʻi he ʻaho tapu ki he fānau ʻa Siuta, pea ʻi Selūsalema.

17 Då straffade jag de öfversta i Juda, och sade till dem: Hvad är det för en ond ting, som I gören, och bryten Sabbathsdagen?

Pea ne u valoki ʻae ngaahi houʻeiki ʻo Siuta, pea u pehē kiate kinautolu, “Ko e hā ʻae meʻa kovi ni ʻoku mou fai, pea mou fakahala ʻae ʻaho tapu?

18 Gjorde icke våre fäder så, och vår Gud lät komma alla denna olyckon öfver oss, och öfver denna staden? Och I gören ännu vredena öfver Israel större, brytande Sabbathen.

‌ʻIkai naʻe fai pehē ʻe hoʻomou ngaahi tamai, pea ʻikai naʻe ʻomi ʻe hotau ʻOtua ʻae ngaahi kovi ni kiate kitautolu, pea ki he kolo ni? Ka ʻoku mou ʻomi ʻae houhau lahi hake ki ʻIsileli ʻi hoʻomou fakahalaʻi ʻae ʻaho tapu.”

19 Och då portarna i Jerusalem uppdragne voro för Sabbathen, böd jag tillsluta portarna, och befallde, att man icke skulle upplåta dem intill efter Sabbathen; och jag satte några af mina tjenare vid portarna, att ingen börda skulle föras derin om Sabbathsdagen.

Pea ʻi he fakaʻaʻau ke poʻuli ʻae ngaahi matapā ʻo Selūsalema ʻi he teʻeki hoko ʻae ʻaho tapu, naʻaku fekau ke tāpuni ʻae ngaahi matapā, pea u fekau ke ʻoua naʻa toʻo kaeʻoua ke hili ʻae ʻaho tapu; pea ne u fakanofo ʻae niʻihi ʻo ʻeku kau tamaioʻeiki ʻi he ngaahi matapā, ke ʻoua naʻa ʻomi ki ai ha kavenga ʻe taha ʻi he ʻaho tapu.

20 Så blefvo de krämare och köpmän, med allahanda varor, om nattena, utanför porten af Jerusalem, en gång och annan.

Ko ia naʻe mohe ai ʻituʻa Selūsalema ʻae kau maʻu koloa mo e kau fakatau ʻoe ngaahi meʻa kehekehe kotoa pē, ʻo tuʻo taha pe tuʻo ua.

21 Då betygade jag dem, och sade till dem: Hvi blifven I om nattene utanför muren? Om I gören så mer, skall min hand komma uppå eder. Ifrå den tiden kommo de intet om Sabbathen.

Pea ne u valoki ʻakinautolu, ʻo pehē kiate kinautolu, “Ko e hā ʻoku mou mohe ai ʻo ofi ki he ʻā maka? Kapau te mou toe fai ia, te u puke ʻakimoutolu.” Pea talu mei he kuonga ko ia naʻe ʻikai te nau toe haʻu ʻi he ʻaho tapu.

22 Och jag sade till Leviterna, som rene voro, att de skulle komma och vakta portarna, till att helga Sabbathsdagen. Min Gud, tänk ock på mig för detta här, och skona mig efter dina stora barmhertighet.

Pea ne u fekau ki he kau Livai, ke nau fakamaʻa ʻakinautolu, pea ke nau haʻu ʻo vakai ki he ngaahi matapā, ke fakatapui ʻae ʻaho tapu. ʻE hoku ʻOtua, ke ke manatuʻi au koeʻuhi ko e meʻa ni foki, pea fakamoʻui au ʻo fakatatau ki hono lahi ʻo hoʻo angaʻofa.

23 Jag såg ock på den tiden, att Judarna togo sig hustrur af Asdod, Ammon och Moab;

Pea naʻaku mamata foki ʻi he ngaahi ʻaho ko ia ki he kau Siu naʻa nau mali mo e kau fefine ʻo ʻAsitoti, mo ʻAmoni, mo Moape;

24 Och deras barn talade half Asdodisko, och kunde icke tala Judisko, utan efter hvars folkens mål.

Pea naʻe lea fakavaeua ʻe heʻenau fānau ʻi he lea ʻo ʻAsitoti, pea naʻe ʻikai te nau faʻa lea ʻi he lea ʻae kakai Siu pē, kae ʻi he lea ʻae kakai fakatouʻosi.

25 Och jag straffade dem, och bannade dem, och slog några män, och hårdrog dem, och tog en ed af dem vid Gud: I skolen icke gifva edra döttrar deras söner, icke heller taga deras döttrar till edra söner, eller till eder sjelf.

Pea ne u valoki ʻakinautolu, pea manuki ʻakinautolu, pea taaʻi honau niʻihi, pea fusi honau fulufuluʻi [ʻulu], pea fakafuakavaʻi ʻakinautolu ʻi he ʻOtua, ʻo pehē, “ʻOua naʻa mou foaki homou ngaahi ʻofefine ki honau ngaahi foha, pe toʻo honau ngaahi ʻofefine ki homou ngaahi foha, pe moʻomoutolu.

26 Hafver icke Salomo, Israels Konung, syndat dermed? Och var dock ibland många Hedningar ingen Konung honom lik. Och han var sinom Gud kär; och Gud satte honom till Konung öfver hela Israel. Likväl kommo de utländska qvinnor honom till att synda.

‌ʻIkai naʻe fai angahala ʻe Solomone ko e tuʻi ʻa ʻIsileli ʻi he ngaahi meʻa ni? Ka naʻe ʻikai ha tuʻi hangē ko ia ʻi he ngaahi puleʻanga lahi, ʻaia naʻe ʻofeina ʻe hono ʻOtua, pea fakanofo ia ʻe he ʻOtua ke tuʻi ki ʻIsileli kotoa pē, ka ko e moʻoni naʻe fakaangahalaʻi ia ʻe he kau fefine muli.

27 Hafven I det icke hört, medan I sådant stort ondt gören, och förtagen eder emot vår Gud med främmande qvinnors giftermål?

Pea te mou tokanga koā kiate kimoutolu ke mou fai ʻae ngaahi kovi lahi ni, ke talangataʻa ki hotau ʻOtua ʻi he mali mo e kau fefine muli?”

28 Och en af Jojada barn, Eljasibs sons, öfversta Prestens, hade befryndat sig med Saneballat den Horoniten; men jag dref honom ifrå mig.

Pea ko e foha ʻe taha ʻo Soiata, ko e foha ʻo Iliasipi ko e taulaʻeiki lahi, ko e foha ia ʻi he fono kia Sanipalate ko e tangata Holoni: ko ia naʻaku tuli ia ke ʻalu ʻiate au.

29 Tänk uppå dem, min Gud, som besmitta Presterskapet, och Presterskapens förbund, och Leviternas.

‌ʻE hoku ʻOtua, ke ke manatuʻi ʻakinautolu, ko e meʻa ʻi heʻenau fakahalaʻi ʻae ngāue fakataulaʻeiki, mo e fuakava ʻoe ngāue fakataulaʻeiki, pea ʻoe kau Livai.

30 Alltså renade jag dem ifrån alla utländska; och beställde Presternas och Leviternas vakt, hvar och en till sitt ämbete;

Naʻe pehē pe ʻeku fakamaʻa ʻakinautolu mei he kakai muli, peau tuʻutuʻuni ʻae ngaahi lakanga ʻoe kau taulaʻeiki, mo e kau Livai, takitaha ki heʻene ngāue;

31 Och till att offra ved, på bestämd tid, och förstling. Tänk uppå mig, Gud, till det bästa.

Pea mo e foaki ʻoe ʻakau fefie, ʻi he ngaahi ʻaho naʻe kotofa, pea ki he ngaahi ʻuluaki fua. ʻE hoku ʻOtua, ke ke manatuʻi au, ke u lelei ai.