Nehemja 1

1 Dessa äro Nehemia, Hachalja sons, ord. Det begaf sig uti dem månadenom Chislev, i tjugonde årena, att jag var i Susan på slottet.

Ko e ngaahi lea ʻa Nehemaia ko e foha ʻo Hakalia. Pea ʻi he māhina ko Kisilu, ʻi hono uofulu ʻoe taʻu, ʻi heʻeku ʻi Susani ko e fale ʻoe tuʻi, naʻe hoko ʻo pehē,

2 Då kom Hanani, en af mina bröder, med några män utaf Juda; och jag frågade dem, huru det gick med Judarna, som behållne och igenlefde voro af fängelset; och huru det tillgick i Jerusalem.

Naʻe haʻu ʻa Hanani, ko hoku kāinga ʻe taha, ʻaia mo e kau tangata ʻo Siuta; pea naʻaku fehuʻi kiate kinautolu ki he kau Siu naʻe hoko ʻo hao, ʻaia naʻe toe ʻi he fakapōpula, pea ki Selūsalema.

3 Och de sade till mig: De igenlefde af fängelset äro der i landena uti stor vedermödo och försmädelse; murarna i Jerusalem äro nederbrutne, och dess portar uppbrände med eld.

Pea naʻa nau pehē kiate au, Ko kinautolu naʻe tuku ʻi he fonua ʻo ʻikai fakapōpulaʻi ʻoku tuʻutāmaki lahi pea ongokovi lahi: pea kuo holoki hifo foki ʻae ʻā maka ʻo Selūsalema, pea kuo tutu hono ngaahi matapā ʻaki ʻae afi.

4 Då jag nu sådana ord hörde, satt jag och gret, och jämrade mig i några dagar, och fastade, och bad inför Gud af himmelen;

Pea ʻi heʻeku fanongo ki he ngaahi lea ni, naʻaku nofo hifo ʻo tangi, pea fai fakamamahi ʻi he ʻaho niʻihi, pea u ʻaukai, mo lotu ki he ʻOtua ʻoe langi,

5 Och sade: Ack! Herre Gud af himmelen, du store och förskräckelige Gud, som håller förbund och barmhertighet dem som dig älska och hålla din bud;

‌ʻo pehē, “ʻOku ou kole kiate koe ʻe Sihova ko e ʻOtua ʻoe langi, ko e ʻOtua lahi mo fakamanavahē, ʻoku ke tauhi ʻae fuakava mo e angaʻofa maʻanautolu ʻoku ʻofa kiate ia pea tokanga ʻo fai ki heʻene ngaahi fekau;

6 Låt dock din öron höra härtill, och din ögon öppne vara, så att du hörer dins tjenares bön, som jag nu beder inför dig, både dag och natt, för dina tjenare Israels barn, och bekänner Israels barnas synd, som vi emot dig gjort hafve; och jag med mins faders hus hafvom också syndat.

Ko eni ke tokanga ʻa ho telinga, pea ʻa ho fofonga, koeʻuhi ke ke fanongo ki he lotu ʻa hoʻo tamaioʻeiki, ʻaia ʻoku ou lotu ai ʻi he ʻao ni, ʻi he ʻaho mo e pō, koeʻuhi ko e fānau ʻa ʻIsileli, ʻaia kuo mau fai ʻo angatuʻu kiate koe; ko au mo e fale ʻo ʻeku tamai kuo mau fai angahala.

7 Vi äre vordne förderfvade, att vi icke hafve hållit din bud, befallningar och rätter, som du dinom tjenare Mose budit hafver.

Kuo mau fai kovi lahi kiate koe, pea naʻe ʻikai te mau tauhi ʻa hoʻo ngaahi fekau, pe ko hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni, mo hoʻo ngaahi fakamaau, ʻaia naʻa ke fekau ʻi hoʻo tamaioʻeiki ko Mōsese.

8 Men tänk dock uppå det ord, som du dinom tjenare Mose böd, och sade: Om I förtagen eder, så vill jag förströ eder ibland folk;

‌ʻOku ou kole kiate koe, ke manatu ki he folofola naʻa ke fekau ki hoʻo tamaioʻeiki ko Mōsese, ʻo pehē, ‘Kapau ʻoku mou fai hala, te u fakamovetevete ʻakimoutolu ki he ngaahi puleʻanga:

9 Men om I omvänden eder till mig, och hållen min bud, och gören dem; och om I än bortdrefne voren allt intill himmelens ända, så vill jag dock dädan församla eder, och skall låta eder komma till det rum, som jag utvalt hafver, till att mitt Namn der bo skall.

Pea kapau te mou tafoki kiate au, pea tauhi ʻeku ngaahi fekau, pea fai ki ai; ka ne ai homou niʻihi naʻe kapusi kituaʻā ki he ngataʻanga mamaʻo ʻoe langi, ka te u tānaki ʻakinautolu mei ai, pea te u ʻomi ʻakinautolu ki he potu ʻaia kuo u fili ke tuku ʻi ai hoku hingoa.’

10 De äro dock dine tjenare, och ditt folk, som du förlossat hafver, igenom dina stora kraft och mägtiga hand.

Pea ko hoʻo kau tamaioʻeiki eni, mo ho kakai, ʻaia naʻa ke huhuʻi ʻi ho mālohi lahi, pea ʻi ho nima mālohi.

11 Ack! Herre, låt din öron höra till din tjenares bön, och till dina tjenares bön, som begära frukta ditt Namn; och låt lyckosamliga tillgå i dag med dinom tjenare, och gif honom barmhertighet för denna mannenom. Ty jag var Konungens skänk.

‌ʻE Sihova, ʻoku ou kole ni kiate koe, ke tokanga ʻe ho fofonga ki he lotu ʻa hoʻo tamaioʻeiki, pea ki he lotu ʻa hoʻo kau tamaioʻeiki, ʻaia ʻoku holi ke manavahē ki ho huafa: ʻoku ou kole kiate koe, ke ke tāpuaki ʻa hoʻo tamaioʻeiki he ʻaho ni, pea ke tuku ke maʻu ʻe ia ʻae angaʻofa ʻi he ʻao ʻoe tangata ni.” He ko e fua ipu au ʻoe tuʻi.