Nahum 2
1 Förskingraren skall uppdraga emot dig, och belägga fästen; men se dig väl om på vägarna, rusta dig det bästa du kan, och stärk dig; det mesta du förmår;
Bitqit ⱪilidiƣan birsi kɵz aldingƣila kǝldi; Əmdi istiⱨkam üstidǝ kɵzǝt ⱪil, Yolƣa ⱪara, belingni baƣla, küqliringni yiƣip tehimu küqǝyt!
2 Man skall likväl platt afhemta dig, och förderfva dina vinqvistar; ty Herren skall gifva Jacob segren, lika som han Israel segren gaf.
(Qünki Pǝrwǝrdigar Yaⱪupning xan-xǝripini ǝsligǝ kǝltürdi, Uni Israilning xan-xǝripigǝ layiⱪ dǝrijidǝ ǝsligǝ kǝltürdi; Qünki ⱪuruⱪdiƣuqilar ularni ⱪuruⱪdap ⱪoyƣanidi, Ularning üzüm tal xahlirini wǝyran ⱪilƣanidi).
3 Hans starkas sköldar äro röde; hans härfolk ser ut såsom purpur, hans vagnar lysa såsom en eld, när det drabba skall; deras spetser gå hvar om annan.
[Bitqit ⱪilƣuqining] palwanlirining ⱪalⱪanliri ⱪizil boyaldi, Uning baturliri pǝrǝngdǝ kiygüzüldi; Tǝyyarliⱪ künidǝ, jǝng ⱨarwiliri polatning julasida yaltirap ketidu, Nǝyzilǝr oynitilidu;
4 Vagnarna rulla på gatomen, och bullra uppå vägomen; deras anseende är lika som bloss, och gå hvar om annan, lika som en ljungeld.
Jǝng ⱨarwiliri koqilarda güldürlixip qepixiwatidu; Kǝng yollarda bir-birigǝ soⱪulidu; Ularning ⱪiyapiti mǝx’ǝllǝrdǝk bolidu, Ular qaⱪmaⱪlardǝk yügürüxidu.
5 Men han skall tänka uppå sina väldiga; dock skola de falla ehvartut de vilja, och skola hasta sig lit murarna, och till skärmen, der de må säkre blifva.
[Sǝrdar] ǝmirlirigǝ ǝmr qüxüridu; Ular yürüx ⱪilƣinida aldiriƣinidin bir-birigǝ putlixip mangidu; Ninǝwǝning sepiliƣa ⱪarap aldiraydu, [Baxliriƣa] bolsa «muⱨasirǝ ⱪalⱪini» tǝyyarlinidu.
6 Men de portar vid floderna varda dock upplåtne, och palatset skall nederslås.
«Dǝryalarning dǝrwaziliri» eqilidu, [Padixaⱨning] ordisi erip ketidu.
7 Drottningen skall fången bortförd varda, och hennes jungfrur skola sucka, lika som dufvor, och slå sig uppå sitt bröst.
Huzzabning bolsa uyatliri eqilidu — [Düxmǝn] tǝripidin yalap epketilidu, Dedǝkliri huddi pahtǝklǝrning sadasidǝk aⱨ-uⱨ tartip, Mǝydilirini urup ketidu.
8 Ty Nineve är lika som en dam full med vatten; men det måste förflyta. Står, står ( skola de ropa ); men der skall ingen vända om igen.
Ninǝwǝ apiridǝ bolƣandin beri kɵl süyidǝk [tinq] bolup kǝldi, Biraⱪ ular ⱨazir ⱪeqip ketidu... Əy tohta! Əy tohta! — Biraⱪ ⱨeqkim kǝynigǝ ⱪarimaydu.
9 Så röfver nu silfver, röfver guld; ty här är en skatt, der ingen ände uppå är, och ganska mång kostelig klenodier.
Kümüxlǝrni buliwelinglar, altunlarni buliwelinglar; Qünki uning xǝwkǝtlik hǝzinisidiki ⱪimmǝt ⱪaqa-ⱪuqilirining sani yoⱪtur.
10 Men nu måste han platt afhemtad och utödd varda, att hans hjerta måste förtvifla, knän ostadig vara, alla länder darra, och alla kinder blekna, lika som en lerpotta.
U ⱪuruⱪdalƣan, wǝyran ⱪilinƣan, bǝrbat bolƣan! Yüriki erip ketidu, Tizliri bir-birigǝ jalaⱪlap tǝgmǝktǝ; Bǝlliri tolƣaⱪ tutⱪandǝk tolƣinidu, Barliⱪ yüzlǝr tatirip ketidu.
11 Hvar är nu de lejons boning, och de unga lejons vedemark, der lejonet och lejinnan med de unga lejon vistades, och ingen torde rädda dem bort?
Ⱪeni, xirlarning uwisi? Yax xirlar ozuⱪlinidiƣan jay, Xir, qixi xir, xir arslini ⱨeqkimdin ⱪorⱪmay yürgǝn jay ⱪeni?
12 Utan lejonet röfvade nog för sina ungar, och drap åt sina lejinnor. Sina kulor uppfyllde han med rof, och sina boning med det han rifvit hade.
Xir ɵz arslanlirini ⱪanduruxⱪa owlarni titma-titma ⱪilƣanidi, Qixi xirliri üqün owlarni boƣⱪanidi; Ɵngkürlirini ow bilǝn, uwilirini olja bilǝn toxⱪuzƣanidi.
13 Si, jag vill till dig, säger Herren Zebaoth, och upptända dina vagnar i rök, och svärdet skall uppfräta din unga lejon, och göra en ända på ditt röfveri på Jordene, att man dina bådskaps röst intet mer höra skall.
Mana, Mǝn sanga ⱪarximǝn, — dǝydu samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar; Mǝn sening jǝng ⱨarwiliringni is-tütǝkkǝ aylandurup kɵydüriwetimǝn; Ⱪiliq yax xirliringni yǝwatidu, Owangni yǝr yüzidin elip taxlaymǝn; Əlqiliringning awazliri ⱪayta ⱨeq anglanmaydu.
