Nahum 2
1 Förskingraren skall uppdraga emot dig, och belägga fästen; men se dig väl om på vägarna, rusta dig det bästa du kan, och stärk dig; det mesta du förmår;
Ang amrosak kami na hma ah angzoh boeh: misa pakaahaih ahmuen to kahoih ah toep ah, loklam to kahoih ah khen ah, na kaengkaeh to caksak ah loe, na thacakhaih to pathok boih ah.
2 Man skall likväl platt afhemta dig, och förderfva dina vinqvistar; ty Herren skall gifva Jacob segren, lika som han Israel segren gaf.
Angraeng mah Jakob lensawkhaih to Israel lensawkhaih baktiah omsak let tih: paro kaminawk mah nihcae to tidoeh anghmat ai ah paro o, nihcae ih misur tanghangnawk to atlik pae o.
3 Hans starkas sköldar äro röde; hans härfolk ser ut såsom purpur, hans vagnar lysa såsom en eld, när det drabba skall; deras spetser gå hvar om annan.
Anih ih thacak misanawk loe kathim misa angvaenghaih to sinh o, misahoih kaminawk loe kathim khukbuen to angkhuk o: misatuk han amsak na niah, hrang lakoknawk loe kangqong hmai baktiah oh, far thing hoi sak ih tayaenawk loe zitthoh parai.
4 Vagnarna rulla på gatomen, och bullra uppå vägomen; deras anseende är lika som bloss, och gå hvar om annan, lika som en ljungeld.
Nihcae ih hrang lakoknawk loe atuen apawk hoiah loklam ah, lampui maeto pacoeng maeto cawnh o; nihcae loe hmaithaw baktiah oh o moe, tangphrapuek baktiah cawnh o.
5 Men han skall tänka uppå sina väldiga; dock skola de falla ehvartut de vilja, och skola hasta sig lit murarna, och till skärmen, der de må säkre blifva.
Anih loe kahoih misatuh angraeng to a tawnh, toe nihcae loe loklam ah amtim o boih tih; to ah kaom tapang bangah karangah cawnh o ueloe, misa buephaih to sah o tih.
6 Men de portar vid floderna varda dock upplåtne, och palatset skall nederslås.
Tuipui khongkhanawk to paong o tih, to naah siangpahrang ohhaih ahmuen to anghma tih.
7 Drottningen skall fången bortförd varda, och hennes jungfrur skola sucka, lika som dufvor, och slå sig uppå sitt bröst.
Huzzab to misong ah naeh o ueloe, caeh o haih tih; tamna nongpatanawk loe angmacae ih saoek atumh hoiah caeh o ueloe, anih to pahu baktiah oi o haih tih.
8 Ty Nineve är lika som en dam full med vatten; men det måste förflyta. Står, står ( skola de ropa ); men der skall ingen vända om igen.
Nineveh loe canghnii ih kangbuem tuili baktiah ni oh, toe tui amsah pae king boeh. Anghak rae ah, anghak rae ah, tiah a hangh o, toe mi doeh hnukbang angqoi o ai.
9 Så röfver nu silfver, röfver guld; ty här är en skatt, der ingen ände uppå är, och ganska mång kostelig klenodier.
Sum kanglung to la oh, suinawk doeh la oh; patung ih hmuenmaenawk hoi khit kaom tacongnawk loe boeng thaih mak ai, tiah a hangh o.
10 Men nu måste han platt afhemtad och utödd varda, att hans hjerta måste förtvifla, knän ostadig vara, alla länder darra, och alla kinder blekna, lika som en lerpotta.
Nineveh loe amro boeh, tidoeh om ai, caeh o taak sut boeh; kaminawk poekhaih palungthin loe tui baktiah amkaw boeh, khokhunawk doeh thazok boeh; kaeng to nat pae moe, mikhmai doeh amnum pae boih boeh.
11 Hvar är nu de lejons boning, och de unga lejons vedemark, der lejonet och lejinnan med de unga lejon vistades, och ingen torde rädda dem bort?
Kaipui ohhaih ahmuen, a caanawk pacahhaih ahmuen loe naa ah maw oh, zithaih kaom ai ah nihcae amkaehhaih ahmuen, kaipui ampa hoi amno amkaehhaih ahmuen loe naa ah maw oh boeh?
12 Utan lejonet röfvade nog för sina ungar, och drap åt sina lejinnor. Sina kulor uppfyllde han med rof, och sina boning med det han rifvit hade.
Kaipui mah a caanawk hanah moi to sinh pae, kaipui amno kanawk hanah moi to kaek pae, a ohhaih akhaw loe a kaek ih moi hoiah koi, thlungkhaw to moi hoiah koisak.
13 Si, jag vill till dig, säger Herren Zebaoth, och upptända dina vagnar i rök, och svärdet skall uppfräta din unga lejon, och göra en ända på ditt röfveri på Jordene, att man dina bådskaps röst intet mer höra skall.
Khenah, nang to misa ah kang suek, nang ih hrang lakoknawk to hmai hoiah ka thlaek han, sumsen mah kaipui caanawk to paduek tih; long nuiah caak han ih moi tawn ai ah kang suek han, na laicaehnawk ih lok to mi mah doeh thaih let mak ai boeh.
