Mika 4

1 Men i yttersta dagarna skall det berget, som Herrans hus uppå står, beredt varda, högre än all berg, och upphöjdt öfver högarna; och folk skola löpa dertill.

F’ie amo andro honka’eo, le horizañe ho abo amo vohitseo ty vohin-anjomba’ Iehovà, haonjoñe ambone’ o haboañeo; vaho hivovotse mb’ama’e mb’eo ondatio.

2 Och månge Hedningar skola gå, och säga: Kommer, låter oss gå upp till Herrans berg, och till Jacobs Guds hus, att han lärer oss sina vägar, och vi mågom vandra på hans stigar; ty af Zion skall utgå lagen, och Herrans ord af Jerusalem.

Le homb’eo ty fifeheañe maro hanao ty hoe: Antao hionjom-b’am-bohi’Iehovà mb’eo, mb’amy anjomban’Añahare’Iakobey. hañòha’e antikañ’ o sata’eo, hañaveloan-tika o lala’eo. Hionjoñe boake Tsione ao ty Hàke, vaho hirike Ierosalaime ao ty tsara’ Iehovà,

3 Han skall döma ibland mycken folk, och straffa många Hedningar i fjerran land; de skola göra sin svärd till plogbillar, och sin spjut till liar. Intet folk skall upphäfva svärd emot det andra, och skola intet örlig mer föra.

hizaka añivo’ o kilakila ondatio vaho ho toroa’e lily o foko maozatse tsietoitane añeo. Le ho pehe’ iareo ho fangaly o fibarao naho ho fañeteke o lefo’ iareoo. Tsy hifañonjom-pibara o rofokoo, vaho tsy hiòke hialy ka.

4 Hvar och en skall sitta under sitt vinträ och fikonaträ, utan fruktan; ty Herrans Zebaoths mun hafver det talat.

Songa hiambesatse ambane’ ty vahe’e t’indaty naho ambane’ i sakoa’ey eo, tsy ao ty hahahembañe iareo, fa nitsara ty falie’ Iehovà’ i Màroy.

5 Ty hvart och ett folk skall vandra uti sins guds namn; men vi skole vandra i Herrans vår Guds Namn, alltid och i evighet.

Sindre hanjotik’ ami’ty añaran-drahare’e o kilakila’ ondatio; fe hañavelo ami’ty tahina’ Iehovà Andrianañaharen-tika nainai’e donia tika.

6 På den tiden, säger Herren, vill jag församla den halta, och sammansamka den fördrefna, och den jag plågat hafver;

Hatontoko amy andro zay, hoe t’Iehovà, ze mikoletra, naho havoriko ty nasiotse añe vaho i nanilofakoy.

7 Och vill göra med den halta, att hon skall få arfvingar, och göra den svaga till stort folk. Och Herren skall vara Konung öfver dem på Zions berg, ifrå nu och i evighet.

Hanoeko sehanga’e i nikoletray naho fifeheañe maozatse i nasiotsey. ie ho fehe’ Iehovà am-bohi’ i Tsione ao, henane zay naho ho nainai’e añe.

8 Och du torn Eder, ett dottrenes Zions fäste, din gyldene ros skall komma, ditt förra herradöme, dottrenes Jerusalems rike.

Le ihe, ry Fitalakesañ’Abo i Lia-Raikey, ty haboa’ i anak’ ampela’ i Tsioney; eka, homb’ama’o mb’eo re; hitotsake eo i fifeheañe taoloy, ty fifeleha’ i Anak’ ampela’ Ierosalaimey.

9 Hvarföre håller du dig då intill andra vänner, lika som du icke skulle fä denna Konungen; eller lika som intet vorde af denna rådgifvarenom, efter värken är dig så uppåkommen, lika som ene i barnsnöd?

Ino ty ikoiakoiaha’o? Tsy amam-panjaka hao? Nihomake hao i Mpanoro azoy, ihe fihine’ ty fanivontivoñañe manahake ty fitsongoan-drakemba?

10 Kära, lid dock sådana värk, och stanka, du dotter Zion, lika som en i barnsnöd: ty du måste visserliga utu staden, och bo på markene, och komma till Babel; men du skall åter dädan hulpen varda; der skall Herren förlossa dig ifrå dina fiendar.

Minioniòra, mañeña, hisamaha’o, ry anak’ ampela’ i Tsione, manahake ty ampela mitsongo; fa hiavote’o henaneo i rovay, himoneñe an-kivok’ ao, am-para’ te mandoake e Bavele ao; añe irehe ho hahañe; añe ty hijebaña’ Iehovà azo am-pità’ o rafelahi’oo.

11 Ty månge Hedningar skola ju församla sig emot dig, och säga: Han är tillspillogjord; vi vilje se våra lust uppå Zion.

Ie henanekeo maro ty fifeheañe mifanontoñe hialy ama’o, manao ty hoe: Ee t’ie ho tivaeñe, naho hahafi­samba i Tsione o fihainon-tikañeo.

12 Men de veta intet Herrans tankar, och märka intet hans rådslag, att han hafver hemtat dem tillhopa, såsom kärfvar uti ladona.

Fa tsy fohi’ iareo ty ereñere’ Iehovà; naho tsy apota’ iareo ty safiri’e; Ie ro nanontoñe iereo hoe ampemba an-toem-pamofohañe eo.

13 Derföre statt upp, och tröska, du dotter Zion; ty jag vill göra dig jernhorn och kopparklor, och du skall sönderkrossa mycken folk; så skall jag tillspillogifva deras gods Herranom, och deras håfvor honom som råder öfver hela verldena.

Miongaha, mamofoha, ry anak’ ampela’ i Tsione; fa hanoeko viñe ty tsifa’o, naho hanoeko torisìke o hotro’oo; handemodemoke t’indaty maro; vaho hengae’o am’ Iehovà o nivokare’ iareo tsy too; ho amy Talè’ ty tane bey toiy ty vara’ iareo.