< Mika 4 >

1 Men i yttersta dagarna skall det berget, som Herrans hus uppå står, beredt varda, högre än all berg, och upphöjdt öfver högarna; och folk skola löpa dertill.
Hnukkhuem na ni ah Angraeng im loe mae nui ah sah tih, maenawk boih pong sang koek mae ah om ueloe, pakoeh hanah kaminawk boih to ah caeh o tih.
2 Och månge Hedningar skola gå, och säga: Kommer, låter oss gå upp till Herrans berg, och till Jacobs Guds hus, att han lärer oss sina vägar, och vi mågom vandra på hans stigar; ty af Zion skall utgå lagen, och Herrans ord af Jerusalem.
Paroeai prae kaminawk angzo o ueloe, Angraeng ih mae nuiah angzo oh; Jocob Sithaw im ah, caeh o tahang si; anih ih loklam ah a caeh o thai hanah, anih mah aicae han loklam patuek tih: Zion hoiah kaalok tacawt ueloe, Jerusalem hoiah Angraeng ih lok to tacawt tih, tiah thui o tih.
3 Han skall döma ibland mycken folk, och straffa många Hedningar i fjerran land; de skola göra sin svärd till plogbillar, och sin spjut till liar. Intet folk skall upphäfva svärd emot det andra, och skola intet örlig mer föra.
Anih mah pop parai kaminawk to lokcaek tih, thacak angthla parai prae kaminawk to thuitaek tih; nihcae ih sumsen loe laikok atokhaih sum ah sah o ving ueloe, tayaenawk doeh taoi ah sah o lat tih boeh; prae maeto mah maeto sumsen hoi angtukhaih om mak ai boeh, misa angtukhaih doeh amtuk o mak ai boeh.
4 Hvar och en skall sitta under sitt vinträ och fikonaträ, utan fruktan; ty Herrans Zebaoths mun hafver det talat.
Kaminawk boih angmah ih misur takha hoi thaiduetkung tlim ah anghnu o tih, nihcae pazih kami mi doeh om mak ai boeh, tiah misatuh Angraeng mah thuih boeh.
5 Ty hvart och ett folk skall vandra uti sins guds namn; men vi skole vandra i Herrans vår Guds Namn, alltid och i evighet.
Kami boih angmacae ih sithaw ih ahmin hoiah caeh o tih, toe kaicae loe kaimacae ih Angraeng Sithaw ih ahmin hoiah ni dungzan hoi dungzan khoek to ka caeh o han.
6 På den tiden, säger Herren, vill jag församla den halta, och sammansamka den fördrefna, och den jag plågat hafver;
To na niah loe khokkhaem kami, pakak ih kami, ka pacaekthlaek ih kaminawk to ka pakhueng han.
7 Och vill göra med den halta, att hon skall få arfvingar, och göra den svaga till stort folk. Och Herren skall vara Konung öfver dem på Zions berg, ifrå nu och i evighet.
Khokkhaem kaminawk to anghmat kami ah ka sak moe, haek ih kaminawk to thacak kami ah ka sak han; vaihi hoi kamtong dungzan hoi dungzan khoek to Angraeng mah nihcae to Zion mae ah uk tih boeh.
8 Och du torn Eder, ett dottrenes Zions fäste, din gyldene ros skall komma, ditt förra herradöme, dottrenes Jerusalems rike.
Nang Zion canu thacakhaih kaom, tuu toephaih imsang, hmaloe ah ukhaih to nang khaeah angzo let tih, Jerusalem canu ukhaih prae to angzo let tih.
9 Hvarföre håller du dig då intill andra vänner, lika som du icke skulle fä denna Konungen; eller lika som intet vorde af denna rådgifvarenom, efter värken är dig så uppåkommen, lika som ene i barnsnöd?
Tipongah vaihi tha hoi na qah loe? Siangpahrang na tawn o ai maw? Kahoih poekhaih paek kami to anghmat ving boeh maw? To ahmuen ah nongpata mah pauep ih kana baktiah nathaih mah ang naeh boeh maw?
10 Kära, lid dock sådana värk, och stanka, du dotter Zion, lika som en i barnsnöd: ty du måste visserliga utu staden, och bo på markene, och komma till Babel; men du skall åter dädan hulpen varda; der skall Herren förlossa dig ifrå dina fiendar.
Aw Zion canu, nongpata mah nawkta oh nathuem ah pauep ih kana aham ih baktiah, kana to pauep ah: vaihi loe taw ah oh hanah, vangpui to na caehtaak tih boeh, Babylon ah doeh na caeh tih; nang loe to ah pahlong ah na om tih; to ah Angraeng mah na misanawk ban thung hoiah na loisak tih.
11 Ty månge Hedningar skola ju församla sig emot dig, och säga: Han är tillspillogjord; vi vilje se våra lust uppå Zion.
Toe pop parai prae kaminawk mah nang to naeh hanah vaihi nawnto amkhueng o, nihcae mah, Zion loe panuet thok ah om nasoe, Zion to anghoehaih hoiah ka dan o han, tiah thuih o.
12 Men de veta intet Herrans tankar, och märka intet hans rådslag, att han hafver hemtat dem tillhopa, såsom kärfvar uti ladona.
Toe nihcae loe Angraeng poekhaih to panoek o ai, a thuih ih lok doeh panoek o ai; Anih mah nihcae to cang atithaih ahmuen ih kangpop cangqui baktiah tapop tih.
13 Derföre statt upp, och tröska, du dotter Zion; ty jag vill göra dig jernhorn och kopparklor, och du skall sönderkrossa mycken folk; så skall jag tillspillogifva deras gods Herranom, och deras håfvor honom som råder öfver hela verldena.
Aw Zion canunawk, angthawk oh loe, atii oh; na takii to sum ah kang coengsak moe, na khokpadae to sum kamling ah kang coengsak han; kanoih parai kaminawk to na va phaeng tih; nihcae ih hmuenmae to Angraeng khaeah ka tathlang moe, long boih ukkung Angraeng khaeah nihcae ih hmuennawk to ka paek han.

< Mika 4 >