Mika 3

1 Och jag sade: Hörer dock, I höfvitsmän i Jacobs hus, och I Förstar i Israels hus; I skullen med rätto vara de som veta hvad rätt är;

Ug ako miingon: Pamati, gipangamuyo ko kaninyo, Oh kamo nga mga pangulo ni Jacob, ug mga magmamando sa balay sa Israel: dili ba alang kaninyo ang pagpanghibalo sa justicia?

2 Men I haten det goda, och älsken det onda; I skinnen dem hudena af, och köttet ifrå deras ben;

Kamo nga nagadumot sa maayo, ug nahagugma sa dautan; nga nagalaksi sa ilang panit gikan kanila, ug nagakuha sa unod gikan sa ilang mga bukog;

3 Och äten mins folks kött och när I hafven dragit dem hudena af, så slån I dem ock benen sönder, och stycken det ifrå hvartannat; lika som uti ena gry to, och lika som kött uti en kettil.

Nga nagakaon usab sa unod sa akong katawohan, ug nagpanit sa ilang panit gikan kanila, ug nagabali sa ilang mga bukog, ug nagatagod-tagod kanila, daw alang sa kolon, ug sama sa unod diha sa sulod sa kawa.

4 Derföre, när I nu till Herran ropande varden, så skall han intet vilja höra eder utan skall fördölja sitt ansigte för eder på den samma tiden, såsom I med edro onda väsende förtjent hafven.

Unya sila managtu-aw kang Jehova, apan siya dili motubag kanila: oo, siya motago sa iyang nawong gikan kanila niadtong panahona sumala sa dautan nga ilang gihimo sa ilang mga pagbuhat.

5 Detta säger Herren, emot de Propheter som förföra mitt folk: De predika, att det skall gå väl, när man gifver dem äta; men om man intet gifver dem i munnen, sa predika de, att ett örlig skall komma.

Mao kini ang giingon ni Jehova mahitungod sa mga manalagna nga nakapasalaag sa akong katawohan; nga nagapangitlib uban sa ilang mga ngipon, ug nagasinggit: Pakigdait; ug nga wala magabutang diha sa ilang mga baba, sila nga magaandam hinoon sa pagpakiggubat batok kaniya:

6 Derföre skall edor syn varda till en natt, och edar spådom till ett mörker; solen skall nedergå öfver Propheterna, och dagen öfver dem mörk varda.

Busa kana mahimong kagabhion kaninyo, aron kamo walay panan-awon; ug kana mahimong mangiub kaninyo, aron kamo dili makatagna; ug ang adlaw matunod ibabaw sa manalagna, ug ang adlaw moitum sa ibabaw nila.

7 Och Siarena skola till skam varda, och spåmännerna till spott; och måste allesamman skyla sig om munnen, efter der är intet Guds ord.

Ug ang mga manalagna pagapakaulawan, ug ang mga mulo-manalagna pagalibogon; oo, silang tanan magatak-um sa ilang mga ngabil; kay walay tubag gikan sa Dios.

8 Men jag är full med kraft och Herrans Anda; full med rätt och starkhet, att jag förkunna tör Jacob sin öfverträdelse, och Israel sina synd.

Apan mahitungod kanako, puno ako sa kagahum tungod sa Espiritu ni Jehova, ug sa paghukom, ug sa kusog, sa pagpahayag kang Jacob sa iyang mga kasaypanan, ug sa Israel sa iyang sala.

9 Så hörer dock detta, I höfvitsmän i Jacobs hus, och I Förstar i Israels hus, I som styggens vid rätten, och förvänden allt det redeligit är;

Pamatia kini, ipangamuyo ko kaninyo, kamo nga mga pangulo sa balay ni Jacob, ug mga magmamando sa balay sa Israel, nga nagaayad sa justicia, ug nagbalit-ad sa tibook nga buhat sa katul-id.

10 I som uppbyggen Zion med blod, och Jerusalem med orätt.

Ang Sion gitukod nila inubanan sa dugo, ug ang Jerusalem inubanan sa kasal-anan.

11 Hans höfdingar döma för skänker, hans Prester lära för lön, och hans Propheter prophetera för penningar, förlåta sig uppå Herran, och säga: Är icke Herren ibland oss? Oss kan ingen olycka uppåkomma.

Ang mga pangulo niana nagahukom alang sa hiphip nga maoy ganti, ug ang mga sacerdote niana nagatudlo tungod sa suhol, ug ang mga manalagna nagapanagna tungod sa salapi: bisan pa niana sila nagasandig pa gayud kang Jehova, ug nagaingon: Dili ba si Jehova ania kanato? walay kadautan nga moabut kanato.

12 Derföre skall Zion för edra skull upplöjd varda såsom en åkermark, och Jerusalem varda till en stenhop, och templets berg till en skogsbacka.

Busa ang Sion tungod kaninyo pagadarohon sama sa usa ka uma, ug ang Jerusalem mahimo nga mga tinapok, ug ang bukid sa balay maingon sa hatag-as nga mga dapit sa kalasangan.