Mika 2
1 Ve dem som fara efter att göra skada, och hafva ondt för händer uti sina sänger, att de det om morgonen, då ljust varder, fullkomna skola; ty de äro herrar.
Woe to those who devise iniquity and work evil upon their beds! When the morning is light they practice it, because it is in the power of their hand.
2 De rifva åkrar till sig, och taga hus, hvilka de vilja; alltså bedrifva de våld med hvars och ens hus, och med hvars och ens arf.
And they covet fields, and seize them, and houses, and take them away. And they oppress a man and his house, even a man and his heritage.
3 Derföre säger Herren alltså: Si, jag tänker något ondt öfver detta slägte, der I edran hals icke skolen undandraga, och icke gå så stolte; ty det skall vara en ond tid.
Therefore thus says Jehovah: Behold, I devise an evil against this family, from which ye shall not remove your necks, nor shall ye walk haughtily, for it is an evil time.
4 På den tiden skall man sjunga ena viso om eder, och klaga: Det är ute: skall man säga: Vi äre förstörde; mins folks land tär en främmande herra. När skall han äter skifta oss åkrarna till, som han oss borttagit hafver?
In that day they shall take up a taunt against you, and lament with a doleful lamentation. And say, We are utterly ruined. He changes the portion of my people. How he removes it from me! He divides our fields to the rebellious.
5 Ja väl, I skolen ingen del behålla uti Herrans menighet.
Therefore thou shall have nobody to cast the line by lot in the assembly of Jehovah.
6 De säga: Man skall intet predika: ty sådana predikan kommer oss intet vid; vi varde intet så till skam.
Prophesy ye not, they prophesy. They shall not prophesy to these, so reproaches shall not depart.
7 Jacobs hus tröster sig alltså: Menar du, att Herrans Ande är så all borto? Skulle han detta vilja göra? Det är sant, mitt tal är ljufligit dem frommom.
Shall it be said, O house of Jacob, Is the Spirit of Jehovah restricted? Are these his doings? Do not my words do good to him who walks uprightly?
8 Men mitt folk skickar sig så, att jag deras fiende vara; måste; ty de röfva både kjortel och mantel af dem som säkre gå lika som uti ett örlig.
But of late my people have risen up as an enemy. Ye strip off the robe with the garment from those who pass by securely as men turning back from war.
9 I drifven mins folks qvinnor ifrå sin lustiga hus, och borttagen allstädes min prydelse ifrå deras unga barn.
Ye cast out the women of my people from their pleasant houses. Ye take away my glory from their young sons forever.
10 Derföre står upp, I måsten edar väg; I skolen här intet blifva. För deras afguderis skull måste de svårliga förderfvade varda.
Arise ye, and depart, for this is not your resting-place, because of uncleanness that destroys, even with a grievous destruction.
11 Fore jag med drafvel, och vore en lögnpredikare, och predikade huru de dricka och svälja skulle, det vore en Prophet för detta folk.
If a man walking in a spirit of falsehood lies, saying, I will prophesy to thee of wine and of strong drink, he shall even be the prophet of this people.
12 Men jag vill församla dig, Jacob, allan samman, och låta de qvarblefna i Israel tillhopakomma. Jag vill hafva dem tillhopa, såsom en hjord uti ett fårahus, och så som en hjord uti sina hyddo; så att det skall gny af menniskom.
I will surely assemble, O Jacob, all of thee. I will surely gather the remnant of Israel. I will put them together as the sheep of Bozrah, as a flock in the midst of their pasture. They shall make great noise because of the multitude of men.
13 Hjelten skall för dem slå sig igenom; de skola slå sig igenom, och gå ut och in genom porten; och deras Konung skall gå för dem, och Herren främst.
The breaker has gone up before them. They have broken forth and passed on to the gate, and have gone out there. And their king has passed on before them, and Jehovah at the head of them.
