Mika 1
1 Detta är Herrans ord, som skedde till Micha af Maresa, uti Jothams, Ahas och Jehiskia, Juda Konungars, tid; det han såg öfver Samarien och Jerusalem.
Pǝrwǝrdigarning sɵzi — Yotam, Aⱨaz wǝ Ⱨǝzǝkiya Yǝⱨudaƣa padixaⱨ bolƣan künlǝrdǝ Morǝxǝtlik Mikaⱨƣa kǝlgǝn: — — U bularni Samariyǝ wǝ Yerusalem toƣrisida kɵrgǝn.
2 Hörer, all folk; märk till, du land, och hvad deruti är; ty Herren Herren hafver att tala med eder; ja, Herren utu sitt helga tempel.
Anglanglar, i hǝlⱪlǝr, ⱨǝmminglar! Ⱪulaⱪ sal, i yǝr yüzi wǝ uningda bolƣan ⱨǝmminglar: — Rǝb Pǝrwǝrdigar silǝrni ǝyiblǝp guwaⱨliⱪ bǝrsun, Rǝb muⱪǝddǝs ibadǝthanisidin silǝrni ǝyiblǝp guwaⱨliⱪ bǝrsun!
3 Ty si, Herren skall utgå af sitt rum, och nederkomma, och gå uppå höjderna i landena;
Qünki mana, Pǝrwǝrdigar Ɵz jayidin qiⱪidu; U qüxüp, yǝr yüzidiki yuⱪiri jaylarni qǝylǝydu;
4 Så att bergen skola smälta under honom, och dalarna skola refna; såsom vax smälter för eldenom, såsom vatten som nederåt flyta.
Uning astida taƣlar erip ketidu, Jilƣilar yerilidu, Huddi mom otning aldida erigǝndǝk, Sular tik yardin tɵkülgǝndǝk bolidu.
5 Allt detta för Jacobs öfverträdelses skull, och för Israels hus synders skull. Hvilken är då Jacobs öfverträdelse? Är det icke Samarien? Och hvilka äro Juda höjder? Är det icke Jerusalem?
Buning ⱨǝmmisi Yaⱪupning itaǝtsizliki, Israil jǝmǝtidiki gunaⱨlar tüpǝylidin bolidu; Yaⱪupning itaǝtsizliki nǝdin baxlanƣan? U Samariyǝdin baxlanƣan ǝmǝsmu? Yǝⱨudadiki «yuⱪiri jaylar»[ni yasax] nǝdin baxlanƣan? Ular Yerusalemdin baxlanƣan ǝmǝsmu?
6 Och jag vill göra Samarien till en stenhop i markene, den man lägger omkring en vingård, och skall bortsläpa dess stenar uti dalen, och bryta det neder i grund.
Xunga Mǝn Samariyǝni etizdiki tax dɵwisidǝk, Üzüm talliri tikixkǝ layiⱪ jay ⱪiliwetimǝn; Mǝn uning taxlirini jilƣiƣa domilitip taxlaymǝn, Uning ullirini yalingaqlaymǝn;
7 Alle dess afgudar skola sönderslagne varda, och all dess vinning med eld uppbränd varda, och skall jag utöda all dess beläte; ty de äro sammankomne af skökolön, och skola åter skökolön varda.
Uning barliⱪ oyma mǝbudliri para-para qeⱪiwetilidu; Uning paⱨixiliktin erixkǝn barliⱪ ⱨǝdiyǝliri ot bilǝn kɵydürülidu; Barliⱪ butlirini wǝyranǝ ⱪilimǝn; Qünki u paⱨixǝ ayalning ⱨǝⱪⱪi bilǝn bularni yiƣip toplidi; Ular yǝnǝ paⱨixǝ ayalning ⱨǝⱪⱪi bolup ⱪaytip ketidu.
8 Der måste jag gråta öfver, och jämra mig; jag måste gå blott och naken; jag måste klaga såsom drakar, och sörja såsom strutser;
Bular üqün mǝn aⱨ-zar kɵtürimǝn, Mǝn ⱨuwlaymǝn; Yalingayaⱪ, yalingaq degüdǝk yürimǝn; Mǝn qilbɵrilǝrdǝk ⱨuwlaymǝn; Ⱨuwⱪuxlardǝk matǝm tutup yürimǝn.
9 Ty till dess plågo är intet råd, hvilken allt intill Juda kommen är, och skall räcka, allt intill mins folks port i Jerusalem.
Qünki uning yariliri dawaliƣusizdur, U ⱨǝtta Yǝⱨudaƣiqimu yetip, Hǝlⱪimning dǝrwazisiƣa, yǝni Yerusalemƣiqǝ yamridi.
10 Förkunner det ju icke i Gath: låter icke höra, att I gråten; utan går in uti sörjokammaren, och sätter eder i asko.
Bu [apǝtni] Gat xǝⱨiridǝ sɵzlimǝnglar, Ⱪǝt’iy yiƣlimanglar; Bǝyt-lǝ-Afraⱨ xǝⱨiridǝ topa-qangda eƣinanglar!
11 Du sköne stad måste omkull med all skam; den stolte varder intet mer prålandes för ångests skull; ty grannen skall taga ifrå honom hvad han hafver.
I Xafirda turuwatⱪan ⱪiz, yalingaqliⱪ wǝ xǝrmǝndilik iqidǝ [ǝsirlikkǝ] ɵt; Zaananda turuwatⱪan ⱪizlar talaƣa ⱨeq qiⱪⱪan ǝmǝs; Bǝyt-Ezǝl aⱨ-zarlar kɵtürmǝktǝ; «[Huda] sǝndin muⱪim jayingni elip ketidu!»
12 Den ohörsamma staden hoppas, att det skall icke varda så ondt; men olyckan skall komma ifrå Herranom, och intill Jerusalems port.
Marotta turuwatⱪan ⱪiz yahxiliⱪⱪa tǝlmürüp tit-tit boluwatidu; Biraⱪ yamanliⱪ Pǝrwǝrdigardin Yerusalem dǝrwazisiƣa qüxti.
13 Du stad Lachis, spänn trafvare före, och far dädan; ty du hafver varit dottrene Zion ett exempel till synd, och hållit Israels afguderi.
Tulparni jǝng ⱨarwisiƣa ⱪat, i Laⱪixta turuwatⱪan ⱪiz; (Laⱪix bolsa, Zion ⱪiziƣa gunaⱨning baxlanƣan yeri idi!) Qünki sǝndǝ Israilning itaǝtsizliki tepilidu.
14 Du måste gifva fångar, sil väl som Gath. Dem stadenom Achsib skall fela förbundet med Israels Konungar.
Xunga sǝn huxlixix ⱨǝdiyilirini Morǝxǝt-Gat xǝⱨirigǝ berisǝn; Aⱪzibning dukandarliri Israil padixaⱨliriƣa yalƣanqiliⱪ yǝtküzidu;
15 Jag skall föra dig, o Maresa, den rätta arfvingan; och det härliga Israels rike skall varda en kula.
Mǝn tehi sanga bir «mirashor» ǝpkelimǝn, i Marǝxaⱨ xǝⱨiridǝ turuwatⱪan ⱪiz; Israilning xan-xǝripi Adullamƣimu qüxüp kelidu.
16 Låt afskära håren, och gack kullot öfver din dägeliga barn; gör dig platt kullot, såsom en örn; ty de äro fångne ifrå dig bortförde.
Ɵzüngni taⱪirbax ⱪil, Zoⱪung bolƣan balilar üqün qeqingni qüxürüwǝt; Ⱪorultazdǝk aydingbaxliⱪingni kengǝyt, Qünki ular sǝndin ayrilip sürgün boluxⱪa kǝtti.
