< Matteus 7 >

1 Dömer icke, på det I icke skolen varda dömde.
یَتھا یُویَں دوشِیکرِتا نَ بھَوَتھَ، تَتْکرِتےنْیَں دوشِنَں ما کُرُتَ۔
2 Ty med den dom, som I dömen, skolen I dömde varda; och med det mått, som I mäten, skall eder mätet varda.
یَتو یادرِشینَ دوشینَ یُویَں پَرانْ دوشِنَح کُرُتھَ، تادرِشینَ دوشینَ یُویَمَپِ دوشِیکرِتا بھَوِشْیَتھَ، اَنْیَنْچَ یینَ پَرِمانینَ یُشْمابھِح پَرِمِییَتے، تینَیوَ پَرِمانینَ یُشْمَتْکرِتے پَرِمایِشْیَتے۔
3 Huru ser du ett grand i dins broders öga, och varder icke varse en bjelka i ditt öga?
اَپَرَنْچَ نِجَنَیَنے یا ناسا وِدْیَتے، تامْ اَنالوچْیَ تَوَ سَہَجَسْیَ لوچَنے یَتْ ترِنَمْ آسْتے، تَدیوَ کُتو وِیکْشَسے؟
4 Eller, huru säger du dinom broder: Håll, jag vill taga ut grandet af ditt öga; och si, en bjelke är i ditt öga?
تَوَ نِجَلوچَنے ناسایاں وِدْیَمانایاں، ہے بھْراتَح، تَوَ نَیَناتْ ترِنَں بَہِشْیَرْتُں اَنُجانِیہِ، کَتھامیتاں نِجَسَہَجایَ کَتھَں کَتھَیِتُں شَکْنوشِ؟
5 Du skrymtare, kasta först ut bjelkan af ditt öga; sedan se till, huru du kan uttaga grandet af dins broders öga.
ہے کَپَٹِنْ، آدَو نِجَنَیَناتْ ناساں بَہِشْکُرُ تَتو نِجَدرِشْٹَو سُپْرَسَنّایاں تَوَ بھْراترِ رْلوچَناتْ ترِنَں بَہِشْکَرْتُں شَکْشْیَسِ۔
6 I skolen icke gifva hundomen det heligt är, och edra perlor skolen I icke kasta för svin, att de icke trampa dem med sina fötter, och vända sig om emot eder, och rifva eder.
اَنْیَنْچَ سارَمیییبھْیَح پَوِتْرَوَسْتُونِ ما وِتَرَتَ، وَراہاناں سَمَکْشَنْچَ مُکْتا ما نِکْشِپَتَ؛ نِکْشیپَناتْ تے تاح سَرْوّاح پَدَے رْدَلَیِشْیَنْتِ، پَراورِتْیَ یُشْمانَپِ وِدارَیِشْیَنْتِ۔
7 Beder, och eder skall varda gifvet; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skall upplåtas.
یاچَدھْوَں تَتو یُشْمَبھْیَں دایِشْیَتے؛ مرِگَیَدھْوَں تَتَ اُدّیشَں لَپْسْیَدھْوے؛ دْوارَمْ آہَتَ، تَتو یُشْمَتْکرِتے مُکْتَں بھَوِشْیَتِ۔
8 Ty den som beder, han får; och den som söker, han finner; och honom, som klappar, varder upplåtet.
یَسْمادْ یینَ یاچْیَتے، تینَ لَبھْیَتے؛ یینَ مرِگْیَتے تینودّیشَح پْراپْیَتے؛ یینَ چَ دْوارَمْ آہَنْیَتے، تَتْکرِتے دْوارَں موچْیَتے۔
9 Eller, hvilken är den menniska ibland eder, att om hans son bedes bröd af honom, som bjuder honom en sten?
آتْمَجینَ پُوپے پْرارْتھِتے تَسْمَے پاشانَں وِشْرانَیَتِ،
10 Eller, om han bedes fisk, månn han då räcka honom en orm?
مِینے یاچِتے چَ تَسْمَے بھُجَگَں وِتَرَتِ، ایتادرِشَح پِتا یُشْماکَں مَدھْیے کَ آسْتے؟
11 Är det nu så att I, som onde ären, kunnen likväl gifva edor barn goda gåfvor, huru mycket mer varder edar Fader som är i himmelen, gifvandes dem godt, som bedas af honom?
تَسْمادْ یُویَمْ اَبھَدْراح سَنْتوپِ یَدِ نِجَبالَکیبھْیَ اُتَّمَں دْرَوْیَں داتُں جانِیتھَ، تَرْہِ یُشْماکَں سْوَرْگَسْتھَح پِتا سْوِییَیاچَکیبھْیَح کِمُتَّمانِ وَسْتُونِ نَ داسْیَتِ؟
12 Allt det I nu viljen menniskorna skola göra eder, det görer I ock dem; ty detta är lagen och Propheterna.
یُوشْمانْ پْرَتِیتَریشاں یادرِشو وْیَوَہارو یُشْماکَں پْرِیَح، یُویَں تانْ پْرَتِ تادرِشانیوَ وْیَوَہارانْ وِدھَتَّ؛ یَسْمادْ وْیَوَسْتھابھَوِشْیَدْوادِناں وَچَنانامْ اِتِ سارَمْ۔
13 Går in igenom den trånga porten; ty den porten är vid, och den vägen är bred, som drager till fördömelse; och de äro månge, som gå på honom.
سَنْکِیرْنَدْوارینَ پْرَوِشَتَ؛ یَتو نَرَکَگَمَنایَ یَدْ دْوارَں تَدْ وِسْتِیرْنَں یَچَّ وَرْتْمَ تَدْ برِہَتْ تینَ بَہَوَح پْرَوِشَنْتِ۔
14 Och den porten är trång, och den vägen smal, som drager till lifvet; och få äro de, som finna honom.
اَپَرَں سْوَرْگَگَمَنایَ یَدْ دْوارَں تَتْ کِیدرِکْ سَںکِیرْنَں۔ یَچَّ وَرْتْمَ تَتْ کِیدرِگْ دُرْگَمَمْ۔ تَدُدّیشْٹارَح کِیَنْتولْپاح۔
15 Vakter eder för de falska Propheter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro de glupande ulfvar.
اَپَرَنْچَ یے جَنا میشَویشینَ یُشْماکَں سَمِیپَمْ آگَچّھَنْتِ، کِنْتْوَنْتَرْدُرَنْتا ورِکا ایتادرِشیبھْیو بھَوِشْیَدْوادِبھْیَح ساوَدھانا بھَوَتَ، یُویَں پھَلینَ تانْ پَرِچیتُں شَکْنُتھَ۔
16 Utaf deras frukt skolen I känna dem; icke hemtar man vindrufvor af törne, ej heller fikon af tistel.
مَنُجاح کِں کَنْٹَکِنو ورِکْشادْ دْراکْشاپھَلانِ شرِگالَکولِتَشْچَ اُڈُمْبَرَپھَلانِ شاتَیَنْتِ؟
17 Så bär hvart och ett godt trä goda frukt, men ett ondt trä bär onda frukt.
تَدْوَدْ اُتَّمَ ایوَ پادَپَ اُتَّمَپھَلانِ جَنَیَتِ، اَدھَمَپادَپَایوادھَمَپھَلانِ جَنَیَتِ۔
18 Ett godt trä kan icke bära onda frukt; icke kan heller ett ondt trä bära goda frukt.
کِنْتُوتَّمَپادَپَح کَداپْیَدھَمَپھَلانِ جَنَیِتُں نَ شَکْنوتِ، تَتھادھَموپِ پادَپَ اُتَّمَپھَلانِ جَنَیِتُں نَ شَکْنوتِ۔
19 Hvart och ett trä, som icke bär goda frukt, skall afhuggas, och kastas i elden.
اَپَرَں یے یے پادَپا اَدھَمَپھَلانِ جَنَیَنْتِ، تے کرِتّا وَہْنَو کْشِپْیَنْتے۔
20 Derföre skolen I känna dem på deras frukt.
اَتَایوَ یُویَں پھَلینَ تانْ پَرِچیشْیَتھَ۔
21 Icke varder hvar och en kommandes in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre; utan den som gör mins Faders vilja, som är i himmelen.
یے جَنا ماں پْرَبھُں وَدَنْتِ، تے سَرْوّے سْوَرْگَراجْیَں پْرَویکْشْیَنْتِ تَنَّ، کِنْتُ یو مانَوو مَمَ سْوَرْگَسْتھَسْیَ پِتُرِشْٹَں کَرْمَّ کَروتِ سَ ایوَ پْرَویکْشْیَتِ۔
22 På den dagen varda månge sägande till mig: Herre, Herre, hafve vi icke propheterat uti ditt Namn, och i ditt Namn utdrifvit djeflar, och i ditt Namn många kraftiga gerningar gjort?
تَدْ دِنے بَہَوو ماں وَدِشْیَنْتِ، ہے پْرَبھو ہے پْرَبھو، تَوَ نامْنا کِمَسْمامِ رْبھَوِشْیَدْواکْیَں نَ وْیاہرِتَں؟ تَوَ نامْنا بھُوتاح کِں نَ تْیاجِتاح؟ تَوَ نامْنا کِں نانادْبھُتانِ کَرْمّانِ نَ کرِتانِ؟
23 Då skall jag bekänna dem: Jag kände eder aldrig; går ifrå mig, I ogerningsmän.
تَداہَں وَدِشْیامِ، ہے کُکَرْمَّکارِنو یُشْمانْ اَہَں نَ ویدْمِ، یُویَں مَتْسَمِیپادْ دُورِیبھَوَتَ۔
24 Derföre, hvar och en som hörer dessa min ord, och gör derefter, honom liknar jag vid en vis man, som sitt hus byggde på ett hälleberg.
یَح کَشْچِتْ مَمَیتاح کَتھاح شْرُتْوا پالَیَتِ، سَ پاشانوپَرِ گرِہَنِرْمّاتْرا جْنانِنا سَہَ مَیوپَمِییَتے۔
25 Så föll slagregn, och kom flod, och vädret blåste, och stötte på huset, och föll dock icke omkull; ty det var grundadt på hälleberget.
یَتو ورِشْٹَو سَتْیامْ آپْلاوَ آگَتے وایَو واتے چَ تیشُ تَدْگیہَں لَگْنیشُ پاشانوپَرِ تَسْیَ بھِتّیسْتَنَّ پَتَتِ
26 Och hvar och en, som hörer af mig dessa ord, och gör icke derefter, han liknas vid en fåvitsk man, som byggde sitt hus på sanden.
کِنْتُ یَح کَشْچِتْ مَمَیتاح کَتھاح شْرُتْوا نَ پالَیَتِ سَ سَیکَتے گیہَنِرْمّاتْرا جْنانِنا اُپَمِییَتے۔
27 Och föll slagregn, och kom flod, och vädret blåste, och stötte på huset; och det föll omkull, och dess fall var stort.
یَتو جَلَورِشْٹَو سَتْیامْ آپْلاوَ آگَتے پَوَنے واتے چَ تَے رْگرِہے سَماگھاتے تَتْ پَتَتِ تَتْپَتَنَں مَہَدْ بھَوَتِ۔
28 Och det begaf sig, när Jesus lyktade detta talet, vardt folket förskräckt öfver hans lärdom.
یِیشُنَیتیشُ واکْییشُ سَماپِتیشُ مانَواسْتَدِییوپَدیشَمْ آشْچَرْیَّں مینِرے۔
29 Ty han predikade väldeliga, och icke som de Skriftlärde.
یَسْماتْ سَ اُپادھْیایا اِوَ تانْ نوپَدِدیشَ کِنْتُ سَمَرْتھَپُرُشَاِوَ سَمُپَدِدیشَ۔

< Matteus 7 >