Matteus 27
1 Men om morgonen höllo alle öfverste Presterna, och de äldste i folket, råd emot Jesum, att de måtte dräpa honom.
Sa a hiraa sana ana katuma ka sere nan ana je wabari abanga agi wa hume.
2 Och ledde honom bundnan, och öfverantvardaden landshöfdinganom Pontio Pilato.
Ba watiri me wa dusa in me, wa wa tii meatari ti Bitrus.
3 När Judas, som honom förrådde, såg att han var dömder, ångrade det honom, och bar igen de tretio silfpenningar till de öfversta Presterna, och till de äldsta;
Sa Yahuda unu wito in guna ahume mairi aweki tize ti guna a hume, i mmume i wume nyei ma kurzo ikirfi me azumo awalwal akuro a taru.
4 Och sade: Jag hafver illa gjort, att jag hafver förrådt menlöst blod. Då sade de: Hvad kommer det oss vid? Der må du se dig om.
Magu, “ma wuza imum izenzen sa ma nya unu ulau agi ahume”, Ba wagu, nyanini mgwei maruni? ade awe.
5 Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin väg; och gick bort, och hängde sig sjelf.
Ma samirka ikirfi azumo awal wal agino me udenge Asere, masuri maka cerike nice nume.
6 Men de öfverste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta dem i offerkistona; ty det är blods värd.
Anu agang akatuma kasere wa orso ikirfi me wa gu, “daki ya wuna uri tiwu ikirfi udenge Asere, barki ikirfi me ihunu.
7 Och när de hade hållit råd, köpte de dermed en krukomakares åker, till främmandes begrafning;
Ba wa gamari tize wakpi masa ma hira uvarsi anu inni kirfi me.
8 Af hvilko den platsen heter Blodplats, intill denna dag.
Barki anime, u' aye uka nime atissa a hira me masa ma maye.
9 Då vardt fullkomnadt det som sagdt var genom Jeremias Propheten, som sade: Och de hafva tagit tretio silfpenningar, der den sålde med betalad vardt, hvilken de köpte af Israels barn.
A nime a mgwinca ubuka uirimiya agi,” wa zika ikirfi azumo nawal wal akur ataru agino me uwal ataru uginome nan are a Israilawa wa wuzi a hira me gu uboo Asere.
10 Och de hafva dem gifvit för en krukomakares åker, som Herren mig befallt hade.
Wa kpi masa munu bara umu haru ni, kasi gusi sa ugomo Asere ma buki.
11 Och Jesus stod för landshöfdinganom; och landshöfdingen frågade honom, och sade: Äst du Judarnas Konung? Då sade Jesus till honom: Du säger det.
Yeso ma tonno aje, ugomo ma ikki me. Aca hamani ugomo u ma yahudawa? Yeso ma gun me, “wa buka”.
12 Och när han anklagades af de öfversta Presterna, och af de äldsta, svarade han intet.
Sa ana katuma ka sere nan ana je me in tize tume, daki ma buka imum ba.
13 Då sade Pilatus till honom: Hörer du icke, huru mycket de betyga emot dig?
Ba Bilatus ma gun me, dakki wa kunna bi gusa saw zinni ani ce niwe ba?
14 Och han svarade honom icke till ett ord, så att landshöfdingen förundrade sig storliga.
A anime dakki makabirka me ani guran ni indai, ugomo me, biyau bi meki me kang.
15 Men om högtidsdagen plägade landshöfdingen gifva folkena en fånga lös, hvilken som de begärade.
U ganiya uidi una tigomo ma meyme ucensi uwe uni indai sa wa nyara.
16 Och hade han på den tid en beryktad fånga, som het Barabbas.
U ganiya me atirzi uye nan me una niza Barnabas.
17 Och när de voro församlade, sade Pilatus till dem: Hvilken viljen I att jag skall gifva eder lös, Barabbam, eller Jesum, som kallas Christus?
Sa wa orno Bilatus ma gun we, “Aveni i nyara in ceki shi ni? barnabas nani Yeso sa atisa me ugomo Asere?'.
18 Ty han visste, att de hade öfverantvardat honom för afunds skull.
Barki marusa malem mani mawu na a wito me.
19 Och när han satt på domstolen, sände hans hustru till honom, och lät säga honom: Befatta dig intet med denna rättfärdiga mannen; jag hafver mycket lidit i dag i sömnen för hans skull.
Barki anime cangi, uganiya sa ma ciki azesere atigomo, une me ma tumi inka dura agi, suro abanga unu zattu abanga aburu agino me. ma zitton we atiroo.
20 Men de öfverste Presterna, och de äldste, gåfvo folkena in, att de skulle begära Barabbam, och förgöra Jesum.
Ba anu adang aka tuma ka sere wa rigiza anu inguna wa zauka Barnabas ahu Yeso.
21 Då svarade landshöfdingen, och sade till dem: Hvilken af dessa två viljen I att jag skall gifva eder lös? De sade: Barabbam.
Una tigomo me ma kuri ma gun we, “Aveni anyimo ana ware wa gino i nyara in ceki me?”, ba wa gu, Barnabas.
22 Då sade Pilatus till dem: Hvad skall jag då göra af Jesu, som kallas Christus? Sade de till honom alle: Låt korsfästa honom.
Bilatus ma gun we ani me ani indi wuzi, aveni Yeso sa atisa me mazaya? vat wa gu a gankirka me.
23 Då sade landshöfdingen: Hvad hafver han dock illa gjort? Då skriade de ännu mer, och sade: Låt korsfästa honom.
Mahgu iya imum? iya imum iburu ini ma wuza? wa kinki iyeze akme ra ni,” Agankirka me”.
24 Men när Pilatus såg, att han kunde intet skaffa, utan sorlet blef ju mer, tog han vatten, och tvådde sina händer för folkena, och sade: Oskyldig är jag i denna rättfärdiga mansens blod; I mågen se eder der om.
Sa Bilatus ma ira daki ma mekin ace awe ba, ma kpici tari aje anbu magu, “mi ma suro in zoom in mgwei anyimo imum igeme, a ginop adee ashi”.
25 Då svarade allt folket, och sade: Hans blod komme öfver oss, och öfver vår barn.
Anu wa kabrka vat wagu,' ni haiki nime ni ra ace aru nan ahana aru”.
26 Då gaf han dem Barabbam lös; men Jesum lät han hudflänga, och öfverantvardade honom, att han skulle korsfästas.
Abini we madi cekuwe Barnabas, a mamu cobo Yeso ba ma nya a gankirka me.
27 Då togo landshöfdingens krigsknektar Jesum till sig, in på Rådhuset, och församlade hela skaran till honom;
Anani kara nini kono nu gomo me wa ha in Yeso a nyimo ani kubi nu gomo, wa wa ori ana ni kara nini kono ani ce ni me.
28 Och afklädde honom, och klädde på honom en purpurmantel;
wa suso me turunga titi gomo as soki me things titi gomo.
29 Och vredo samman ena törnekrono, och satte på hans hufvud, och fingo honom en rö i sina högra hand, och böjde knä för honom, och begabbade honom, och sade: Hel Judarnas Konung.
Wa bari ni ire ni kana, wa sokki me wa witti me ubina a tari tinare, wa tunguno aje ame innu wuza ume ni bassa, innu gusa, “ivai idodonkino ugomo uma yahudawa!
30 Och de spottade på honom, och togo rön, och slogo dermed hans hufvud.
Wa cof me tobi wa ziki ubina wa cofi me ani ce.
31 Och när de hade begabbat honom klädde de mantelen af honom, och klädde på honom hans kläder, och ledde honom bort, till att korsfästan.
Sa wa mara uwuza ume nibassa, w suso udibi uti gomo me, wa soki me turunga ti meme, wa dusan me wa ka gankirka me.
32 Och när de gingo ut, funno de en man af Cyrene, som het Simon; honom tvingade de till att han skulle bära hans kors.
Wa zi in tanu, wa gun nan ure unu nizame Saminu. Wa wu me ma han nu titi ugankirka u yeso.
33 Och då de kommo till det rummet, som kallas Golgatha, det är, till hufvudskallaplatsen,
Sa wa biki a hira me sa a tisa ani ugolgota, unu guna ukuku u nice.
34 Gåfvo de honom ättiko dricka, blandad med galla; och när han smakade det, ville han icke drickat.
Wa ketilke uwangu nan ire imum gban gban masi, sa ma donkino ma gaa me usa me.
35 Men sedan de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, och kastade lott derom; på det fullbordas skulle det som sagdt var genom Propheten: De hafva bytt min kläder emellan sig, och på min klädnad hafva de kastat lott.
Sa wa gankirka me wa wu awuzi bizawazawa a hira u hara me.
36 Och de såto der, och togo vara på honom.
Wa cukuno wa zinnu bee ume.
37 Och de satte hans sak, skrifven öfver hans hufvud: Denne är Jesus, Judarnas Konung.
Wa nyettike upuru unice, wagu,” me mani ugomo umayahudawa.
38 Och då vordo två röfvare korsfäste med honom, den ene på den högra sidon, och den andre på den venstra.
A kuri a gankirka a kari ware nan me, unu indai a tari tinare unu indai a tari ti nan gure ti meme.
39 Men de, som gingo der fram, hädde honom, och riste sin hufvud;
Anu agiza una wa aki innu boo u tize tu zattu runta innu zuro ace. Innu gusa, “Hu sa udi tuburko udenge
40 Och sade: Du, som bryter ned Guds tempel, och bygger det i tre dagar upp, hjelp dig sjelf; äst du Guds Son, så stig ned af korset.
asere u bari ati ye ti taru bura nice niwe ti iri! Inki hu vana Asere mani tonno azere utiti me ni!
41 Sammaledes ock de öfverste Presterna, med de Skriftlärda och de äldsta, begabbade honom och sade:
Anee ani anu adangdang aka tuma ka Asere nan na nu dungara ataurat nan ana je me wa mekki uwuza ume nibassa, wa zi innu gusa,
42 Andra hafver han hulpit, sig sjelf kan han icke hjelpa; är han Israels Konung, så stige nu ned af korset, och vi vilje tro honom.
“Ma bursa aye, ca ma buri nice ni meme. me ugomo wa israilawa mani ca matu ana me tidi hem imme.
43 Han hafver tröst på Gud; han frälse nu honom, om han är något om honom; ty han hafver sagt: Jag är Guds Son.
Barki Asere ani ma tonno, na Aserer me a buri me ana me, sa ma gussa agi me vanna Asere.
44 Det samma kastade ock röfvarena honom före, som med honom korsfäste voro.
A karii agino me sa a gankirka we ni goo me wa zoogizi me cangi.
45 Och ifrå sjette timman vardt ett mörker öfver hela landet, intill nionde timman.
Innu wui atie ace a hira awu mareu uhana azumo kataru uwunjoro.
46 Och vid den nionde timman ropade Jesus med höga röst, och sade: Eli, Eli, Lama Sabachthani? det är: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?
A zumo a taru me Yeso ma yeze nimigran magu, “Eloi Eloi lama sabaktani? Ugomo Asere Ugomo Asere nya nini ya wuna wa ce kum?
47 Men någre, som der stodo, när de det hörde, sade de: Han åkallar Elias.
Aye wa turi maamu a hira me wa kunna, wa gu,” unu me ma zinnu tisa u Iliya mani”.
48 Och straxt lopp en af dem, och tog en svamp, och fyllde honom med ättiko, och satte den på en rö, och gaf honom dricka.
Ba uye anyimo awe ma hiri innu sum, maka rumzo usoso a mgwei ma gwarara, ma yeze innu bina ma nya me masi.
49 Men de andre sade: Håll, låt se om Elias kommer, och hjelper honom.
U kasu u aye anyimo awe me wagu cekki anime ti iri nani Iliya madi buri me.
50 Åter ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.
Yeso ma kuri ma yeze nigwiran inni kara, ma diku nya nice.
51 Och si, förlåten i templet remnade i tu stycker, ifrån ofvan och ned igenom; och jorden skalf, och hällebergen remnade.
Ugebtu me sa ura a nyimo udenge Asere me u wata kare inna zessere utino adizi. Adizi azuruno, apo awara.
52 Och grafvarna öppnades; och mång de heligas lekamen, som sofvit hade, stodo upp;
Apokizo mucau, anu alau sawa wijo wa hirsa.
53 Och gingo ut af sina grafvar, efter hans uppståndelse, och kommo i den heliga staden, och uppenbarades mångom.
Wa sussi a nyimo amu cau, a mamu hira iwono me, wa ribe ani pin ni lau wa bezi ace awe me.
54 Men höfvitsmannen, och de som med honom voro, och vaktade på Jesum, när de sågo jordbäfningen, och de ting som skedde, räddes de svårliga, och sade: Visserliga var denne Guds Son.
Sa una ni kara nini kono nan aaye ni go me sa wa zinnu bee uYeso me wa iri a hira azuruno imum be sa ya kem, biyau bi meki we, wa gu, “kadundere unu ge vanaa Asere mani.
55 Och der voro många qvinnor, ståndande långt ifrån, och sågo uppå, de som hade följt Jesum af Galileen, och tjent honom.
Ara nu gwardang wa zi watarsa usuro uma nyanga mu Galili, innu wuza ume imum iriri.
56 Ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, Jacobi och Jose moder, och Zebedei söners moder.
A nyimo awe Maryamu magdaliya nan Maryamu a ino a yakubu nan Yusufu nan ka ino a hana a zabadi.
57 Men om aftonen kom en rik man af Arimathia, benämnd Joseph, hvilken ock var Jesu Lärjunge.
Innu wunjoro shew uru nu kem ma eh, unanu Armatiya, niza me Yusufu, me cangi unu tarsa u Yeso mani.
58 Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen; då böd Pilatus, att han skulle varda honom gifven.
Ma ha ahira a Bitrus ma iki anya me nipum ni Yeso. Ba Bilatus ma wu anya me.
59 Och när Joseph hade tagit lekamen, svepte han honom i ett rent linkläde;
Yusufu maziki nipum me, matirzi innu malti ulau.
60 Och lade honom i sina nya graf, som han uthuggit hade uti ett hälleberg; och välte en stor sten för dörrena åt grafvene, och gick sina färde.
ma wu me. ara hira sama bara urobo nipo ma inko nice nu me ni, mavenki nipo ni dang ma inki me ni ma dussa.
61 Då voro der Maria Magdalena, och den andra Maria, sittande emot grafvena.
maryamu magadaliya nan Maryamu ukure me wa ciki aje icau me.
62 Dagen efter tillredelsedagen kommo tillsamman de öfverste Presterna, och de Phariseer, inför Pilatus;
Sa a hira asana, umara, ubara abanga me, anuj katuma ka sere nan nanu beezi urusa wa gunna a hira a bilatus.
63 Och sade: Herre, oss kommer ihåg, att den förföraren sade, när han än lefde: Efter tre dagar vill jag stå upp.
Wa gu ugomo udang, taa ringi imum be unu rangigizaa nu a ginome sa maa vengize mabuki madi hiri a nyimo ati ye ti taru amu cau.
64 Bjud fördenskull, att man förvarar grafvena, intill tredje dagen, att hans Lärjungar icke komma, och stjäla honom bort, och säga folkena: Han är uppstånden ifrån de döda; och blifver så den sista villan värre än den första.
A nime buka aka be icau me u hana a tiye ti taru katti anu tarsa umeme w cuzi me, wa guin nanu agi a mahira a nyimo. icau ini, urangiza umaassiza udi tekki utuba.
65 Då sade Pilatus till dem: Der hafven I vaktena; går och förvarer, som I kunnen.
Bilatus ma gun we, “A nee ani in tani an kara nini kono ika korso a hira me innin kara ni shi.
66 Då gingo de bort, och förvarade grafvena med väktare, och beseglade stenen.
Wa dussa waka korso a hira. mu cau me, wa wu. u inko. ubezi. ahira me.
