Matteus 27
1 Men om morgonen höllo alle öfverste Presterna, och de äldste i folket, råd emot Jesum, att de måtte dräpa honom.
Amom vah vaihma bawinaw hoi tamimaya dawk e kacuenaw ni Jisuh thei hanelah a kâpankhai awh.
2 Och ledde honom bundnan, och öfverantvardaden landshöfdinganom Pontio Pilato.
Hahoi Bawipa hah a katek awh teh Pailat siangpahrang kut dawk tawngtang a poe awh.
3 När Judas, som honom förrådde, såg att han var dömder, ångrade det honom, och bar igen de tretio silfpenningar till de öfversta Presterna, och till de äldsta;
Hatnavah, Bawipa ka pahnawt e Judah Isakarot ni Bawipa a dum e hah a hmu navah, pan a kângai teh, tangka 30 touh hah vaihma bawinaw, bawknae koelah kacuenaw koevah bout a poe.
4 Och sade: Jag hafver illa gjort, att jag hafver förrådt menlöst blod. Då sade de: Hvad kommer det oss vid? Der må du se dig om.
Ka payon toe, yon ka tawn hoeh e tami e a thi hah ka pahnawt payon toe telah ati. Ahnimouh van ni hai kaimouh hoi bangtelamaw kâkuet a vaw. Nama e hno hah nama ni khen lawih atipouh awh.
5 Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin väg; och gick bort, och hängde sig sjelf.
Ahni ni hote tangka hah Bawkim dawk vu a tâkhawng teh alouklah a cei hnukkhu a kaithi.
6 Men de öfverste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta dem i offerkistona; ty det är blods värd.
Vaihma bawinaw ni hote tangka a la awh teh a thi phu doeh. Hno kuemnae dawk pâseng kawi nahoeh telah a kapan awh teh,
7 Och när de hade hållit råd, köpte de dermed en krukomakares åker, till främmandes begrafning;
Hlaam ka bo e talai hmuen hah Jentelnaw e phuen hanelah hote tangka hoi a ran awh.
8 Af hvilko den platsen heter Blodplats, intill denna dag.
Hote kecu dawkvah atu totouh hote talai hmuen hah ‘thi talai telah a kaw awh.
9 Då vardt fullkomnadt det som sagdt var genom Jeremias Propheten, som sade: Och de hafva tagit tretio silfpenningar, der den sålde med betalad vardt, hvilken de köpte af Israels barn.
Profet Jeremiah ni a dei e teh, Isarelnaw ni aphu khoe e tami e aphu tangka 30 touh hah a la awh teh Cathut ni lawk na thui e van patetlah,
10 Och de hafva dem gifvit för en krukomakares åker, som Herren mig befallt hade.
Hlaam ka bo e talai hmuen hah ka ran awh tie lawk hah, hatnavah a kuep.
11 Och Jesus stod för landshöfdinganom; och landshöfdingen frågade honom, och sade: Äst du Judarnas Konung? Då sade Jesus till honom: Du säger det.
Jisuh teh ram kaukkung hmalah a pha navah, ram kaukkung ni nang teh Judah siangpahrang katang maw telah a pacei. Jisuh ni na pacei e patetlah atang doeh atipouh.
12 Och när han anklagades af de öfversta Presterna, och af de äldsta, svarade han intet.
Vaihma bawinaw hoi kacuenaw ni yon a pen awh navah kam touh boehai pathung hoeh.
13 Då sade Pilatus till honom: Hörer du icke, huru mycket de betyga emot dig?
Pailat bawi ni nange avanglah moikapap ni a kampangkhai e hah na thai hoeh maw atipouh nakunghai,
14 Och han svarade honom icke till ett ord, så att landshöfdingen förundrade sig storliga.
Kam touh boehai a pathung hoeh e hah ram kaukkung ni a ka ngai lah a ru.
15 Men om högtidsdagen plägade landshöfdingen gifva folkena en fånga lös, hvilken som de begärade.
Hote pawi dawkvah ram kaukkung ni thongkabawtnaw thung dawk hoi tami kapap ni a ngai e tami buetbuet touh hah ouk tha e lah ao.
16 Och hade han på den tid en beryktad fånga, som het Barabbas.
Hatnavah paung e naw thung dawk Barabas tie min kamthang e tami buet touh ao.
17 Och när de voro församlade, sade Pilatus till dem: Hvilken viljen I att jag skall gifva eder lös, Barabbam, eller Jesum, som kallas Christus?
Taminaw a kamkhueng awh toteh Pailat bawi ni nangmouh ni apimaw hlout sak hanlah na ngai awh, Barabas maw hoehpawiteh Khrih tie Jisuh hah maw, telah taminaw hah a pacei.
18 Ty han visste, att de hade öfverantvardat honom för afunds skull.
Hettelah a paceinae teh ahnimouh ni a ut awh dawkvah Jisuh a man sak ati e hah Pailat bawi ni a panue dawk doeh.
19 Och när han satt på domstolen, sände hans hustru till honom, och lät säga honom: Befatta dig intet med denna rättfärdiga mannen; jag hafver mycket lidit i dag i sömnen för hans skull.
Hothloilah, lawkcengnae tungkhung dawk a tahung navah a yu ni tami a patoun teh, hote tamikalan hah bang telah hai tet hanh. Sahnin roeroe vah kai ni ahni kecu dawk ka mang lah puenghoi ka khang toe, telah lawk a thui.
20 Men de öfverste Presterna, och de äldste, gåfvo folkena in, att de skulle begära Barabbam, och förgöra Jesum.
Tami ka kamkhuengnaw ni Barabas hlout sak vaiteh Jisuh thei sak hanlah vaihma bawinaw hoi kacuenaw ni taminaw hah a uen awh.
21 Då svarade landshöfdingen, och sade till dem: Hvilken af dessa två viljen I att jag skall gifva eder lös? De sade: Barabbam.
Hatdawkvah ram ka uk bawi ni het tarawi thung dawk, nangmouh ni api hah maw hlout sak han na ngai awh telah bout a pacei navah; ‘Barabas doeh hlout sak ka ngai awh telah a dei awh.
22 Då sade Pilatus till dem: Hvad skall jag då göra af Jesu, som kallas Christus? Sade de till honom alle: Låt korsfästa honom.
Pailat bawi ni ‘hah pawiteh Khrih tie Jisuh hah te bangtelamaw ti han telah bout a pacei navah; ahnimouh pueng ni ‘ahni hateh thingpalam dawk hetnae khang seh telah ati awh.
23 Då sade landshöfdingen: Hvad hafver han dock illa gjort? Då skriade de ännu mer, och sade: Låt korsfästa honom.
Ram kaukkung bawi ni hai ‘bangkongmaw, bangmaw a sakpayon telah a pacei navah, ahni teh thingpalam dawk het lah awmseh telah hoe a hram awh.
24 Men när Pilatus såg, att han kunde intet skaffa, utan sorlet blef ju mer, tog han vatten, och tvådde sina händer för folkena, och sade: Oskyldig är jag i denna rättfärdiga mansens blod; I mågen se eder der om.
Pailat bawi ni tâ laipalah taminaw ni hoehoe a coukdouk awh e hah a hmu toteh, tui a la teh taminaw e a hmalah a kut a kamsin teh, hete tamikalan e a thi hoi kai teh ka bet hoeh, na ngai e patetlah sak a lawih a ti.
25 Då svarade allt folket, och sade: Hans blod komme öfver oss, och öfver vår barn.
Hote tami pueng ni, ahni e a thi teh kaimae lû dawk, ka catounnaw e a lû dawk bawt lawiseh ati awh.
26 Då gaf han dem Barabbam lös; men Jesum lät han hudflänga, och öfverantvardade honom, att han skulle korsfästas.
Pailat bawi ni hai Barabas hah a tha pouh. Jisuh hah a hem hnukkhu thingpalam dawk thei hanelah a poe.
27 Då togo landshöfdingens krigsknektar Jesum till sig, in på Rådhuset, och församlade hela skaran till honom;
Hat torei teh ram kaukkung e a ransanaw ni Jisuh hah bawi imthung lah a hrawi awh teh, ransahu abuemlah a kamkhueng sak.
28 Och afklädde honom, och klädde på honom en purpurmantel;
A khohna hah a rading pouh awh, hni paling a kâkhu sak awh.
29 Och vredo samman ena törnekrono, och satte på hans hufvud, och fingo honom en rö i sina högra hand, och böjde knä för honom, och begabbade honom, och sade: Hel Judarnas Konung.
Pâkhinglukhung a kâmuk sak awh. Sonron buet touh aranglah a sin sak awh teh, a hmalah khokcuengkhuem sin awh teh, Judah siangpahrang, nang koe yawhawinae awm naseh ti hoi a pacekpahlek awh.
30 Och de spottade på honom, och togo rön, och slogo dermed hans hufvud.
Tamtui hoi a tamthawi awh sonron hah a la pouh awh teh a lû dawk a hem pouh awh.
31 Och när de hade begabbat honom klädde de mantelen af honom, och klädde på honom hans kläder, och ledde honom bort, till att korsfästan.
Hottelah a pacekpahlek awh hnukkhu, a kâkhu e hah a rading pouh awh teh, amae kâkhu e hah bout a kâkhu sak awh teh, thingpalam dawk het hanlah a tâcokhai awh.
32 Och när de gingo ut, funno de en man af Cyrene, som het Simon; honom tvingade de till att han skulle bära hans kors.
A cei awh lahun nah Simon tie Sairen tami, buet touh a hmu awh teh, thingpalam hah hmatara a hrawm sak awh.
33 Och då de kommo till det rummet, som kallas Golgatha, det är, till hufvudskallaplatsen,
Luhru hmuen tie Galgotha a pha awh toteh,
34 Gåfvo de honom ättiko dricka, blandad med galla; och när han smakade det, ville han icke drickat.
tâsi kakhat hoi a kalawt awh e misurtui kathut poung e hah nei sak hanlah a poe awh. A patek teh nei han ngai hoeh.
35 Men sedan de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, och kastade lott derom; på det fullbordas skulle det som sagdt var genom Propheten: De hafva bytt min kläder emellan sig, och på min klädnad hafva de kastat lott.
Thingpalam dawk a pathout awh hnukkhu cungpam a rayu awh teh a kâkhu e hni hah a kâravei awh.
36 Och de såto der, och togo vara på honom.
Hote hmuen koe tahung laihoi a ring awh.
37 Och de satte hans sak, skrifven öfver hans hufvud: Denne är Jesus, Judarnas Konung.
Yon pâphonae ca a vo pouh e teh, ‘het e tami teh Judah siangpahrang Jisuh doeh, telah a thut awh teh a lû lathueng a vo pouh awh.
38 Och då vordo två röfvare korsfäste med honom, den ene på den högra sidon, och den andre på den venstra.
Hatnavah Bawipa hoi cungtalah dingca kahni touh aranglah buet touh, avoilah buet touh thingpalamnae dawk a pathout awh.
39 Men de, som gingo der fram, hädde honom, och riste sin hufvud;
Lam dawk ka cet kaawm e naw ni Bawkim hah ka raphoe vaiteh hnin thum touh hoi bout ka sak han e, namahoima kâhloutsak haw.
40 Och sade: Du, som bryter ned Guds tempel, och bygger det i tre dagar upp, hjelp dig sjelf; äst du Guds Son, så stig ned af korset.
Cathut e Capa katang lah na awm pawiteh namahoima rungngang nateh, thingpalamnae dawk hoi kum leih telah a lû kahek awh teh pacekpahleknae lawk a dei awh.
41 Sammaledes ock de öfverste Presterna, med de Skriftlärda och de äldsta, begabbade honom och sade:
Hot patetvanlah vaihma bawinaw, cakathutkungnaw, tami kacuenaw niyah ayânaw teh a rungngang thai,
42 Andra hafver han hulpit, sig sjelf kan han icke hjelpa; är han Israels Konung, så stige nu ned af korset, och vi vilje tro honom.
Amahoima teh kârungngang thai hoeh bo. Judah siangpahrang katang na tetpawiteh thingpalamnae dawk hoi atu kum naseh. Kum pawiteh ka yuem awh han.
43 Han hafver tröst på Gud; han frälse nu honom, om han är något om honom; ty han hafver sagt: Jag är Guds Son.
Ahni teh Cathut a kâuep toe. Kai teh Cathut Capa doeh ati toe. Hatdawkvah Cathut ni ahni dawk a ngainae awm pawiteh atu roeroe vah kârungngang na seh telah a dudam awh teh a dei awh.
44 Det samma kastade ock röfvarena honom före, som med honom korsfäste voro.
Hot patetlah Bawipa hoi cungtalah thingpalamnae dawk a het awh e dingcanaw ni hai a pathoe awh teh yon a pen awh.
45 Och ifrå sjette timman vardt ett mörker öfver hela landet, intill nionde timman.
Kanî tuengtalueng a thunnae koehoi suimilam kathum totouh talai van pueng dawk kho a hmo.
46 Och vid den nionde timman ropade Jesus med höga röst, och sade: Eli, Eli, Lama Sabachthani? det är: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?
Tangmin lah suimilam kathum navah Jisuh ni ‘Eli, Eli, Lama Sabakhthani. telah a hram. Hot hateh, Ka Cathut, ka Cathut bangkongmaw na pahnawt tinae doeh.
47 Men någre, som der stodo, när de det hörde, sade de: Han åkallar Elias.
Hote hmuen koe kangdout e a tangawn ni a thai awh navah Elijah doeh a kaw ati awh.
48 Och straxt lopp en af dem, och tog en svamp, och fyllde honom med ättiko, och satte den på en rö, och gaf honom dricka.
Tami buet touh ni tang a yawng teh, napon a sin teh, misurtui kathut e hoi a kalawt hnukkhu rayung dawk a takei teh nei sak hanlah a poe.
49 Men de andre sade: Håll, låt se om Elias kommer, och hjelper honom.
Alouknaw ni tat yawkaw, Elijah ni ahni rungngang hanlah a tho ou, tho hoeh ou tie heh khen a haw sei ati awh.
50 Åter ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.
Jisuh ni tha hoi bout a hram teh hringnae a thouk.
51 Och si, förlåten i templet remnade i tu stycker, ifrån ofvan och ned igenom; och jorden skalf, och hällebergen remnade.
Hattoteh Bawkim thung e yaphni a lû hoi a khok totouh a kâphi. Talai a kâhuet. Lungsongnaw a kâbawng.
52 Och grafvarna öppnades; och mång de heligas lekamen, som sofvit hade, stodo upp;
Tangkom pueng a kamawng teh, ka ip tangcoung e tami kathoungnaw moikapap a thaw awh teh,
53 Och gingo ut af sina grafvar, efter hans uppståndelse, och kommo i den heliga staden, och uppenbarades mångom.
Bawipa a thaw hnukkhu, ahnimanaw teh tangkom thung hoi a tâco awh teh khopui kathoung thungvah a kâen awh, tami moikapap koe a kamnue awh.
54 Men höfvitsmannen, och de som med honom voro, och vaktade på Jesum, när de sågo jordbäfningen, och de ting som skedde, räddes de svårliga, och sade: Visserliga var denne Guds Son.
Jisuh ka ring e ransabawi hoi ransahu ni talai a kâhuet e a hmu awh toteh a taki awh dawkvah Cathut e Capa tangngak doeh ati awh.
55 Och der voro många qvinnor, ståndande långt ifrån, och sågo uppå, de som hade följt Jesum af Galileen, och tjent honom.
Galilee kho e Jisuh khetyawt hanlah a hnukkâbang e napuinaw ni hote hmuen koevah ahlanae koehoi a khet awh.
56 Ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, Jacobi och Jose moder, och Zebedei söners moder.
Hote napuinaw dawkvah Meri Magdalin, Jem hoi Joseph e a manu Meri hoi Zebedee e capanaw e manu tinaw a bawk awh.
57 Men om aftonen kom en rik man af Arimathia, benämnd Joseph, hvilken ock var Jesu Lärjunge.
Tangmin lah a pha toteh Arimathea kho e kabawipounge Joseph, a hnukkâbang van e buet touh a tho teh,
58 Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen; då böd Pilatus, att han skulle varda honom gifven.
Pailat bawi koe a kâen teh Jisuh e ro hah a hei. Pailat ni a ro hah poe lah awmseh telah kâ a poe.
59 Och när Joseph hade tagit lekamen, svepte han honom i ett rent linkläde;
Joseph ni a ro hah a la teh lukkarei ka pangaw e hoi a kayo hnukkhu,
60 Och lade honom i sina nya graf, som han uthuggit hade uti ett hälleberg; och välte en stor sten för dörrena åt grafvene, och gick sina färde.
ama hanelah lungsong dawk thuk e tangkom katha thung vah a ta. Lungphenpui hoi takhang a teng teh a ceitakhai.
61 Då voro der Maria Magdalena, och den andra Maria, sittande emot grafvena.
Meri Magdalin hoi alouke Meri teh hote tangkom hmalah a tahung roi.
62 Dagen efter tillredelsedagen kommo tillsamman de öfverste Presterna, och de Phariseer, inför Pilatus;
Atangtho toteh vaihma bawinaw hoi Farasinaw ni Pailat bawi koe a kamkhueng awh teh,
63 Och sade: Herre, oss kommer ihåg, att den förföraren sade, när han än lefde: Efter tre dagar vill jag stå upp.
‘hot e kadumyenkung ni kai teh apâthum hnin kathâw han telah a due hoehnahlan a dei e hah ka panue awh rah.
64 Bjud fördenskull, att man förvarar grafvena, intill tredje dagen, att hans Lärjungar icke komma, och stjäla honom bort, och säga folkena: Han är uppstånden ifrån de döda; och blifver så den sista villan värre än den första.
Hatdawkvah a hnukkâbangnaw ni tangmin vah a ro hah a la awh teh, ahni teh duenae koehoi a thaw toe telah tami pueng koe dei awh pawiteh ahmaloe e payon e hlak a hnukkhu e payon e hoe kalen han telah ngaihrinae a tawn awh dawkvah, tangkom hah hnin thum touh thung ring hanlah kâ na poe haw atipouh awh.
65 Då sade Pilatus till dem: Der hafven I vaktena; går och förvarer, som I kunnen.
Pailat ni ‘nangmouh koe ka ring e tamihu touh ao. Cet awh nateh a coung thai totouh a uep thai nahanlah ring awh atipouh.
66 Då gingo de bort, och förvarade grafvena med väktare, och beseglade stenen.
Ahnimouh ni a cei awh teh talung hah mitnoutnae tacik a kin awh hnukkhu ka ring e naw a ta awh teh, tangkom hah kahawicalah a ring awh.
