Matteus 26
1 Och det begaf sig, när Jesus hade lyktat all dessa ord, sade han till sina Lärjungar:
И бысть, егда сконча Иисус вся словеса сия, рече учеником Своим:
2 I veten att två dagar härefter varder Påska; och menniskones Son skall öfverantvardas till att korsfästas.
весте, яко по двою дню Пасха будет, и Сын Человеческий предан будет на пропятие.
3 Då församlade sig de öfverste Presterna och de Skriftlärde, och de äldste i folket, uti den öfversta Prestens palats, som het Caiphas;
Тогда собрашася архиерее и книжницы и старцы людстии во двор архиереов, глаголемаго Каиафы,
4 Och rådslogo, huru de måtte få gripa Jesum med list, och dräpa honom.
и совещаша, да Иисуса лестию имут и убиют:
5 Dock sade de: Icke i högtiden, att ett upplopp icke varder i folkena.
глаголаху же: но не в праздник, да не молва будет в людех.
6 Då nu Jesus var i Bethanien, i den spitelska Simons hus,
Иисусу же бывшу в Вифании, в дому Симона прокаженнаго,
7 Steg en qvinna fram till honom, och hade ett glas med dyr smörjelse; och göt det på hans hufvud, der han satt vid bord.
приступи к Нему жена, сткляницу мира имущи многоценнаго, и возливаше на главу Его возлежаща.
8 Då hans Lärjungar det sågo, vordo de misslynte, och sade: Hvad gjordes denna förspillning behof?
Видевше же ученицы Его негодоваша, глаголюще: чесо ради гибель сия (бысть)?
9 Denna smörjelse måtte man hafva väl dyrt sålt, och gifvit de fattiga.
Можаше бо сие миро продано быти на мнозе и датися нищым.
10 När Jesus det förnam, sade han till dem: Hvi gören I denna qvinnone illa tillfrids? ty hon hafver gjort med mig en god gerning.
Разумев же Иисус рече им: что труждаете жену? Дело бо добро содела о Мне:
11 I hafven alltid fattiga när eder; men alltid hafven I icke mig.
всегда бо нищыя имате с собою, Мене же не всегда имате:
12 Det hon hafver utgjutit denna smörjelsen på min lekamen, det hafver hon gjort mig till begrafning.
возлиявши бо сия миро сие на тело Мое, на погребение Мя сотвори:
13 Sannerliga säger jag eder, hvar som helst i hela verldene detta Evangelium varder predikadt, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt varda henne till åminnelse.
аминь глаголю вам: идеже аще проповедано будет Евангелие сие во всем мире, речется и еже сотвори сия, в память ея.
14 Då gick en af de tolf, som het Judas Ischarioth, bort till de öfversta Presterna;
Тогда шед един от обоюнадесяте, глаголемый Иуда Искариотский, ко архиереом,
15 Och sade: Hvad viljen I gifva mig, att jag förråder eder honom? Och de vordo öfverens med honom om tretio silfpenningar.
рече: что ми хощете дати, и аз вам предам Его? Они же поставиша ему тридесять сребреник:
16 Och ifrå den tiden sökte han tillfälle, att han måtte förråda honom.
и оттоле искаше удобна времене, да Его предаст.
17 Men på första Sötbrödsdagen gingo Lärjungarna till Jesum, och sade till honom: Hvar vill du, att vi skole tillreda dig Påskalambet?
В первый же день опресночный приступиша ученицы ко Иисусу, глаголюще Ему: где хощеши уготоваем Ти ясти пасху?
18 Då sade han: Går in i staden till en, och säger honom: Mästaren låter säga dig: Min tid är hardt när; när dig vill jag hålla Påska, med mina Lärjungar.
Он же рече: идите во град ко онсице, и рцыте ему: Учитель глаголет: время Мое близ есть: у тебе сотворю пасху со ученики Моими.
19 Och Lärjungarna gjorde som Jesus befallde dem, och tillredde Påskalambet.
И сотвориша ученицы, якоже повеле им Иисус, и уготоваша пасху.
20 Och om aftonen satte han sig till bords med de tolf.
Вечеру же бывшу, возлежаше со обеманадесяте ученикома:
21 Och vid de åto, sade han: Sannerliga säger jag eder, en af eder skall förråda mig.
и ядущым им, рече: аминь глаголю вам, яко един от вас предаст Мя.
22 Då vordo de svårliga bedröfvade, och begynte hvar i sin stad säga till honom: Herre, icke är jag den samme?
И скорбяще зело, начаша глаголати Ему един кийждо их: еда аз есмь, Господи?
23 Då svarade han, och sade: Den, som med mig doppade handena i fatet, han skall förråda mig.
Он же отвещав рече: омочивый со Мною в солило руку, той Мя предаст:
24 Menniskones Son varder gåendes, som skrifvet är om honom; men ve den mennisko, af hvilko menniskones Son varder förrådd; det vore de menniskone bättre, att hon aldrig hade född varit.
Сын убо Человеческий идет, якоже есть писано о Нем: горе же человеку тому, имже Сын Человеческий предастся: добро бы было ему, аще не бы родился человек той.
25 Då svarade Judas, som förrådde honom, och sade: Mästar, icke är jag den samme? Sade han till honom: Du sadet.
Отвещав же Иуда предаяй Его, рече: еда аз есмь, Равви? Глагола ему: ты рекл еси.
26 Men när de åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen.
Ядущым же им, приемь Иисус хлеб и благословив преломи, и даяше учеником, и рече: приимите, ядите: сие есть Тело Мое.
27 Och han tog kalken, och tackade, gaf dem, och sade: Dricker häraf alle.
И приемь чашу и хвалу воздав, даде им, глаголя: пийте от нея вси:
28 Ty detta är min blod, dess nya Testamentsens, hvilken utgjuten varder för mångom, till syndernas förlåtelse.
сия бо есть Кровь Моя, Новаго Завета, яже за многия изливаема во оставление грехов.
29 Jag säger eder: Härefter skall jag icke dricka af denna vinträs frukt, intill den dagen jag varder det drickandes nytt med eder i mins Faders rike.
Глаголю же вам, яко не имам пити отныне от сего плода лознаго, до дне того, егда е пию с вами ново во Царствии Отца Моего.
30 Och när de hade sagt lofsången, gingo de ut till Oljoberget.
И воспевше изыдоша в гору Елеонску.
31 Då sade Jesus till dem: I denna nattene skolen I alle förargas i mig; ty det är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren af hjorden skola varda förskingrad.
Тогда глагола им Иисус: вси вы соблазнитеся о Мне в нощь сию: писано бо есть: поражу пастыря, и разыдутся овцы стада:
32 Men när jag är uppstånden igen, vill jag gå fram för eder i Galileen.
по воскресении же Моем варяю вы в Галилеи.
33 Då svarade Petrus, och sade till honom: Om än alle förargades i dig, så skall jag dock likväl aldrig förargas.
Отвещав же Петр рече Ему: аще и вси соблазнятся о Тебе, аз никогдаже соблажнюся.
34 Sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, att i desso nattene, förr än hanen gal, skall du neka mig tre resor.
Рече ему Иисус: аминь глаголю тебе, яко в сию нощь, прежде даже алектор не возгласит, трикраты отвержешися Мене.
35 Sade Petrus till honom: Om jag skulle än dö med dig, vill jag icke neka dig. Sammaledes sade ock alle Lärjungarna.
Глагола Ему Петр: аще ми есть и умрети с Тобою, не отвергуся Тебе. Такожде и вси ученицы реша.
36 Då kom Jesus med dem på den platsen, som kallas Gethsemane, och sade till Lärjungarna: Sitter här, så länge jag går dit bort, och beder.
Тогда прииде с ними Иисус в весь, нарицаемую Гефсиманиа, и глагола учеником: седите ту, дондеже шед помолюся тамо.
37 Och han tog Petrum till sig, och de två Zebedei söner, och begynte bedröfvas och ängslas.
И поемь Петра и оба сына Зеведеова, начат скорбети и тужити.
38 Då sade Jesus till dem: Min själ är bedröfvad intill döden; blifver här, och vaker med mig.
Тогда глагола им Иисус: прискорбна есть душа Моя до смерти: пождите зде и бдите со Мною.
39 Och han gick litet ifrå dem, föll ned på sitt ansigte, bad, och sade: Min Fader, är det möjeligit, så gånge denne kalken ifrå mig; dock icke som jag vill, utan som du.
И прешед мало, паде на лицы Своем, моляся и глаголя: Отче Мой, аще возможно есть, да мимоидет от Мене чаша сия: обаче не якоже Аз хощу, но якоже Ты.
40 Och han kom till Lärjungarna, och fann dem sofvande; och sade till Petrum: Så förmådden I icke vaka ena stund med mig?
И пришед ко учеником, и обрете их спящих, и глагола Петрови: тако ли не возмогосте единаго часа побдети со Мною?
41 Vaker och beder, att I fallen icke uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt.
Бдите и молитеся, да не внидете в напасть: дух убо бодр, плоть же немощна.
42 Åter gick han bort annan gång, och bad, sägandes: Min Fader, om det är icke möjeligit att denne kalken går ifrå mig, med mindre jag dricker honom, så ske din vilje.
Паки вторицею шед помолися, глаголя: Отче Мой, аще не может сия чаша мимоити от Мене, аще не пию ея, буди воля Твоя.
43 Så kom han, och fann dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung.
И пришед обрете их паки спящих: беста бо им очи отяготене.
44 Och han lät då blifva dem, och gick åter bort, och bad tredje gången, sägandes samma orden.
И оставль их, шед паки, помолися третицею, тожде слово рек.
45 Då kom han till sina Lärjungar, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; si, stunden är kommen, och menniskones Son skall antvardas i syndares händer.
Тогда прииде ко учеником Своим и глагола им: спите прочее и почивайте: се, приближися час, и Сын Человеческий предается в руки грешников:
46 Står upp, och låter oss gå; si, den är här, som mig förråder.
востаните, идем: се, приближися предаяй Мя.
47 Och vid han än talade, si, då kom Judas, en af de tolf, och med honom en stor skare, med svärd och med stafrar, utsände af de öfversta Presterna, och af de äldsta i folket.
И еще Ему глаголющу, се, Иуда, един от обоюнадесяте, прииде, и с ним народ мног со оружием и дрекольми, от архиерей и старец людских.
48 Men den, som förrådde honom, hade gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken jag kysser, den äret; tager honom.
Предаяй же Его даде им знамение, глаголя: Егоже аще лобжу, Той есть: имите Его.
49 Då steg han hastigt fram till Jesum, och sade: Hel Rabbi; och kysste honom.
И абие приступль ко Иисусови, рече: радуйся, Равви. И облобыза Его.
50 Då sade Jesus till honom: Min vän, hvarefter kommer du? Då stego de fram, och båro händer på Jesum, och grepo honom.
Иисус же рече ему: друже, (твори, ) на неже еси пришел. Тогда приступльше возложиша руце на Иисуса и яша Его.
51 Och si, en af dem, som voro med Jesu, räckte ut handena, drog ut sitt svärd, och slog dens öfversta Prestens tjenare, och afhögg hans öra.
И се, един от сущих со Иисусом, простер руку, извлече нож свой, и удари раба архиереова, и уреза ему ухо.
52 Då sade Jesus till honom: Stick ditt svärd i sitt rum; ty alle de som taga till svärd, de skola förgås med svärd.
Тогда глагола ему Иисус: возврати нож твой в место его: вси бо приемшии нож ножем погибнут:
53 Eller menar du, jag kunde icke bedja min Fader, att han skickade till mig mer än tolf legioner Änglar?
или мнится ти, яко не могу ныне умолити Отца Моего, и представит Ми вящше неже дванадесяте легеона Ангел?
54 Huru blefve då Skriften fullkomnad, att så ske skall?
Како убо сбудутся Писания, яко тако подобает быти?
55 I samma stundene sade Jesus till skaran: Lika som till en röfvare ären I utgångne, med svärd och stafrar, till att taga fatt på mig; hvar dag hafver jag sutit när eder i templet, lärandes, och I hafven icke gripit mig.
В той час рече Иисус народом: яко на разбойника ли изыдосте со оружием и дрекольми яти Мя? По вся дни при вас седех учя в церкви, и не ясте Мене.
56 Men detta är allt skedt, på det Propheternas skrifter skulle fullkomnas. Då öfvergåfvo alle Lärjungarna honom, och flydde.
Се же все бысть, да сбудутся писания пророческая. Тогда ученицы вси оставльше Его бежаша.
57 Men de, som hade gripit Jesum, ledde honom till den öfversta Presten Caiphas, der de Skriftlärde och de äldste församlade voro.
(Воини) же емше Иисуса ведоша к Каиафе архиереови, идеже книжницы и старцы собрашася.
58 Men Petrus följde honom långt efter, intill den öfversta Prestens palats; och gick in, och satte sig när tjenarena, på det han skulle se ändan.
Петр же идяше по Нем издалеча до двора архиереова: и вшед внутрь, седяше со слугами, видети кончину.
59 Men de öfverste Presterne, och de äldste, och hela Rådet, sökte falskt vittnesbörd emot Jesum, att de måtte dräpa honom; och funno intet.
Архиерее же и старцы и сонм весь искаху лжесвидетелства на Иисуса, яко да убиют Его,
60 Och ändock mång falsk vittne kommo fram, funno de likväl intet. På det sista kommo tu falsk vittne;
и не обретаху: и многим лжесвидетелем приступльшым, не обретоша. Послежде же приступивша два лжесвидетеля,
61 Och sade: Denne hafver sagt: Jag kan bryta ned Guds tempel, och bygga det upp i tre dagar.
реста: Сей рече: могу разорити церковь Божию и треми денми создати ю.
62 Och den öfverste Presten stod upp, och sade till honom: Svarar du intet till det som desse vittna emot dig?
И востав архиерей рече Ему: ничесоже ли отвещаваеши, что сии на Тя свидетелствуют?
63 Men Jesus tigde. Och den öfverste Presten svarade, och sade till honom: Jag besvär dig vid lefvandes Gud, att du säger oss, om du äst Christus, Guds Son.
Иисус же молчаше. И отвещав архиерей рече Ему: заклинаю Тя Богом живым, да речеши нам, аще Ты еси Христос, Сын Божий?
64 Sade Jesus till honom: Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky.
Глагола ему Иисус: ты рекл еси: обаче глаголю вам: отселе узрите Сына Человеческаго седяща одесную силы и грядуща на облацех небесных.
65 Då ref den öfverste Presten sin kläder sönder, och sade: Han hafver förhädat Gud; hvad görs oss nu mer vittne behof? Si, nu hörden I hans hädelse.
Тогда архиерей растерза ризы своя, глаголя, яко хулу глагола: что еще требуем свидетелей? Се, ныне слышасте хулу Его:
66 Hvad synes eder? Då svarade de, och sade: Han är saker till döden.
что вам мнится? Они же отвещавше реша: повинен есть смерти.
67 Då spottade de i hans ansigte, och slogo honom med näfvarna; somlige kindpustade honom;
Тогда заплеваша лице Его и пакости Ему деяху: овии же за ланиту удариша,
68 Och sade: Spå oss, Christe, hvilken är den som dig slog.
глаголюще: прорцы нам, Христе, кто есть ударей Тя?
69 Men Petrus satt utanföre i palatset; och der kom till honom en tjensteqvinna, och sade: Du vast ock med Jesu af Galileen.
Петр же вне седяше во дворе. И приступи к нему едина рабыня, глаголющи: и ты был еси со Иисусом Галилейским.
70 Men han nekade för allom, och sade: Jag vet icke hvad du säger.
Он же отвержеся пред всеми, глаголя: не вем, что глаголеши.
71 Och när han gick ut genom dörrena, såg honom en annor ( tjensteqvinna ), och sade till dem som der voro: Denne var ock med Jesu Nazareno.
Изшедшу же ему ко вратом, узре его другая, и глагола сущым тамо: и сей бе со Иисусом Назореом.
72 Åter nekade han, och svor: Jag känner icke mannen.
И паки отвержеся с клятвою, яко не знаю Человека.
73 Och litet efter stego de fram, som der stodo, och sade till Petrum: Visserliga äst du ock en af dem; ty ditt tungomål röjer dig.
Помале же приступивше стоящии, реша Петрови: воистинну и ты от них еси, ибо беседа твоя яве тя творит.
74 Då begynte han förbanna sig, och svärja, att han kände icke mannen. Och straxt gol hanen.
Тогда начат ротитися и клятися, яко не знаю Человека. И абие петель возгласи.
75 Då kom Petrus ihåg Jesu ord, som han hade sagt honom: Förr än hanen gal, skall du neka mig tre resor; och gick ut, och gret bitterliga.
И помяну Петр глаголгол Иисусов, реченный ему, яко прежде даже петель не возгласит, трикраты отвержешися Мене. И изшед вон плакася горько.
