Matteus 26
1 Och det begaf sig, när Jesus hade lyktat all dessa ord, sade han till sina Lärjungar:
And it came to pass, when Jesus finished all these words, he said to his disciples,
2 I veten att två dagar härefter varder Påska; och menniskones Son skall öfverantvardas till att korsfästas.
'Ye have known that after two days the passover cometh, and the Son of Man is delivered up to be crucified.'
3 Då församlade sig de öfverste Presterna och de Skriftlärde, och de äldste i folket, uti den öfversta Prestens palats, som het Caiphas;
Then were gathered together the chief priests, and the scribes, and the elders of the people, to the court of the chief priest who was called Caiaphas;
4 Och rådslogo, huru de måtte få gripa Jesum med list, och dräpa honom.
and they consulted together that they might take Jesus by guile, and kill [him],
5 Dock sade de: Icke i högtiden, att ett upplopp icke varder i folkena.
and they said, 'Not in the feast, that there may not be a tumult among the people.'
6 Då nu Jesus var i Bethanien, i den spitelska Simons hus,
And Jesus having been in Bethany, in the house of Simon the leper,
7 Steg en qvinna fram till honom, och hade ett glas med dyr smörjelse; och göt det på hans hufvud, der han satt vid bord.
there came to him a woman having an alabaster box of ointment, very precious, and she poured on his head as he is reclining (at meat).
8 Då hans Lärjungar det sågo, vordo de misslynte, och sade: Hvad gjordes denna förspillning behof?
And having seen [it], his disciples were much displeased, saying, 'To what purpose [is] this waste?
9 Denna smörjelse måtte man hafva väl dyrt sålt, och gifvit de fattiga.
for this ointment could have been sold for much, and given to the poor.'
10 När Jesus det förnam, sade han till dem: Hvi gören I denna qvinnone illa tillfrids? ty hon hafver gjort med mig en god gerning.
And Jesus having known, said to them, 'Why do ye give trouble to the woman? for a good work she wrought for me;
11 I hafven alltid fattiga när eder; men alltid hafven I icke mig.
for the poor always ye have with you, and me ye have not always;
12 Det hon hafver utgjutit denna smörjelsen på min lekamen, det hafver hon gjort mig till begrafning.
for she having put this ointment on my body — for my burial she did [it].
13 Sannerliga säger jag eder, hvar som helst i hela verldene detta Evangelium varder predikadt, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt varda henne till åminnelse.
Verily I say to you, Wherever this good news may be proclaimed in the whole world, what this [one] did shall also be spoken of — for a memorial of her.'
14 Då gick en af de tolf, som het Judas Ischarioth, bort till de öfversta Presterna;
Then one of the twelve, who is called Judas Iscariot, having gone unto the chief priests, said,
15 Och sade: Hvad viljen I gifva mig, att jag förråder eder honom? Och de vordo öfverens med honom om tretio silfpenningar.
'What are ye willing to give me, and I will deliver him up to you?' and they weighed out to him thirty silverlings,
16 Och ifrå den tiden sökte han tillfälle, att han måtte förråda honom.
and from that time he was seeking a convenient season to deliver him up.
17 Men på första Sötbrödsdagen gingo Lärjungarna till Jesum, och sade till honom: Hvar vill du, att vi skole tillreda dig Påskalambet?
And on the first [day] of the unleavened food came the disciples near to Jesus, saying to him, 'Where wilt thou [that] we may prepare for thee to eat the passover?'
18 Då sade han: Går in i staden till en, och säger honom: Mästaren låter säga dig: Min tid är hardt när; när dig vill jag hålla Påska, med mina Lärjungar.
and he said, 'Go away to the city, unto such a one, and say to him, The Teacher saith, My time is nigh; near thee I keep the passover, with my disciples;'
19 Och Lärjungarna gjorde som Jesus befallde dem, och tillredde Påskalambet.
and the disciples did as Jesus appointed them, and prepared the passover.
20 Och om aftonen satte han sig till bords med de tolf.
And evening having come, he was reclining (at meat) with the twelve,
21 Och vid de åto, sade han: Sannerliga säger jag eder, en af eder skall förråda mig.
and while they are eating, he said, 'Verily I say to you, that one of you shall deliver me up.'
22 Då vordo de svårliga bedröfvade, och begynte hvar i sin stad säga till honom: Herre, icke är jag den samme?
And being grieved exceedingly, they began to say to him, each of them, 'Is it I, Sir?'
23 Då svarade han, och sade: Den, som med mig doppade handena i fatet, han skall förråda mig.
And he answering said, 'He who did dip with me the hand in the dish, he will deliver me up;
24 Menniskones Son varder gåendes, som skrifvet är om honom; men ve den mennisko, af hvilko menniskones Son varder förrådd; det vore de menniskone bättre, att hon aldrig hade född varit.
the Son of Man doth indeed go, as it hath been written concerning him, but woe to that man through whom the Son of Man is delivered up! good it were for him if that man had not been born.'
25 Då svarade Judas, som förrådde honom, och sade: Mästar, icke är jag den samme? Sade han till honom: Du sadet.
And Judas — he who delivered him up — answering said, 'Is it I, Rabbi?' He saith to him, 'Thou hast said.'
26 Men när de åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen.
And while they were eating, Jesus having taken the bread, and having blessed, did brake, and was giving to the disciples, and said, 'Take, eat, this is my body;'
27 Och han tog kalken, och tackade, gaf dem, och sade: Dricker häraf alle.
and having taken the cup, and having given thanks, he gave to them, saying, 'Drink ye of it — all;
28 Ty detta är min blod, dess nya Testamentsens, hvilken utgjuten varder för mångom, till syndernas förlåtelse.
for this is my blood of the new covenant, that for many is being poured out — to remission of sins;
29 Jag säger eder: Härefter skall jag icke dricka af denna vinträs frukt, intill den dagen jag varder det drickandes nytt med eder i mins Faders rike.
and I say to you, that I may not drink henceforth on this produce of the vine, till that day when I may drink it with you new in the reign of my Father.'
30 Och när de hade sagt lofsången, gingo de ut till Oljoberget.
And having sung a hymn, they went forth to the mount of the Olives;
31 Då sade Jesus till dem: I denna nattene skolen I alle förargas i mig; ty det är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren af hjorden skola varda förskingrad.
then saith Jesus to them, 'All ye shall be stumbled at me this night; for it hath been written, I will smite the shepherd, and the sheep of the flock shall be scattered abroad;
32 Men när jag är uppstånden igen, vill jag gå fram för eder i Galileen.
but, after my having risen, I will go before you to Galilee.'
33 Då svarade Petrus, och sade till honom: Om än alle förargades i dig, så skall jag dock likväl aldrig förargas.
And Peter answering said to him, 'Even if all shall be stumbled at thee, I will never be stumbled.'
34 Sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, att i desso nattene, förr än hanen gal, skall du neka mig tre resor.
Jesus said to him, 'Verily I say to thee, that, this night, before cock-crowing, thrice thou wilt deny me.'
35 Sade Petrus till honom: Om jag skulle än dö med dig, vill jag icke neka dig. Sammaledes sade ock alle Lärjungarna.
Peter saith to him, 'Even if it may be necessary for me to die with thee, I will not deny thee;' in like manner also said all the disciples.
36 Då kom Jesus med dem på den platsen, som kallas Gethsemane, och sade till Lärjungarna: Sitter här, så länge jag går dit bort, och beder.
Then come with them doth Jesus to a place called Gethsemane, and he saith to the disciples, 'Sit ye here, till having gone away, I shall pray yonder.'
37 Och han tog Petrum till sig, och de två Zebedei söner, och begynte bedröfvas och ängslas.
And having taken Peter, and the two sons of Zebedee, he began to be sorrowful, and to be very heavy;
38 Då sade Jesus till dem: Min själ är bedröfvad intill döden; blifver här, och vaker med mig.
then saith he to them, 'Exceedingly sorrowful is my soul — unto death; abide ye here, and watch with me.'
39 Och han gick litet ifrå dem, föll ned på sitt ansigte, bad, och sade: Min Fader, är det möjeligit, så gånge denne kalken ifrå mig; dock icke som jag vill, utan som du.
And having gone forward a little, he fell on his face, praying, and saying, 'My Father, if it be possible, let this cup pass from me; nevertheless, not as I will, but as Thou.'
40 Och han kom till Lärjungarna, och fann dem sofvande; och sade till Petrum: Så förmådden I icke vaka ena stund med mig?
And he cometh unto the disciples, and findeth them sleeping, and he saith to Peter, 'So! ye were not able one hour to watch with me!
41 Vaker och beder, att I fallen icke uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt.
watch, and pray, that ye may not enter into temptation: the spirit indeed is forward, but the flesh weak.'
42 Åter gick han bort annan gång, och bad, sägandes: Min Fader, om det är icke möjeligit att denne kalken går ifrå mig, med mindre jag dricker honom, så ske din vilje.
Again, a second time, having gone away, he prayed, saying, 'My Father, if this cup cannot pass away from me except I drink it, Thy will be done;'
43 Så kom han, och fann dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung.
and having come, he findeth them again sleeping, for their eyes were heavy.
44 Och han lät då blifva dem, och gick åter bort, och bad tredje gången, sägandes samma orden.
And having left them, having gone away again, he prayed a third time, saying the same word;
45 Då kom han till sina Lärjungar, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; si, stunden är kommen, och menniskones Son skall antvardas i syndares händer.
then cometh he unto his disciples, and saith to them, 'Sleep on henceforth, and rest! lo, the hour hath come nigh, and the Son of Man is delivered up to the hands of sinners.
46 Står upp, och låter oss gå; si, den är här, som mig förråder.
Rise, let us go; lo, he hath come nigh who is delivering me up.'
47 Och vid han än talade, si, då kom Judas, en af de tolf, och med honom en stor skare, med svärd och med stafrar, utsände af de öfversta Presterna, och af de äldsta i folket.
And while he is yet speaking, lo, Judas, one of the twelve did come, and with him a great multitude, with swords and sticks, from the chief priests and elders of the people.
48 Men den, som förrådde honom, hade gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken jag kysser, den äret; tager honom.
And he who did deliver him up did give them a sign, saying, 'Whomsoever I will kiss, it is he: lay hold on him;'
49 Då steg han hastigt fram till Jesum, och sade: Hel Rabbi; och kysste honom.
and immediately, having come to Jesus, he said, 'Hail, Rabbi,' and kissed him;
50 Då sade Jesus till honom: Min vän, hvarefter kommer du? Då stego de fram, och båro händer på Jesum, och grepo honom.
and Jesus said to him, 'Comrade, for what art thou present?' Then having come near, they laid hands on Jesus, and took hold on him.
51 Och si, en af dem, som voro med Jesu, räckte ut handena, drog ut sitt svärd, och slog dens öfversta Prestens tjenare, och afhögg hans öra.
And lo, one of those with Jesus, having stretched forth the hand, drew his sword, and having struck the servant of the chief priest, he took off his ear.
52 Då sade Jesus till honom: Stick ditt svärd i sitt rum; ty alle de som taga till svärd, de skola förgås med svärd.
Then saith Jesus to him, 'Turn back thy sword to its place; for all who did take the sword, by the sword shall perish;
53 Eller menar du, jag kunde icke bedja min Fader, att han skickade till mig mer än tolf legioner Änglar?
dost thou think that I am not able now to call upon my Father, and He will place beside me more than twelve legions of messengers?
54 Huru blefve då Skriften fullkomnad, att så ske skall?
how then may the Writings be fulfilled, that thus it behoveth to happen?'
55 I samma stundene sade Jesus till skaran: Lika som till en röfvare ären I utgångne, med svärd och stafrar, till att taga fatt på mig; hvar dag hafver jag sutit när eder i templet, lärandes, och I hafven icke gripit mig.
In that hour said Jesus to the multitudes, 'As against a robber ye did come forth, with swords and sticks, to take me! daily with you I was sitting teaching in the temple, and ye did not lay hold on me;
56 Men detta är allt skedt, på det Propheternas skrifter skulle fullkomnas. Då öfvergåfvo alle Lärjungarna honom, och flydde.
but all this hath come to pass, that the Writings of the prophets may be fulfilled;' then all the disciples, having left him, fled.
57 Men de, som hade gripit Jesum, ledde honom till den öfversta Presten Caiphas, der de Skriftlärde och de äldste församlade voro.
And those laying hold on Jesus led [him] away unto Caiaphas the chief priest, where the scribes and the elders were gathered together,
58 Men Petrus följde honom långt efter, intill den öfversta Prestens palats; och gick in, och satte sig när tjenarena, på det han skulle se ändan.
and Peter was following him afar off, unto the court of the chief priest, and having gone in within, he was sitting with the officers, to see the end.
59 Men de öfverste Presterne, och de äldste, och hela Rådet, sökte falskt vittnesbörd emot Jesum, att de måtte dräpa honom; och funno intet.
And the chief priests, and the elders, and all the council, were seeking false witness against Jesus, that they might put him to death,
60 Och ändock mång falsk vittne kommo fram, funno de likväl intet. På det sista kommo tu falsk vittne;
and they did not find; and many false witnesses having come near, they did not find; and at last two false witnesses having come near,
61 Och sade: Denne hafver sagt: Jag kan bryta ned Guds tempel, och bygga det upp i tre dagar.
said, 'This one said, I am able to throw down the sanctuary of God, and after three days to build it.'
62 Och den öfverste Presten stod upp, och sade till honom: Svarar du intet till det som desse vittna emot dig?
And the chief priest having stood up, said to him, 'Nothing thou dost answer! what do these witness against thee?
63 Men Jesus tigde. Och den öfverste Presten svarade, och sade till honom: Jag besvär dig vid lefvandes Gud, att du säger oss, om du äst Christus, Guds Son.
and Jesus was silent. And the chief priest answering said to him, 'I adjure thee, by the living God, that thou mayest say to us, if thou art the Christ — the Son of God.'
64 Sade Jesus till honom: Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky.
Jesus saith to him, 'Thou hast said; nevertheless I say to you, hereafter ye shall see the Son of Man sitting on the right hand of the power, and coming upon the clouds, of the heaven.'
65 Då ref den öfverste Presten sin kläder sönder, och sade: Han hafver förhädat Gud; hvad görs oss nu mer vittne behof? Si, nu hörden I hans hädelse.
Then the chief priest rent his garments, saying, — 'He hath spoken evil; what need have we yet of witnesses? lo, now ye heard his evil speaking;
66 Hvad synes eder? Då svarade de, och sade: Han är saker till döden.
what think ye?' and they answering said, 'He is worthy of death.'
67 Då spottade de i hans ansigte, och slogo honom med näfvarna; somlige kindpustade honom;
Then did they spit in his face and buffet him, and others did slap,
68 Och sade: Spå oss, Christe, hvilken är den som dig slog.
saying, 'Declare to us, O Christ, who he is that struck thee?'
69 Men Petrus satt utanföre i palatset; och der kom till honom en tjensteqvinna, och sade: Du vast ock med Jesu af Galileen.
And Peter without was sitting in the court, and there came near to him a certain maid, saying, 'And thou wast with Jesus of Galilee!'
70 Men han nekade för allom, och sade: Jag vet icke hvad du säger.
And he denied before all, saying, 'I have not known what thou sayest.'
71 Och när han gick ut genom dörrena, såg honom en annor ( tjensteqvinna ), och sade till dem som der voro: Denne var ock med Jesu Nazareno.
And he having gone forth to the porch, another female saw him, and saith to those there, 'And this one was with Jesus of Nazareth;'
72 Åter nekade han, och svor: Jag känner icke mannen.
and again did he deny with an oath — 'I have not known the man.'
73 Och litet efter stego de fram, som der stodo, och sade till Petrum: Visserliga äst du ock en af dem; ty ditt tungomål röjer dig.
And after a little those standing near having come, said to Peter, 'Truly thou also art of them, for even thy speech doth make thee manifest.'
74 Då begynte han förbanna sig, och svärja, att han kände icke mannen. Och straxt gol hanen.
Then began he to anathematise, and to swear — 'I have not known the man;' and immediately did a cock crow,
75 Då kom Petrus ihåg Jesu ord, som han hade sagt honom: Förr än hanen gal, skall du neka mig tre resor; och gick ut, och gret bitterliga.
and Peter remembered the saying of Jesus, he having said to him — 'Before cock-crowing, thrice thou wilt deny me;' and having gone without, he did weep bitterly.
