Matteus 25
1 Då varder himmelriket likt tio jungfrur, som togo sina lampor, och gingo ut emot brudgummen.
E'i ana knafina mona kumamo'a 10ni'a venenene omase mofanemo'za lampe tavizami'a eriri eriri huza, a' erinaku hia ne' ome tutagiha hunaku vu'naza kna hu'ne.
2 Men fem af dem voro visa, och fem fåvitska.
Mago 5fu'a vene omase mofane'mokizmia knare antahintahia omanene. Hagi mago 5fu'a vene omase mofane'mokizmia knare antahintahi me'ne.
3 De fåvitska togo sina lampor, och togo inga oljo med sig;
Hagi knare antahintahima omanenea mofane'mo'za rampe tavi zamia eri'nazanagi, mago'a masevena e'ori'naze.
4 Men de visa togo oljo i sin kärile, samt med lampomen.
Hu'neanagi knare antahintahima me'nea mofane'mo'za tafero zamifina mago'a masevena eririza rampe tavi zaminena vu'naze.
5 Då nu brudgummen dröjde, blefvo de alla sömniga, och sofvo.
Hagi a'ma erinaku'ma hu'nea nera kora omegeno zamu toko hige'za mase'naze.
6 Men om midnattstid vardt ett anskri: Si, brudgummen kommer; går ut emot honom.
Hianagi kenage amu'nompi mago ne'mo kezatino, A'ma eri nera hago e'ne! Atiramita eme keho! Hige'za,
7 Då stodo alla de jungfrurna upp, och redde sina lampor till.
anante ana maka mofanemo'za oti'za tavizmi erira hu'naze.
8 Då sade de fåvitska till de visa: Gifver oss af edra oljo; ty våra lampor slockna.
Anante knare antahintahima omane'nemo'za, knare antahintahima me'nemokizmia zmantahige'za, mago'a masavena tamiho, na'ankure tavi timo'a asu nehie huza hazage'za,
9 Då svarade de visa, sägande: Ingalunda; på det både oss och eder icke skall fattas; utan går heldre till dem som sälja, och köper till eder sjelfva.
knare antahintahima eri'namo'za kenona huzamante'za, i'o masave timo'a tamagri'ene tagri'enena knarera huorantegosianki, feno nontega vuta, tamagra su'zana ome miza seho hu'naze.
10 När de gingo och skulle köpa, kom brudgummen; och de, som redo voro, gingo in med honom i bröllopet, och dörren tillstängdes.
Ana masave mizasenaku nevazageno, a'ma eriku'ma hu'nea nera ege'za, tro'ma hu'za mani'naza mofa'nemo'za, aravehu ne'zama retro hunte'nea nompi agrane marerizageno kahana erigi'ne.
11 På det sista kommo ock de andra jungfrurna, och sade: Herre, Herre, låt upp för oss.
Henka ana knare antahizazmi omane 5fu'a mofa'nemo'za e'za Ramoke, Ramoke kahana anagiranto hu'naze.
12 Då svarade han, och sade: Sannerliga säger jag eder: Jag känner eder intet.
Hianagi kenona huzamanteno, tamage hu'na neramasmue, nagra tamagena antahina osu'noe.
13 Vaker fördenskull; ty I veten hvarken dag eller stund, när menniskones Son är kommandes.
E'ina hu'negu kva huta maniho, na'ankure Vahe'mofo Mofavrema ete esiankna ontahi'naze.
14 Ty lika som en man, den utländes for, kallade sina tjenare, och fick dem sina ägodelar i händer;
Mago'ane Jisasi'a anage hu'ne, mona kuma'mo'a amanahukna hu'ne, Mago ne'mo'a ru kaziga umanigeno enaku nehuno, eri'za vahe'a kehutru huno, zamagri'zmi avamente zago'a refako huzami'ne.
15 Och fick enom fem pund, enom tu, och enom ett, hvarjom efter hans magt; och for straxt bort.
Hagi mago'mofona 5tauseni'a zago amino, mago'mofona 2 tauseni'a zago amino, magomofona 1tauseni zago ami'ne. Hanave zamimofo avamente refako huzamiteno, atreno afete kana vu'ne.
16 Då gick den bort, som fem pund hade fått, och handlade med dem; och vann annor fem pund.
Anama kva amo'ma nevigeno, ame huno 5 tauseni'a zagoma eri'nea ne'mo'a, ana zagonuti eri'za erino mago'ane 5 tauseni'a zago eri fore hu'ne.
17 Sammalunda ock den som tu hade fått, vann ock annor tu.
Anahu kna huno 2 tauseni'a zago eri'nea ne'mo'a, mago'ane 2 tauseni'a zago erifore hu'ne.
18 Men den som ett hade fått, gick bort, grof i jordena, och bortgömde sins herras penningar.
Hu'neanagi 1 tauseni'a zagoma eri'nea eri'za ne'mo'a, mopafi keri ome kafino kva'amofo zagoa asente'ne.
19 En lång tid derefter kom de tjenares herre, och höll räkenskap med dem.
Hagi zazakna kva zimimo'a umaniteno, eno kazokzo eri'za naga'a ke hutru huno, zagoma zami'nea zago eri fatgo huno kenaku zamantahige'ne.
20 Då steg han fram, som hade fått fem pund, och sade: Herre, du fick mig fem pund; si, annor fem pund hafver jag vunnit med dem.
5 tauseni'a zagoma eri'nea eri'za ne'mo'a, mago'ene 5 tauseni'a zagoa eri agofetu huno eno amanage hu'ne. Ramoke kagra antahi naminkama 5 tauseni'a zagoma nami'nana zagoreti, mago'ane 5 tauseni'a zago eri agofetu hu'na zagoa erifore hu'noe higeno,
21 Då sade hans herre till honom: Ack! du gode och trogne tjenare, öfver en ringa ting hafver du varit trogen, jag skall sätta dig öfver mycket; gack in i dins herras glädje.
kva'amo'a kenona hunteno, knare'zantfa hane, kagra knare hunka fatgo eri'za nere. Osi'a zantera knare hunka kegava hanku, Kagra kavare antesnugenka rama'a zante kegava krigahane. Hagi enka Nagrane muse eme huo hu'ne.
22 Då gick ock den fram, som hade fått tu pund, och sade: Herre, du fick mig tu pund, si, annor tu hafver jag vunnit dermed.
Anante 2 tauseni'a zagoma eri'nea ne'mo eno amanage hu'ne, ramoka, antahi naminkama 2 tauseni'a zago nami'nantetira ko, ete 2 tauseni'a zago eriagofetu hu'noe higeno,
23 Då sade hans herre till honom: Ack! du gode och trogne tjenare, öfver en ringa ting hafver du varit trogen, jag skall sätta dig öfver mycket; gack in i dins herras glädje.
kva'amo ke nona huno, knare'zantfa hane, kagra knare hunka fatgo eriza nere, osi'a zantera knare hunka kegava hanku, Nagra kavarentesnugenka rama'a zante ke kva krigahane. Hagi enka Nagranena musena eme huo hu'ne.
24 Då kom ock den fram, som hade fått ett pund, och sade: Herre, jag visste, att du äst en sträng man; du uppskär der du intet sådde, och upphemtar der du intet strödde.
Anante 1tauseni'a zagoma eri'nea eri'za ne'mo eno amanage hu'ne, Ramoka kagra himamu ne' mani'nankena kage'na antahi'na hu'noe, kagra ohankre'nana hoza nevsagenka, avimza orani'nana ne'za nevasganku,
25 Och jag fruktade mig, gick bort, och gömde ditt pund i jordene; si, här hafver du det dig tillhörer.
kagoro hugante'na zagoka'a keri ome kafi'na mopafi asente'noreti, ama ana maka zago ka'a vati'na eri'na oanki ko higeno,
26 Då svarade hans herre, och sade till honom: Du onde och late tjenare; visste du, att jag uppskär der jag intet sådde, och upphemtar der jag intet strödde;
kva'amo kenona hunteno, kagra haviza hunka, eri'za e'ori ne' mani'nane. Kagra ko nagenka nantahinka hu'nane, ohankre'noa hoza nevasage'na, avimza orani'noa ne'za enerugu,
27 Så skulle du hafva fått vexlarena mina penningar; och när jag hade kommit, hade jag ju fått mitt med vinning.
kagra zagoni'a zago nompi ome ante'nankeno, mago'ane zagoa erifore nehige'na, ete eme eruresine.
28 Derföre tager af honom pundet, och gifver honom, som tio pund hafver.
E'ina hu'negu zagoa agripintira eritma, 10 tauseni'a zagoma eri'nemofo amiho hu'ne.
29 Ty hvarjom och enom, som hafver, skall varda gifvet, och han skall hafva nog; men den som icke hafver, det som han hafver, skall ock tagas ifrå honom.
Na'ankure mago'azama ante'nesamo'za mago'ane eneri'za, zamesi' nesiazana rama'a erigahaze. Hu'neanagi mago'a zama onte'nesimofompintira eri'nesnia zana eritregahie.
30 Och den onyttiga tjenaren kaster uti det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.
Hagi ama kefo eri'za nera avreta fegi'a kumzu hanimpi ome matevuta atreho, e'i anampina vahe'mo'za zavi krafa nehu'za, zamave anikreki hugahaze.
31 Men när menniskones Son kommer i sitt majestät, och alle helige Änglar med honom, då skall han sitta på sins härlighets stol.
Hagi Vahe'mofo Mofavremo ete hanave'afine masa zama'afima mika ankero zaga'anema esuno'a, Agra masa nentake tra'are emanigahie.
32 Och för honom skola församlas all folk; och han skall skilja dem, den ena ifrå den andra, såsom en herde skiljer fåren ifrå getterna.
Mika kokankokati vea'mo'za Agri avure emeritru hanageno afu kva nemo, afu kevufinti memene sipisipi afutami refako hugantugma hiankna huno, zamazeri kantugma hugahie.
33 Och fåren skall han ställa på sina högra sido, och getterna på den venstra.
Sipisipi afu'tmina, Agra aza tamaga kaziga zmavrenenteno, meme afutamina aza hoga kaziga zamavarentegahie.
34 Då skall Konungen säga till dem, som äro på hans högra sido: Kommer, I mins Faders välsignade, och besitter det riket, som eder är tillredt ifrå verldenes begynnelse.
Anante kinimo'a azantmaga kazigama mani'namokizimigura amanage huno hugahie. Nafa'nimo'a asomu huramante'neanki, etma mona mopa tro osu'nenoma retro huramante'nea kuma emeriho hugahie.
35 Ty jag var hungrig, och I gåfven mig äta; jag var törstig, och I gåfven mig dricka; jag var husvill, och I herbergaden mig;
Na'ankure nagama'netegeta Nagrira ne'za namizage'na ne'noe. Tinku nave'nesigeta Nagrira tina namizage'na ne'noe. Nantu vahe Nagra neogetma nontamifi navrente'naze.
36 Nakot, och I klädden mig; sjuk, och I sökten mig; jag var i häktelse, och I kommen till mig.
Navufa navapa mani'nogetma Nagrira kukena hunante'naze. Kri eri'nogeta Nagrira kegava hunante'naze, Kina nompi mani'nogeta, Nagrira eme nage'naze hanige'za,
37 Då skola de rättfärdige svara honom, och säga: Herre, när sågom vi dig hungrigan, och spisadom dig; eller törstigan, och gåfvom dig dricka?
anante fatgo vahe'mo'za ke nona hunte'za, Ramoke, nazumepaga kagakura nehanketa ne'zana kami'none? Inazupa tinkura kave'nesigeta, kamunkenka ne'nane?
38 När sågom vi dig vara husvillan, och herbergadom dig; eller nakotan, och kläddom dig?
Nazumepaga kagonkenka Kagra nantu vahera neanketa kavare nontifina kante'none? Nazupa Kagra kavufa kavapara mani'nanketa, kukena hugante'none?
39 Eller när sågom vi dig sjukan, eller i häktelse, och kommom till dig?
Nazumepaga kagonkenka, Kagra kria eri'nane, nazupa Kagra kina nompina mani'nanketa, ome kagenone?
40 Då skall Konungen svara, och säga till dem: Sannerliga säger jag eder: Det I hafven gjort enom af dessa minsta mina bröder, det hafven I gjort mig.
Kini ne'mo kenona huzmanteno amanage hugahie, tamage hu'na neramasamue, amama zamagima omane nafuhe'impinti mago zmimofoma nankna avu'ava huzmante'nazana, Nagri hunante'naze.
41 Då skall han ock säga till dem på venstra sidone: Går bort ifrå mig, I förbannade, uti evinnerlig eld, som djeflenom och hans änglom tillredd är. (aiōnios g166)
Nehuno anante aza hoga kazigama mani'namokizmia amanage huzmantegahie, tamagra kazusifi mani'naze, maniganeta kefo nemofone, ankero naga'amofoma retro'ma huzmante'nea tevava tevefi ufreho. (aiōnios g166)
42 Ty jag var hungrig, och I gåfven mig icke äta; jag var törstig, och I gåfven mig icke dricka.
Na'ankure naga'ma netegeta magore hutma ne'zana namizage'na one'noe. Tinku nave'nesigeta magore hutma tina afi onami'naze.
43 Jag var husvill, och I herbergaden mig icke; nakot, och I klädden mig icke; jag var sjuk och i häktelse, och I sökten mig icke.
Nantu vahe neogeta nontimifina navre onte'naze. Navufa navapama mani'nogetma kukena huonante'naze. Krima eri'noane, kina nompima mani'nogeta eme onage'naze.
44 Då skola ock de svara honom, och säga: Herre, när såge vi dig hungrigan, eller törstigan, eller husvillan, eller nakotan, eller sjukan, eller i häktelse, och hafvom icke tjent dig?
Ana vahe'mo'za kenona huntegahaze, Ramoka, nazu'mepa kagonkenka kagakura hu'nane, hifi tinkura kavesi'ne, hifi nantu vahera e'nane, hifi kavufa kavapa mani'nanketa, kukena huogante'none, hifi kria eri'nane, hifi kina nompina mani'nanketa kaza osu'none?
45 Då skall han svara dem och säga: Sannerliga säger jag eder: Hvad I icke hafven gjort enom af dessa minsta, det hafven I ock icke gjort mig.
Hanageno Agra ke nona huzmantegahie. Tamage hu'na neramasmue, amama zamagi omne'nea vahe'pinti, mago zmimofoma mago'zama huonte'nazana, Nagri huonante'naze.
