Matteus 24
1 Då gick Jesus sin väg utaf templet; och hans Lärjungar gingo till honom, att de skulle låta honom se templets byggning.
Jisu Rangteenok nawa dokkhoom kah adi, heliphante loong ah heh reeni ra rumha no baat rumta, “Arah nok loong ah sok uh.”
2 Då sade Jesus till dem: Sen I icke allt detta? Sannerliga säger jag eder: Här skall icke låtas en sten på den andra, som icke blifver nederbruten.
“Om,” heh ih liita, “Sen ih arah loong ah ese hemok et sok han. Ngah ih baat rumhala: arah doh jong esiit taan uh takah dakka ang ah; loongtang toonhaat cho ang ah.”
3 Och när han satt på Oljoberget, gingo hans Lärjungar till honom afsides, och sade: Säg oss, när detta skall ske? Och hvad varder för tecken till din tillkommelse, och verldens ända? (aiōn g165)
Jisu Olip kong ni tong adi, heliphante loong ah husah ih heh jiinni thok rumta. Eno cheng rumta, “Baat he arah loong ah maatok doh angte ah, adoleh seng ih tumjih ruurang japchaat ih an raak tok nyia rangkuh thoon ah jat suh ah.” (aiōn g165)
4 Då svarade Jesus, och sade till dem: Ser till, att ingen förförer eder.
Jisu ih ngaakbaat rumta, “Sen teeteewah naririh et ban sok an, eno o eh uh naktoom jen joonnaam han.
5 Ty månge skola komma i mitt Namn, och säga: Jag är Christus; och skola förföra många.
Nga mendoh mih hantek thok ha eno neng ih chaang rum ah, ‘Kristo ah ngah!’ Eno erah loong ih warep mina mokwaan rum ah.
6 I skolen få höra örlig, och rykte af örlig; ser till, att I blifven icke försoffade; ty allt detta måste ske, men det är icke straxt änden.
Sen ih senre senko nyia haloot nah changrook ruurang chochaat an; enoothong nakmok sootsaam an. Erah loong ah elang jaatjaat eah enoothong erah suh rangkuh thoonla ih liijih tah angka.
7 Det ena folket skall resa sig upp emot det andra, och det ena riket emot det andra; och skola blifva pestilentier, och hunger, och jordbäfning, mångastäds.
Deek akaan loong ah erookmui eah, hasong esiit ah esiit damdoh rookmui rum ah. Erah tokdoh noongrep nah ramtek khamle nyia hasah moh ah.
8 Då skall nöden aldraförst begynnas.
Erah loong ah nootup suh kaphang sat arah likhiik ang ah.
9 Då skola de öfverantvarda eder uti tvång, och dräpa eder; och I skolen blifva hatade af all folk, för mitt Namns skull.
“Erah lidoh sen ah khak hanno mih lak nah chamnaang thuk han etek haat et han rah nep je ah. Mirep ih sen ah nga tungthoidoh miksuk et han.
10 Och då skola månge förargas, och inbördes den ena förråda den andra, och inbördes hata hvarannan.
Warep ih neng tuungmaang ah erah tokdoh emat haat et rum ah; neng esiit esiit suh miksuk siikhaam mu rum ah.
11 Och månge falske Propheter skola uppkomma, och förföra många.
Erah lidoh Tiitmoong baatte khowah loong ah dong ano warep mokwaan ah.
12 Och efter det ondskan får öfverhandena, varder kärleken i mångom förkolnad.
Emamah ih ethih loong ah jaatjaang ano, mina ehanko loong ah neng jaachi nah minchan mui ah ethoon eah.
13 Men den som blifver fast uti ändan, han varder salig.
Enoothong o mina hethoon tuk ih jen rongchap ah, erah mina ah ba pui ah.
14 Och detta Evangelium om riket skall varda predikadt i hela verldene, till ett vittnesbörd öfver all folk; och då skall änden komma.
Eno arah Ruurang Ese Rangte Hasong tiit ah mongrep thoontang nah tumbaat ah, mirep suh haaki ang raangtaan ih ah; eno ba rangkuh thoon ah thok ha.
15 När I nu fån se förödelsens styggelse, af hvilko sagdt är genom Daniel Propheten, ståndande i det helga rummet; den som läs det, han gifve akt deruppå;
“Khowah Daniel ih baatta tiit ah sen ih ‘Echoojih’ esiit japtup an. Erah langla esa hah nah chap ah.” (Ewette suh: samjat et an arah tumjih men et ha!)
16 De som då i Judiska landet äro, fly de på bergen;
“Eno o mina Judia ni angte loong ah kong ko nah toonsoon wangjih jaatjaat ang ah.
17 Och den som är uppå taket, han stige icke ned, till att taga något ut af sitt hus;
O mina sep khoh ni angte rah ih nokmong nawa heh hukkhaak latoon kaat theng.
18 Och den som är ute på markene, gånge icke tillbaka efter sin kläder.
O mina phek ni angte rah heh nok nah henyuh hekhat latoon wangtheng.
19 Men ve dem som hafvande äro, och dem som dia gifva, i den tiden.
Tumthan echoojih ang ah erah tokdoh khoobaang nuh nyia sakjite loong raang ih ah!
20 Men beder, att edor flykt sker icke om vintren, eller om Sabbathen.
Rangte suh rangsoom an erah tiisoon saakaan ah hahook nyia naangtongja doh naktoom chaatmaat ah!
21 Ty då skall varda en stor vedermöda, så att hon hafver icke varit sådana ifrå verldenes begynnelse och till denna tiden, ej heller varda skall.
Tumeah erah tokdoh chamnaang ah echoojih angte, teewah dowa ih amah tuk ih babah uh lathaak angka rah ang raakte. Enoothong erah likhiik echoojih chamnaang erah dowa ih babah uh lakah angte.
22 Och om de dagar icke vorde förstäckte, då vorde intet kött frälst; men för de utvaldas skull skola de dagar varda förstäckte.
Enoothong Rangte ih erah cham anaang saakaan ah ethoosiit etta; heh ih emah lamok hoonta bah o uh tapui thengta. Heh ih danjeeta mina loong raangtaan ih, Rangte ih erah saakaan ah ethoosiit et ha.
23 Om någor säger då till eder: Si, här är Christus, eller der; så tror det intet.
“Eno, o ih bah uh sen suh amah mok ih baat han, ‘Sok, ‘Arah ni Kristo ah!’ Adoleh ‘therah ni thong heh ah!’ —erah suh sen lahanpi theng.
24 Ty falske Christi och falske Propheter skola uppkomma, och skola göra stor tecken och under; så att, om möjeligit vore, skola ock de utvalde förförde varda.
Tumeah emoong Kristo nyia emoong khowah loong ah edong eha; neng ih epaatjaajih mootkaat elong elong ah re rum ah, jen lang abah Rangte mina danje cho loong anep ma mok jen mokwaan jioh eah.
25 Si, jag hafver sagt eder det framföreåt.
Boichaat an! Ngah ih saapoot maang chang di arah banbaat rumhala.
26 Derföre, om de då säga till eder: Si, han är uti öknene; går icke ut: Si, han är i kammaren; tror det icke.
“Adoleh, mih ih sen suh baat han, ‘Sok an, heh bah phisaang hako ni—erah doh sen nakmok kah an; adoleh neng ih baat han, ‘Sok an, heh arah di hutongla!’ —erah jeng ah nakmok hanpi an.
27 Ty såsom ljungelden går ut af öster, och synes allt intill vester; så varder ock menniskones Sons tillkommelse.
Tumeah Mina Sah abah rangsumphaang saadongko nawa saanop ko ni jap ah likhiik ih raaha.
28 Men der som åtelen är, dit församla sig ock örnarna.
“Marah doh mang ang ah, erah doh hukunnuh loong lomkhoon ah.”
29 Men straxt efter den tidsens vedermödo skall solen blifva mörk, och månen skall icke gifva sitt sken, och stjernorna skola falla af himmelen, och himlarnas krafter skola bäfva.
“Erah cham anaang saakaan ah thoon damdam, rangsa ah nakdat eah, laaphiing ah takah phaakka, ritsih loong ah rang nawa datti ih raaha, rang nawa chaan aphaan loong ah edumdan eah.
30 Och då skall synas menniskones Sons tecken i himmelen; och då skola all slägte på jordene jämra sig, och skola se menniskones Son komma i himmelens sky, med stora kraft och härlighet.
Eno mina Sah raak ah jat suh rang nah jatsok etheng dong eha; eno hatoh nawa mina loong ah ehuung ih rum ah mina Sah ah rang nawa jiingmuung damdoh chaan aphaan nyia rangkaaka ih raaha ah tup rum ano ah.
31 Och han skall utsända sina Änglar, med höga basunaröst; och de skola församla hans utvalda ifrå de fyra väder; ifrå den ena himmelens ända till den andra.
Liirong ah rengmot et ah, eno heh ih Rangsah loong ah hatoh rongbaji nah daapkaat ha, eno heh ih heh mina danjeecho loong ah hatoh rongrep nawa thutsiit ah.
32 Af fikonaträt lärer en liknelse: När nu dess qvistar knoppas, och löfvet begynner springa ut, så veten I, att sommaren är hardt när;
“Puksak bang ih sen suh toom nyoot han. Bang phaak loong ah phang jang adi nyia hedem phangdem adi, sen ih jat han rangsoh thok hala eah.
33 Så ock, när I sen allt detta, så veter, att det är hardt för dörrene.
Erah likhiik, erah loong ah tup anno, sen ih jat an saapoot ah elang esuh thok nanah ih ehala eah.
34 Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förrän allt detta sker.
Samthun et an erah loong ah amadi mina ething angte loong ah maang tek rumka ngakhoh nah ang raaha.
35 Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.
Rang nyi hah abah emat eah, enoothong nga jengkhaap abah babah uh tamaka.
36 Men om den dagen och om den stundena vet ingen, icke Änglarna i himmelen, utan min Fader allena.
“O eh uh tajatka, rangwuung saapoot babah thok ha eah—rang nawa rangsah adoleh heh Sah eh uh tajatka; heh Wah luulu ih ba jat ah.
37 Men lika som det var i Noe tid, så skall ock menniskones Sons tillkommelse vara.
Mina Sah raak ah teewadi Nuah tokdi mamah angta erah likhiik we ang ah.
38 Ty såsom de voro i de dagar för flodene; de åto och drucko, togo hustrur, och gåfvos mannom, intill den dagen, då Noe gick i arken;
Juung nuungta jaakhoni mina loong jokjok phakphak nyia minuh miwah kuhoon ih, Nuah khoonkhuung ni tong wangta tuk ih tong rumta;
39 Och visste intet af, förr än floden kom, och tog dem allasamman bort; så skall ock menniskones Sons tillkommelse vara.
ang abah uh mina loong ih juungnuung ih maangjap jaakhoni tajen dong thun rumta. Erah likhiik Mina Sah raaha tokdoh emamah ang ah.
40 Då skola två vara ute på markene; den ene blifver upptagen, den andre blifver qvarlåten.
Erah tokdoh phek mootte wanyi dowa; wasiit ah toonsiit wan ano wasiit ah thiinhaat et ah.
41 Två skola mala på ene qvarn; den ene blifver upptagen, den andre blifver qvarlåten.
Minuh nunyi raanthut theng nawa; nusiit ah toonsiit et ah, nusiit ah thiinhaat et ah.
42 Vaker fördenskull; ty I veten icke, hvad stund edar Herre varder kommandes.
“Erah raangtaan ih, sen ih naririh ih ban sok an, tumeah sen Teesu tumjih sa doh raaha ah tajatkan.
43 Men det skolen I veta att, visste husbonden, hvad stund tjufven skulle komma, förvisso vakade han och läte icke uppbryta sitt hus.
Nok changte ehuh wang saapoot ah jatta bah, motseng ih tong ano heh nok ah tajap loongthuk thengta.
44 Derföre varer I ock redo; ty, den stund I icke menen, varder menniskones Son kommandes.
Erah raangtaan ih, sen uh saarookwih banban ih tongjih jaatjaat, tumeah Mina Sah ah sen ih lathunkan saapoot doh mok raaha.
45 Hvilken är nu en trogen och snäll tjenare, som herren hafver satt öfver sitt husfolk, att han skall gifva dem mat i rättom tid?
“Erah ang abah, laksuh jatwah nyia tuungmaangte o ah? Erah langla heh changte wah ih laksuh wahoh loong suh phak asat jamkotte et thiinha mih rah ang ah.
46 Salig är den tjenaren, som hans herre finner så görande, när han kommer.
Tumthan tenroon ang ah erah laksuh rah ah changte wangha tokdoh heh reerang ah japtup wangha doh ah!
47 Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom öfver alla sina ägodelar.
Amiisak, Ngah ih baat rumhala, changte wah ih heh nyamka thoontang erah laksuh asuh ban sok thuk ah.
48 Men om så är, att den onde tjenaren säger i sitt hjerta: Min herre kommer icke ännu brådt;
Enoothong heh ah mimoong mok ang abah heh teeteewah suh li ah heh changte wah ah seek tabaam ngaak wang ra eah,
49 Och begynner så slå sina medtjenare; ja, äta och dricka med de druckna;
eno heh ih laksuh wahoh loong ah buh thom rum ah, eno khampa loong damdoh roong jok phaksah ah.
50 Så kommer dens tjenarens herre, den dag han icke väntar honom, och den stund han icke menar;
Eno erah laksuh changte ah saasiit heh ih labanthooka nyia lajatka sa doh ngaakwang ha.
51 Och skall sönderhugga honom, och gifva honom hans lön med skrymtare. Der skall vara gråt och tandagnisslan.
Eno changte rah ih hechep hechep ih joopdook ano lonoite loong chamtheng adoh haat wan ah, heh pha ah phak ano huungriing wangtheng adoh ah.
