Matteus 24
1 Då gick Jesus sin väg utaf templet; och hans Lärjungar gingo till honom, att de skulle låta honom se templets byggning.
Jisu mondoli laga bahar te ulaikene nijor rasta te jai thakise. Tai laga chela khan Tai usorte ahikena mondoli ghor dikhai thakise.
2 Då sade Jesus till dem: Sen I icke allt detta? Sannerliga säger jag eder: Här skall icke låtas en sten på den andra, som icke blifver nederbruten.
Kintu Tai jowab dise aru taikhan ke koise, “Tumikhan etu sob dikhi ase na nai? Moi hosa pora koi ase, etu sob pathor khan matite phelai dibo. Ekta pathor bhi ekta uporte thakibo nadibo, sobke bhangai kene girai dibo.”
3 Och när han satt på Oljoberget, gingo hans Lärjungar till honom afsides, och sade: Säg oss, när detta skall ske? Och hvad varder för tecken till din tillkommelse, och verldens ända? (aiōn g165)
Jitia Tai Oliv Pahar te bohi thakise, Tai laga chela khan lukai kene ahise, eneka koi kene, “Amikhan ke kobi, eitu khan kitia hobole ase? Apuni aru ahibole thaka aru etu duniya laga somoi khotom hobole laga din to, kineka pora amikhan ke dikhai dibo?” (aiōn g165)
4 Då svarade Jesus, och sade till dem: Ser till, att ingen förförer eder.
Jisu jowab dise, “Hoshiar thakibi, kun pora bhi tumikhan ke thogabole nadibi.
5 Ty månge skola komma i mitt Namn, och säga: Jag är Christus; och skola förföra många.
Kilekoile bisi manu ami laga naam loi kene ahibo. Taikhan kobo, ‘Moi Khrista ase,’ aru bisi manu khan ke thogai dibo.
6 I skolen få höra örlig, och rykte af örlig; ser till, att I blifven icke försoffade; ty allt detta måste ske, men det är icke straxt änden.
Tumikhan larai kora aru larai hobole thaka laga khobor hunibo. Hoilebi tumikhan chinta na koribi, kele koile prithibi khotom nohua age te eitu khan sob purah hobo lage.
7 Det ena folket skall resa sig upp emot det andra, och det ena riket emot det andra; och skola blifva pestilentier, och hunger, och jordbäfning, mångastäds.
Ekta desh pora dusra desh ke bhirodh koribo, aru ekta rajyo pora dusra rajyo ke hinsa koribo. Utu somoite bisi jagate khabole nathakibo aru mati khan bisi hili bo.
8 Då skall nöden aldraförst begynnas.
Kintu eitu khan sob to bacha jonom hobole nimite bikhabole shuru huwa he ase.
9 Då skola de öfverantvarda eder uti tvång, och dräpa eder; och I skolen blifva hatade af all folk, för mitt Namns skull.
Etu pichete tumikhan ke taikhan pora saja dibo aru morai dibo. Tumikhan ke sob desh khan pora Ami laga naam nimite ghin koribo.
10 Och då skola månge förargas, och inbördes den ena förråda den andra, och inbördes hata hvarannan.
Etu pichete bisi manu laga biswas harai jabo, aru ekjon-ekjon ke thogabo aru ghin koribo.
11 Och månge falske Propheter skola uppkomma, och förföra många.
Misa bhabobadi khan bisi ulabo aru bisi manu ke thogai dibo.
12 Och efter det ondskan får öfverhandena, varder kärleken i mångom förkolnad.
Kilekoile niyom namana khan bisi hoi jabo, aru bisi manu laga morom to thanda hoi jabo.
13 Men den som blifver fast uti ändan, han varder salig.
Kintu jun hekh tak biswas te thakibo, taikhan he bachibo.
14 Och detta Evangelium om riket skall varda predikadt i hela verldene, till ett vittnesbörd öfver all folk; och då skall änden komma.
Etu sorgo rajyo laga bhal khobor to pura prithibi te ekta gawahi hoi kene pura desh te prochar koribo. Etu pichete hekh din to ahibo.
15 När I nu fån se förödelsens styggelse, af hvilko sagdt är genom Daniel Propheten, ståndande i det helga rummet; den som läs det, han gifve akt deruppå;
Etu karone, jitia tumikhan ghin laga kaam pora khotom kori diya dikhibo, juntu kotha bhabobadi Daniel pora koi disele, tumikhan pobitro jagate khara kori kene dikhibo”- kun puri ase tai bujhi lobi, -
16 De som då i Judiska landet äro, fly de på bergen;
“Etu pichete jun khan Judea te ase taikhan ke pahar uporte polabole dibi,
17 Och den som är uppå taket, han stige icke ned, till att taga något ut af sitt hus;
jun manu ghor uporte ase, taike ghor laga saman khan lobole nichete jabole nadibi,
18 Och den som är ute på markene, gånge icke tillbaka efter sin kläder.
aru jun kheti te ase taike ghor te jai kene chador lobole nadibi.
19 Men ve dem som hafvande äro, och dem som dia gifva, i den tiden.
Kintu, utu dinte jun khan pet te bacha nohoile bhi dudh khai thaka bacha khan logote ase, taikhan bisi dukh pabo!
20 Men beder, att edor flykt sker icke om vintren, eller om Sabbathen.
Prathana koribi eneka to thanda din nohoile Bisram dinte eitu khan nahobole nimite.
21 Ty då skall varda en stor vedermöda, så att hon hafver icke varit sådana ifrå verldenes begynnelse och till denna tiden, ej heller varda skall.
Etu pichete dangor dukh digdar din ahijabo, etu somoite kitia bhi napa laga dukh khan pabo, aru etu nisena dukh kitia bhi aru nahibo.
22 Och om de dagar icke vorde förstäckte, då vorde intet kött frälst; men för de utvaldas skull skola de dagar varda förstäckte.
Jitia tak utu din khotom nahobo, ekjon manu bhi nabachibo. Kintu basi luwa manu khan laga prathana pora he etu dukh din khan ke khata kori dibo.
23 Om någor säger då till eder: Si, här är Christus, eller der; så tror det intet.
Etu pichete jodi kunba pora tumike koi, ‘Sabi, Khrista yate ase!’ Nohoile bhi, ‘Tai ta te ase!’ Taikhan ke biswas na koribi.
24 Ty falske Christi och falske Propheter skola uppkomma, och skola göra stor tecken och under; så att, om möjeligit vore, skola ock de utvalde förförde varda.
Kile mane misa Khrista aru misa bhabobadi khan ahibo aru asurit kaam khan kori kene dikha bo, tumikhan ke thogabo, parile Isor pora basi kene thaka khan ke bhi.
25 Si, jag hafver sagt eder det framföreåt.
Sabi, Ami tumikhan ke etiya pora he eitu khan koi dise.
26 Derföre, om de då säga till eder: Si, han är uti öknene; går icke ut: Si, han är i kammaren; tror det icke.
Etu karone, jodi taikhan pora tumikhan ke koi, ‘Sabi, Tai eku bhi nathaka jagate ase,’ eneka jagate najabi. Nohoile bhi, ‘Sabi, Tai ghor bhitor te ase,’ eneka khan biswas na koribi.
27 Ty såsom ljungelden går ut af öster, och synes allt intill vester; så varder ock menniskones Sons tillkommelse.
Kilekoile jineka bhijili purab pora ujala hoi aru phat kori kene paschim tak jule, thik etu nisena Manu laga Putro bhi eneka ahibo.
28 Men der som åtelen är, dit församla sig ock örnarna.
Juntu jagate janwar khan mori kene thake, etu jagate mangso kha chiriya khan joma hoi.
29 Men straxt efter den tidsens vedermödo skall solen blifva mörk, och månen skall icke gifva sitt sken, och stjernorna skola falla af himmelen, och himlarnas krafter skola bäfva.
Kintu loge-loge dukh digdar din khan pichete, suryo to andhera hoi jabo, aru chand to ujala nadiya hoi jabo, aru tara khan akas pora giri jabo, aru sorgo laga hokti to hili jabo.
30 Och då skall synas menniskones Sons tecken i himmelen; och då skola all slägte på jordene jämra sig, och skola se menniskones Son komma i himmelens sky, med stora kraft och härlighet.
Etu pichete Manu laga Putro aha din laga chihna akas te dikhai dibo, aru sob prithibi laga jati khan kandibo. Taikhan Manu laga Putro ke purah hokti aru dangor mohima pora akas laga badal te aha dikhibo.
31 Och han skall utsända sina Änglar, med höga basunaröst; och de skola församla hans utvalda ifrå de fyra väder; ifrå den ena himmelens ända till den andra.
Tai pora Tai laga sorgodoth khan ke dangor bajana pora awaj kori kene prithibi te pathabo, aru taikhan Isor pora basi luwa manu khan ke prithibi laga char kona pora joma kori lobo.
32 Af fikonaträt lärer en liknelse: När nu dess qvistar knoppas, och löfvet begynner springa ut, så veten I, att sommaren är hardt när;
Etu dristanto to dimoru laga ghas pora sikhi lo bhi. Jitia tai laga daal khan norom hoijai aru notun pata khan ulai ahe, titia tumikhan jani jai gorom din ahi ase.
33 Så ock, när I sen allt detta, så veter, att det är hardt för dörrene.
Thik eneka, jitia eitu khan dikhibo, tumikhan jani jabi Manu laga Putro to dorja usorte punchi ase.
34 Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förrän allt detta sker.
Moi hosa pora tumikhan ke koi ase, etu yug khotom nohobo jitia tak eitu khan sob pura hoi najai.
35 Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.
Akas aru prithibi to harai jabo, kintu Moi laga ekta chutu kotha bhi naharabo.
36 Men om den dagen och om den stundena vet ingen, icke Änglarna i himmelen, utan min Fader allena.
Kintu kitia utu din aru somoi ahibo, kun bhi najane, sorgodoth khan bhi najane, nohoile Putro bhi najane, khali Baba ekla he jane.
37 Men lika som det var i Noe tid, så skall ock menniskones Sons tillkommelse vara.
Kineka Noah laga dinte hoise etu nisena Manu laga Putro aha din bhi eneka hobo.
38 Ty såsom de voro i de dagar för flodene; de åto och drucko, togo hustrur, och gåfvos mannom, intill den dagen, då Noe gick i arken;
Kilekoile utu somoite bhi, Noah pora naw bhitor te naghusa din tak, manu khan nisa-pani khai thakise, shadi kori thakise aru shadi koridi thakise,
39 Och visste intet af, förr än floden kom, och tog dem allasamman bort; så skall ock menniskones Sons tillkommelse vara.
aru taikhan eku jani kene thaka nai aru jitia ban-pani ahise, taikhan sobke pani pora loi jaise- etu nisena Manu laga Putro aha din bhi etu nisena ahibo.
40 Då skola två vara ute på markene; den ene blifver upptagen, den andre blifver qvarlåten.
Etu pichete duijon manu kheti te thakibo- ekjon ke loijabo, aru ekjon ke chari dibo.
41 Två skola mala på ene qvarn; den ene blifver upptagen, den andre blifver qvarlåten.
Duijon maiki mil te chawal khundi thakibo- ekjon ke loijabo, aru ekjon ke chari dibo.
42 Vaker fördenskull; ty I veten icke, hvad stund edar Herre varder kommandes.
Etu karone nijor jagate taiyar hoi kene thakibi, kele koile tumi najane kuntu dinte tumi laga Probhu ahibo.
43 Men det skolen I veta att, visste husbonden, hvad stund tjufven skulle komma, förvisso vakade han och läte icke uppbryta sitt hus.
Kintu etu jani kene thakibi, jodi ghor laga malik to kuntu somoite chor ahibo etu jani thakile, tai to taiyar hoi kene thaki bole asele aru etu chor ke tai laga ghor bhitor te ghusi bole nadibo thakise.
44 Derföre varer I ock redo; ty, den stund I icke menen, varder menniskones Son kommandes.
Etu karone tumikhan bhi taiyar thakibi, kele koile Manu laga Putro to tumikhan nabhaba somoite ahibo.
45 Hvilken är nu en trogen och snäll tjenare, som herren hafver satt öfver sitt husfolk, att han skall gifva dem mat i rättom tid?
Etu nimite, kun sob pora thik aru gyaan thaka nokor ase, junke tai laga malik pora biswas rakhi kene tai kha luwa thik somoite dibole aru ghor laga kaam sabole nimite rakhikena ase?
46 Salig är den tjenaren, som hans herre finner så görande, när han kommer.
Utu nokor asis pabo jitia tai laga malik ahikena taike kaam kori thaka dikhibo.
47 Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom öfver alla sina ägodelar.
Hosa pora Moi tumikhan ke koi ase utu malik pora Tai laga ki ase etu sob utu nokor laga jimedari te rakhidibo.
48 Men om så är, att den onde tjenaren säger i sitt hjerta: Min herre kommer icke ännu brådt;
Kintu jodi etu biya nokor mon bhitor te koi, ‘Moi laga malik to deri pora ahibo,’
49 Och begynner så slå sina medtjenare; ja, äta och dricka med de druckna;
aru tai dusra nokorkhan ke mari bole shuru hoijai, aru modhu kha manu khan logote mili kene nisa-pani khai,
50 Så kommer dens tjenarens herre, den dag han icke väntar honom, och den stund han icke menar;
aru tai nabhaba aru najana somoite tai laga malik ahijai.
51 Och skall sönderhugga honom, och gifva honom hans lön med skrymtare. Der skall vara gråt och tandagnisslan.
Etu pichete tai laga malik taike saja dibo aru dhongi manu khan logote rakhidibo, aru ta te khali kanda aru daat kamura he hobo.
