Matteus 24
1 Då gick Jesus sin väg utaf templet; och hans Lärjungar gingo till honom, att de skulle låta honom se templets byggning.
Et egressus Iesus de templo, ibat. Et accesserunt discipuli eius, ut ostenderent ei aedificationes templi.
2 Då sade Jesus till dem: Sen I icke allt detta? Sannerliga säger jag eder: Här skall icke låtas en sten på den andra, som icke blifver nederbruten.
Ipse autem respondens dixit illis: Videtis haec omnia? Amen dico vobis, non relinquetur hic lapis super lapidem, qui non destruatur.
3 Och när han satt på Oljoberget, gingo hans Lärjungar till honom afsides, och sade: Säg oss, när detta skall ske? Och hvad varder för tecken till din tillkommelse, och verldens ända? (aiōn g165)
Sedente autem eo super Montem oliveti, accesserunt ad eum discipuli secreto, dicentes: Dic nobis, quando haec erunt? et quod signum adventus tui, et consummationis saeculi? (aiōn g165)
4 Då svarade Jesus, och sade till dem: Ser till, att ingen förförer eder.
Et respondens Iesus, dixit eis: Videte ne quis vos seducat.
5 Ty månge skola komma i mitt Namn, och säga: Jag är Christus; och skola förföra många.
multi enim venient in nomine meo, dicentes: Ego sum Christus: et multos seducent.
6 I skolen få höra örlig, och rykte af örlig; ser till, att I blifven icke försoffade; ty allt detta måste ske, men det är icke straxt änden.
Audituri enim estis proelia, et opiniones proeliorum. Videte ne turbemini. oportet enim haec fieri, sed nondum est finis.
7 Det ena folket skall resa sig upp emot det andra, och det ena riket emot det andra; och skola blifva pestilentier, och hunger, och jordbäfning, mångastäds.
consurget enim gens in gentem, et regnum in regnum, et erunt pestilentiae, et fames, et terraemotus per loca.
8 Då skall nöden aldraförst begynnas.
haec autem omnia initia sunt dolorum.
9 Då skola de öfverantvarda eder uti tvång, och dräpa eder; och I skolen blifva hatade af all folk, för mitt Namns skull.
Tunc tradent vos in tribulationem, et occident vos: et eritis odio omnibus gentibus propter nomen meum.
10 Och då skola månge förargas, och inbördes den ena förråda den andra, och inbördes hata hvarannan.
Et tunc scandalizabuntur multi, et invicem tradent, et odio habebunt invicem.
11 Och månge falske Propheter skola uppkomma, och förföra många.
Et multi pseudoprophetae surgent, et seducent multos.
12 Och efter det ondskan får öfverhandena, varder kärleken i mångom förkolnad.
Et quoniam abundabit iniquitas, refrigescet charitas multorum.
13 Men den som blifver fast uti ändan, han varder salig.
qui autem perseveraverit usque in finem, hic salvus erit.
14 Och detta Evangelium om riket skall varda predikadt i hela verldene, till ett vittnesbörd öfver all folk; och då skall änden komma.
Et praedicabitur hoc Evangelium regni in universo orbe, in testimonium omnibus gentibus: et tunc veniet consummatio.
15 När I nu fån se förödelsens styggelse, af hvilko sagdt är genom Daniel Propheten, ståndande i det helga rummet; den som läs det, han gifve akt deruppå;
Cum ergo videritis abominationem desolationis, quae dicta est a Daniele propheta, stantem in loco sancto, qui legit, intelligat:
16 De som då i Judiska landet äro, fly de på bergen;
tunc qui in Iudaea sunt, fugiant ad montes:
17 Och den som är uppå taket, han stige icke ned, till att taga något ut af sitt hus;
et qui in tecto, non descendat tollere aliquid de domo sua:
18 Och den som är ute på markene, gånge icke tillbaka efter sin kläder.
et qui in agro, non revertatur tollere tunicam suam.
19 Men ve dem som hafvande äro, och dem som dia gifva, i den tiden.
Vae autem praegnantibus, et nutrientibus in illis diebus.
20 Men beder, att edor flykt sker icke om vintren, eller om Sabbathen.
Orate autem ut non fiat fuga vestra in hieme, vel sabbato.
21 Ty då skall varda en stor vedermöda, så att hon hafver icke varit sådana ifrå verldenes begynnelse och till denna tiden, ej heller varda skall.
erit enim tunc tribulatio magna, qualis non fuit ab initio mundi usque modo, neque fiet.
22 Och om de dagar icke vorde förstäckte, då vorde intet kött frälst; men för de utvaldas skull skola de dagar varda förstäckte.
Et nisi breviati fuissent dies illi, non fieret salva omnis caro: sed propter electos breviabuntur dies illi.
23 Om någor säger då till eder: Si, här är Christus, eller der; så tror det intet.
Tunc si quis vobis dixerit: Ecce hic est Christus, aut illic: nolite credere.
24 Ty falske Christi och falske Propheter skola uppkomma, och skola göra stor tecken och under; så att, om möjeligit vore, skola ock de utvalde förförde varda.
Surgent enim pseudochristi, et pseudoprophetae: et dabunt signa magna, et prodigia, ita ut in errorem inducantur (si fieri potest) etiam electi.
25 Si, jag hafver sagt eder det framföreåt.
Ecce praedixi vobis.
26 Derföre, om de då säga till eder: Si, han är uti öknene; går icke ut: Si, han är i kammaren; tror det icke.
Si ergo dixerint vobis, Ecce in deserto est, nolite exire: ecce in penetralibus, nolite credere.
27 Ty såsom ljungelden går ut af öster, och synes allt intill vester; så varder ock menniskones Sons tillkommelse.
Sicut enim fulgur exit ab Oriente, et paret usque in Occidentem: ita erit et adventus Filii hominis.
28 Men der som åtelen är, dit församla sig ock örnarna.
Ubicumque fuerit corpus, illic congregabuntur et aquilae.
29 Men straxt efter den tidsens vedermödo skall solen blifva mörk, och månen skall icke gifva sitt sken, och stjernorna skola falla af himmelen, och himlarnas krafter skola bäfva.
Statim autem post tribulationem dierum illorum sol obscurabitur, et luna non dabit lumen suum, et stellae cadent de caelo, et virtutes caelorum commovebuntur:
30 Och då skall synas menniskones Sons tecken i himmelen; och då skola all slägte på jordene jämra sig, och skola se menniskones Son komma i himmelens sky, med stora kraft och härlighet.
et tunc parebit signum Filii hominis in caelo: et tunc plangent omnes tribus terrae: et videbunt Filium hominis venientem in nubibus caeli cum virtute multa, et maiestate.
31 Och han skall utsända sina Änglar, med höga basunaröst; och de skola församla hans utvalda ifrå de fyra väder; ifrå den ena himmelens ända till den andra.
Et mittet angelos suos cum tuba, et voce magna: et congregabunt electos eius a quattuor ventis, a summis caelorum usque ad terminos eorum.
32 Af fikonaträt lärer en liknelse: När nu dess qvistar knoppas, och löfvet begynner springa ut, så veten I, att sommaren är hardt när;
Ab arbore autem fici discite parabolam: cum iam ramus eius tener fuerit, et folia nata, scitis quia prope est aestas:
33 Så ock, när I sen allt detta, så veter, att det är hardt för dörrene.
ita et vos cum videritis haec omnia, scitote quia prope est in ianuis.
34 Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förrän allt detta sker.
Amen dico vobis, quia non praeteribit generatio haec, donec omnia haec fiant.
35 Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.
Caelum, et terra transibunt, verba autem mea non praeteribunt.
36 Men om den dagen och om den stundena vet ingen, icke Änglarna i himmelen, utan min Fader allena.
De die autem illa, et hora nemo scit, neque angeli caelorum, nisi solus Pater.
37 Men lika som det var i Noe tid, så skall ock menniskones Sons tillkommelse vara.
Sicut autem in diebus Noe, ita erit et adventus Filii hominis.
38 Ty såsom de voro i de dagar för flodene; de åto och drucko, togo hustrur, och gåfvos mannom, intill den dagen, då Noe gick i arken;
sicut enim erant in diebus ante diluvium comedentes et bibentes, nubentes et nuptum tradentes, usque ad eum diem, quo intravit Noe in arcam,
39 Och visste intet af, förr än floden kom, och tog dem allasamman bort; så skall ock menniskones Sons tillkommelse vara.
et non cognoverunt donec venit diluvium, et tulit omnes: ita erit et adventus Filii hominis.
40 Då skola två vara ute på markene; den ene blifver upptagen, den andre blifver qvarlåten.
Tunc duo erunt in agro: unus assumetur, et unus relinquetur.
41 Två skola mala på ene qvarn; den ene blifver upptagen, den andre blifver qvarlåten.
duae molentes in mola: una assumetur, et una relinquetur.
42 Vaker fördenskull; ty I veten icke, hvad stund edar Herre varder kommandes.
Duo in lecto, unus assumetur, et unus relinquetur. Vigilate ergo, quia nescitis qua hora Dominus vester venturus sit.
43 Men det skolen I veta att, visste husbonden, hvad stund tjufven skulle komma, förvisso vakade han och läte icke uppbryta sitt hus.
Illud autem scitote, quoniam si sciret paterfamilias qua hora fur venturus esset, vigilaret utique, et non sineret perfodi domum suam.
44 Derföre varer I ock redo; ty, den stund I icke menen, varder menniskones Son kommandes.
Ideo et vos estote parati: quia qua nescitis hora Filius hominis venturus est.
45 Hvilken är nu en trogen och snäll tjenare, som herren hafver satt öfver sitt husfolk, att han skall gifva dem mat i rättom tid?
Quis, putas, est fidelis servus, et prudens, quem constituit dominus suus super familiam suam, ut det illis cibum in tempore?
46 Salig är den tjenaren, som hans herre finner så görande, när han kommer.
Beatus ille servus, quem cum venerit dominus eius, invenerit sic facientem.
47 Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom öfver alla sina ägodelar.
amen dico vobis, quoniam super omnia bona sua constituet eum.
48 Men om så är, att den onde tjenaren säger i sitt hjerta: Min herre kommer icke ännu brådt;
Si autem dixerit malus servus ille in corde suo: Moram fecit dominus meus venire:
49 Och begynner så slå sina medtjenare; ja, äta och dricka med de druckna;
et coeperit percutere conservos suos, manducet autem, et bibat cum ebriosis:
50 Så kommer dens tjenarens herre, den dag han icke väntar honom, och den stund han icke menar;
veniet dominus servi illius in die, qua non sperat, et hora, qua ignorat:
51 Och skall sönderhugga honom, och gifva honom hans lön med skrymtare. Der skall vara gråt och tandagnisslan.
et dividet eum, partemque eius ponet cum hypocritis. illic erit fletus, et stridor dentium.
