Matteus 22
1 Och svarade Jesus, och talade dem åter till genom liknelser, sägandes:
Og Jesus tok atter til orde og talte til dem i lignelser og sa:
2 Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son;
Himlenes rike er å ligne med en konge som gjorde bryllup for sin sønn.
3 Och sände ut sina tjenare, att de skulle kalla dem, som budne voro till bröllopet; och de ville icke komma.
Og han sendte sine tjenere ut for å be de innbudne komme til bryllupet; men de vilde ikke komme.
4 Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafver tillredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer till bröllop.
Atter sendte han andre tjenere ut og sa: Si til de innbudne: Se, jeg har gjort i stand mitt måltid: mine okser og mitt gjø-fe er slaktet, og alt er ferdig; kom til bryllupet!
5 Men de försummade det; och gingo bort, den ene till sin afvelsgård, den andre till sin köpenskap.
Men de brydde sig ikke om det og gikk sin vei, den ene til sin aker, den annen til sitt kjøbmannskap;
6 Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem.
og de andre tok fatt på hans tjenere, hånte dem og slo dem ihjel.
7 När Konungen det hörde, vardt han vred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände upp deras stad.
Men kongen blev harm, og sendte sine krigshærer ut og drepte disse manndrapere og satte ild på deres by.
8 Då sade han till sina tjenare: Bröllopet är tillredt; men de, som voro budne, voro icke värdige.
Derefter sier han til sine tjenere: Bryllupet er vel ferdig, men de innbudne var det ikke verd;
9 Derföre går ut på vägarna, och alle de I finnen, kaller till bröllopet.
gå derfor ut på veiskjellene og be til bryllups så mange I finner!
10 Och tjenarena gingo ut på vägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden vordo all fullsatt.
Så gikk da disse tjenere ut på veiene og fikk sammen alle dem de fant, både onde og gode, og bryllupshuset blev fullt av gjester.
11 Då gick Konungen in, att han skulle bese gästerna, och såg der en man, som var icke klädd i bröllopskläder;
Da nu kongen gikk inn for å se på dem som satt til bords, så han der en mann som ikke hadde bryllupsklædning på.
12 Och sade till honom: Min vän, huru kom du härin, och hafver icke bröllopskläder? Och han tigde.
Og han sa til ham: Min venn! hvorledes er du kommet inn her og har ikke bryllupsklædning på! Men han tidde.
13 Då sade Konungen till tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.
Da sa kongen til tjenerne: Bind hender og føtter på ham og kast ham ut i mørket utenfor! Der skal være gråt og tenners gnidsel.
14 Ty månge äro kallade, och få utkorade.
For mange er kalt, men få er utvalgt.
15 Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden;
Da gikk fariseerne bort og holdt råd om hvorledes de kunde fange ham i ord.
16 Och sände sina lärjungar till honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, vi vete att du äst sannfärdig, och lärer Guds väg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person.
Og de sendte sine disipler avsted til ham sammen med herodianerne og lot dem si: Mester! vi vet at du er sanndru og lærer Guds vei i sannhet, og ikke bryr dig om nogen, for du gjør ikke forskjell på folk;
17 Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, att man gifver Kejsarenom skatt, eller ej?
Si oss da: Hvad tykkes dig? er det tillatt å gi keiseren skatt, eller ikke?
18 När Jesus märkte deras skalkhet, sade han: Hvi fresten I mig, I skrymtare?
Men Jesus merket deres ondskap og sa: Hvorfor frister I mig, hyklere?
19 Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.
Vis mig skattens mynt! De rakte ham da en penning.
20 Och han sade till dem: Hvars beläte och öfverskrift är detta?
Og han sier til dem: Hvis billede og påskrift er dette?
21 De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så gifver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer.
De sier til ham: Keiserens. Da sier han til dem: Gi da keiseren hvad keiserens er, og Gud hvad Guds er!
22 När de det hörde, förundrade de sig; och öfvergåfvo honom, gångande ifrå honom.
Og da de hørte det, undret de sig, og forlot ham og gikk bort.
23 På den dagen gingo till honom de Sadduceer, som säga att ingen uppståndelse är; och frågade honom,
Samme dag kom nogen sadduseere til ham, de som sier at det ikke er nogen opstandelse, og de spurte ham og sa:
24 Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifver död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru till ägta, och uppväcka sinom broder säd.
Mester! Moses har sagt: Når en mann dør og ikke har barn, da skal hans bror gifte sig med hans hustru og opreise sin bror avkom.
25 När oss voro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sina hustru sinom broder.
Nu var det hos oss syv brødre; og den første giftet sig og døde, og da han ikke hadde avkom, efterlot han sin hustru til broren.
26 Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.
Likeså den annen og den tredje, like til den syvende.
27 Sist af allom blef ock qvinnan död.
Men sist av alle døde kvinnen.
28 När nu uppståndelsen sker, hvilkens hustru af de sju blifver hon? Ty de hafva alle haft henne.
Men i opstandelsen, hvem av de syv skal da få henne til hustru? for de har jo hatt henne alle sammen.
29 Då svarade Jesus, och sade till dem: I faren ville, och veten icke Skriftena, ej heller Guds kraft.
Men Jesus svarte og sa til dem: I farer vill fordi I ikke kjenner skriftene og heller ikke Guds kraft.
30 Ty i uppståndelsen hvarken tager man sig hustru, eller qvinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen.
For i opstandelsen hverken tar de til ekte eller gis de til ekte, men de er som Guds engler i himmelen.
31 Men om de dödas uppståndelse hafven I icke läsit, hvad eder sagdt är af Gudi, som sade:
Men om de dødes opstandelse, har I da ikke lest hvad som er sagt eder om den av Gud, som sier:
32 Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefvande äro.
Jeg er Abrahams Gud og Isaks Gud og Jakobs Gud? Han er ikke de dødes Gud, men de levendes.
33 Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfver hans lärdom.
Og da folket hørte det, var de slått av forundring over hans lære.
34 När de Phariseer hörde, att han hade stoppat de Sadduceer munnen till, församlade de sig.
Men da fariseerne hørte at han hadde stoppet munnen på sadduseerne, kom de sammen;
35 Och en af dem, som var en Skriftlärd, frestade honom, sägandes:
og en av dem, en lovkyndig, spurte for å friste ham:
36 Mästar, hvilket är det yppersta budet i lagen?
Mester! hvilket bud er det største i loven?
37 Då sade Jesus till honom: Du skall älska Herran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din håg.
Han sa til ham: Du skal elske Herren din Gud av alt ditt hjerte og av all din sjel og av all din hu.
38 Detta är det yppersta och största budet.
Dette er det største og første bud.
39 Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa som dig sjelf.
Men det er et annet som er like så stort: Du skal elske din næste som dig selv.
40 På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterna.
På disse to bud hviler hele loven og profetene.
41 När nu de Phariseer voro tillhopa, frågade dem Jesus;
Men mens fariseerne var samlet, spurte Jesus dem:
42 Och sade: Hvad synes eder om Christo? Hvars son är han? Sade de till honom: Davids.
Hvad tykkes eder om Messias? hvis sønn er han? De sier til ham: Davids.
43 Då sade han till dem: Hvi kallar då David honom i Andanom Herra? sägandes:
Han sier til dem: Hvorledes kan da David i Ånden kalle ham herre, når han sier:
44 Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall.
Herren sa til min herre: Sett dig ved min høire hånd, til jeg får lagt dine fiender under dine føtter!
45 Efter nu David kallar honom Herra, huru är han då hans son?
Kaller nu David ham herre, hvorledes kan han da være hans sønn?
46 Och ingen kunde svara honom ett ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någor att fråga honom något mer.
Og ingen kunde svare ham et ord, og heller ikke vågde nogen å spørre ham mere fra den dag.
