Matteus 22
1 Och svarade Jesus, och talade dem åter till genom liknelser, sägandes:
예수께서 다시 비유로 대답하여 가라사대
2 Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son;
천국은 마치 자기 아들을 위하여 혼인 잔치를 베푼 어떤 임금과 같으니
3 Och sände ut sina tjenare, att de skulle kalla dem, som budne voro till bröllopet; och de ville icke komma.
그 종들을 보내어 그 청한 사람들을 혼인 잔치에 오라 하였더니 오기를 싫어하거늘
4 Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafver tillredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer till bröllop.
다시 다른 종들을 보내며 가로되 청한 사람들에게 이르기를 내가 오찬을 준비하되 나의 소와 살진 짐승을 잡고 모든 것을 갖추었으니 혼인 잔치에 오소서 하라 하였더니
5 Men de försummade det; och gingo bort, den ene till sin afvelsgård, den andre till sin köpenskap.
저희가 돌아보지도 않고 하나는 자기 밭으로 하나는 자기 상업차로 가고
6 Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem.
그 남은 자들은 종들을 잡아 능욕하고 죽이니
7 När Konungen det hörde, vardt han vred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände upp deras stad.
임금이 노하여 군대를 보내어 그 살인한 자들을 진멸하고 그 동네를 불사르고
8 Då sade han till sina tjenare: Bröllopet är tillredt; men de, som voro budne, voro icke värdige.
이에 종들에게 이르되 혼인 잔치는 예비되었으나 청한 사람들은 합당치 아니하니
9 Derföre går ut på vägarna, och alle de I finnen, kaller till bröllopet.
사거리 길에 가서 사람을 만나는대로 혼인 잔치에 청하여 오너라 한대
10 Och tjenarena gingo ut på vägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden vordo all fullsatt.
종들이 길에 나가 악한 자나 선한 자나 만나는대로 모두 데려오니 혼인 자리에 손이 가득한지라
11 Då gick Konungen in, att han skulle bese gästerna, och såg der en man, som var icke klädd i bröllopskläder;
임금이 손을 보러 들어올새 거기서 예복을 입지 않은 한사람을 보고
12 Och sade till honom: Min vän, huru kom du härin, och hafver icke bröllopskläder? Och han tigde.
가로되 친구여 어찌하여 예복을 입지 않고 여기 들어왔느냐 하니 저가 유구무언이어늘
13 Då sade Konungen till tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.
임금이 사환들에게 말하되 그 수족을 결박하여 바깥 어두움에 내어 던지라 거기서 슬피 울며 이를 갊이 있으리라 하니라
14 Ty månge äro kallade, och få utkorade.
청함을 받은 자는 많되 택함을 입은 자는 적으니라
15 Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden;
이에 바리새인들이 가서 어떻게 하여 예수로 말의 올무에 걸리게 할까 상론하고
16 Och sände sina lärjungar till honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, vi vete att du äst sannfärdig, och lärer Guds väg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person.
자기 제자들을 헤롯 당원들과 함께 예수께 보내어 말하되 `선생님이여 우리가 아노니 당신은 참되시고 참으로써 하나님의 도를 가르치시며 아무라도 꺼리는 일이 없으시니 이는 사람을 외모로 보지 아니하심이니이다
17 Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, att man gifver Kejsarenom skatt, eller ej?
그러면 당신의 생각에는 어떠한지 우리에게 이르소서 가이사에게 세를 바치는 것이 가하니이까 불가하니이까' 한대
18 När Jesus märkte deras skalkhet, sade han: Hvi fresten I mig, I skrymtare?
예수께서 저희의 악함을 아시고 가라사대 외식하는 자들아 어찌하여 나를 시험하느냐?
19 Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.
셋돈을 내게 보이라 하시니 데나리온 하나를 가져 왔거늘
20 Och han sade till dem: Hvars beläte och öfverskrift är detta?
예수께서 말씀하시되 이 형상과 이 글이 뉘 것이냐?
21 De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så gifver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer.
가로되 `가이사의 것이니이다` 이에 가라사대 그런즉 가이사의 것은 가이사에게 하나님의 것은 하나님께 바치라 하시니
22 När de det hörde, förundrade de sig; och öfvergåfvo honom, gångande ifrå honom.
저희가 이 말씀을 듣고 기이히 여겨 예수를 떠나가니라
23 På den dagen gingo till honom de Sadduceer, som säga att ingen uppståndelse är; och frågade honom,
부활이 없다 하는 사두개인들이 그 날에 예수께 와서 물어 가로되
24 Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifver död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru till ägta, och uppväcka sinom broder säd.
`선생님이여 모세가 일렀으되 사람이 만일 자식이 없이 죽으면 그 동생이 그 아내에게 장가들어 형을 위하여 후사를 세울지니라 하였나이다
25 När oss voro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sina hustru sinom broder.
우리 중에 칠 형제가 있었는데 맏이 장가들었다가 죽어 후사가 없으므로 그의 아내를 그 동생에게 끼쳐두고
26 Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.
그 둘째와 세째로 일곱째까지 그렇게 하다가
27 Sist af allom blef ock qvinnan död.
최후에 그 여자도 죽었나이다
28 När nu uppståndelsen sker, hvilkens hustru af de sju blifver hon? Ty de hafva alle haft henne.
그런즉 저희가 다 그를 취하였으니 부활 때에 일곱 중에 뉘 아내가 되리이까?'
29 Då svarade Jesus, och sade till dem: I faren ville, och veten icke Skriftena, ej heller Guds kraft.
예수께서 대답하여 가라사대 너희가 성경도 하나님의 능력도 알지 못하는고로 오해하였도다
30 Ty i uppståndelsen hvarken tager man sig hustru, eller qvinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen.
부활 때에는 장가도 아니가고 시집도 아니가고 하늘에 있는 천사들과 같으니라
31 Men om de dödas uppståndelse hafven I icke läsit, hvad eder sagdt är af Gudi, som sade:
죽은 자의 부활을 의논할진대 하나님이 너희에게 말씀하신 바
32 Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefvande äro.
나는 아브라함의 하나님이요, 이삭의 하나님이요, 야곱의 하나님이로라 하신 것을 읽어 보지 못하였느냐 하나님은 죽은 자의 하나님이 아니요 산자의 하나님이시니라! 하시니
33 Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfver hans lärdom.
무리가 듣고 그의 가르치심에 놀라더라
34 När de Phariseer hörde, att han hade stoppat de Sadduceer munnen till, församlade de sig.
예수께서 사두개인들로 대답할 수 없게 하셨다 함을 바리새인들이 듣고 모였는데
35 Och en af dem, som var en Skriftlärd, frestade honom, sägandes:
그 중에 한 율법사가 예수를 시험하여 묻되
36 Mästar, hvilket är det yppersta budet i lagen?
`선생님이여 율법 중에 어느 계명이 크니이까?'
37 Då sade Jesus till honom: Du skall älska Herran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din håg.
예수께서 가라사대 네 마음을 다하고 목숨을 다하고 뜻을 다하여 주 너의 하나님을 사랑하라 하셨으니
38 Detta är det yppersta och största budet.
이것이 크고 첫째 되는 계명이요
39 Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa som dig sjelf.
둘째는 그와 같으니 네 이웃을 네 몸과 같이 사랑하라 하셨으니
40 På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterna.
이 두 계명이 온 율법과 선지자의 강령이니라
41 När nu de Phariseer voro tillhopa, frågade dem Jesus;
바리새인들이 모였을 때에 예수께서 그들에게 물으시되
42 Och sade: Hvad synes eder om Christo? Hvars son är han? Sade de till honom: Davids.
너희는 그리스도에 대하여 어떻게 생각하느냐? 뉘 자손이냐? 대답하되 `다윗의 자손이니이다'
43 Då sade han till dem: Hvi kallar då David honom i Andanom Herra? sägandes:
가라사대 그러면 다윗이 성령에 감동하여 어찌 그리스도를 주라 칭하여 말하되
44 Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall.
주께서 내 주께 이르시되 내가 네 원수를 네 발 아래 둘 때까지 내 우편에 앉았으라 하셨도다 하였느냐
45 Efter nu David kallar honom Herra, huru är han då hans son?
다윗이 그리스도를 주라 칭하였은즉 어찌 그의 자손이 되겠느냐 하시니
46 Och ingen kunde svara honom ett ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någor att fråga honom något mer.
한 말도 능히 대답하는 자가 없고 그 날부터 감히 그에게 묻는 자도 없더라
