Matteus 22
1 Och svarade Jesus, och talade dem åter till genom liknelser, sägandes:
E GESÙ, messosi a parlare, da capo ragionò loro in parabole, dicendo:
2 Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son;
Il regno de' cieli è simile ad un re, il qual fece le nozze al suo figliuolo.
3 Och sände ut sina tjenare, att de skulle kalla dem, som budne voro till bröllopet; och de ville icke komma.
E mandò i suoi servitori a chiamar gl'invitati alle nozze, ma essi non vollero venire.
4 Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafver tillredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer till bröllop.
Di nuovo mandò altri servitori, dicendo: Dite agl'invitati: Ecco, io ho apparecchiato il mio desinare, i miei giovenchi, e i miei animali ingrassati sono ammazzati, ed ogni cosa è apparecchiata; venite alle nozze.
5 Men de försummade det; och gingo bort, den ene till sin afvelsgård, den andre till sin köpenskap.
Ma essi non curando[sene], se ne andarono, chi alla sua possessione, chi alla sua mercatanzia.
6 Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem.
E gli altri, presi i suoi servitori, li oltraggiarono ed uccisero.
7 När Konungen det hörde, vardt han vred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände upp deras stad.
E quel re, udito ciò, si adirò, e mandò i suoi eserciti, e distrusse que' micidiali, ed arse la lor città.
8 Då sade han till sina tjenare: Bröllopet är tillredt; men de, som voro budne, voro icke värdige.
Allora egli disse a' suoi servitori: Ben son le nozze apparecchiate, ma i convitati non n'erano degni.
9 Derföre går ut på vägarna, och alle de I finnen, kaller till bröllopet.
Andate adunque in su i capi delle strade, e chiamate alle nozze chiunque troverete.
10 Och tjenarena gingo ut på vägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden vordo all fullsatt.
E quei servitori, usciti in su le strade, raunarono tutti coloro che trovarono, cattivi e buoni, e [il luogo del]le nozze fu ripieno di persone ch'erano a tavola.
11 Då gick Konungen in, att han skulle bese gästerna, och såg der en man, som var icke klädd i bröllopskläder;
Or il re, entrato per vedere quei che erano a tavola, vide quivi un uomo che non era vestito di vestimento da nozze.
12 Och sade till honom: Min vän, huru kom du härin, och hafver icke bröllopskläder? Och han tigde.
E gli disse: Amico, come sei entrato qua, senza aver vestimento da nozze? E colui ebbe la bocca chiusa.
13 Då sade Konungen till tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.
Allora il re disse a' servitori: Legategli le mani e i piedi, e toglietelo, e gettatelo nelle tenebre di fuori. Ivi sarà il pianto, e lo stridor dei denti.
14 Ty månge äro kallade, och få utkorade.
Perciocchè molti son chiamati, ma pochi eletti.
15 Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden;
ALLORA i Farisei andarono, e tenner consiglio come lo sorprenderebbero in fallo nelle sue parole.
16 Och sände sina lärjungar till honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, vi vete att du äst sannfärdig, och lärer Guds väg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person.
E gli mandarono i lor discepoli, con gli Erodiani, a dirgli: Maestro, noi sappiamo che tu sei verace, e che insegni la via di Dio in verità, e che non ti curi d'alcuno; perciocchè tu non riguardi alla qualità delle persone degli uomini.
17 Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, att man gifver Kejsarenom skatt, eller ej?
Dicci adunque: Che ti par egli? È egli lecito di dare il censo a Cesare, o no?
18 När Jesus märkte deras skalkhet, sade han: Hvi fresten I mig, I skrymtare?
E Gesù, riconosciuta la lor malizia, disse: Perchè mi tentate, o ipocriti?
19 Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.
Mostratemi la moneta del censo. Ed essi gli porsero un denaro.
20 Och han sade till dem: Hvars beläte och öfverskrift är detta?
Ed egli disse loro: Di chi è questa figura, e questa soprascritta?
21 De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så gifver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer.
Essi gli dissero: Di Cesare. Allora egli disse loro: Rendete dunque a Cesare le cose che appartengono a Cesare, e a Dio le cose che appartengono a Dio.
22 När de det hörde, förundrade de sig; och öfvergåfvo honom, gångande ifrå honom.
Ed essi, udito [ciò], si maravigliarono, e, lasciatolo, se ne andarono.
23 På den dagen gingo till honom de Sadduceer, som säga att ingen uppståndelse är; och frågade honom,
IN quell'istesso giorno vennero a lui i Sadducei, i quali dicono che non vi è risurrezione, e lo domandarono, dicendo:
24 Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifver död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru till ägta, och uppväcka sinom broder säd.
Maestro, Mosè ha detto: Se alcuno muore senza figliuoli, sposi il suo fratello per ragione d'affinità la moglie di esso, e susciti progenie al suo fratello.
25 När oss voro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sina hustru sinom broder.
Or appo noi vi erano sette fratelli; e il primo, avendo sposata moglie, morì; e, non avendo progenie, lasciò la sua moglie al suo fratello.
26 Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.
Simigliantemente ancora il secondo, e il terzo, fino a tutti e sette.
27 Sist af allom blef ock qvinnan död.
Ora, dopo tutti, morì anche la donna.
28 När nu uppståndelsen sker, hvilkens hustru af de sju blifver hon? Ty de hafva alle haft henne.
Nella risurrezione adunque, di cui d'infra i sette sarà ella moglie? poichè tutti l'hanno avuta.
29 Då svarade Jesus, och sade till dem: I faren ville, och veten icke Skriftena, ej heller Guds kraft.
Ma Gesù, rispondendo, disse loro: Voi errate, non intendendo le Scritture, nè la potenza di Dio.
30 Ty i uppståndelsen hvarken tager man sig hustru, eller qvinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen.
Perciocchè nella risurrezione non si prendono, nè si dànno mogli; anzi [gli uomini] son nel cielo come angeli di Dio.
31 Men om de dödas uppståndelse hafven I icke läsit, hvad eder sagdt är af Gudi, som sade:
E quant'è alla risurrezione de' morti, non avete voi letto ciò che vi fu detto da Dio, quando disse:
32 Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefvande äro.
Io son l'Iddio d'Abrahamo, e l'Iddio d'Isacco, e l'Iddio di Giacobbe? Iddio non è l'Iddio de' morti, ma de' viventi.
33 Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfver hans lärdom.
E le turbe, udite queste cose, stupivano della sua dottrina.
34 När de Phariseer hörde, att han hade stoppat de Sadduceer munnen till, församlade de sig.
ED i Farisei, udito ch'egli avea chiusa la bocca a' Sadducei, si raunarono insieme.
35 Och en af dem, som var en Skriftlärd, frestade honom, sägandes:
E un dottor della legge lo domandò, tentandolo, e dicendo:
36 Mästar, hvilket är det yppersta budet i lagen?
Maestro, quale è il maggior comandamento della legge?
37 Då sade Jesus till honom: Du skall älska Herran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din håg.
E Gesù gli disse: Ama il Signore Iddio tuo con tutto il tuo cuore, e con tutta l'anima tua, e con tutta la mente tua.
38 Detta är det yppersta och största budet.
Quest'è il primo, e il gran comandamento.
39 Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa som dig sjelf.
E il secondo, simile ad esso, [è: ] Ama il tuo prossimo come te stesso.
40 På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterna.
Da questi due comandamenti dipendono tutta la legge, ed i profeti.
41 När nu de Phariseer voro tillhopa, frågade dem Jesus;
ED essendo i Farisei raunati, Gesù domandò loro, dicendo:
42 Och sade: Hvad synes eder om Christo? Hvars son är han? Sade de till honom: Davids.
Che vi par egli del Cristo? di chi è egli figliuolo? Essi gli dicono: Di Davide.
43 Då sade han till dem: Hvi kallar då David honom i Andanom Herra? sägandes:
Egli disse loro: Come adunque Davide lo chiama egli in ispirito Signore, dicendo:
44 Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall.
Il Signore ha detto al mio Signore: Siedi alla mia destra, finchè io abbia posti i tuoi nemici [per] iscannello de' tuoi piedi?
45 Efter nu David kallar honom Herra, huru är han då hans son?
Se dunque Davide lo chiama Signore, come [è] egli suo figliuolo?
46 Och ingen kunde svara honom ett ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någor att fråga honom något mer.
E niuno poteva rispondergli nulla; niuno eziandio ardì più, da quel dì innanzi, fargli alcuna domanda.
