Matteus 19
1 Och det begaf sig, när Jesus hade fullkomnat det talet, gick han utaf Galileen, och kom in i Judee landsändar, vid sidon af Jordan.
Linu chikwa sika inako Jesu ha mana awo mazwi, ni cha zwa mwa Galilea, linu choya ku museto wa Judea uvena mwi shila lya lwizi lwa Jorodani.
2 Och honom följde mycket folk; och han gjorde dem der helbregda.
Ikunga lya batu bangi niba mwichilile, linu chaka va hozeza kwateni.
3 Då gingo de Phariseer fram till honom, frestade honom, och sade till honom: Är det ock rätt, att man skiljer sig vid sina hustru, för allahanda sakers skull?
Mafalisi ni chibeza kwali, kwiza kumulika, “kana ku woleka kuti mukwame akauhane ni mwihyabwe kabu kavo bonse?”
4 Då svarade han, och sade till dem: Hafven I icke läsit, att den, som gjorde menniskona af begynnelsen, man och qvinna gjorde han dem?
Jesu nabe tava kuti, “kana mubavali iye mwine yaba vapangi kuzwa ku matangilo aba vapangi mukwame ni mwakazi?
5 Och sade: Fördenskull skall man öfvergifva fader och moder, och blifva när sine hustru; och de tu varda ett kött.
Mukuti iye yaba vapangi avati kuti, 'chebaka mukwame mwa siye chivaka chibesi ni ba nyina aka kopane ni mwihyavwe?'
6 Så äro de icke nu tu, utan ett kött; det nu Gud hafver sammanfogat, skall menniskan icke åtskilja.
Linu boveree muvabe muntu umwina mwi nyama. Linu chava kopanyi Ireeza hamwina, kanji nikuvi niyete nachi kauhanye.”
7 Då sade de till honom: Hvi böd då Moses gifva skiljobref, och öfvergifva henne?
Chiva wamba kwali, “chizi Mushe hava tulayi kuti uswanela ku hewa iñolo lye kauhano niku muhindika?”
8 Sade han till dem: För edart hjertas hårdhets skull tillstadde Moses, att I måtten öfvergifva edra hustrur; men af begynnelsen var det icke så.
Nicha betava kuti, “bakenyi chaku kukutuhala kwe kulo zenu Mushe aba mizuminini ku kawuhana ni bamwi hyenwanwe kono kuzwa kumatangilo keena ivali nji zila iyo.
9 Men jag säger eder: Hvar som skiljer sina hustru ifrå sig, utan för hors skull, och tager ena andra, han gör hor; och den som tager den öfvergifna, han gör hor.
Ikumbya nimi wambila buniti, yense yo kana mwihyavwe isi ka mulandu wabu sangu, nikusesa wungi mwakazi upanga bushahi. Hape mukwame yosensa mwanakazi yava kanwa upanga bushahi.”
10 Då sade hans Lärjungar till honom: Hafver mansens sak sig så med hustrune, då är icke godt gifva sig i ägtenskap.
Balutwana chiva ti kwa Jesu, “Haiva mukwi kalille mona bulyo bulotu bakwame ni banakazi kanji basesi ni kuseswa.”
11 Då sade han till dem: Hvar man tager icke detta ordet, utan de, hvilkom det blifver gifvet;
Jesu nicha wamba kuvali nati, kahena muntu yese yo wola kuzumina zinu zikwetwe kurutwa, kono haisi avo va zumina kutambula icho.
12 Ty somlige snöpte äro, som så äro födde af moderlifvet; och somlige snöpte äro, som äro snöpte af menniskom; och somlige snöpte äro, som sig sjelfva hafva snöpt, för himmelrikets skull. Hvilken som kan tagat, han taget.
Kakuti kwina ba shalondo bava zalwa bovulyo kuzwa mu mavumu ava nyinavo. Imi vamwi ba shalondo bava pangwa ni vantu vamwi. Imi vamwi chevaka lyamusevezi wa muvuso we wulu. Iye yoo wola kutambula ituto atambule”
13 Då vordo barn burne till honom, att han skulle lägga händer på dem, och bedja; men Lärjungarna näpste dem.
Linu vahwile zana nichi va letwa kwali ili kuti avike mayaza akwe hewulu lyavo niku valapelela. Kono balutwana vakwe nichi babakalimela.
14 Då sade Jesus: Låter betämma barnen, och förmener dem icke komma till mig; ty sådana hörer himmelriket till.
Kono Jesu nati kuti, “kanji muva kanisa kwiza kwangu, kakuti muuso we wulu wa vantu va swana navo.”
15 Och när han hade lagt händer på dem, gick han dädan.
Kuzwaho ni chava vika maza, ni chazwa havali.
16 Och si, en gick fram, och sade till honom: Gode Mästar, hvad godt skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
Mubone, mukwame wumwi cheza kwa Jesu ni chata kuti, “Muruti, chizi chilotu chini lukela ku tenda ili kuti niwane buhalo busamani?” (aiōnios g166)
17 Då sade han till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan Gud allena; men vill du ingå till lifvet, så håll budorden.
Jesu chata kwali, “chizi hotenda kuti uni buza zintu zilukite? Yeke muntu njolukite, kono haiva usaka kwinjila mukati ka vuhalo, zwile habusu kubika itayelo.”
18 Sade han till honom: Hvilka? Sade Jesus: Du skall icke dräpa; du skall icke bedrifva hor; du skall icke stjäla; du skall icke bära falsk vittne;
Mukwame chamu vuza ni chati, “Njezihi itaelo?” Jesu ni chati, “Kanji wi hayii, kanji uvukii, kanji wivii, kanji upaki indaba za mapa,
19 Hedra din fader och dina moder; och du skall älska din nästa, såsom dig sjelf.
uhe ikute venso niva nyoko, usake yo vambene naye sina moli molisakila.”
20 Då sade den unge mannen till honom: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom; hvad fattas mig ännu?
Mutangana nata kwali, “Zose izo zintu niba zikuteki. Hape muni sakezi?”
21 Sade Jesus till honom: Vill du vara fullkomlig, så gack bort, sälj det du hafver, och gif de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
Jesu ni chati, “haiva usaka kuva yo maninize, yende, kauze zose zo kwete, uka zihe ba sukulukite, mi iwe move ni chifumu kwi wulu, kuzwaho zoni chilile,”
22 När den unge mannen hörde detta ordet, gick han bedröfvad bort; ty han hade många ägodelar.
Mutngana chinga zuwa bulyo kwa Jesu, nayenda na swavite ahulu, kakuti abali nji zumwi ba vena mazimo achifumu.
23 Då sade Jesus till sina Lärjungar: Sannerliga säger jag eder: Dem rika är svårt gå in i himmelriket.
Jesu ni chata kuva Lutwana vakwe, “ikumbya nimi wambila, ku kukutu ahulu ku muntu yo fumite kwi njila mu mubuso we wulu.
24 Och yttermera säger jag eder: Det är lättare, att en camel går genom ett nålsöga, än att en rik kommer i Guds rike.
Hape nimi wambila bu sakusima kuti, kuhuva Inkamele kwi njila che linso lye naliti kuhita mufumi kuti enjile mu mubuso we Ireeza.”
25 När Lärjungarna detta hörde, vordo de ganska förfärade, och sade: Ho kan då varda salig?
Linu valutwana ha zuwa bulyo, Linu chiva makala tota hava zuwa bulyo niku ta kuti, “Nji vani bente niva hazwe?”
26 Då såg Jesus till dem, och sade till dem: För menniskom är det omöjeligit; men för Gudi äro all ting möjelig.
Jesu nicha ba lola niku ta kuti, “ku vantu kazi woleki, kwe Reeza zintu zonse ziwoleka.”
27 Då svarade Petrus, och sade till honom: Si, vi hafve öfvergifvit all ting, och följt dig; hvad skole vi få derföre?
Linu Pitorosi niche tava nati, “mubone, tuva siyi zintu zose nitwa kwichilila. Linu kuzwaho mutu wane chituzi?”
28 Då sade Jesus till dem: Sannerliga säger jag eder, att I, som mig hafven efterföljt, i den nya födelsen, när menniskones Son varder sittandes på sins majestäts säte, då skolen ock I sitta på tolf säte, dömande de tolf Israels slägte.
Jesu nawamba ku vali nati, “Ikumbya nimi wambila, inwe muva chilili ime, muku zalwa chiha mwana mutu chake kala ha chihuna che kanya yakwe, nanwe bulyo mumu kekale hazi huna zina ikumi nizo vele, mukava vaatuli baka atula mishovo ina ikumi ni yovere ba mushobo wama Isilaele.
29 Och hvar och en, som öfvergifver hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för mitt Namns skull, han skall få hundradefaldt, och ärfva evinnerligit lif. (aiōnios g166)
Wumwi ni wumwi yava siyi mazuvo, mizwale, bachizye, vesi, banyina, bana vakwe, mane ni mawa ke vaka lyangu, ka tambule zilukela kuva mwanda wi zwile niku wola buhalo busa mani. (aiōnios g166)
30 Men månge de främste blifva de ytterste, och de ytterste de främste.
Kono bangi bena kumatangilo muvave kuma maninizo, hape bangi vena kuma maninizo muvave ku matangilo.
