Matteus 18
1 I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
At that hour his disciples came to Jesus and asked him, "Who is really greatest in the kingdom of heaven?"
2 Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
When he had called a little child to him, Jesus set him among them, and answered.
3 Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
"In solemn truth I tell you that unless you turn and become like little children, you will not even enter the kingdom of heaven.
4 Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
"Whoever therefore will humble himself like this little child, is greatest in the kingdom of heaven;
5 Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
"and whoever receives one such child for my sake, receives me.
6 Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
"But whoever shall cause one of these little ones who believe in me to stumble, it would be better for him if a great millstone were hung about his neck, and he were drowned in the depths of the sea.
7 Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
"Woe unto the world because of such stumbling-blocks! They will surely come, but woe unto each man by whom they come!
8 Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
"If your hand or your foot causes you to stumble, cut it off and cast it from you. It is better for you to enter into life maimed or crippled, than to keep both hands or both feet and be cast into the everlasting burning. (aiōnios g166)
9 Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
"If your eye keeps causing you to stumble, pluck it out and cast it from you. It is better for you to enter into life with only one eye, than to keep both eyes and be cast into the Gehenna of fire. (Geenna g1067)
10 Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
"See to it that you never despise one of these little ones, for I tell you that in heaven their angels do always behold the face of my Father in heaven.
11 Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
"For the Son of man is come to seek and to save that which was lost.
12 Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
"How does it seem to you, when a man has a hundred sheep and loses one of them? Will he not leave the ninety and nine on the hills, to go and search for the one that has strayed?
13 Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
"And if he succeeds in finding it, I tell you solemnly that he rejoices over it more than over the ninety and nine that never strayed away.
14 Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
"Just so it is not the will of my Father in heaven that one of these little ones should perish.
15 Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
"If your brother sins against you, go and show him, between yourself and him alone. If he listens, you have won your brother.
16 Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
"But if he will not listen to you, take one or two others along, so that by the testimony of two or three witnesses every word may be established. If he will not listen to them, tell the church;
17 Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
"but if he will not heed the church, let him be to you as a Gentile or a tax-gatherer.
18 Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
"I tell you all in solemn truth that whatever you forbid upon earth will be forbidden in heaven, and whatever you permit on earth will be permitted in heaven.
19 Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
"And again I tell you that if two of you on earth symphonize your praying concerning anything for which you have asked, it shall be done for you by my Father in heaven.
20 Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
"For wherever there are two or three gathered together in my name, there am I among them."
21 Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
Just then Peter came to him, and asked him, "Lord, how often shall my brother sin against me, and I forgive him? till seven times?"
22 Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
"I do not tell you ‘till seven times,’"answered Jesus, "but till seventy times seven.
23 Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
"Thus the kingdom of heaven may be compared to a king who wished to settle accounts with his slaves.
24 Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
"But when he began to settle, one of them was brought before him who owed him fifteen million dollars.
25 Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
"And since he was unable to pay, his master ordered him to be sold, and his wife and children and all that he had, toward the payment of the debt.
26 Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
"Thereupon his slave threw himself on his knees before him, crying, "‘Have patience with me, and I will pay you all!’
27 Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
"So then the master pitied his slave, and let him go, and forgave him his debt.
28 Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
"But on his way out, that slave met a fellow slave who owed him fifty dollars. Seizing him by the throat, and nearly choking him, he exclaimed, "‘Pay me what you owe me!’
29 Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
"Then his fellow slave fell at his feet, and besought him, saying, "‘Be patient with me, and I will pay you.’
30 Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
"But he would not; on the contrary he went and threw him into prison until he should pay the debt.
31 Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
"When therefore his fellow slaves saw what had happened, they were very angry; and they went and explained to their master all that had happened.
32 Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
"Immediately his master summoned him and said. "‘You wicked slave! I forgave you all that debt because you implored me.
33 Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
"‘Ought not you also to have had pity on your fellow slave, just as I had pity on you?’
34 Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
"Then in hot anger his master handed him over to the torturers, until he should pay him all his debt.
35 Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
"So will my heavenly Father do to you also, unless from your heart each one of you forgive his brother."
