Matteus 15
1 Då kommo till Jesum de Skriftlärde, och de Phariseer af Jerusalem, och sade:
Acunüng Pharise he avang ja thumksinge Jerusalem üngka naw Jesuh veia law u lü,
2 Hvi bryta dina Lärjungar de äldstas stadgar? Förty de två intet sina händer, när de skola äta bröd.
“Ise, na xüisawe naw pupa thum am läklamkie ni? Ise ami kut akdawa am mthiei lü ei suxatkie ni?” ti lü ami kthäh.
3 Han svarade, och sade till dem: Hvi bryten ock I Guds bud, för edra stadgars skull?
Jesuh naw, “Nangmi pi ivaia nami pupa thum läk u lü Mhnama thum am nami läki ni.
4 Ty Gud hafver budit, och sagt: Du skall ära fader och moder; och hvilken som bannar fader eller moder, han skall döden dö.
Isetiüng Mhnam naw, ‘Na nu ja na pa na jah leisawng vai, na nu pi ni se na pa pi ni se na jah yünce üng nang cun na thi khai,’ a ti.
5 Men I sägen: Hvar och en må säga till fader eller moder: Det är allt Gudi gifvet, som du skulle få af mig, dig till nytto. Dermed sker då, att ingen hedrar sin fader eller sina moder;
Acunsepi nangmi naw, Khyang naw a nu ja pa a jah kueinak vaia mkawt a ve üng, ‘Pamhnam üng pet päng ni’ nami tiki.
6 Och hafven dermed gjort Guds bud till intet, för edra stadgars skull.
A nu pa a leisawng vai am hlü. Acukba nangmi cun Pamhnama thum pi käh ngtäh khaia nami thum am nami pawhki.
7 I skrymtare, Esaias hafver rätt spått om eder, sägandes:
Hypocrite aw, Hesajah naw nami mawng a pyen cen cang ve,
8 Detta folket nalkas mig med sin mun, och hedrar mig med sina läppar; men deras hjerta är långt ifrå mig.
‘Hine naw ami mpyawng am na leisawng kyaw u lü pi, ami mlungmthin ta Kei üngka naw thuk ve u.
9 Men de tjena mig fåfängt, lärande den lärdom som är menniskobud.
Akhawvaa na sawkhah ve u, isetiüng nghngicim thume cun Ka thuma hana jah mthei ve u!’” a ti.
10 Och han kallade till sig folket, och sade till dem: Hörer, och förstår.
Acunüng khyangpäe cun Jesuh naw a veia jah khü lü, “Ngai u lü ksing ua.
11 Det besmittar icke menniskona, som ingår genom munnen; utan det, som utgår af munnen, det besmittar menniskona.
Khyanga mpyawng üng ju lutki naw khyang am mtüihkhehsak, a k'um üngka naw mpyawnga lut lawki naw ni khyang a mtüihkhehsak ve,” a ti.
12 Då stego hans Lärjungar fram, och sade till honom: Vetst du, att Phariseerna förargades, när de hörde detta ordet?
Acunüng axüisaw he a veia law u lü, “Pharise he naw na ngthupyen ami ngjak üng ami mlung seki ti na ksingki aw?” ami ti.
13 Han svarade, och sade: Hvar och en plantering, som min himmelske Fader icke planterat hafver, skall uppryckas med rötter.
Jesuh naw, “Ka pa, khana ka naw am a nglin naküt cun phuka kya khai.”
14 Låter fara dem; de äro blinde, och blindas ledare; hvar nu en blinder leder en blindan, så falla de både i gropena.
Käh jah cäi na ua! Ami mik mükie ni. Amikmü naw amikmü lam a msüm üng ani nghngih khuikhawk üng kya khai xawi,” a ti.
15 Då svarade Petrus, och sade till honom: Uttyd oss denna liknelsen.
Pita naw msang lü, “Hina msuimcäpnak jah mtheh ngkhaia,” a ti.
16 Då sade Jesus: Ären I ock ännu oförståndige?
Jesuh naw, “Tuh vei üng khyang kce hea kthaka am na cing hamki aw.”
17 Förstån I icke ännu, att allt det, som ingår genom munnen, det går i buken, och hafver sin naturliga utgång?
“Na mpyawng üng ju lutki naküt na khawnua pha lü na mtisa lum üng pha hüki ti am nami ksing hamki aw.”
18 Men det, som går ut af munnen, det kommer ifrå hjertat; och det besmittar menniskona;
“Acunsepi, mpyawng üngka naw lut lawki naküt cun mlungmthin üngka naw law lü, khyang mtüihkhehsaki ni,” a ti.
19 Ty af hjertat utgå onda tankar, mord, hor, skörlefnad, tjufveri, falsk vittne, hädelse.
Isetiüng khyang hnimnak, khyanga khyuca bäühmanak, mpyuknak, hleihlatnak, Pamhnam ksekhanake naküt cun am dawkia ngaihkyunak üngka naw cawm lawkia kyaki.
20 Det äro de stycke, som besmitta menniskona; men äta med otvagna händer, besmittar icke menniskona.
Ahin he naw ni khyang mtüihkhehsak u lü, kut käh mthiei lü ei naw khyang am mtüihkhehsak,” a ti.
21 Och Jesus gick dädan, och kom i Tyri och Sidons landsändar.
Jesuh acun üngka naw cit lü Turah ja Sidon mlüh peisua citki.
22 Och si, en Cananeisk qvinna kom af de landsändar, och ropade till honom, och sade: O Herre, Davids Son, förbarma dig öfver mig; min dotter qväljs jämmerliga af djefvulen.
Acuna mlüh pipei üng veki Kanan nghnumi naw law lü, “Davita capa Bawipa aw, na mpyeneia, ka ca nghnumica khawyai naw aknuia pawh ve,” a ti.
23 Men han svarade henne icke ett ord. Då stego hans Lärjungar fram, och bådo honom, och sade: Skilj henne ifrå dig; ty hon ropar efter oss.
Cunsepi Jesuh naw mkhap matca am pi am msang be. Axüisawe lawki he naw, “Hina nghnumi hin akcea tüiha, jah läk law lü kpamcai ve,” ami ti.
24 Men han svarade, och sade: Jag är icke utsänd, utan till de borttappada får af Israels hus.
Acunüng Jesuh naw, “Kei hin Isarelea khuiimkyawng üngka naw khyükia toea phäh ni Pamhnam naw a na tüih law,” a ti.
25 Men hon kom, och tillbad honom, sägandes: Herre, hjelp mig.
A veia law lü sawkhahki naw, “Bawipa aw, na mpyena,” a ti.
26 Då svarade han, och sade: Det är icke höfveligit att taga brödet ifrå barnen, och kasta det för hundarna.
Jesuh naw, “Hnasenea ei lo lü, uie üng jah xawt pet vai hin nglawiki aw,” a ti.
27 Svarade hon: Ja, Herre; dock likväl äta hundarna af de smulor, som falla utaf deras herrars bord.
Nghnumi naw, “Bawipa aw, acukba lang va. Acunüngpi, uie naw pi ami mahpa buhkbaw mthüpeia thum am veki aw,” a ti.
28 Då svarade Jesus, och sade till henne: O qvinna, din tro är stor; ske dig som du vill. Och hennes dotter blef helbregda i samma stund.
Jesuh naw, “Jumeinak dämkia nghnumi aw, na ngjak hlüa thawn se,” a ti. Acun ja a canu cun daw beki.
29 Och Jesus gick dädan länger fram, och kom till det Galileiska hafvet; och gick upp på ett berg, och satte sig der.
Jesuh acun üngka naw Kalile tuili läkläka citki. Mcunga kai lü ngawki.
30 Och till honom kom mycket folk, och hade med sig halta, blinda, dumbar, lemmalösa och många andra, och kastade dem för Jesu fötter; och han gjorde dem helbregda;
Khyangpänue naw akxo, amikmü, ak'ang, am kümkia hmikie ja, amjümjü natnake jah lawpüi u lü Jesuha khaw kunga jah msän u se, a jah mdaw be.
31 Så att folket förundrade sig, när de sågo de dumbar tala, de lemmalösa färdiga, de halta gå, de blinda se; och prisade Israels Gud.
Ak'ange ngthuhei law be thei lü, a kut khaw kbäte daw be u lü, akxoe cit be thei u lü, amikmüe naw hmu law be thei u se, khyang he naw ami jah hmuh üng, müncan ngen u lü Isarelea Pamhnam cun mhlünmtaikie.
32 Och Jesus kallade sina Lärjungar till sig, och sade: Jag ömkar mig öfver folket; ty de hafva nu i tre dagar töfvat när mig, och hafva intet äta; och jag vill icke låta dem ifrå mig fastande, att de icke skola gifvas upp i vägen.
Jesuh naw axüisaw hea jah khü lü, “Hina khyang he hin ka hlawnga mhnüp kthum ve pängki he, atuh ta ei vai am ve se jah mpyenei veng. Ami ei kaa jah tüih vai am daw. Ei ngaih lü lama khuikha hü khaie ni,” a ti.
33 Då sade hans Lärjungar till honom: Hvar skole vi få här i öknene så mycket bröd, der vi kunne mätta så mycket folk med?
Axüisawe naw, “Hawia hina khawmkyanga khyang hikäna ei vai mi hmuh khai ni?” ami ti.
34 Sade Jesus till dem: Huru mång bröd hafven I? De sade: Sju, och några små fiskar.
Jesuh naw, “Muk ikän nami taki” ti se, “Khyüh ja ngaca api ve ve” ami ti.
35 Då böd han folket sätta sig ned på jordena;
Acunüng Jesuh naw khyang he ngaw khai hea a jah mtheh.
36 Och tog de sju bröd och fiskarna, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; och Lärjungarna gåfvo folkena.
Acunüng muk khyüh ja ngaca jah lo lü, Pamhnama veia jenak mtheh lü a bo. Acun cun axüisaw he üng jah pe se axüisaw he naw khyang he üng ami jah pet.
37 Och de åto alle, och vordo mätte; och upptogo det öfver var i styckom, sju korgar fulla.
Avan naw ei u lü, ami phü käna ak’hläi jah mcun u se cä khyüh üng beki.
38 Och de som åto voro fyratusend män, förutan qvinnor och barn.
Eikie cun nghnumi ja hnasen käh pakia kpami däk thawngkphyü lawki he.
39 Och när han hade skiljt folket ifrå sig, steg han till skepps, och kom uti den gränson vid Magdala.
Acunüng Jesuh naw khyang he jah tüih be lü mlawng üng kai be lü, Makadalah khawa citki.
