< Matteus 14 >
1 I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;
Ma zora han Galilee rama, rêng Herod'n Jisua chungroi a lei rieta.
2 Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.
A sinthopu ulienngei kôm han, “Hi mi hih Baptispu John, a hong ring nôk ngêt ani rang.” “Masikin kêng hi sininkhêl sintheina ranak hih a dôn,” a tia.
3 Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.
Motona han Herod'n John hah a lei minsûra, a khita jêl-ina alei khum ani. Ma anga a thona bitak chu a lâibungpa Philip lômnu Herodias sika ani.
4 Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.
Baptispu John han Herod kôm, “Herodias lômnua ne nei hih dik mak!” a lei tipea.
5 Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.
Herod'n ama hah that rang a jôta, aniatachu Juda mipui ngei a chi ani, John hah Dêipu'n an lei be sikin.
6 När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.
Herod suokni han Herodias nâinupang hah mipui ngei makunga a lâma. Herod hah a râisân tataka
7 Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.
a kôm han chonginkhâmin, “Ikhom no zong kai chu nang pêk rangin chong kên khâm!” a tia.
8 Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.
Hanchu a nû'n a tipe lam angin, “Hi muna hin atûn mâirânga Baptispu John lu mi pêk roh!” tiin Herod kôm han a ngêna.
9 Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;
Rêngpa han a mulungdûk atong sabak zoia, nikhomrese, a khuolmi ngei makunga chong a lênkhâm zoi sikin, a ngên lam anghan tho pe rangin chong a pêk ngeia.
10 Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.
Hanchu jêl-ina han John lu hah a min tan ngei zoi.
11 Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.
A lu hah mâirânga an hong chôia, nupangte kôm an pêka, amanu han a nû kôm a chôi zoi.
12 Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.
John ruoisingei an honga, a ruok hah an chôia, an phûm zoi; hanchu an sea, Jisua an va misîr pe zoi ani.
13 När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.
Jisua'n John chungroi a rietin chu, ma mun hah a mâka, rukuongin a theivaiin mun inthimngangna a se zoi. Ma roi hah mipuingeiin an rieta, masikin an khopuingei ha mâkin ama omna tâng tieng an jûia.
14 Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.
Jisua rukuong renga a jôka, mipui ngei hah a mu'n chu inrieng amu ngei tataka, male damloi ngei hah a mindama.
15 Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.
Mani kholoi han a ruoisingei an honga a kôm, “Nisa laka ase ok zoia, mahi mun inthimngang kêng ani; Mipui ngei hih tîrpai ngei inla, khosûngngeia se rese ngei, anthenin sâk rang rochôk rese ngei,” an ti pea.
16 Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.
Jisua'n an kôm, “An se rang nâng maka, nangnin an sâk rang imakhat pêk ngei roi!” tiin a thuona.
17 Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.
Anni han a kôm, “Hitaka kin dôn chu anrêngin vâipôl rangnga le nga inik vai kêng,” tiin an thuona.
18 Sade han: Tager mig dem hit.
Hanchu Jisua'n, “Hin ko kôm hong chôi roi,” a tia.
19 Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.
Mipui ngei hah durba chunga insung rangin chong a pêk ngeia; hanchu, vâipôl rangnga le nga inik hah a lâka, invân tieng tangin Pathien kôm râisânchong a rila. Vâipôlngei hah a khoia, ruoisingei kôm a pêka, male ruoisingei han mipui ngei kôm an sem zoia.
20 Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.
Mi murdi'n an sâka, an khoptanga, an sâk minieng tabong sômleinik an la rût minsipa.
21 Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.
Asâkngei mijôn chu nupangngei le nâipangngei telloiin mi isâng rangnga dôr an ni.
22 Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.
Male Jisua'n mipui ngei hah a minchînna, a ruoisingei rukuonga a min chuong ngeia, dîl râl kângkhat tieng alei min se ngeia.
23 Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.
Mipui ngei a min se ngei suolechu a thenin tâng chunga chubaitho rangin a sea. Kholoi a hongnin chu, mahan Jisua atheivaiin a oma;
24 Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.
ma zora han rukuong hah dîla alazanna a om zoia, phâivuo'n ale tieng asêm sikin, tuidârinsokin kângkhat tieng khom, kângkhat tieng khom a soka.
25 Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.
Jînga dâr thum le dâr ruk kongkâra Jisua tui chunga lônnin, a ruoisingei kôm a honga.
26 Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.
Tui chunga a hong lôn an mûn chu an chia. “Mirluoi kêng!” tiin, ichin an iniek rarâka.
27 Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.
Jisua'n a hong rokôkngei kelena, “Nin rathamathâk no roi!” chi no roi, “Keima kêng ki ni!” a tipe ngeia.
28 Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.
Hanchu Peter a hong chonga. “Pumapa, nangma ni ni tatakin chu, tui chunga no kôm hong rangin chong ni pêk roh,” a tia.
29 Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.
Jisua'n, “Hong roh!” tiin a thuona. Masikin Peter hah rukuong renga a jôka, Jisua kôm panin tui chunga a lôn phut zoia.
30 Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.
Hannirese, phâivuo rât hah a mûn chu a chia, tuia a ngim phut zoi. “Pumapa, ni mojôk roh!” tiin a chapa.
31 Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?
Jisua a hong tung kelena male a muturap kelen zoia, a kôm, “Na taksônna dôn hah achîn bâkna! Ithomo ni iem zoi loi?” a tipea.
32 Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.
An ruonin rukuong sûnga an lûta, phâivuo khom ânthim ruoi zoi.
33 Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.
Male rukuong sûnga ruoisingei han Jisua chubai an mûk zoi. “Pathien Nâipasal tatak kêng ni ni!” an tia.
34 Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.
Dîl râl tieng an inkânin chu Genesaret ram an hong tunga,
35 Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;
Ma taka mingei han Jisua hah an lei riet kelena. Masikin ma revêla ram murdia han mi an tîra, damloi murdi hah Jisua kôm an hong tuonga.
36 Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.
Damloi ngei hah a puon morte luo mintôn ngei rangin an ngêna; male a tôn murdi chu an dam pak zoi ani.