Matteus 13
1 På den dagen gick Jesus ut af huset, och satte sig utmed hafvet.
Mu lumbu beni, Yesu wutotuka mu nzo ayi wuyenda vuanda mu muenda mbu.
2 Och der församlades mycket folk till honom, så att han steg uti ett skepp, och satte sig; och allt folket stod på strandene.
Nkangu wuwombo wu batu bayiza va kaba. Diawu kakumina mu nlungu ayi wuvuanda muawu. Nkangu woso wu batu wuba va disimu.
3 Och han talade med dem mångahanda i liknelser, sägandes: Si, en sädesman gick ut, och skulle så.
Wuba longa mambu mawombo mu zinongo. Buna wuba kamba: —Nkuni wumosi wuyenda ku muanga mbongo.
4 Och när han sådde, föll somt vid vägen; och kommo foglarna, och åto det upp.
Bu kaba muanga mbongo; ndambu yibua mu ndambu nzila, zinuni ziyiza mana kuyidoda.
5 Somt föll på stenören, der det hade icke mycken jord; och gick snart upp, ty det hade icke djupa jord.
Ndambu yinkaka yibua va matadi; vuma beni vasia ba ntoto wuwombo ko; zitheti zivika mena bila ntoto wusia ba phiba ko.
6 Men när solen gick upp, förvissnade det; och efter det hade inga rötter, torkades det bort.
Vayi muini wungolo bu wutotuka, mintuidila beni miyokana ayi miyuma bila mianzi miawu misia kota ko mboti mu tsi ntoto.
7 Och somt föll ibland törne; och törnebuskarna uppväxte, och förqvafde det.
Zitheti zinkaka zibua va zitsendi. Zitsendi beni zimena ayi zifietikisa mintuidila beni.
8 Och somt föll i goda jord, och gjorde frukt; somt hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.
Vayi zinkaka zibua mu ntoto wumboti ayi zibuta mimbutu miwombo: lumosi khama yimosi; lunkaka makumasambunu ayi lukaka makumatatu.
9 Hvilken som hafver öron till att höra, han höre.
Woso widi matu ma wila buna bika kawa.
10 Då stego Lärjungarna fram, och sade till honom: Hvi talar du till dem med liknelser?
Minlonguki mifikama ayi minyuvula: —Bila mbi wulembo sadila zinongo mu kuba yolukila e?
11 Då svarade han dem, och sade: Eder är gifvet att veta himmelrikets lönlighet; men dem är det icke gifvet.
Buna niandi wuba vutudila: —Beno lutambula diluaku di zabila mansueki ma Kipfumu ki Diyilu, vayi bawu basia kuma tambula ko.
12 Ty hvilken som hafver, honom skall gifvas, att han skall nog hafva; men den som icke hafver, af honom skall ock varda taget det han hafver.
Bila mutu wowo widi bima, bela kumvana ayi wela baka biwombo biviatukidi tezo. Vayi mutu wowo kambulu bima, wela ziono fiofi fidi yandi.
13 Fördenskull talar jag dem till med liknelser; ty med seende ögon se de intet, och med hörande öron höra de intet; ty de förståt icke.
Diawu ndikubakambilanga mu zinongo bila balembo tadi vayi bakadi mona, ka diambu ko batembi makutu vayi bakadi wa ayi bakadi sudika.
14 Och på dem varder fullkomnad Esaie Prophetie, som säger: Med öronen skolen I höra, och skolen icke förståt; och med seende ögon skolen I se, och skolen icke förnimmat.
Mavangimini bobo mu diambu di dedikisa mambu mbikudi Ezayi kabikula mu diambu diawu: Wa, luela wa kueno vayi lulendi sudika ko. Tala, luela tala kueno vayi lulendi mona ko.
15 Ty detta folks hjerta är förstockadt, och deras öron höra illa, och deras ögon hafva de igenlyckt; på det de icke ens skulle se med ögonen, och höra med öronen, och förståt med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem.
Bila mintima mi batu baba miyikidi ngolo banga matadi. Bamengi kuawu wa. Bazibikidi meso mawu; bila nganu meso mawu malenda mona, makutu mawu malenda wa, mintima miawu milenda sudika, bila nganu balenda balula mavanga ayi nganu ndenda kuba belusa!
16 Men salig äro edor ögon, att de se, och edor öron, att de höra.
Vayi khini kuidi beno bila meso meno malembo moni ayi makutu meno malembo wi.
17 Sannerliga säger jag eder, att månge Propheter och rättfärdige hafva begärat se det I sen, och fingo dock icke set, och höra det I hören, och fingo dock icke hörat.
Bukiedika ndikulukamba ti mimbikudi miwombo ayi batu bawombo basonga baba tsatu mu mona mambu momo lulembo moni vayi basia mamona ko; ayi baba tsatu mu wa mambu ma lulembo wi vayi basia mawa ko.
18 Så hörer nu I denna liknelsen om sädesmannen.
—Luwa tsundu yi nongo yoyi ndilukembi, nongo yi nkuni:
19 Hvar någor hörer ordet om riket, och förstår det icke, så kommer den onde, och rifver det bort, som sådt är i hans hjerta; det är den som vid vägen sådder var.
Yoso-yoso thangu mutu kawilu mambu ma kipfumu ayi kakadi kuma sukida, buna pheve yimbimbi yikuiza vuzanga mambu momo makunu mu ntimꞌandi. Yawu yoyi mbongo yibua va ndambu nzila.
20 Men den som var sådder på stenören, är den som hörer ordet, och tager det straxt gladeliga.
Mbongo yoyi yibua va matadi yawu mutu wuwa mambu ma Nzambi ayi wutumbu vika ku matambula mu khini.
21 Men han hafver ingen rot i sig sjelf, utan står till en tid; och när bedröfvelsen och förföljelsen påkomma för ordets skull, straxt förargas han.
Sumbu yisia ba mianzi ko buna yisia zingila ko. Ziphasi voti yamusu bu bizidi mu diambu di mambu ma kipfumu, buna wuvika buanga nsualu.
22 Men den som var sådder ibland törne, är den som hörer ordet; och desse verldenes bekymmer, och rikedomsens svek förqväfver ordet; och han blifver utan frukt. (aiōn g165)
Mbongo yoyi yibua va zitsendi yawu mutu wuwa mambu ma Nzambi vayi mayindu mu diambu di luzingu lualu ayi mu diambu di kimvuama ki luvunu mamfietikisanga mambu ma Nzambi ayi malendi vana diluaku ko muingi mbongo beni yibuta. (aiōn g165)
23 Men den som var sådder i goda jord, är den som hörer ordet, och förstår det; och bär också frukt, så att somt gör hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.
Vayi mbongo yoyi yibua va ntoto wumboti yawu mutu wuwa mambu ma Nzambi ayi wusudika mawu; wumbutanga mimbutu khama yimosi, makumasambanu, makumatatu.
24 En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ene mennisko, som sådde goda säd i sin åker;
Yesu wuba kamba nongo yinkaka: —Kipfumu ki Diyilu kidedakani banga mutu wowo wukuna mabongo yimboti mu tsolꞌandi.
25 Men då folket sof, kom hans ovän, och sådde ogräs midt ibland hvetet; och gick sin väg.
Vayi batu bu baba baleka mbeniꞌandi wuyiza kuna kiti ki mbimbi va khatitsika ble bosi wuyenda kuandi.
26 Då nu säden växte, och bar frukt, syntes ock ogräset.
Ble bu kimena ayi kitotula zitsangu buna kiti ki mbimbi diaka kimena.
27 Då gingo husbondans tjenare fram, och sade till honom: Herre, sådde du icke goda säd i din åker? Hvadan hafver han då ogräs?
Buna bisadi bi pfumu yi tsola biyiza ku nyuvula: —Pfumu, keti mbongo yimboti wukunini mu tsolꞌaku e? Buna kuevi kubedi kiti kiaki kimbimbi e?
28 Då sade han till dem: Det hafver ovännen gjort. Sade tjenarena till honom: Vill du, att vi gåm, och hemte det bort?
Niandi wuba vutudila: —Mbeni niandi wuvengi buawu. Buna bisadi binyuvula: —Tidi tuenda vuzi kiti kioki kimbimbi e?
29 Då sade han: Nej, på det att, när I upprycken ogräset, I icke skolen ock dermed upprycka hvetet.
Pfumu wuvutula: —Nana! Bila beno vuza kiti kioki buna lulenda vuza ayi ble.
30 Låter båda växa intill skördetiden; och i skördetiden vill jag säga skördemännomen: Hemter först ogräset samman, och binder det i knippor, till att uppbrännas; men hvetet församler i mina lado.
Bikanu biabi biodi biyedila va kimosi nate mu thangu yela velo mimbutu. Buna mu thangu yina, ndiela kamba batu ba kisalu: “vuzanu theti kiti kioki kimbimbi bosi lukanga kiawu mu minko mu diambu luyoka kiawu. Bosi luela vela ble ayi luela ku yitula ku yilu banga kiama.”
31 En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tog, och sådde i sin åker;
Yesu wuba kamba nongo yinkaka: —Kipfumu ki Diyilu kidedakani banga luteti lu mutalide. Mutu wumosi wubonga luawu ayi wukuna luawu mu tsolꞌandi.
32 Hvilket minst är af all frö; men när det varder uppväxt, är det störst ibland krydder, och blifver ett trä, så att foglarna under himmelen komma, och göra sin näste på dess qvistar.
Luteti beni luviokidi zitheti zioso mu keva vayi enati lumenini buna lumviokanga bikunusu bioso mu kula ayi lunkitukanga nti. Muawu zinuni zieti kuiza ayi vanga zindiala ziawu mu matafi mandi.
33 En annor liknelse sade han till dem: Himmelriket är likt enom surdeg, hvilken en qvinna tog, och blandade i tre skeppor mjöl, tilldess det blef alltsammans surt.
Wuba kamba nongo yinkaka: —Kipfumu ki Diyilu kidedakani banga luvi lolo nketo kabongidi ayi sobikisidi luawu mu bitezo bitatu bi falina nate yimvimbisa falina yoso.
34 Detta allt talade Jesus i liknelser till folket; och utan liknelse talade han intet till dem;
Yesu mu zinongo katubila mambu moso momo kuidi nkangu wu batu ayi kadi khumbu yimosi kela tuba mambu mu kambu sadila nongo.
35 Att det skulle fullkomnas, som sagdt var genom Propheten som sade: Jag skall öppna min mun i liknelser, och skall uttala det hemligit varit hafver ifrå verldenes begynnelse.
Buawu bobo bu dedikinina mambu matuba mbikudi: Ndiela kuba yolukila mu zinongo, Ndiela kuba zabakisa mansueki momo masuama tona nza yivangulu.
36 Då skiljde Jesus folket ifrå sig, och kom hem. Och hans Lärjungar stego fram till honom, och sade: Uttyd oss denna liknelsen om åkrens ogräs.
Yesu bu kasindika nkangu, bosi wukota mu nzo. Minlonguki miandi mifikama va kaba ayi minyuvula: —Wutusudikisa nongo yi kiti ki mbimbi kiba mu tsola.
37 Då svarade han, och sade till dem: Menniskones Son är den som den goda sädena sår.
Yesu wuvutula: —Muana Mutu niandi mutu kunini mbongo yi mboti.
38 Åkren är verlden; den goda säden äro riksens barn; ogräset äro hins ondas barn.
Tsola yidi nza, mbongo yi mboti yidi bana ba Kipfumu; kiti ki mbimbi kidi bana ba satana.
39 Ovännen, som sådde, är djefvulen; skördetiden är verldenes ände; skördemännerna äro Änglarna. (aiōn g165)
Satana, niandi mbeni yoyi yikuna kiti ki mbimbi. Thangu yi vela mimbutu yawu tsukulu yi nza, zimbasi ziawu bisadi bi tsola. (aiōn g165)
40 Såsom nu ogräset hemtas samman, och brännes upp med eld, så skall det ske på denna verldenes ända. (aiōn g165)
Boso bumvuzulungu kiti ki mbimbi ayi kimvikulungu ku mbazu; buawu bobo buela bela mu tsukulu yi nza. (aiōn g165)
41 Menniskones Son skall sända sina Änglar, och de skola församla all förargelse utaf hans rike, och dem som illa göra;
Muana Mutu wela fidisa zimbasi ziandi ayi ziela botula, mu kipfumu kiandi, bima bioso biobi bintotulanga masumu ayi bobo beti vanganga mambimbi.
42 Och skola kasta dem uti en brinnande ugn; der skall vara gråt och tandagnisslan.
Zimbasi ziela loza batu beni ku mfulu yi mbazu. Kuna kuidi bidilu ayi nkuetosolo wu meno.
43 Då skola de rättfärdige skina såsom solen i deras faders rike. Hvilken öron hafver till att höra, han höre.
Buna batu basonga, bela lezama banga thangu mu Kipfumu ki Dise diawu. Woso widi matu ma wilu buna bika kawa!
44 Åter är himmelriket likt enom skatt, som fördold var uti en åker, hvilken en man fann, och fördolde honom; och af rätto glädje, som han hafver deraf, går han bort, och säljer allt det han hafver, och köper den åkren.
—Kipfumu ki Diyilu kidedakani banga kima kithalu, kisueko mu tsola. Mutu niandi kuenda kibakula, maka sueka diaka kiawu. Bosi mu khini yina, buna wela kuenda sumbisa bima biandi bioso ayi sumba tsola beni yina.
45 Åter är himmelriket likt enom köpman, som sökte efter goda perlor.
Kipfumu ki Diyilu kidedakani diaka banga mukhita wowo wuntombanga bilunga bi kitoko.
46 Och när han hade funnit ena kosteliga perlo, gick han bort, och sålde allt det han ägde, och köpte henne.
Enati bakudi lunga kimosi kithalu yiwombo, buna wela kuenda sumbisa bima biandi bioso ayi sumba lunga beni.
47 Åter är himmelriket likt ene not, som kastades i hafvet, och församlade allahanda fiskar.
Kipfumu ki diyilu kidedakani diaka banga dikondi diodi balozidi mu mbu ayi dibuididi zimbisi ziphila mu phila.
48 Och när hon vardt full, drogo de henne till lands, och såto så och hemte ut de goda i sin käril; men de onda kastade de bort.
Diawu wala, banlobi mbizi ba dituta ku disimu. Bosi bavuanda ayi batula mboti mu bipani ayi miloza ziozi zimbimbi.
49 Så skall det ock ske på verldenes ända: Änglarna skola utgå, och skilja de onda ifrå de rättvisa; (aiōn g165)
Buawu bobo buela bela mu tsukulu yi ntoto: Zimbasi ziela kuiza mu vambisa batu bambimbi va khatitsika batu basonga. (aiōn g165)
50 Och kasta dem i en brinnande ugn; der skall vara gråt och tandagnisslan.
Buna ziela loza batu bambimbi ku mfulu yi mbazu kuna kuidi bidilu ayi nkuetosolo yi meno.
51 Då sade Jesus till dem: Förstoden I detta allt? Sade de till honom: Ja, Herre.
—Lusudikidi mambu moso mama e? Bavutula: —Nyinga.
52 Då sade han till dem: Derföre, hvar och en Skriftlärd, som till himmelriket lärd är, han är lik en husbonda, som af sin fatabur bär fram nytt och gammalt.
Buna mu manisa Yesu wuba kamba: —Diawu kadika nsoniki wu Mina wulonguka mambu ma Diyilu, dedikini banga pfumu yi nzo yimbonga bima bimona bithalu ayi bikhulu mu kiuka kiandi.
53 Och det begaf sig, när Jesus hade lyktat dessa liknelser, gick han dädan;
Thangu Yesu kamanisa tuba zinongo ziozi wukatuka kuna,
54 Och kom i sitt fädernesland, och lärde i deras Synagogo, så att de ock förundrade sig storliga, och sade: Hvadan kommer denne sådana visdom och krafter?
wuvutuka ku divula diandi. Wutona longa mu nzo yi lukutukunu. Buna basimina ayi batuba: —Buna kuevi kabakidi nzayilu yoyi ayi lulendo lolo luvangila bikumu biobi e?
55 Är han icke en timbermans son? Heter icke hans moder Maria; och hans bröder, Jacob, och Joses, och Simon, och Judas?
Keti niandi muana salaphati? Maliya diawu ko dizina di ngudi andi? Bosi Zaki, Zozefi, Simoni ayi Yuda basi ko bakhomba bandi zi babakala?
56 Och hans systrar, äro de icke alla när oss? Hvadan kommer honom då allt detta?
Bosi bakhomba bandi zi baketo, keti zinkalanga yeto vava? Vayi niandi kuevi kabakidi mambu moso momo?
57 Och de förargades öfver honom. Men Jesus sade till dem: En Prophet är icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och i sitt hus.
Niandi wuba kandika babika kunwilukila. Vayi Yesu wuba kamba: —Mbikudi katambulanga minsua mu tsi andi ko ayi mu dikanda diandi ko.
58 Och han gjorde der icke mång tecken, för deras otros skull.
Diawu kasi vanga kuna bikumu biwombo ko mu diambu di kambu kuawu ku minu.
