Matteus 12
1 I den tiden gick Jesus genom säd på Sabbathen; och hans Lärjungar voro hungrige, och begynte upprycka ax, och äta.
En aquel tiempo, Jesús pasó el día de reposo por los campos de cereales. Sus discípulos tenían hambre y se pusieron a arrancar espigas y a comer.
2 När de Phariseer det sågo, sade de till honom: Si, dine Lärjungar göra det som icke lofligit är göra på Sabbathen.
Pero los fariseos, al verlo, le dijeron: “He aquí que tus discípulos hacen lo que no es lícito hacer en sábado.”
3 Men han sade till dem: Hafven I icke läsit hvad David gjorde, när han, och de som med honom voro, hungrade;
Pero él les dijo: “¿No habéis leído lo que hizo David cuando tuvo hambre, y los que estaban con él
4 Huru han gick in i Guds hus, och åt skådobröden, som honom icke var lofligit äta; icke heller dem, som med honom voro, utan allenast Prestomen?
cómo entró en la casa de Dios y comió el pan consagrado, que no le era lícito comer a él ni a los que estaban con él, sino sólo a los sacerdotes?
5 Eller hafven I icke läsit i lagen, att på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen i templet; och äro likväl utan skuld?
¿Acaso no habéis leído en la ley que en el día de reposo los sacerdotes en el templo profanan el sábado y son inocentes?
6 Men jag säger eder, att här är den som är mer än templet.
Pero yo os digo que aquí hay uno más grande que el templo.
7 Men vissten I hvad det vore: Jag hafver lust till barmhertighet, och icke till offer, då dömden I icke de oskyldiga;
Pero si hubierais sabido lo que significa esto: “Quiero misericordia y no sacrificios,” no habríais condenado a los inocentes.
8 Ty menniskones Son är en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen.
Porque el Hijo del Hombre es el Señor del sábado”.
9 Då gick han dädan fram bätter, och kom i deras Synagogo;
Salió de allí y entró en la sinagoga de ellos.
10 Och si, der var en man, som hade ena bortvissnada hand; och de sporde honom, sägande: Må man ock hela om Sabbathen? på det de måtte anklaga honom.
Y he aquí que había un hombre con una mano seca. Le preguntaron: “¿Es lícito curar en día de reposo?”, para acusarle.
11 Då sade han till dem: Hvilken är den menniska ibland eder, som hafver ett får, och om det faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar uti det, och drager det upp?
Les dijo: “¿Qué hombre hay entre vosotros que tenga una sola oveja, y si ésta cae en un pozo en día de sábado, no se agarra a ella y la saca?
12 Huru mycket bättre är nu en menniska än ett får? Derföre må man ju göra väl på Sabbathen.
¡Cuánto más vale un hombre que una oveja! Por eso es lícito hacer el bien en el día de reposo”.
13 Och sade han till mannen: Räck ut dina hand; och han uträckte henne; och hon vardt färdig igen, såsom den andra.
Entonces le dijo al hombre: “Extiende tu mano”. Él la extendió; y se la devolvió restaurada, igual que la otra.
14 Då gingo de Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru de måtte förgöra honom.
Pero los fariseos salieron y conspiraron contra él para destruirlo.
15 Men när Jesus det förnam, gick han dädan; och honom följde mycket folk, och han gjorde dem alla helbregda;
Jesús, al darse cuenta, se retiró de allí. Le siguieron grandes multitudes; y los curó a todos,
16 Och hotade dem, att de icke skulle uppenbara honom;
y les ordenó que no le dieran a conocer,
17 På det fullkomnas skulle det som sagdt var genom Propheten Esaias, som sade:
para que se cumpliera lo que se había dicho por medio del profeta Isaías, que decía
18 Si, min tjenare, den jag utvalt hafver; min käreste, i hvilkom min själ hafver ett godt behag; jag skall sätta min Anda på honom, och han skall förkunna Hedningomen domen.
“He aquí a mi siervo que he elegido, mi amado en quien mi alma se complace. Pondré mi Espíritu sobre él. Anunciará la justicia a las naciones.
19 Han skall icke kifva eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen.
No se esforzará, ni gritará, ni nadie escuchará su voz en las calles.
20 Den rö, som krossad är, skall han icke sönderbryta; och vekan, som ryker, skall han icke utsläcka, tilldess han utförer domen till en seger;
No romperá una caña magullada. No apagará un lino humeante, hasta que lleve la justicia a la victoria.
21 Och i hans Namn skola Hedningarna hoppas.
En su nombre esperarán las naciones”.
22 Då hades fram till honom en, som var besatt med djefvulen, han var blind och dumbe; den gjorde han helbregda, så att samme blinde och dumbe både talade och såg.
Entonces le trajeron a uno poseído por un demonio, ciego y mudo, y lo curó, de modo que el ciego y el mudo hablaba y veía.
23 Och allt folket blef förskräckt, och sade: Är denne icke Davids Son?
Todas las multitudes estaban asombradas y decían: “¿Puede ser éste el hijo de David?”
24 Men när de Phariseer det hörde, sade de: Han utdrifver icke djeflar, utan med Beelzebub, djeflarnas öfversta.
Pero cuando los fariseos lo oyeron, dijeron: “Este hombre no expulsa los demonios sino por Beelzebul, el príncipe de los demonios.”
25 Då nu Jesus förstod deras tankar, sade han till dem: Hvart och ett rike, som är tvedrägtigt emot sig sjelft, det blifver öde; och hvar och en stad, eller hus, som är tvedrägtigt emot sig sjelft, blifver icke ståndandes.
Conociendo sus pensamientos, Jesús les dijo: “Todo reino dividido contra sí mismo es desolado, y toda ciudad o casa dividida contra sí misma no permanecerá.
26 Är det nu så, att Satan drifver Satan ut, då är han tvedrägtigt emot sig sjelf; huru blifver då hans rike beståndandes?
Si Satanás expulsa a Satanás, está dividido contra sí mismo. ¿Cómo, pues, se mantendrá su reino?
27 Och är det så, att jag drifver djeflar ut med Beelzebub, med hvem drifva då edor barn dem ut? Derföre skola de vara edra domare.
Si yo, por medio de Beelzebul, expulso los demonios, ¿por quién los expulsan vuestros hijos? Por tanto, ellos serán vuestros jueces.
28 Men är det så, att jag drifver djeflar ut med Guds Anda, då är ju Guds rike kommet till eder.
Pero si yo por el Espíritu de Dios expulso los demonios, entonces el Reino de Dios ha llegado a vosotros.
29 Eller, huru kan någor gå i ens mägtigs mans hus, och beröfva honom hans boting bort, utan han först binder den mägtiga, och så sedan skinnar hans hus?
¿Cómo puede uno entrar en la casa del hombre fuerte y saquear sus bienes, si antes no ata al hombre fuerte? Entonces saqueará su casa.
30 Hvilken som icke är med mig, han är emot mig; och hvilken som icke församlar med mig, han förskingrar.
“El que no está conmigo está contra mí, y el que no reúne conmigo, dispersa.
31 Fördenskull säger jag eder: All synd och försmädelse blifver menniskomen förlåten; men försmädelse mot Andan skall icke blifva menniskomen förlåten.
Por eso os digo que todo pecado y toda blasfemia serán perdonados a los hombres, pero la blasfemia contra el Espíritu no será perdonada a los hombres.
32 Och hvilken som säger något emot menniskones Son, det varder honom förlåtet: men hvilken som säger något emot den Helga Anda, det varder honom icke förlåtet, hvarken i denna, eller i den tillkommande verld. (aiōn g165)
Al que hable una palabra contra el Hijo del Hombre, se le perdonará; pero al que hable contra el Espíritu Santo, no se le perdonará, ni en este tiempo ni en el venidero. (aiōn g165)
33 Görer antingen trät godt, så varder frukten god; eller ock görer trät ondt, så varder frukten ond; ty af fruktene känner man trät.
“O haced el árbol bueno y su fruto bueno, o haced el árbol corrompido y su fruto corrompido; porque por su fruto se conoce el árbol.
34 I huggormars afföda, huru kunnen I tala något godt, medan I ären sjelfve onde? Ty der hjertat med fullt är, deraf talar munnen.
Vástagos de víboras, ¿cómo podéis, siendo malos, hablar cosas buenas? Porque de la abundancia del corazón habla la boca.
35 En god menniska bär godt fram af hjertans goda fatabur; och en ond menniska bär ondt fram af en ond fatabur.
El hombre bueno de su buen tesoro saca cosas buenas, y el hombre malo de su mal tesoro saca cosas malas.
36 Men jag säger eder, att för hvart och ett fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag.
Os digo que de toda palabra ociosa que los hombres hablen, darán cuenta en el día del juicio.
37 Ty af din ord skall du blifva rättfärdig hållen, och af din ord skall du varda fördömd.
Porque por sus palabras serán justificados, y por sus palabras serán condenados.”
38 Då svarade någre utaf de Skriftlärda och de Phariseer, och sade: Mästar, vi vilje se tecken af dig.
Entonces algunos de los escribas y fariseos respondieron: “Maestro, queremos ver una señal tuya”.
39 Svarade han, och sade till dem: Detta vrånga och horiska slägtet söker efter tecken; och thy skall intet tecken gifvas, annat än Jone Prophetens tecken.
Pero él les respondió: “Una generación mala y adúltera busca una señal, pero no se le dará otra señal que la del profeta Jonás.
40 Ty såsom Jonas var i tre dagar och tre nätter i hvalfiskens buk; så skall menniskones Son vara i tre dagar och i tre nätter i jordene.
Porque como Jonás estuvo tres días y tres noches en el vientre del gran pez, así el Hijo del Hombre estará tres días y tres noches en el corazón de la tierra.
41 De Ninivitiske män skola stå upp på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty de bättrade sig efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas.
Los hombres de Nínive se levantarán en el juicio con esta generación y la condenarán, porque se arrepintieron ante la predicación de Jonás; y he aquí que hay alguien más grande que Jonás.
42 Drottningen af söderlanden skall stå upp på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty hon kom ifrå jordenes ända, till att höra Salomons visdom; och si, här är mer än Salomon.
La Reina del Sur se levantará en el juicio con esta generación y la condenará, porque vino desde los confines de la tierra para escuchar la sabiduría de Salomón; y he aquí que hay alguien más grande que Salomón.
43 När den orene anden är utfaren af menniskone, så vandrar han genom de rum, som torr äro, söker efter hvilo, och finner ingen.
“Cuando un espíritu inmundo ha salido del hombre, pasa por lugares sin agua buscando descanso, y no lo encuentra.
44 Så säger han: Jag vill komma igen i mitt hus, der jag utgick; och när han kommer, finner han det tomt, och rent sopadt, och prydt.
Entonces dice: ‘Volveré a mi casa de donde salí’; y cuando ha vuelto, la encuentra vacía, barrida y ordenada.
45 Så går han bort, och tager sju andra andar till sig, de som värre äro än han sjelfver; och då de der inkomma, bo de der; så blifver den menniskones sista värre än det första. Så varder ock tillgångandes med detta vrånga slägtet.
Entonces va y toma consigo otros siete espíritus más malos que él, y entran y habitan allí. El último estado de ese hombre llega a ser peor que el primero. Así será también para esta generación malvada”.
46 Vid han ännu talade till folket, si, hans moder och bröder stodo utanföre, och ville tala med honom.
Mientras aún hablaba a las multitudes, he aquí que su madre y sus hermanos estaban afuera, buscando hablar con él.
47 Då sade en till honom: Si, din moder och dine bröder stå ute, och vilja tala med dig.
Uno le dijo: “He aquí, tu madre y tus hermanos están afuera, buscando hablar contigo”.
48 Då svarade han, och sade till den, som honom bådade: Hvilken är min moder, och hvilke äro mine bröder?
Pero él respondió al que le hablaba: “¿Quién es mi madre? ¿Quiénes son mis hermanos?”
49 Och räckte ut handena åt sina Lärjungar, och sade: Si, min moder och mine bröder.
Extendió la mano hacia sus discípulos y dijo: “¡Mira, mi madre y mis hermanos!
50 Ty hvar och en, som gör mins Faders vilja, som är i himmelen, han är min broder, och syster, och moder.
Porque todo aquel que hace la voluntad de mi Padre que está en los cielos, ése es mi hermano, mi hermana y mi madre”.
