Markus 9
1 Och han sade till dem: Sannerliga säger jag eder, någre äro ibland dem som här stå, de der icke skola smaka döden, tilldess de få se Guds rike komma med kraft.
And he said to them, “Truly I say to you, there are some standing here who will certainly not taste death until they see the kingdom of God come with power.”
2 Och efter sex dagar tog Jesus Petrum, Jacobum och Johannem till sig; och hade dem allena upp på ett högt berg afsides, och vardt förklarad för dem.
After six days Jesus took Peter, James, and John, and led them up on a high mountain by themselves. There he was transfigured before them.
3 Och hans kläder vordo klar, och ganska hvit såsom snö, att ingen färgare på jordene kan göra dem så hvit.
His garments became radiant and extremely white, like snow, such as no launderer on earth could whiten them.
4 Och dem syntes Elias med Mose, och de talade med Jesu.
Then Elijah appeared to them with Moses, and they were talking with Jesus.
5 Då svarade Petrus, sägandes till Jesum: Rabbi, här är oss godt att vara; låt oss göra här tre hyddor, dig en, Mosi en, och Elie en.
So Peter said to Jesus, “Rabbi, it is good for us to be here. Let us make three shelters, one for yoʋ, one for Moses, and one for Elijah.”
6 Men han visste icke hvad han sade; ty de voro häpne vordne.
(For they were terrified, and he did not know what to say.)
7 Och en sky kom, som öfverskyggde dem; och en röst kom utaf skyn, och sade: Denne är min käre Son; honom hörer.
Then a cloud came and overshadowed them, and a voice came from the cloud: “This is my beloved Son; listen to him!”
8 Och i det samma som de sågo sig om, sågo de ingen vara der när dem, utan allena Jesus.
And suddenly, when they looked around, they no longer saw anyone with them but Jesus.
9 Men då de gingo neder af berget, böd han dem, att de skulle ingom säga hvad de sett hade, förr än menniskones Son vore uppstånden ifrå de döda.
As they were coming down from the mountain, Jesus ordered them to tell no one what they had seen until the Son of Man had risen from the dead.
10 Och de behöllo det ordet när sig, och befrågade emellan sig, hvad det skulle vara, att han sade: uppstå ifrå de döda.
So they kept the matter to themselves, discussing what this “rising from the dead” could mean.
11 Och de sporde honom, sägande: Hvad är det, som de Skriftlärde säga, att Elias måste komma först?
Then they asked him, “Why do the scribes say that Elijah must come first?”
12 Men han svarade, och sade till dem: Elias skall ju komma först, och sätta all ting i lag igen; och att menniskones Son skall mycket lida, och föraktad varda, såsom skrifvet är.
He answered them, “Elijah does indeed come first to restore all things. How then is it written that the Son of Man must suffer many things and be treated with contempt?
13 Men jag säger eder: Elias är kommen, och de gjorde honom allt det de ville, såsom skrifvet var om honom.
But I tell you that Elijah has indeed come, and they did to him whatever they wanted, just as it is written about him.”
14 Då han kom till sina Lärjungar, såg han mycket folk omkring dem, och de Skriftlärda disputerande med dem.
When Jesus came back to the other disciples, he saw a large crowd around them, and some scribes arguing with them.
15 Och straxt allt folket såg honom, vordo de häpne; och lupo till och helsade honom.
When the whole crowd saw him, they were greatly amazed and immediately ran up and greeted him.
16 Och han sporde de Skriftlärda: Hvad disputeren I med dem?
Then he asked the scribes, “What are you arguing with them about?”
17 Och en af folket svarade, och sade: Mästar, jag hafver haft min son hit till dig, den der hafver en stum anda;
One man from among the crowd answered, “Teacher, I brought yoʋ my son, who has a spirit that makes him mute.
18 Och då han tager honom fatt, far han illa med honom; och han fradgas, och gnisslar med sina tänder, och förtvinar. Jag talade med dina Lärjungar, att de skulle drifva honom ut; och de kunde icke.
Whenever it seizes him, it throws him down, and he foams at the mouth, grinds his teeth, and becomes rigid. I asked yoʋr disciples to cast it out, but they were not able to do so.”
19 Då svarade han honom, och sade: O I otrogna slägte; huru länge skall jag vara när eder? Huru länge skall jag lida eder? Leder honom hit till mig.
Jesus answered him, “O faithless generation, how long shall I be with you? How long shall I bear with you? Bring him to me.”
20 Och de ledden fram till honom. Då anden fick se honom, straxt for han illa med honom; och föll neder på jordena, och välte sig, och fradgades.
So they brought the boy to him. When the spirit saw Jesus, it immediately threw the boy into convulsions, and he fell on the ground and rolled around, foaming at the mouth.
21 Då sporde han hans fader till: Huru länge är, sedan detta kom honom uppå? Då sade han: Utaf barndom.
Then Jesus asked the boy's father, “How long has this been happening to him?” The father said, “From childhood.
22 Och han hafver ofta kastat honom i elden, och i vattnet, att han måtte förgöra honom; men förmår du något, så varkunna dig öfver oss, och hjelp oss.
It often throws him into the fire and into the water, to destroy him. But if yoʋ are able to do anything, help us and have compassion on us.”
23 Jesus sade till honom: Om du tro kan; all ting äro möjelig honom, som tror.
Jesus said to him, “The question is whether yoʋ are able to believe. All things are possible for the one who believes.”
24 Och straxt ropade drängens fader, med gråtande tårar, sägandes: Herre, jag tror; hjelp mina otro.
Immediately the child's father cried out and said with tears, “I believe, Lord; help my unbelief!”
25 När Jesus såg, att folket lopp till med, näpste han den orena andan, och sade till honom: Du ande, döfver och dumbe, jag bjuder dig, gack ut af honom, och gack intet mer härefter in uti honom.
When Jesus saw that a crowd came running together, he rebuked the unclean spirit and said to it, “Yoʋ spirit that makes this boy mute and deaf, I command yoʋ, come out of him and never enter him again!”
26 Så ropade anden, och for ganska illa med honom, och gick ut. Och han vardt som han hade varit död; så att månge sade: Han är död.
After crying out, the spirit convulsed the boy greatly and came out, and the boy became as though he were dead, so that many said, “He is dead!”
27 Då tog Jesus honom vid handena, och reste honom upp; och han stod upp.
But Jesus took him by the hand and raised him up, and the boy arose.
28 Och när han kom hem i huset, frågade hans Lärjungar honom afsides: Hvi förmådde icke vi utdrifva honom?
Now when Jesus came into the house, his disciples asked him privately, “Why could we not cast it out?”
29 Sade han till dem: Detta slägtet kan med ingen ting utfara, utan med bön och fasto.
He said to them, “This kind cannot come out by anything except prayer and fasting.”
30 Och de gingo dädan, och vandrade genom Galileen; och han ville icke, att någor skulle vetat.
Then they went away from there and passed through Galilee, but Jesus did not want anyone to know it.
31 Ty han underviste sina Lärjungar, och han sade till dem: Menniskones Son skall varda öfverantvardad i menniskors händer, och de skola döda honom; och då han är dödad, skall han på tredje dagen uppstå.
For he was teaching his disciples and telling them, “The Son of Man is going to be delivered up into the hands of men, and they will kill him. Yet after he has been killed, he will rise on the third day.”
32 Men de förstodo intet hvad han sade, och torde icke spörja honom.
But they did not understand what this meant, and they were afraid to ask him about it.
33 Så kom han till Capernaum; och när han var kommen i huset, sporde han dem: Hvad handladen I eder emellan i vägen?
Then Jesus came to Capernaum, and when he was in the house, he asked the disciples, “What were you discussing among yourselves on the way?”
34 Men de tigde; förty de hade handlat emellan sig i vägen, hvilken af dem ypperst var.
But they were silent, because on the way they had been arguing with one another about who was greater.
35 Och då han hade satt sig, kallade han de tolf, och sade till dem: Hvilken som vill den främste vara, han skall vara ytterst af allom, och allas tjenare.
So Jesus sat down, called the twelve over, and said to them, “If anyone wants to be first, he must be last of all and a servant to all.”
36 Och så tog han ett barn, och ställde det midt ibland dem. Och då han hade tagit det i sin famn, sade han till dem:
Then he took a child and placed him before them. And taking the child in his arms, he said to them,
37 Hvilken som anammar ett sådant barn i mitt Namn, han anammar mig; och hvilken mig anammar, han anammar icke mig, utan honom som mig sändt hafver.
“Whoever receives one child such as this in my name receives me; and whoever receives me, receives not me, but him who sent me.”
38 Men Johannes svarade honom, sägandes: Mästar, vi sågom en utdrifva djeflar uti ditt Namn, och han följer oss icke; och vi förböde honom det, efter han icke följer oss.
John said to him in response, “Teacher, we saw someone who does not follow us casting out demons in yoʋr name, and we told him to stop because he does not follow us.”
39 Då sade Jesus: Förbjuder honom icke; ty ingen är den som gör krafter i mitt Namn, som snarliga kan tala ondt på mig;
But Jesus said, “Do not stop him, for no one who does a miracle in my name will be able to speak evil of me soon afterward.
40 Förty den der icke är emot oss, han är med oss.
For whoever is not against you is for you.
41 Men hvilken som gifver eder dricka en bägare vatten, i mitt Namn, derföre att I Christo tillhören, sannerliga säger jag eder, han skall ingalunda mista sin lön.
Truly I say to you, whoever gives you a cup of water to drink in my name, because you belong to Christ, will certainly not lose his reward.
42 Och hvilken som förargar en af de små, som tro på mig, bättre vore honom, att vid hans hals hängdes en qvarnsten, och han bortkastades uti hafvet.
“If anyone causes one of these little ones who believe in me to stumble, it would be better for him if a millstone were hung around his neck and he were thrown into the sea.
43 Nu, om din hand vore dig till förargelse, hugg henne af. Bättre är dig enhändtan ingå uti lifvet, än att du hafver två händer, och far till helvetet, uti evig eld; (Geenna g1067)
If yoʋr hand causes yoʋ to stumble, cut it off. It is better for yoʋ to enter life crippled than to have two hands and go into hell, into the unquenchable fire, (Geenna g1067)
44 Der deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.
‘where their worm does not die and the fire is not quenched.’
45 Och om din fot vore dig till förargelse, hugg honom af. Dig är bättre, att du ingår uti lifvet halter, än att du hafver två fötter, och varder kastad till helvetet, uti evig eld; (Geenna g1067)
And if yoʋr foot causes yoʋ to stumble, cut it off. It is better for yoʋ to enter life lame than to have two feet and be thrown into hell, into the unquenchable fire, (Geenna g1067)
46 Der deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.
‘where their worm does not die and the fire is not quenched.’
47 Och om ditt öga vore dig till förargelse, rif det ut. Bättre är dig, att du enögder ingår uti Guds rike, än att du skulle hafva tu ögon, och bortkastas i helvetes eld; (Geenna g1067)
And if yoʋr eye causes yoʋ to stumble, tear it out. It is better for yoʋ to enter the kingdom of God with one eye than to have two eyes and be thrown into the fires of hell, (Geenna g1067)
48 Der deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.
‘where their worm does not die and the fire is not quenched.’
49 Ty hvar och en måste med eld saltad varda, och allt offer måste med salt saltas.
For everyone will be salted with fire, and every sacrifice will be seasoned with salt.
50 Salt är ett godt ting; hvar nu saltet mister sin sälto, hvarmed skall man salta? Hafver salt uti eder, och hafver frid emellan eder inbördes.
Salt is good, but if it becomes unsalty, with what shall you season it? Have salt in yourselves, and be at peace with one another.”
