Markus 8
1 Uti de dagar, då folket var ganska mycket, och hade intet det de äta kunde, kallade Jesus till sig sina Lärjungar, och sade till dem:
in illis diebus iterum cum turba multa esset nec haberent quod manducarent convocatis discipulis ait illis
2 Jag varkunnar mig öfver folket; ty de hafva nu i tre dagar töfvat när mig, och hafva intet äta;
misereor super turba quia ecce iam triduo sustinent me nec habent quod manducent
3 Och om jag låter dem fastande gå hem, gifvas de upp i vägen; ty somlige utaf dem voro komne långväga.
et si dimisero eos ieiunos in domum suam deficient in via quidam enim ex eis de longe venerunt
4 Och hans Lärjungar svarade honom: Hvar tager man bröd här i öknene, der man dem med mätta kan?
et responderunt ei discipuli sui unde istos poterit quis hic saturare panibus in solitudine
5 Då sporde han dem: Huru mång bröd hafven I? Svarade de: Sju.
et interrogavit eos quot panes habetis qui dixerunt septem
6 Och han böd folket sätta sig ned på jordena; och han tog de sju bröd, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; att de skulle lägga dem fram; och de lade fram för folket.
et praecepit turbae discumbere supra terram et accipiens septem panes gratias agens fregit et dabat discipulis suis ut adponerent et adposuerunt turbae
7 Hade de ock några små fiskar; och då han välsignat hade, bad han ock lägga dem fram.
et habebant pisciculos paucos et ipsos benedixit et iussit adponi
8 Så åto de, och vordo mätte; och de togo upp sju korgar med aflefvor, som öfver voro.
et manducaverunt et saturati sunt et sustulerunt quod superaverat de fragmentis septem sportas
9 Och de der ätit hade, voro vid fyratusend; och så lät han fara dem.
erant autem qui manducaverunt quasi quattuor milia et dimisit eos
10 Och straxt steg han till skepps med sina Lärjungar, och kom intill de landsändar Dalmanutha.
et statim ascendens navem cum discipulis suis venit in partes Dalmanutha
11 Och de Phariseer gingo ut, och begynte disputera med honom, frestande honom, och begärande af honom tecken af himmelen.
et exierunt Pharisaei et coeperunt conquirere cum eo quaerentes ab illo signum de caelo temptantes eum
12 Då suckade han i sinom Anda, och sade: Hvi söker detta slägtet tecken? Sannerliga säger jag eder: Desso slägte skall intet tecken gifvas.
et ingemescens spiritu ait quid generatio ista quaerit signum amen dico vobis si dabitur generationi isti signum
13 Så gaf han dem öfver; och gick åter i skeppet, och for utöfver.
et dimittens eos ascendens iterum abiit trans fretum
14 Och de hade förgätit taga bröd, så att de hade icke mer än ett bröd med sig i skeppet.
et obliti sunt sumere panes et nisi unum panem non habebant secum in navi
15 Då böd han dem, sägandes: Ser till, vakter eder för de Phariseers surdeg, och för Herodis surdeg.
et praecipiebat eis dicens videte cavete a fermento Pharisaeorum et fermento Herodis
16 Och de tänkte hit och dit, sägande emellan sig: Det äret, vi hafve intet bröd.
et cogitabant ad alterutrum dicentes quia panes non habemus
17 Då Jesus det förnam, sade han till dem: Hvad bekymren I eder, att I hafven icke bröd? Kunnen I ännu intet akta, eller förstå? Hafven I ännu edor hjerta förblindadt?
quo cognito Iesus ait illis quid cogitatis quia panes non habetis nondum cognoscitis nec intellegitis adhuc caecatum habetis cor vestrum
18 Hafvandes ögon, och sen intet? och hafvandes öron, och hören intet?
oculos habentes non videtis et aures habentes non auditis nec recordamini
19 Och minnens I icke, då jag bröt fem bröd ibland femtusend, huru många korgar upptogen I fulla med aflefvor? Sade de: Tolf.
quando quinque panes fregi in quinque milia et quot cofinos fragmentorum plenos sustulistis dicunt ei duodecim
20 Och då jag bröt sju bröd ibland fyratusend, huru många korgar upptogen I utaf de aflefvor? De sade: Sju.
quando et septem panes in quattuor milia quot sportas fragmentorum tulistis et dicunt ei septem
21 Och han sade till dem: Hvi förstån I då intet?
et dicebat eis quomodo nondum intellegitis
22 Och han kom till Bethsaida; och de hade fram för honom en blindan, och bådo honom, att han ville taga på honom.
et veniunt Bethsaida et adducunt ei caecum et rogabant eum ut illum tangeret
23 Och så tog han den blinda vid handena, och ledde honom utu byn; och spottade i hans ögon, och lade händer på honom, och frågade honom, om han något såg.
et adprehendens manum caeci eduxit eum extra vicum et expuens in oculos eius inpositis manibus suis interrogavit eum si aliquid videret
24 Då såg han upp, och sade: Jag ser folket gå, lika som det vore trä.
et aspiciens ait video homines velut arbores ambulantes
25 Sedan lade han åter händerna på hans ögon, och gjorde det så att han fick synen igen; och vardt så botad, att han sedan såg klarliga alla.
deinde iterum inposuit manus super oculos eius et coepit videre et restitutus est ita ut videret clare omnia
26 Och han lät gå honom hem, och sade: Gack intet in i byn, och säg icke heller det någrom derinne.
et misit illum in domum suam dicens vade in domum tuam et si in vicum introieris nemini dixeris
27 Och Jesus gick ut, och hans Lärjungar, till de byar vid Cesarea, som kallas Philippi; och i vägen frågade han sina Lärjungar, sägandes till dem: Hvem säger folket mig vara?
et egressus est Iesus et discipuli eius in castella Caesareae Philippi et in via interrogabat discipulos suos dicens eis quem me dicunt esse homines
28 De svarade: Johannes Döparen; och somlige Elias; och somlige en af Propheterna.
qui responderunt illi dicentes Iohannem Baptistam alii Heliam alii vero quasi unum de prophetis
29 Då sade han till dem: Hvem sägen I mig vara? Svarade Petrus, och sade till honom: Du äst Christus.
tunc dicit illis vos vero quem me dicitis esse respondens Petrus ait ei tu es Christus
30 Då hotade han dem, att de skulle ingom säga om honom;
et comminatus est eis ne cui dicerent de illo
31 Och begynte till att undervisa dem, att menniskones Son skulle mycket lida, och förkastas af de äldsta, och af de öfversta Presterna, och af de Skriftlärda, och dödas; och efter tre dagar uppstå igen.
et coepit docere illos quoniam oportet Filium hominis multa pati et reprobari a senioribus et a summis sacerdotibus et scribis et occidi et post tres dies resurgere
32 Och talade han det talet uppenbart. Då tog Petrus honom till sig, och begynte näpsa honom.
et palam verbum loquebatur et adprehendens eum Petrus coepit increpare eum
33 Då vände han sig om, och såg på sina Lärjungar, och näpste Petrum, sägandes: Gack bort ifrå mig, du Satan; ty du besinnar icke det Gudi tillhörer, utan det menniskor tillhörer.
qui conversus et videns discipulos suos comminatus est Petro dicens vade retro me Satana quoniam non sapis quae Dei sunt sed quae sunt hominum
34 Och kallade han till sig folket, med sina Lärjungar, och sade till dem: Den mig vill följa, han försake sig sjelf, och tage sitt kors uppå sig, och följe mig.
et convocata turba cum discipulis suis dixit eis si quis vult post me sequi deneget se ipsum et tollat crucem suam et sequatur me
35 Ty den, som vill behålla sitt lif, han skall mista det; och den som mister sitt lif, för mina och Evangelii skull, han skall det behålla.
qui enim voluerit animam suam salvam facere perdet eam qui autem perdiderit animam suam propter me et evangelium salvam eam faciet
36 Ty hvad hjelper det menniskone, om hon kunde vinna hela verldena, och toge skada till sin själ?
quid enim proderit homini si lucretur mundum totum et detrimentum faciat animae suae
37 Eller hvad kan en menniska gifva, der hon sin själ med lösa må?
aut quid dabit homo commutationem pro anima sua
38 Men den som blyges vid mig och min ord, uti detta horiska och syndiga slägtet, vid honom skall ock menniskones Son blygas, när han kommer i sins Faders härlighet, med de helga Änglar.
qui enim me confusus fuerit et mea verba in generatione ista adultera et peccatrice et Filius hominis confundetur eum cum venerit in gloria Patris sui cum angelis sanctis
