Markus 7
1 Och till honom församlades de Phariseer, och någre af de Skriftlärda, som ifrå Jerusalem komne voro.
Then the Pharisees, and some of the scribes gathered together to him, having come from Jerusalem.
2 Och då de fingo se, att somlige hans Lärjungar åto bröd med menliga, det är, med otvagna händer, straffade de det;
Now when they saw that some of his disciples ate bread with defiled, that is, unwashed, hands, they found fault.
3 Ty de Phariseer och alle Judar äta icke, utan de alltid två händerna, hållande de äldstas stadgar;
(For the Pharisees, and all Jewish people, do not eat unless they wash their hands and forearms, holding to the Tradition of the Elders.
4 Och när de komne äro utaf torget, äta de icke, utan de äro tvagne. Och mycket sådant är, som de hafva tagit sig uppå att hålla, som är, att två dryckekar, och krukor, och kopparkar, och bord.
They do not eat when they come from the marketplace unless they wash. And there are many other things which they have received and hold to, the washing of cups and pitchers and copper vessels and dining couches.)
5 Sedan frågade honom de Phariseer och de Skriftlärde: Hvi vandra icke dine Lärjungar efter de stadgar, som de äldste uppåbudit hafva; utan äta bröd med otvagna händer?
The Pharisees and the scribes asked him, "Why do your disciples not walk according to the Tradition of the Elders, but eat their bread with unwashed hands?"
6 Då svarade han, och sade till dem: Väl hafver Esaias propheterat om eder, I skrymtare, som skrifvet är: Detta folket ärar mig med läpparna; men deras hjerta är långt ifrå mig.
He said to them, "Well did Isaiah prophesy of you hypocrites, as it is written, 'This people honors me with their lips, but their heart is far from me.
7 Men fåfängt dyrka de mig, lärande den lärdom, som är menniskors bud;
And in vain do they worship me, teaching instructions that are the commandments of humans.'
8 Ty I bortkasten Guds bud, och hållen menniskors stadgar, som är, att två krukor, och dryckekar; och mycket sådant gören I.
"For you set aside the commandment of God, and hold tightly to human tradition."
9 Och han sade till dem: Skönliga bortkasten I Guds bud, på det att I skolen hålla edar stadga.
He said to them, "Full well do you reject the commandment of God, that you may establish your tradition.
10 Ty Mose hafver sagt: Ära din fader och dina moder; och: Den der bannar fader eller moder, han skall döden dö.
For Moses said, 'Honor your father and your mother;' and, 'Anyone who speaks evil of father or mother, let him be put to death.'
11 Men I sägen: En menniska må säga till fader och moder: Corban; det är sagdt: Gudi är det gifvet, som dig af mig skulle hafva kommit till nytto;
But you say, 'If anyone tells his father or mother, "Whatever profit you might have received from me is Corban, that is to say, given to God;"'
12 Och tillåten så icke, att han något gör sinom fader, eller sine moder;
then you no longer allow him to do anything for his father or his mother,
13 Och gören Guds ord omintet med edar stadga, som I uppålagt hafven. Och mycket sådant gören I.
making void the word of God by your tradition, which you have handed down. You do many things like this."
14 Och han kallade till sig allt folket, och sade till dem: Hörer mig alle, och förstår.
And he called the crowd to himself again, and said to them, "Hear me, all of you, and understand.
15 Intet går utanefter in i menniskona, det henne besmitta kan; men det som går utaf menniskone, det är det som besmittar menniskona.
There is nothing from outside of the person, that going into him can defile him; but the things which proceed out of the person are what defile the person."
16 Den der hafver öron till att höra, han höre.
17 Och då han skiljdes ifrå folket, och kom i huset, frågade hans Lärjungar honom om liknelsen.
When he had entered into a house away from the crowd, his disciples asked him about the parable.
18 Och han sade till dem: Ären I också oförståndige? Förstån I icke ännu, att allt det utanefter ingår i menniskona, det kan icke besmitta henne?
He said to them, "Are you thus without understanding also? Do you not perceive that whatever goes into the person from outside cannot defile him,
19 Ty det går icke in i hennes hjerta, utan i buken; och hafver sin naturliga utgång, der all mat med rensas.
because it does not go into his heart, but into his stomach, then into the latrine, cleansing all the foods?"
20 Och han sade: Det utaf menniskone går, det besmittar menniskona;
He said, "That which proceeds out of the man, that defiles the man.
21 Ty innanefter, utu menniskors hjerta, utgå onda tankar, hor, boleri, mandråp,
For from within, out of a person's heart, proceed evil thoughts, adulteries, sexual sins, murders, thefts,
22 Stöld, girighet, svek, listighet, otuktighet, ondt öga, hädelse, högfärd, galenskap;
covetings, wickedness, deceit, lustful desires, an evil eye, blasphemy, pride, and foolishness.
23 All denna onda stycke gå innanefter ut, och de besmitta menniskona.
All these evil things come from within, and defile the man."
24 Så stod han upp dädan, och gick in i Tyri och Sidons gränsor; och gick in uti ett hus, och ville att det ingen veta skulle; och kunde dock icke blifva fördold.
From there he arose, and went away into the region of Tyre and Sidon. He entered into a house, and did not want anyone to know it, but he could not escape notice.
25 Ty en qvinna, hvilkens dotter hade en oren anda, straxt hon fick höra om honom, kom hon, och föll ned för hans fötter.
But immediately a woman whose young daughter had an unclean spirit heard of him and came and fell at his feet.
26 Och det var en Grekisk qvinna, utaf Syrophenice, och bad honom, att han ville utdrifva djefvulen af hennes dotter.
Now the woman was a Greek, a Syrophoenician by race. She begged him that he would cast the demon out of her daughter.
27 Men Jesus sade till henne: Låt barnen först mätta varda; det är icke höfveligit, att man tager barnens bröd och kastar för hundarna.
But he said to her, "Let the children be filled first, for it is not appropriate to take the children's bread and throw it to the dogs."
28 Då svarade hon, och sade till honom: Ja, Herre; dock äta hundarna, under bordet, utaf barnens smulor.
But she answered him, "Yes, Sir. Yet even the dogs under the table eat the children's crumbs."
29 Då sade han till henne: För detta talets skull, gack; djefvulen är utgången af dine dotter.
He said to her, "For this saying, go your way. The demon has gone out of your daughter."
30 Och då hon kom i sitt hus, fann hon djefvulen utgången vara, och dottrena liggande på sängene.
And when she went away to her house, she found the child lying on the bed, the demon having left.
31 Och då han åter utgick ifrå Tyri och Sidons gränsor, kom han till det Galileiska hafvet, midt genom de landsändar vid de tio städer.
Again he departed from the borders of Tyre, and came through Sidon to the sea of Galilee, through the midst of the region of Decapolis.
32 Och de hade fram för honom en döfvan, den der ock en dumbe var; och bådo honom, att han ville lägga handena på honom.
They brought to him one who was deaf and had a speech difficulty, and they begged Jesus to lay his hand on him.
33 Då tog han honom afsides ut ifrå folket, och satte sina finger i hans öron, och spottade ut, dermed han tog på hans tungo;
He took him aside from the crowd, privately, and put his fingers into his ears, and he spat, and touched his tongue.
34 Och såg upp i himmelen, suckade, och sade till honom: Hephethah; det är sagdt: Upplåt dig.
Looking up to heaven, he sighed, and said to him, "Ephphatha." that is, "Be opened."
35 Och straxt öppnades hans öron, och hans tungos band vardt löst, och han talade redeliga.
And his ears were opened, and the impediment of his tongue was released, and he spoke clearly.
36 Och böd han dem, att de skulle ingom sägat; men ju mer han det förböd, ju mer de förkunnade det.
He commanded them that they should tell no one, but the more he commanded them, so much the more widely they proclaimed it.
37 Och de förundrade sig öfvermåtton, sägande: Allt hafver han väl beställt; de döfva låter han höra, och dumbar tala.
They were astonished beyond measure, saying, "He has done all things well. He makes even the deaf hear, and the mute speak."
