Markus 5
1 Så kommo de öfver hafvet, in i de Gadareners ängd.
Sa wa kafa uhuru uraba udang anyimo ama nyanga magasinawa.
2 Och straxt han steg utu skeppet, lopp emot honom, utu grifter, en man besatt med den orena andan;
Sa ma tuno a nyimo ujirgi me uru nu una gbergene abit sa ma ciki ahira amucau ma e ma kem Yeso.
3 Den der plägade bo uti grifter; och ingen kunde honom binda med kedjor.
Ma dusa ma kurzo yeso ni agi ahira mucau muni ahira aticukum ti meme, barki anime unu tirza umeme ma zoni.
4 Förty han hade många resor varit bunden med fjettrar och kedjor; och kedjorna voro sletna af honom, och fjettrarna sönderslagne; och ingen kunde späka honom.
Barki amu tirza me in tizini ma tazi tini tiyorso unu rusa utirza umeme ma zoni.
5 Och han var alltid, dag och natt, på bergen, och i grifterna, ropade och slog sig sjelf med stenar.
Ahira amucau acukuno gusi akura ameme niye nan wuyi sarki uhirsa.
6 Då han nu såg Jesum fjerran ifrå sig, lopp han till, och föll neder för honom.
Sa ma ira Yeso ma aze madusa ma ka rizo aje ameme.
7 Och ropade med höga röst, och sade: Hvad hafver jag med dig göra, Jesu, den högstas Guds Son? Jag besvär dig vid Gud, att du icke qväl mig.
Ma dusa ma wu uhunu magu, “nyanini indi wuzi Yesu, vanaa asere una ninonzo mapata nan na asere. kati gidim.
8 Då sade han till honom: Far ut af menniskone, du orene ande.
Ba yesu magu “suro ani pum ni nu ugeme hu bibe bizenze”
9 Och sporde han honom: Hvad är ditt namn? Svarade han och sade: Legio är mitt namn; förty vi äre månge.
Yesu ma iki me niza ni weme aveni, ma kabirka magu”na za nim gbem barki ti ori.
10 Och han bad honom storliga, att han icke skulle drifva honom bort utu den ängden.
Magun Yesu nyara kati Yesu ma gidi me a manya ma meme ba.
11 Och der var vid bergen en stor svinahjord, den der gick och födde sig;
Ahira me nigo ni maladu nazi unu kase unu nyara imum yare azeser upana.
12 Och djeflarna bådo honom alle, sägande: Sänd oss i svinen, att vi må fara in uti dem.
Agbergene wa iki Yesu wa gu” tuburko duru anyimo amaladu tika ribe anyimo awe”.
13 Och Jesus tillstadde dem det straxt. Och de orene andar drogo straxt ut, och foro in uti svinen; och hjorden brådstörte sig i hafvet; och de voro vid tutusend, och vordo fördränkte i hafvet.
Madusa ma hem unu iko wa agbergene abit me, wa dusa wa suri inti sum sum wa ka ribe anyimo amaladu akuro ukirau, wa dusa wa rizo anyimo uraba udang, mei ma dusa ma ziki we.
14 Men de, som skötte svinen, flydde och förkunnade det in i staden, och på bygdene; och de gingo ut till att se hvad skedt var;
Abini me anu me sa wazi unu kasen imaladu me wa dusa unu sum uhana anyimo anipim nan nagiro waka buka imum me sa wa ira. Anu gwardang wa suri wa ha ahira me bati wa ka ira imum me sa Yesu ma wuza.
15 Och kommo till Jesum, och sågo honom, som hade besatt varit, och haft legionen, sittandes kläddan, och vid sin skäl; och vordo förfärade.
Sa wa aye ahira Yesu me wa iri una agberne agino me sa ma zi maciki a dizi maaduku soki turunga ti riri ani pum ni meme sa wa ira wa dusa wa kunna biyau.
16 Och de som det sett hade, förtäljde dem hvad den besatta vederfaret var, och om svinen.
Andesa wa e wa iri imum me sa ya kem unu agbergene agino me ma buki we imum me vat sa ya kem me nan maladu me.
17 Och de begynte bedja honom, att han skulle draga utu deras ängd.
Wadusa wa gun desa mazin inna gbergene me, ma ceki we manyanga.
18 Och då han var stigen till skepps, bad honom den som hade besatt varit, att han måtte vara när honom.
Sa yesu mazi unu ribe ujirgi umei una agbergene me magu madi tarsi me.
19 Men Jesus tillstadde det icke, utan sade till honom: Gack dina färde uti ditt hus till dina, och förkunna dem, huru stor ting Herren hafver gjort med dig, och hafver miskundat sig öfver dig.
Yesu daki ma hem ma dusa nan me ba, magun me”dusa akura ashi me ahira anu aweme uka buka imum me sa ugomo Asere ma wuza we.
20 Och han gick sina färde, och begynte förkunna uti de tio städer, huru stor ting Jesus med honom gjort hade. Och alle förundrade sig.
Ba ma dusa unu boo timumum ti dangdang me sa Yesu ma wuza me a nyimo Udikafolis, anu wa kunna biyau vat desa ma kunna.
21 Och då Jesus var öfverfaren igen med skeppet, församlades till honom mycket folk; och var vid hafvet.
Sa Yesu ma kafa unuhuru uraba udang anyimo ukwale kwale ni'ori na nu gbardang ni e ni kem me sa ma raa ani kira nuraba me.
22 Och si, der kom en af Synagogones öfverstar, benämnd Jairus; och då han fick se honom, föll han ned för hans fötter;
ure una katuma anyimo udenge unigura nahana Asere una niza Yayirus sa ma ira Yesu, ma dusa ma tunguno ina ruu aje ameme.
23 Och bad honom storliga, och sade: Min dotter är i sitt yttersta; jag beder dig, att du kommer, och lägger händer på henne, att hon måtte vederfås, och lefva.
Ma vovi tari ahira me ma gun yesu”kusu ucaa um mada zo me uhuma, ma aye mamu iwono, aye tara tari tiwe me ani ce ni meme bati ma huma.
24 Och han gick med honom; och honom följde mycket folk, och de trängde honom.
Madusa nigome nan me, ni'ori nanu gbardang unu tarsa ume unu haza mamu nan me.
25 Och der var en qvinna, som hade haft blodgång i tolf år.
Ure une maka aye sa ma ziki tiwe ukirau nan tini re unu kpongizo uma ye.
26 Och hade mycket lidit af mångom läkarom, och förtärt dermed allt sitt, och hade dock ingen hjelp förnummit; utan det vardt heldre värre med henne.
Ma tarsi ana tika gbardang, ma hu vat imum me sa ma zini, daki ma huma. imum me isabi ikingizi.
27 Då hon hörde om Jesu, kom hon ibland folket bakefter, och tog på hans kläder;
Sa ma kunna abanga Yesu. Madusa ma tarsi me adumo sa mazin intanu, madusa ma dari udibi Yesu.
28 Ty hon sade: Kunde jag åtminstone taga på hans kläder, då vorde jag helbregda.
Ma buki anyimo iriba imeme, “inki ma dara udibi uyesu indidi huma”.
29 Och straxt förtorkades hennes blods källa; och hon kände det i kroppen, att hon botad var utaf den plågon.
Sa ma dara udibi me ukpogizo umaye me udusa utonno, ma kunna ani pum nimeme ma huma ma venke ini jasi imeme.
30 Och Jesus kändet straxt i sig sjelf, att kraft utgången var af honom; och vände sig om ibland folket, och sade: Ho kom vid min kläder?
Yesu kunna nikara na suro ani pum nimeme. Ma dusa ma gamirka ma iki ni'ori nanu me magu “aveni ma dara udibi um”?
31 Och hans Lärjungar sade till honom: Ser du icke, folket tränger dig på alla sidor, och du säger: Ho kom vid mig?
Ba anu tarsa umeme wagu”wa ira ni'ori na nabu na aka upuru uwe, iduku gu”aveni ma dara we”?
32 Och han såg omkring efter henne, som det gjort hade.
Yesu madusa ma gunkuno bati ma iri desa ma dara me.
33 Men qvinnan fruktade och bäfvade; ty hon visste, hvad med henne skedt var; och kom, och föll neder för honom, och sade honom alla sanningena.
Uneme sa ma rusi imum me sa ya kem me, madusa unu kira imbiyau. Madusa ma e ma rizi aje Yesu ma buki me kadure me.
34 Då sade han till henne: Dotter, din tro hafver gjort dig helbregda; gack med frid, och var helbregda af dine plågo.
Madusa ma gun me”uca um nihem ni weme na benki we wa huma. Dusa anyimo iriba irum wa huma.
35 Vid han ännu talade, kommo någre ifrå Synagogones öfversta, och sade: Din dotter är död; hvi gör du Mästaren yttermera omak?
Sa ma raa anyimo atize are ana katuma udenge ubirigira, wagu”uca uwe me mamu wono. nyanini ya wuna daki wa kini ba?
36 Men straxt Jesus hörde talet, som sades, sade han till Synagogones öfversta: Frukta dig intet; allenast tro.
Sa Yesu ma kunna imum sa wazi unu boo me, nan ana akatuma udenge ubi unigura,”kati i kunna biyau, hem ni shi”.
37 Och han tillstadde icke, att honom någor följa skulle, förutan Petrus och Jacobus, och Johannes, Jacobi broder.
Daki ma ceki uye ma tarsi me ba an Bitrus, Yakubu nan Yohana uhenu Yakubu cas ma hem wa tarsi me.
38 Och så kom han i Synagogones öfverstas hus, och fick se sorlet, och dem som mycket sörjde och greto.
Sa wa aye akura una katuma udenge uni gura ma e ma kem anu wazin tiso nan tihunu.
39 Och han gick in, och sade till dem: Hvad sorlen I, och gråten? Pigan är icke död; men hon sofver.
Sa ma ribe akura me, ba ma iki we “nyanini ya wuna iriba ishi me ya corno me nyanini ya wuna izin ti soo me? vanaa me daki ma wono ba, moro mani mazini”.
40 Och de gjorde gäck af honom. Då dref han alla ut, och tog med sig pigones fader och moder, och dem som med honom voro, och gick in der pigan låg.
Ba ma dusa mazunzuka, ma suso anu me vat amatara, ma ziki aco nan ka a'ino nan an desa wazi nigo me nan me, wa ha ahira sa uca me marari ni.
41 Och fattade pigona vid handena, sägande till henne: Talitha kumi; det uttydes: Piga, jag säger dig, statt upp.
Ma yeze tari tikubura me ma gu me “Talitha koum” sa igusa kubura, ma gunan hu hira”
42 Och straxt stod pigan upp, och gick; och hon var vid tolf år gammal. Och de vordo öfvermåtton förskräckte.
Kubura ku dusa ku hiri ku tubi tanu [tiwe timeme tazi ukirau in tini tire]. Anu wa dusa wa kunna biyau.
43 Och han förböd dem strängeliga, att ingen skulle det veta; och böd gifva henne äta.
Madusa hunguko we titui kati wa buki uye ba. Ba ma gu me imum yare mari.
