Markus 5
1 Så kommo de öfver hafvet, in i de Gadareners ängd.
And they came ouer to the other side of the sea into the countrey of the Gadarens.
2 Och straxt han steg utu skeppet, lopp emot honom, utu grifter, en man besatt med den orena andan;
And when he was come out of the shippe, there met him incontinently out of the graues, a man which had an vncleane spirit:
3 Den der plägade bo uti grifter; och ingen kunde honom binda med kedjor.
Who had his abiding among the graues, and no man could binde him, no not with chaines:
4 Förty han hade många resor varit bunden med fjettrar och kedjor; och kedjorna voro sletna af honom, och fjettrarna sönderslagne; och ingen kunde späka honom.
Because that when hee was often bounde with fetters and chaines, he plucked the chaines asunder, and brake the fetters in pieces, neither could any man tame him.
5 Och han var alltid, dag och natt, på bergen, och i grifterna, ropade och slog sig sjelf med stenar.
And alwayes both night and day he cryed in the mountaines, and in the graues, and strooke himselfe with stones.
6 Då han nu såg Jesum fjerran ifrå sig, lopp han till, och föll neder för honom.
And when he saw Iesus afarre off, he ranne, and worshipped him,
7 Och ropade med höga röst, och sade: Hvad hafver jag med dig göra, Jesu, den högstas Guds Son? Jag besvär dig vid Gud, att du icke qväl mig.
And cryed with a loude voyce, and saide, What haue I to doe with thee, Iesus the Sonne of the most high God? I will that thou sweare to me by God, that thou torment me not.
8 Då sade han till honom: Far ut af menniskone, du orene ande.
(For hee saide vnto him, Come out of the man, thou vncleane spirit.)
9 Och sporde han honom: Hvad är ditt namn? Svarade han och sade: Legio är mitt namn; förty vi äre månge.
And he asked him, What is thy name? and hee answered, saying, My name is Legion: for we are many.
10 Och han bad honom storliga, att han icke skulle drifva honom bort utu den ängden.
And hee prayed him instantly, that hee would not send them away out of the countrey.
11 Och der var vid bergen en stor svinahjord, den der gick och födde sig;
Now there was there in the mountaines a great heard of swine, feeding.
12 Och djeflarna bådo honom alle, sägande: Sänd oss i svinen, att vi må fara in uti dem.
And all ye deuils besought him, saying, Send vs into the swine, that we may enter into them.
13 Och Jesus tillstadde dem det straxt. Och de orene andar drogo straxt ut, och foro in uti svinen; och hjorden brådstörte sig i hafvet; och de voro vid tutusend, och vordo fördränkte i hafvet.
And incontinently Iesus gaue them leaue. Then the vncleane spirites went out, and entred into the swine, and the heard ranne headlong from the high banke into the sea, (and there were about two thousand swine) and they were choked vp in the sea.
14 Men de, som skötte svinen, flydde och förkunnade det in i staden, och på bygdene; och de gingo ut till att se hvad skedt var;
And the swineheards fled, and told it in the citie, and in the countrey, and they came out to see what it was that was done.
15 Och kommo till Jesum, och sågo honom, som hade besatt varit, och haft legionen, sittandes kläddan, och vid sin skäl; och vordo förfärade.
And they came to Iesus, and sawe him that had bene possessed with the deuil, and had the legion, sit both clothed, and in his right minde: and they were afraide.
16 Och de som det sett hade, förtäljde dem hvad den besatta vederfaret var, och om svinen.
And they that saw it, tolde them, what was done to him that was possessed with the deuil, and concerning the swine.
17 Och de begynte bedja honom, att han skulle draga utu deras ängd.
Then they began to pray him, that hee would depart from their coastes.
18 Och då han var stigen till skepps, bad honom den som hade besatt varit, att han måtte vara när honom.
And when he was come into the shippe, he that had bene possessed with the deuil, prayed him that he might be with him.
19 Men Jesus tillstadde det icke, utan sade till honom: Gack dina färde uti ditt hus till dina, och förkunna dem, huru stor ting Herren hafver gjort med dig, och hafver miskundat sig öfver dig.
Howbeit, Iesus would not suffer him, but said vnto him, Goe thy way home to thy friendes, and shewe them what great thinges the Lord hath done vnto thee, and howe hee hath had compassion on thee.
20 Och han gick sina färde, och begynte förkunna uti de tio städer, huru stor ting Jesus med honom gjort hade. Och alle förundrade sig.
So he departed, and began to publish in Decapolis, what great things Iesus had done vnto him: and all men did marueile.
21 Och då Jesus var öfverfaren igen med skeppet, församlades till honom mycket folk; och var vid hafvet.
And when Iesus was come ouer againe by ship vnto the other side, a great multitude gathered together to him, and he was neere vnto the sea.
22 Och si, der kom en af Synagogones öfverstar, benämnd Jairus; och då han fick se honom, föll han ned för hans fötter;
And beholde, there came one of the rulers of the Synagogue, whose name was Iairus: and when he sawe him, he fell downe at his feete,
23 Och bad honom storliga, och sade: Min dotter är i sitt yttersta; jag beder dig, att du kommer, och lägger händer på henne, att hon måtte vederfås, och lefva.
And besought him instantly, saying, My litle daughter lyeth at point of death: I pray thee that thou wouldest come and lay thine hands on her, that she may be healed, and liue.
24 Och han gick med honom; och honom följde mycket folk, och de trängde honom.
Then hee went with him, and a great multitude folowed him, and thronged him.
25 Och der var en qvinna, som hade haft blodgång i tolf år.
(And there was a certaine woman, which was diseased with an issue of blood twelue yeeres,
26 Och hade mycket lidit af mångom läkarom, och förtärt dermed allt sitt, och hade dock ingen hjelp förnummit; utan det vardt heldre värre med henne.
And had suffred many things of many physicions, and had spent all that she had, and it auailed her nothing, but she became much worse.
27 Då hon hörde om Jesu, kom hon ibland folket bakefter, och tog på hans kläder;
When she had heard of Iesus, shee came in the preasse behinde, and touched his garment.
28 Ty hon sade: Kunde jag åtminstone taga på hans kläder, då vorde jag helbregda.
For she said, If I may but touch his clothes, I shalbe whole.
29 Och straxt förtorkades hennes blods källa; och hon kände det i kroppen, att hon botad var utaf den plågon.
And straightway the course of her blood was dried vp, and she felt in her body, that she was healed of that plague.
30 Och Jesus kändet straxt i sig sjelf, att kraft utgången var af honom; och vände sig om ibland folket, och sade: Ho kom vid min kläder?
And immediatly when Iesus did knowe in himselfe the vertue that went out of him, he turned him round about in the preasse, and said, Who hath touched my clothes?
31 Och hans Lärjungar sade till honom: Ser du icke, folket tränger dig på alla sidor, och du säger: Ho kom vid mig?
And his disciples said vnto him, Thou seest the multitude throng thee, and sayest thou, Who did touche me?
32 Och han såg omkring efter henne, som det gjort hade.
And he looked round about, to see her that had done that.
33 Men qvinnan fruktade och bäfvade; ty hon visste, hvad med henne skedt var; och kom, och föll neder för honom, och sade honom alla sanningena.
And the woman feared and trembled: for she knewe what was done in her, and shee came and fell downe before him, and tolde him the whole trueth.
34 Då sade han till henne: Dotter, din tro hafver gjort dig helbregda; gack med frid, och var helbregda af dine plågo.
And hee saide to her, Daughter, thy faith hath made thee whole: go in peace, and be whole of thy plague.)
35 Vid han ännu talade, kommo någre ifrå Synagogones öfversta, och sade: Din dotter är död; hvi gör du Mästaren yttermera omak?
While hee yet spake, there came from the same ruler of the Synagogues house certaine which said, Thy daughter is dead: why diseasest thou the Master any further?
36 Men straxt Jesus hörde talet, som sades, sade han till Synagogones öfversta: Frukta dig intet; allenast tro.
Assoone as Iesus heard that word spoken, he said vnto the ruler of the Synagogue, Be not afraide: onely beleeue.
37 Och han tillstadde icke, att honom någor följa skulle, förutan Petrus och Jacobus, och Johannes, Jacobi broder.
And he suffered no man to follow him saue Peter and Iames, and Iohn the brother of Iames.
38 Och så kom han i Synagogones öfverstas hus, och fick se sorlet, och dem som mycket sörjde och greto.
So hee came vnto the house of the ruler of the Synagogue, and sawe the tumult, and them that wept and wailed greatly.
39 Och han gick in, och sade till dem: Hvad sorlen I, och gråten? Pigan är icke död; men hon sofver.
And he went in, and said vnto them, Why make ye this trouble, and weepe? the childe is not dead, but sleepeth.
40 Och de gjorde gäck af honom. Då dref han alla ut, och tog med sig pigones fader och moder, och dem som med honom voro, och gick in der pigan låg.
And they laught him to scorne: but hee put them all out, and tooke the father, and the mother of the childe, and them that were with him, and entred in where the childe lay,
41 Och fattade pigona vid handena, sägande till henne: Talitha kumi; det uttydes: Piga, jag säger dig, statt upp.
And tooke the childe by the hand, and saide vnto her, Talitha cumi, which is by interpretation, Mayden, I say vnto thee, arise.
42 Och straxt stod pigan upp, och gick; och hon var vid tolf år gammal. Och de vordo öfvermåtton förskräckte.
And straightway the mayden arose, and walked: for shee was of the age of twelue yeeres, and they were astonied out of measure.
43 Och han förböd dem strängeliga, att ingen skulle det veta; och böd gifva henne äta.
And he charged them straitly that no man should knowe of it, and commanded to giue her meate.
